Ungdomar frågar:
Hur kan jag övervinna rasfördomar?
En forskargrupp i Sydney i Australien lät en grupp barn av olika raser i åldern 9—13 år fylla i ett frågeformulär där de fick uttrycka sin uppfattning om människor av andra raser. Även om somliga vita australiska barn gav uttryck åt fördomsfullhet gentemot minoriteter, framkom det att ”barn ur alla etniska grupper visade sig vara minst lika fördomsfulla gentemot andra etniska grupper som de australiska barnen”. — ”The Journal of Psychology”.
UNGDOMAR är inte immuna mot rasfördomar. ”I min skola”, förklarar 17-åriga Lucy, ”äter de flesta vita barn i en matsal och alla de svarta i en annan.”
Vad är egentligen din uppfattning om människor av andra raser? Även om du innerst inne vet att det är dumt, orättvist och förlegat att ha fördomar, så kanske du ändå betraktar människor av andra raser med blandade känslor. Forskarna Jane Norman och Myron W. Harris förklarar: ”De allra flesta ... vita och färgade tonåringar är överens om att de själva inte vill bli fördomsfullt behandlade. Men de är ändå på sin vakt och ofta misstänksamma mot varandra. De är också medvetna om att vänner och föräldrar kan reagera negativt om de knyter vänskapliga kontakter över rasgränserna.” I många länder förekommer liknande spänningar raserna emellan.
Känslor av obehag vid kontakter med människor av andra raser kan också förekomma bland kristna ungdomar som har fått lära sig att det är orätt att hysa sådana fördomar. De kanske bor i ett område där kontakten med andra raser är begränsad eller där det förekommer stora spänningar raserna emellan. Hur kommer det sig då att människor har rasfördomar?
Hur rasfördomar uppkommer
Att ha fördomar innebär att döma på förhand. Den som har rasfördomar bedömer således andra människor utan att ta reda på fakta. En sådan person drar automatiskt slutsatsen att alla som tillhör en viss ras har vissa icke önskvärda vanor, personlighetsdrag eller åsikter. Han fortsätter att hysa dessa fördomar trots att han ställs inför fakta som är helt i strid med hans uppfattningar. Han kanske till exempel tror att alla som tillhör en viss ras är ”lata” eller ”ointelligenta”. När han konfronteras med någon av den rasen som är flitig — eller rentav högt begåvad — drar han genast slutsatsen att den här personen måste vara ett ”undantag”. Han är sorgligt nog blind för människors personliga egenskaper.
Fördomar är emellertid inte medfödda. Det sägs i The Encyclopedia of Human Behavior: ”Observationer som gjorts runt om i världen visar att barn utan åtskillnad leker med sådana som tillhör andra etniska grupper och antingen är omedvetna om de fysiska skillnaderna eller accepterar dem som något naturligt.” Det sägs vidare i samma verk: ”Fördomar är ... helt och hållet ett inlärt beteende, och de förvärvas främst genom påverkan av andra människor.” Föräldrar, lärare och kamrater tycks vara de främsta kanalerna för att vidarebefordra rasfördomar. Tråkiga erfarenheter av medlemmar av en annan ras kan ibland tjäna till att förstärka dessa fördomar.
Många av oss har därför omedvetet lagt oss till med fördomsfulla attityder och uppfattningar. Och många gånger måste vi verkligen rannsaka oss själva för att komma underfund med våra känslor i detta avseende. Det kan till exempel hända att du har vänner av andra raser. Men fäller du bakom ryggen på dem förklenande kommentarer som kan uppfattas som diskriminerande? Låter du ofta rasfrågor komma på tapeten när du samtalar med dessa vänner, kanske genom att ständigt dra fram rasmässiga skillnader eller genom smaklösa, förringande skämt? Som det sägs i boken The Nature of Prejudice: ”Även om ett skämt kan verka vänskapligt, kan det ibland bottna i verklig avoghet.” Känner du dig kanske generad och illa till mods över att visa dig offentligt tillsammans med vänner av en annan ras? Tar du automatiskt för givet att medlemmar av en annan ras har vissa goda — eller dåliga — egenskaper?
”Jag blir så arg på mig själv för att jag har sådana känslor”, klagade en ung pojke som uppriktigt erkände sina fördomar, ”men jag tycks på något sätt inte kunna bli kvitt dem.”
Hur Gud ser på raserna
Att erkänna problemet är emellertid ett stort steg mot att övervinna det. Det är också till hjälp att förstå hur Gud ser på de olika raserna. Låt oss till exempel påminna oss en situation som uppstod under det första århundradet. Rasmässiga spänningar mellan judar och hedningar påverkade fortfarande den kristna församlingen. Vid ett tillfälle gav aposteln Petrus efter för trycket från omgivningen och började ”dra sig tillbaka och avskilja sig” från de hednakristna och vägrade till och med att äta tillsammans med dem! När aposteln Paulus fick reda på detta, sympatiserade han inte med Petrus’ inställning. I stället stod han ”honom emot ansikte mot ansikte, därför att han var domfälld”. Rasfördomar fick inte tolereras bland sanna kristna! Som aposteln Paulus sade: ”Gud rättar sig inte efter en människas utseende.” — Galaterna 2:6, 11—14.
I Apostlagärningarna 10:34, 35 sägs det också att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. Visst kan människor av en viss ras ha en annan hudfärg, andra ansiktsdrag eller annan struktur på håret än du själv har. Men eftersom Gud ”från en enda människa [har] gjort varje nation av människor”, är den förunderliga variationen bland raserna Guds verk! (Apostlagärningarna 17:26) Gud fördömer inte heller alla de olika seder i fråga om matvanor, klädsel, musik, språk och etikettsregler som förekommer hos de olika raserna. När aposteln Paulus arbetade bland icke-judar, såg han till exempel inte ner på deras seder och bruk, trots att många av dessa utan tvivel var i strid mot hans judiska uppfostran. Så här sade aposteln Paulus: ”För dem som är utan lag [icke-judar] har jag blivit som en utan lag [genom att visa respekt för deras seder och bruk].” — 1 Korintierna 9:21.
En person som hyser hat mot eller förakt för människor av andra raser kan därför helt enkelt inte behaga Gud!
Hur man kan övervinna sådana känslor
Att bli kvitt sådana djupt rotade känslor är emellertid inte lätt. Att resonera igenom saken med en nära vän eller förälder kan vara till en viss hjälp. Du kan också ha nytta av att följa bibelns råd att ”vidga” dig i dina relationer till andra människor. (2 Korintierna 6:12, 13) Försök om möjligt att inte begränsa ditt umgänge till personer av din egen ras, kultur och sociala ställning. Det sägs i The Encyclopedia of Human Behavior: ”Umgänge och tankeutbyte ger enskilda individer möjlighet att lära känna och uppskatta varandra och förändrar ofta deras attityd gentemot varandra.”
En ung man vid namn Chris, som bodde i en stad med övervägande vit befolkning, fick erfara detta. ”Jag växte inte upp med rasfördomar”, säger Chris. ”Men när jag kom upp på högstadiet, blev jag alltid retad av de svarta pojkarna. Jag började tycka att alla svarta var bråkmakare. Jag blev rädd för dem. Och eftersom den del av staden som de bodde i var ganska förslummad, drog jag slutsatsen att alla svarta måste vara lata.”
Chris började emellertid studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. När han fick lära sig hur Gud ser på saken, började hans egen inställning till svarta att mjukas upp. Längre fram började Chris arbeta vid Jehovas vittnens världshögkvarter i Brooklyn i New York och kom att tillhöra en församling där olika raser var representerade. Han berättar: ”Nu var jag tvungen att konfronteras med problemet. Men jag började besöka deras hem och äta tillsammans med dem.” Dessa kontakter hade en positiv verkan: ”Jag kom att inse att de är precis som alla andra.”
Ja, inom den kristna församlingen finns människor ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 7:9) Lär känna några av dem. Lägg märke till hur de, trots skillnader i fråga om bakgrund och miljö, kan arbeta i endräkt på ett sätt som behagar Gud. Sluta upp med att dela in människor i olika grupper; lär i stället känna dem som individer, och låt var och en ”pröva sin egen gärning”. (Galaterna 6:4) Var dig själv och tillämpa den ”gyllene regeln”: ”Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er.” (Matteus 7:12, Levande Bibeln) Om känslor av överlägsenhet väller upp inom dig, försök då att under bön tillämpa bibelns råd: ”Sätt andra högre än er själva.” — Filipperna 2:3, 1981.
Din negativa inställning kom naturligtvis inte till över en natt, och den kommer förmodligen inte heller att försvinna över en natt. Men med tålamod och ihärdiga ansträngningar kan du så småningom övervinna dina rasfördomar.
[Ruta på sidan 21]
Är den svarta rasen förbannad av Gud?
Somliga har försökt rättfärdiga sina rasfördomar genom att påstå att Gud har förbannat den svarta rasen. Någon sådan förbannelse finns emellertid inte nedtecknad i bibeln. I Första Moseboken 9:25 (NW) sägs det visserligen: ”Förbannad vare Kanaan. Må han bli den ringaste slaven åt sina bröder.” I denna flitigt citerade vers sägs det emellertid inte ett ord om hudfärg. Dessutom härstammar den svarta rasen tydligtvis från en av Kanaans bröder som hette Kus. (1 Moseboken 10:6, 7; se fotnot till Jesaja 43:3 i Referensbibeln, där namnet Kus åsyftar det afrikanska landet Etiopien.) Kanaans avkomlingar var uppenbarligen ljushyade — inte svarta.