Inlärningen börjar i livmodern

FÖR Aristoteles var ett barns hjärna vid födelsen en tabula rasa, dvs. ett oskrivet blad. Mer än två tusen år senare var det fortfarande många som hade föga mer än den uppfattningen. ”När barnet just har fötts”, skrev en medicine professor vid University of Pennsylvania i USA år 1895, ”är det föga mer intelligent än en växt.” Denna uppfattning hade dock inte stöd i traditionen. Enligt folktron kunde ett barn ta emot intryck i livmodern och registrera det som hände utanför. Forskningen i dag visar att både Aristoteles och professorn hade fel och att de som omfattade folktron hade rätt.

Hjärnan har en ringa begynnelse, men fullt utvecklad är den sannerligen imponerande. Dess utveckling börjar i tredje graviditetsveckan som ett tunt lager celler som kallas neuralplattan. Neurologen Richard M. Restak berättar om vad som händer vid slutet av graviditeten: ”Men från denna allt annat än lovande början utvecklar sig det mest fantastiska organet i det kända universum.” Processen börjar med kanske 125.000 celler, och de förökar sig med en hastighet av 250.000 per minut. Restak tillägger: ”Med tiden förökar de sig till omkring hundra miljarder neuroner som utgör grunden för hjärnans alla funktioner.”

Under tiden som hjärnan växer bildas mellan neuronerna förbindelser som kallas synapser. De börjar utvecklas från och med åttonde veckan, och snart finns det miljontals sådana förbindelser som möjliggör de otaliga funktionerna hos fostrets hjärna. Det är också då — vid slutet av den åttonde graviditetsveckan — som ”allt är bildat som skall finnas på den färdiga människan”, enligt den internationellt kända och rosade boken Ett barn blir till. Alla kroppsdelarna finns på plats, och det är inte längre ett embryo. Nu vidtar det som kallas fosterstadiet, en tid av tillväxt och finslipning. Trots detta dristar sig de som utför aborter att säga att fostret inte lever.

Fostrets första rörelser börjar efter sju och en halv veckor. Efter 13 veckor fungerar smaksinnet, och om man därefter tillsätter socker till fostervattnet börjar fostret svälja dubbelt så fort. Men om något som smakar illa tillsätts, sjunker tempot i sväljandet tvärt, och fostret grimaserar för att visa sitt missnöje. Efter 15 eller 16 veckor börjar det andas, hicka, suga, svälja, gäspa och röra på ögonen — och under de följande veckorna börjar den så kallade REM-sömnen uppträda. ”I begränsad utsträckning”, säger Restak, ”kan fostret höra, se, smaka, lukta och känna inne i livmodern.” Men det är ändå inte en levande varelse, försäkrar de som utför aborter.

Det nyfödda barnet kommer ihåg sådant som det var med om i livmodern — moderns hjärtslag, till exempel. Det somnade till det ljudet, vaknade till det, vilade till det, rörde sig till de rytmiska slagen. Ljudet fanns där hela tiden och ingav en känsla av lugn och trygghet. Forskare fann bevis för dess lugnande verkan i ett experiment på en BB-avdelning. De barn som fick lyssna till en inspelning av mänskliga hjärtslag grät mindre och utvecklades bättre än de som inte fick det. Det är intressant att ”livmoderljud och andra ljud är lugnande (för oroliga barn) endast om de spelas upp med en volym som är jämförbar med volymen i livmodern”.

Fostrets hjärna är inte bara sysselsatt med det som händer inne i livmodern, utan den registrerar också och minns sådant som sker utanför. ”Vivaldi [tillhör] det ofödda barnets älsklingskompositörer”, säger dr Thomas Verny. ”Det gör också Mozart. Närhelst en skiva med en av deras luftigt himlasträvande kompositioner lades på skivspelaren, rapporterar dr Clements, stabiliserades alltid fostrets hjärtverksamhet, och det sparkade mindre. . . . Alla former av rockmusik gjorde å andra sidan de flesta fostren alldeles vilda.”

Doktor Anthony DeCasper, psykolog vid University of North Carolina i USA, konstruerade en napp som mäter hur mycket och hur kraftigt ett barn suger. Barnet lär sig att välja de inspelade ljud det vill höra genom att ändra sitt sugmönster — vissa röster och sagor, till exempel. Ett nyfött barn som bara var någon timme gammalt kunde känna igen rösten på sin far, som hade talat med det med lugnande stämma medan det låg i modersskötet. Barnet inte bara valde ut rösten att lyssna på, utan reagerade också känslomässigt och slutade gråta — det kände sig tryggt. På samma sätt valde det sin mors röst att lyssna på, liksom hennes hjärtslag. Båda dessa ljud hade det vant sig att lyssna på i livmodern.

I ett annat experiment lät DeCasper 16 gravida kvinnor högläsa en barnsaga som heter The Cat in the Hat (Katten i hatten). De läste den två gånger dagligen under de sista sex och en halv veckorna av sin graviditet. Kort efter det att barnen hade fötts blev de anslutna till sugapparaten, och så spelade man upp två sagor för dem, The Cat in the Hat och The King, the Mice and the Cheese (Kungen, mössen och osten). Med hjälp av sugintensiteten valde barnen i vartenda fall ”Katten i hatten” som det de ville lyssna på, den saga som de hade hört i moderlivet. De valde den gång på gång i stället för ”Kungen, mössen och osten”, som de inte hade hört före födelsen. Barn i alla åldrar gör samma sak — de vill jämt höra sin favoritsaga om och om igen i stället för att höra en ny.

DeCasper drog slutsatsen: ”Det verkar som om barnets preferenser för vad det vill lyssna på efter födelsen påverkas av vad det har hört före födelsen.” Doktor Restak, som redogjorde för dessa rön, säger: ”Barnet lär sig i moderlivet, känner igen sin mammas röst och till och med hennes tonfall och vad det är för bok hon läser.” Hans slutsats är: ”Foster är med andra ord i stånd till perceptuell inlärning via hörselsinnet i livmodern flera månader innan de behöver detta eller kan förväntas utnyttja det.”

Barnet har lärt sig mycket i livmodern. Det är väl rustat för att ta emot lärdomar. Det som hittills nämnts visar att hjärnan är häpnadsväckande även i livmodern. Det är medan barnet ännu är kvar där inne som hjärnan uppnår det fulla antalet neuroner. ”Ett nyfött barns hjärna har vid födelsen fler neuroner som kan bilda nätverk av förbindelser än det någonsin mer kommer att få”, enligt hjärnforskarna. Från första början har denna nya varelse i livmodern varit fullt upptagen med att i åtta månader bilda dessa miljarder neuroner och skapa miljarder förbindelser mellan dem, vilket gjort det möjligt för den att röra sig, andas, suga, svälja, smaka, urinera, höra, se, lära in och minnas. Hur kan någon förnuftsbegåvad individ påstå att den här varelsen inte lever?

Många forskare och miljoner andra tror följdriktigt att livet börjar i livmodern vid befruktningen. I sin bok The Mind (Sinnet) skriver dr Restak: ”Den egentliga början och den mest avgörande händelsen i vårt liv är uppenbarligen befruktningsögonblicket. Kineserna erkänner detta genom att räkna åldern från det ögonblicket; ett barn anses vara ett år gammalt vid födelsen.”

Många i dag vill tro att ett barn inte är att anse som ett liv, en individ, förrän vid födelsen, men Guds ord instämmer inte i det. Om ett barn medvetet avlägsnas genom abort, är Guds regel ”liv för liv”. Detta understryks av orden i 2 Moseboken 21:22, 23 (NW): ”Ifall män skulle slåss med varandra och de faktiskt skadar en havande kvinna och hennes barn verkligen kommer fram men ingen dödsolycka sker, skall han ovillkorligen dömas till skadeersättning enligt vad kvinnans ägare kan komma att pålägga honom; och han skall ge den genom domarna. Men om en dödsolycka skulle ske, då skall du ge själ för själ [eller ”liv . . . för liv”, 1917].”

Medan barnet ännu är i livmodern betraktar Jehova det som en levande person. Att det är en levande person bevisas av all barnets aktivitet i modersskötet. Forskarna vet nu att alla dess kroppsdelar finns och fungerar vid slutet av den andra månaden, att det känner, tar emot lärdomar och minns. Det nyfödda barnets sinne är sannerligen inget ”oskrivet blad”, som Aristoteles sade, och inte heller vet barnet ”föga mer . . . än en växt”, som universitetsprofessorn sade. Det har alla de neuroner som det någonsin kommer att få, och dessa är redo att registrera alla nya synintryck och ljud och känselförnimmelser från barnets omgivning. Barnet är alltså redo! Eller . . .?

Mamman kan göra mycket för barnets välbefinnande i livmodern, eller också kan hon skada det. Hennes tankar kan påverka barnet, antingen positivt eller negativt. Inte så att fostret tänker mammans tankar, men de tankar hon hyser väcker känslor till liv, och fostret påverkas av de känslostämningar dessa tankar åstadkommer — det må vara trygghet, lugn och ro eller oro, fruktan och vrede. Värre är det om smittosamma sjukdomar överförs från modern till fostret via moderkakan. Fostret kan infekteras av sexuellt överförda sjukdomar, inte minst aids. Mödrar som under graviditeten använder tobak, marijuana, alkohol, morfin, kokain, heroin och andra droger kan föda barn som är drogberoende, som har utvecklingsstörningar, hjärnskador och missbildningar och som lätt drabbas av hjärnblödning, krampanfall och andra fruktansvärda konsekvenser.

Barnet i livmodern är inte helt avskärmat från yttervärlden som många en gång trodde. Medan det befinner sig i livmodern kan det antingen bli kärleksfullt omhuldat eller illa åtgånget. Vilken behandling har det att vänta sig när det en gång lämnar modersskötet? Inlärningen började i livmodern, men vad kommer barnet att samla för erfarenheter när det kommer ut i den här världen? Förhoppningsvis kommer lyckligt gifta, kärleksfulla föräldrar att se till att dessa erfarenheter blir goda.

[Infälld text på sidan 14]

”Det mest fantastiska organet i det kända universum”

[Infälld text på sidan 14]

Åtta veckor, och alla dess kroppsdelar finns på plats

[Infälld text på sidan 15]

Hur kan någon förnuftsbegåvad individ påstå att den här varelsen inte lever?

[Infälld text på sidan 17]

Många forskare anser att livet börjar vid befruktningen

[Bild på sidan 16]

Åtta veckor gammal, 4 centimeter lång, och alla dess kroppsdelar finns på plats

[Bildkälla]

Foto: Lennart Nilsson (även sidan 2)