Underbart danad för att uppehålla livet

I DIN kropp finns fantastiska, förbluffande automatiska mekanismer som hjälper till att hålla den vid full vigör. Låt oss helt kort undersöka några av dessa.

Ett exempel är dina lungor. Där har vi först epiglottis, eller struplocket, en liten fallucka som täpper till passagen till lungorna när du sväljer, så att inte maten hamnar i fel strupe. Hostreflexen är lungornas andra försvarslinje. För det tredje är luftvägarna också försedda med ett uppfordringsverk, där minsta inkräktare snärjs in i slem och transporteras upp till munhålan av små rörliga flimmerhår.

Lungornas sista försvarslinje är de rovgiriga vita blodkropparna. Dessa renhållningsarbetare uppslukar skadliga mikroskopiska partiklar. Tack vare dessa mekanismer kan våra lungor fortsätta att fungera på ett betryggande sätt.

Medan du läser detta, kan du märka hur din diafragma omväxlande drar ihop sig och slappnar av. Vid varje sammandragning rusar luft in i lungorna, och när musklerna slappnar av, pressas luften ut. Diafragman får impulser att göra detta omkring 15 gånger i minuten från en pålitlig ordergivningscentral i din hjärna.

I detta sammanhang är det intressant att lägga märke till att den första boken i bibeln, som skrevs för 3.500 år sedan, använder det hebreiska ordet né·fesh för att beskriva både människor och djur. Denna term betyder ordagrant ”en som andas”.a Ur medicinsk synpunkt har bibeln helt rätt när den visar att det är andningen som uppehåller livet och att både djuren och människan snabbt skulle dö om inte ”livskraftens andedräkt var verksam i dess näsborrar”. — 1 Moseboken 1:20, 21, 24, 30; 2:7; 7:22, NW.

Andra forntida skrifter innehåller grundlösa spekulationer om andningens syfte. Grekiska och romerska filosofer hade till exempel en egendomlig teori om att andningen uppehöll en eldslåga som brann inuti hjärtat och att denna eld i människans inre försåg kroppen med värme.

Denna teori var populär ända fram till 1500-talet, och det var först på 1900-talet som andningens verkliga syfte uppdagades. Syre från luften upptas av blodet och transporteras till de biljontals celler som kroppen består av. Varje levande cell använder i sin tur syre för att frigöra energi. Överallt på jorden finns detta så värdefulla syre till hands för att tjäna sitt livsviktiga syfte. Som en forntida lärare sade till en grupp grekiska filosofer: ”Den Gud, som har gjort världen och allting i den, ... [ger] själv åt alla ... liv och andedräkt och allt.” — Apostlagärningarna 17:24, 25.

Andningen spelar också en mycket viktig roll när det gäller att hålla kroppen fri från avfallsprodukter. När blodet passerar genom lungorna, avger det koldioxid innan det upptar ett nytt förråd av syre. När vi anstränger oss, stiger koldioxidhalten i kroppen. En fantastisk mekanism hindrar cellerna från att kvävas av dessa avfallsprodukter. När blodet strömmar genom hjärnan, märker den snabbt om koldioxidhalten är det minsta förhöjd och svarar genom att sända ut impulser som ökar andhämtningstakten och andningsdjupet.

Andningen regleras automatiskt. Men i likhet med en bil som har automatisk växellåda med växelväljare kan andningen också skötas manuellt. Vi kan verkligen vara tacksamma över att denna mekanism hjälper oss att hålla andan under vatten eller medan vi skyndar ut ur ett rökfyllt rum. Men vi kan inte hålla andan hur länge som helst, för den automatiska mekanismen tar överhanden över den viljemässiga när vi förlorar medvetandet. Så även när vi sover förses kroppen med livsuppehållande syre.

Livets flod i ditt inre

Antalet celler i människokroppen är ofattbart stort, enligt en försiktig beräkning omkring 75 biljoner — ett antal som är 15 tusen gånger högre än jordens befolkning. För att syret skall nå fram till var och en av dessa celler krävs ett transportsystem som är mer komplicerat och effektivt än motsvarande system i en modern storstad.

Kroppens transportsystem utgörs av blod som flyter genom hjärtat, artärerna, venerna och ett nätverk av mindre blodkärl. Det är ”ett slutet system bestående av omkring 160.000 kilometer ... rörledningar”, sägs det i boken The Human Body. Enligt den beräkningen skulle människans blodkärl, om de lades efter varandra, nå fyra gånger runt jorden.

Detta ofantliga nätverk transporterar också mikroskopiska näringspartiklar som absorberats från tarmväggarna. Hela kroppen förses således med näring och syre, även till synes oviktiga delar. Det finns till exempel omkring fem miljoner hårstrån på din hud, men ändå når nätverket av fina blodkärl ut till vart och ett av dem. Den omsorg som visas varje litet hårstrå är verkligen något att förundra sig över. ”Var inte rädda”, sade Jesus till sina lärjungar, ”på er är till och med hårstråna räknade.” — Matteus 10:28, 30, 1981.

Blodet transporterar det byggnadsmaterial av vilket kroppen tillverkar uppskattningsvis tre miljarder nya celler i minuten. Hårets tillväxt är en följd av att celler nybildas vid roten. Vartefter döda hudceller bortstöts från kroppen, ersätts de underifrån av nya celler. Celler utstöts ständigt från tarmväggarna, och nya celler bildas för att ersätta dem. Miljoner röda blodkroppar tillverkas i din benmärg varje sekund!

All denna verksamhet ger naturligtvis upphov åt en hel del avfallsprodukter. Också här kommer blodet till undsättning genom att avlägsna koldioxid och mindre avfallspartiklar. Större avfallspartiklar, till exempel döda celler, uppslukas av vita blodkroppar, som tränger in i vävnaderna från blodet. Vid infektioner strömmar stora mängder av dessa renhållningsarbetare till för att utföra sitt arbete. Långt innan dessa fakta var kända av läkarvetenskapen hade bibeln gett följande enkla förklaring: ”Köttets själ [eller liv] är i blodet.” — 3 Moseboken 17:11, 14, NW.

Hur kroppen klarar av blodförluster

Har du någon gång skadat dig, så att det började blöda ymnigt? Om du hade förlorat alltför mycket blod, kunde det ha lett till döden. Men i de flesta fall träder förunderliga skyddsmekanismer, som forskarna ännu inte helt förstår, i funktion för att förhindra en olycklig utgång.

När en skada uppstår, sker först en sammandragning av själva det skadade blodkärlet för att minska blodflödet. Därefter träder en annan mekanism snabbt i funktion. Blodplättar i närheten av det skadade stället blir klibbiga och klumpar samman. Trådar av fibrin börjar sedan bildas i såret. Dessa binder samman blodplättarna till ett koagel och täpper till kärlet och förhindrar vidare blödning.

Men vad händer om dessa mekanismer inte klarar av situationen? Stora blödningar utlöser andra mekanismer. Små receptorer i artärerna registrerar snabbt varje blodtrycksfall. Impulser sänds till hjärnan, som i sin tur sänder ut signaler som får blodkärlen att sammandra sig. Samtidigt ger hjärnan order till hjärtat att slå hårdare. Om blödningen fortsätter, blir hjärnan själv lidande av detta och svarar med att intensifiera dessa nervimpulser. Hjärtfrekvensen kan då öka från normalt 72 slag i minuten till omkring 200. Hur effektiva är dessa mekanismer?

Sammandragningen av blodkärlen minskar blodflödet till de flesta delar av kroppen. Detta, jämte den ökade hjärtfrekvensen, bidrar till att uppehålla blodtrycket. ”Men genom en underbar anordning”, förklarar dr A. Rendle Short i sin bok Wonderfully Made, ”är artärerna i hjärnan undantagna från den generella blodkärlssammandragningen.” Samma sak gäller de artärer som förser hjärtats muskler med blod. Genom dessa vitala organ är således blodflödet i stort sett normalt. Enligt professor Arthur Guytons bok Textbook of Medical Physiology gör dessa reflexer att ”den blodförlust som kan äga rum utan att döden inträffar fördubblas i jämförelse med vad som skulle vara möjligt om dessa saknades”.

Samtidigt träder andra mekanismer i funktion för att öka blodvolymen. Som dr Miller förklarar i sin bok Vår sinnrika kropp: ”Alltså är det först och främst viktigt att vätskemängden återställs. Om blodet tappas av tillräckligt sakta, kan kroppen göra detta själv genom att späda ut blodet. Vätska tas upp ur vävnader, urinavsöndringen minskas automatiskt och vattenintaget via munnen ökar.”

Även om dr Miller ställer sig positiv till blodtransfusioner vid större blödningar, medger han dock: ”Vad som mest omedelbart hotar patientens liv är inte blodknappheten som sådan, utan den otillräckliga vätskemängden. ... Tillförseln av ... plasmaersättning är en fullt acceptabel interimsåtgärd, eftersom den ligger i linje med kroppens egen strävan att vidmakthålla blodets volym genom att späda ut det.” Professor Guyton säger: ”Man har utvecklat olika plasmaersättningar som utför nästan samma funktion [i blodomloppet] som plasma [blodets flytande del].”

Kroppen har också vissa mekanismer som kompenserar bristen på syretransporterande röda blodkroppar. Som det sades i ett avsnitt av TV-programmet The Living Body: ”I normala fall utnyttjar vår benmärg endast cirka 20 procent av sin totala kapacitet när den framställer röda blodkroppar. Detta innebär att om det plötsligt blir brist på röda blodkroppar, kan kroppen driva upp produktionstakten till omkring det femdubbla.”

Om olyckan skulle vara framme, hur tacksamma bör vi då inte vara över att vår kropp är försedd med dessa inbyggda mekanismer! Det finns också andra mekanismer som skyddar oss mot en hotande invasion av dödsbringande mikroorganismer.

Vårt immunsystem

Ibland tränger farliga bakterier eller virus in i kroppen och börjar föröka sig. Lyckligtvis har vi en hel armé av soldater — de vita blodkropparna — som går till motangrepp och tillintetgör främmande inkräktare. Men genom en förunderlig mekanism som vetenskapsmännen ännu inte helt förstår skadar de vita blodkropparna i normala fall inte kroppens friska celler.

Med televisionens hjälp kanske du har sett dessa skickliga soldater i verksamhet. Det är fantastiskt att se en vit blodkropp uppsluka avfallsprodukter, men ännu mer imponerande att se hur en av dem inspekterar en medcell som har infekterats av ett virus och sedan dödar inkräktaren med hjälp av en kollega. På detta sätt hejdas infektionen.

Om ett farligt virus eller någon annan främmande inkräktare invaderar kroppen för första gången, kan det ta vårt immunsystem ett par dagar att förinta dem. Först måste den rätta lymfocyten (speciell typ av vit blodkropp) väljas ut. Kroppen har miljontals lymfocyter att välja mellan, och var och en kan tillverka ett enda slags vapen, just det vapen som passar för ett speciellt virus.

När den rätta lymfocyten har identifierats, börjar den föröka sig i våldsam takt. Efter några få dagar är blodet fullt av dessa soldater, som antingen kastar sig över fienden och förintar den eller tillverkar antikroppar som sätter fienden ur spel och dömer den till undergång. Som det sägs i boken Den levande maskinen: ”Antikroppen fäster sig på virusets ytmolekyler och passar till dessa ungefär som en nyckel till ett lås.”

Vårt immunsystem har en annan anmärkningsvärd förmåga. När det rätta vapnet mot en viss infektion väl har påträffats, lagras detta i vårt immunologiska minne. Detta innebär att antikroppar snabbt kan tillverkas i händelse av en framtida invasion av samma slags mikroorganismer. ”En person som har tillfrisknat från en barnsjukdom, till exempel mässlingen, påssjuka eller vattkoppor, är vanligtvis inte mottaglig för ett nytt angrepp av samma sjukdom”, sägs det i den vetenskapliga handboken Elements of Microbiology.

Genom att samarbeta med detta immunologiska minne har läkarvetenskapen nått mycket goda resultat. Vaccinationer får immunsystemet att tillverka antikroppar mot sjukdomar som personen i fråga aldrig tidigare haft. På detta sätt kan barn förvärva immunitet mot vissa sjukdomar. Vissa sjukdomar har människan dock inte lyckats bemästra.

”En bättre förståelse av antikropparnas funktion kan leda till att vi lättare får bukt med sådana sjukdomar som cancer och hösnuva”, sägs det i boken Elements of Microbiology. ”Framtida forskningsresultat”, sägs det vidare, ”torde ge oss större insikt i hur de immunologiska funktionerna kan bevaras intakta in i ålderdomen och ge bättre hälsa och längre liv åt alla människor.” Men år 1981, samma år som denna handbok publicerades, upptäcktes sjukdomen aids. Benämningen aids kommer av det engelska uttrycket Acquired Immune Deficiency Syndrome [”förvärvad immundefekt”], och som namnet antyder angriper aidsviruset vissa delar av kroppens immunsystem och gör offren försvarslösa mot vissa sjukdomar.

Tycker du att detta verkar inkonsekvent? Människokroppen är verkligen danad för att förbli vid liv. Den har en fantastisk förmåga att försvara, reparera och förnya sig själv. Men ändå är det något som fattas. Det är sant att vissa sjukdomar, till exempel aids, kan undvikas genom att man följer bibelns principer. (Apostlagärningarna 15:28, 29; 2 Korintierna 7:1) Men andra sjukdomar, såsom cancer, drabbar också människor som är noga med att vidta alla försiktighetsåtgärder. Varför är det så? Skapades människan för att leva eller för att dö? Denna fråga kommer att besvaras i ett kommande nummer av Vakna!

[Fotnot]

[Diagram på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

Struplocket är en av de många anordningar som skyddar dina lungor

Epiglottis (struplocket), öppet läge

Epiglottis, stängt läge

Esofagus (matstrupen)

Trakea (luftstrupen)

[Diagram på sidan 17]

(För formaterad text, se publikationen)

Ett nätverk av blodkärl når fram till roten på varje hårstrå på kroppen

Hårsäck —

— Blodkärl

[Bild på sidan 18]

Kroppen förnyar sig själv genom att tillverka uppskattningsvis tre miljarder celler i minuten

Tvärsnitt av en cell

[Bild på sidan 19]

Vi är födda med ett immunsystem som bekämpar sjukdomar