Hur värdefull är ”moralvärderingsundervisningen”?
PLATS: Amerikansk skola, lektion om moraliska värderingar.
SCENBESKRIVNING: I ett amerikanskt klassrum sitter fem elever hopträngda på en tänkt livräddningsflotte, och deras klassrumsgolv föreställer den vida Atlantiska oceanen. De är skeppsbrutna efter det att deras kryssningsfartyg har sjunkit i en rasande storm. Eleverna spelar var sin roll i en grupp på fem personer: en livfull filmstjärna; en medelålders prästman; en kvinnlig nobelpristagare och atomforskare; en aggressiv manlig medicine studerande, den ende svarte i gruppen, samt en manlig olympisk idrottsman med starka rasfördomar. De fem tänkta överlevarna står inför ett moraliskt dilemma: Livräddningsflotten har mat och plats för endast fyra personer. En person måste offras, annars kommer alla att omkomma. De har 30 minuter på sig att fatta ett beslut.
FRÅGA: Om ditt barn befann sig i denna klass, vilket val skulle du då vilja att ditt barn gjorde?
UNDER drygt ett årtionde har en revolution i fråga om moralisk undervisning svept igenom nordamerikanska skolor. Längre tillbaka hade familjen och religionen en ledande ställning i fråga om att lära barnen moraliska värderingar. Men i dag menar många att skolorna måste göra detta. Varför? Därför att, som rektorn vid Harvard University, Derek Bok, påpekade i U.S.News & World Report, en allmän övertygelse är att ”familjer och kyrkor inte är så inflytelserika som de en gång var i fråga om att överbringa värderingar till individer”.
”Vi har föräldrar som lär ut få, om ens några, moraliska principer till sina barn”, beklagar sig en tillsynslärare för specialundervisning. ”För somliga barn är vi deras enda källa till moralisk fostran. Om de inte får denna fostran här, då kommer de att få den på ’gatan’.”
Vad är moralvärderingsundervisning?
Dess mål är inte att lära ut vad som är rätt eller fel. Det går snarare ut på att få i gång diskussioner och ”låta barn upptäcka och skapa sina egna värderingar”. Om detta är bra för barnen eller inte beror på vem man talar med. Somliga lärare i moralvärderingsundervisning kallar traditionella metoder att ge moralisk fostran för ”indoktrinering” eller att ge barnen de vuxnas färdigformulerade värderingar. Tidskriften Today förklarar: ”Lärare får anvisningar att lära ut att det inte finns något ’rätt’ eller ’felaktigt’ svar på någon etisk fråga som klassen kan komma att diskutera.”
Andra pedagoger och föräldrar invänder emellertid att dessa nya metoder lär att det inte finns några absoluta moraliska sanningar. Detta undergräver respekten för föräldrar.
Anta att gruppen diskuterar bedrägeri. Det budskap som många elever tar till sig, enligt sociologen dr Kathleen Gow, skulle vara: ”Gör precis vad du tycker för tillfället. Det finns ingenting rätt eller fel i bedrägeri i sig självt. Men håll huvudet kallt. Håll uppsikt över läget. Känn din omgivning.”
En tänkvärd sak var att när man diskuterade bedrägeri i ett klassrum, så tillfrågades läraren av en elev om de måste vara ärliga vid proven i denna klass. Läraren svarade: ”Alla ni som väljer oärlighet som värdering får inte praktisera den här.”
Rollspel används för att hjälpa elever att förstå värderingar och synpunkter — deras egna och andras. Elever spelar upp konfliktsituationer liknande den som beskrevs i början av denna artikel. Varje elev pläderar för varför hans person bör få leva, och sedan röstar klassen om vem som är mest värd att få leva — och vem som måste dö. Övningsuppgifterna kan ge upphov till skuld, förvirring och mardrömmar och lära barn att det är acceptabelt att döda.
Det finns andra exempel på hur läraren utsätter barnen för moraliska dilemman, till exempel —
◻ Att välja mellan två små barn vid en bostadsbrand, när endast ett kan räddas.
◻ Att avgöra om det är acceptabelt att äta ett människolik, om man svälter.
◻ Att diskutera om byte av äktenskapspartner skulle vara riktigt, om paren samtyckte till detta.
Efter presentationen av dilemmat granskar man under en frågestund problemen och möjligheterna — men även i dessa fall lämnar man dilemmat utan någon lösning och utan riktlinjer.
Enligt ett annat betraktelsesätt får eleven lära sig att tänka över de värderingar han omfattar i ljuset av sina livsmål. Dessa yttersta personliga mål — överlevande, njutning, frihet eller någonting annat — bör vara vägledande för eleven. Detta betraktelsesätt är helt enkelt en annan form av ”gör som du själv tycker”. För eleven kan det sluta med att han värderar njutning högre än någonting annat, och ändå kan han fortsätta att betraktas som en person med sunda moralvärderingar.
För att en elev skall kunna nå sitt mål i livet uppmuntras han till lyckade kompromisser. Kompromisser rättfärdigas genom att man hävdar att ”man bör sträva efter att vara någorlunda moralisk men inte alltför moralisk”, att ”ingenting är i sig självt gott eller dåligt”. Men T. W. Harpur skriver i The Toronto Star att denna metod ”kommer till korta i fråga om att till våra ungdomar förmedla en grundval till hjälp för dem att kunna avgöra vad som är rätt eller fel”. Han avslutar med att säga att ”det är omöjligt att lära ut sann moral utan några vedertagna, absoluta normer”.
The Wall Street Journal publicerade en kommentar till allt detta med följande ordalydelse: ”Att säga till en elev att det är fel att stjäla eller att vänlighet och lojalitet är goda värderingar skulle, enligt ’anvisningar avseende moralvärdering’, vara att manipulera och tvinga på en elev främmande värderingar. ... Tonåringar delgavs i själva verket det budskapet att föräldrar, skolan eller samhället inte har någon rätt att anbefalla dem vilka normer som bör styra det sexuella beteendet. Huruvida till exempel föräktenskapligt sexuellt umgänge var rätt eller fel skulle tonåringar upptäcka på egen hand, samtidigt som de fick hjälp att komma till klarhet om sina personliga värderingar. ... Om föräldrar gör invändningar mot att deras barn använder hasch eller ägnar sig åt föräktenskapligt sexuellt umgänge, så är det, med utgångspunkt från den teori som ligger bakom ’anvisningar avseende moralvärdering’, på sin plats att barnet svarar: ’Men det är bara din värderingsbedömning. Tvinga mig inte att anta den.’”
Tidningen tillägger sedan: ”Dessa teser motsäger direkt det bibliska synsättet att Gud är den yttersta laggivaren och att ett gott liv står att finna endast genom att man ger ut sig i tjänsten för Gud och för sin nästa.” Invändningar mot ”anvisningar avseende moralvärdering” är emellertid inte begränsade till religiösa fundamentalister. ”Forskare från större universitet, sådana forskare som inte är fundamentalister”, förklarar The Wall Street Journal, ”har kritiserat ’anvisningar avseende moralvärdering’ på åtminstone ett tiotal punkter.”
Föräldraansvaret
Ansvarsfulla föräldrar vill att deras barn skall tänka efter grundligt och resonera förnuftigt, när det gäller moralfrågor, och inte blint acceptera något så värdelöst som ”moralvärderingsundervisningen”. Det är inte att undra på att brottsligheten ökar med rasande fart! Föräldrar måste skydda sina barn mot undervisningsmetoder som syftar till att göra det fritt fram för omoraliskhet och som undergräver sund respekt för föräldramyndigheten. Dessutom vill kristna föräldrar att deras barn skall veta att människor inte kan leva ett lyckosamt liv oberoende av sin Skapare och att hans moralprinciper och lagar är de bästa att efterleva. — Jesaja 33:22.