Kolmanskop — där sand och rost förtär
På de brännheta sanddynerna i Namiböknen, nära den vindpiskade kusten i södra Namibia, ligger de tomma ruinerna av staden Kolmanskop, som för mindre än 50 år sedan var en bebodd stad.
När man år 1908 fann diamanter här, strömmade prospektorer, gruvmagnater och alla slags lycksökare till staden likt gamar. Det dröjde inte länge förrän Kolmanskop var en blomstrande stad med stora, pampiga hus i tysk kolonialstil, postkontor och eget hotell. Kolmanskop ståtade också med ett två våningar högt kasino med teaterlokal och bowlinghall — lyx som gjorde livet mer njutbart i den isolerade Namiböknen.
Men det som var orsaken till att Kolmanskop fick liv gjorde också att det somnade in. Gruvorna tömdes snabbt på dyrbara stenar i vinstgivande storlek och kvalitet. Prospektorerna lockades snart i väg till platser där man fann större och bättre diamanter. I början av 1900-talet inträffade också en nedgång på diamantmarknaden. Stadslivet i Kolmanskop ebbade långsamt ut tills staden slutligen övergavs år 1956.
I dag ligger obrukade maskiner och rostar i den brännande afrikanska solen. De vittnar om ett försök av människor att under en kort tid hämta rikedomar ur marken. Kolmanskop kan således ge en illustration till det fåfängliga i att söka jordiska rikedomar. Jesus sade: ”Samla . . . skatter åt er i himmelen, där varken mal eller rost förtär.” — Matteus 6:20.