Ungdomar frågar:

Varför flyttade farmor och farfar in?

FÖRR njöt du av ostördheten i ett eget rum. Nu delar du rum med ett syskon. Du kunde bjuda hem vänner. Nu kan du inte det, eftersom de ”är för högljudda”. Du hade gott om tid till nöjen och avkoppling. Nu fylls mycket av den tiden med hushållsarbete. Dina föräldrar brukade vara avspända och lätta att tala med. Nu är de spända och lättirriterade. Ja, dina farföräldrar har flyttat hem till er, och ingenting är som det brukade vara.

Det är inte det att du inte älskar dina farföräldrar. Men de är inte alltid så lätta att ha att göra med. Du märker att du ibland tappar tålamodet och retar upp dig på småsaker. En ung flicka vid namn Victoria uttrycker sig så här: ”Äldre människor är lite speciella. Min mormor brukar säga åt mig att hämta en pall åt henne, fastän hennes rullstol har inbyggda fotstöd. Eller så kommer jag hem trött och vill lägga mig på soffan en stund, men då vill hon att jag skall prata med henne i stället. Min mormor pratar medan vi försöker titta på TV. Om hon tittar, är det mycket som hon inte förstår och som vi måste förklara för henne.”

Om en av eller båda dina far- eller morföräldrar har flyttat hem till er, är det troligtvis en tid av omvälvningar och oro även för dig. Men slappna av — din familj håller inte på att falla sönder. Ni håller helt enkelt på att anpassa er till en svår situation. Och du kan bidra mycket till din egen lycka och sinnesfrid genom att 1) förstå och acceptera dina förpliktelser inom familjen och 2) utveckla verklig ”broderlig tillgivenhet” mot de äldre i familjen. — 1 Petrus 3:8.

En kristen förpliktelse

Din familj är inte den enda som har det så här. I USA, till exempel, får de flesta äldre människor ett visst mått av hjälp och understöd från sina vuxna barn; relativt få åldringar placeras på vårdhem.a I boken The Intimate Environment, av Arlene S. Skolnick, heter det: ”Det överväldigande flertalet gamla människor har regelbunden kontakt med sina barn, träffar dem ofta och vänder sig till dem i tider av svårigheter.”

Men även om det bara är naturligt att känna förpliktelser mot sina föräldrar, har de kristna ännu större förpliktelser mot Gud. Aposteln Paulus sade: ”Om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon. Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för sitt husfolk, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” (1 Timoteus 5:4, 8; jämför Markus 7:10—13.) Lägg märke till att barn och barnbarn åläggs att ha en andel i att sörja för ”sina egna”.

Jesus Kristus själv var ett föredöme i det här avseendet. Trots att han höll på att dö en smärtsam död på en tortyrpåle, satte han sina egna lidanden åt sidan och gav anvisningar om att hans kusin Johannes skulle ta hand om hans åldrande mor. Trots att Johannes hade viktiga förpliktelser som apostel, tog han Jesu mor till sitt eget hem ”alltifrån den stunden”. — Johannes 19:26, 27.

Därför är det de kristnas ansvar och privilegium att hedra sina föräldrar. (Efesierna 6:2) En förälder överges inte därför att han eller hon har blivit gammal eller behöver särskild vård. (Ordspråksboken 23:22) Bibeln uppmanar oss vidare att behandla de äldre med respekt på grund av deras visdom och erfarenhet. (3 Moseboken 19:32; Ordspråksboken 16:31) Ja, Jehova själv behandlar äldre människor med mildhet och fortsätter att använda dem i sin tjänst! — Jämför Joel 2:28; Apostlagärningarna 2:17.

”Jag trodde inte att det skulle vara så svårt”

Med allt detta i åtanke kanske du bättre kan förstå varför dina föräldrar erbjöd dina farföräldrar att få bo hos er. Till en början försökte du säkert se optimistiskt, eller åtminstone med ett öppet sinne, på det hela. Du visste att du skulle bli tvungen att göra en del förändringar — till och med uppoffringar. Men du hade alltid kommit bra överens med dina farföräldrar, och du trodde att detta goda förhållande skulle fortsätta. Men nu när de har flyttat in upptäcker du att situationen är mycket svårare än du någonsin kunde föreställa dig.

Så här är det ofta. I många länder är det vanligt att tre generationer — farföräldrar, föräldrar och barn — bor tillsammans. Att ta hand om sjuka eller invalidiserade släktingar är en del av deras kultur och betraktas inte som någon stor uppoffring. Men i länderna i Väst, där familjerna är vana att bo i egna bostäder, betraktas det ofta som en allvarlig störning när äldre släktingar flyttar in. Du kan emellertid vara förvissad om att du inte är den ende som har fått sin tillvaro upp och nervänd på det här sättet. Ja, situationen kan faktiskt vara svårare för dina föräldrar och farföräldrar än den är för dig.

Hur dina föräldrar påverkas

Tänk först på dina föräldrar. Hur tror du det skulle kännas för dig, om du var tvungen att se dem åldras och brytas ner i fysiskt, mentalt och känslomässigt avseende? Hur skulle det påverka dig, om de som du alltid har varit beroende av gradvis blev oförmögna att ta hand om sig själva? Skulle det inte vara en smärtsam, hjärtslitande upplevelse? Då kan du föreställa dig hur dina föräldrar känner det när de ser detta hända med sina föräldrar. Det är förståeligt om de ibland kan verka ledsna eller irriterade.

Dina föräldrar kanske också upptäcker att det inte alltid går så lätt att komma överens med farföräldrarna. Äldre människor återgår ofta till att behandla sina vuxna barn som småbarn. (Du är kanske inte den ende i huset som får höra att han skall ”vara tyst”!) Somliga gamla människor har en tendens att klaga på den vård de får — och de anklagar ibland också mycket plikttrogna barn för försumlighet. Vissa har också för vana att högljutt uttrycka sina åsikter om barnuppfostran och kanske anklaga sina vuxna barn för att vara alltför eftergivna eller för stränga. Dina föräldrar kan vara fullständigt på det klara med att dina farföräldrar inte menar att vara elaka eller grymma. Men då dina föräldrar redan har gjort stora uppoffringar för farföräldrarnas skull, kan de vara överkänsliga för varje slag av kritik från deras sida. Och om de reagerar med att behandla dina farföräldrar på ett inte alltför kärleksfullt eller tålmodigt sätt, kan resultatet bli att de känner skuldkänslor eller ilska mot sig själva.

Dina föräldrar kan också vara missnöjda med de förändringar som de har varit tvungna att göra i sin livsstil. Familjens budget kanske är tänjd till bristningsgränsen. Om båda föräldrarna arbetar, kan de bli trötta och utslitna av att dessutom behöva tillfredsställa kraven på omvårdnad. Vidare kanske de tvingas avstå från avkoppling och rekreation som de tidigare brukade ägna sig åt. Och till detta kan läggas de äktenskapliga påfrestningar som allt det här kan resultera i, speciellt om en av föräldrarna känner att han eller hon får bära en orättvist stor andel av vårdnadsbördan.

Farföräldrarnas lott

Situationen kan vara minst lika påfrestande för dina farföräldrar. Bibeln kallar ålderdomen ”de onda dagarna”. (Predikaren 12:1—7) Ja, det är verkligen inte något gott att se sin hälsa bli sämre och sämre. Lägg till detta de påfrestningar det innebär att plötsligt flyttas till en ny omgivning. De flesta äldre människor föredrar ostördhet och oberoende. Ja, boken The Intimate Environment citerar två experter som säger: ”De flesta äldre människor vill ha kärlek och uppmärksamhet från sina barn, men inte nödvändigtvis att de skall ge dem bostad, pengar eller andra former av understöd. Ja, somliga föredrar faktiskt att själva göra saker för sina barn och barnbarn, hellre än att stå på mottagarsidan.”

Därför är det svårt för dina farföräldrar att förlora sitt oberoende — att tvingas bli beroende av de personer som en gång var beroende av dem. Bli därför inte förvånad om de är lite svåra att ha att göra med ibland. Och då de har haft en egen bostad — där de åtnjutit lugn och ro — i många år, kanske de finner det svårt att ha levnadsglada tonåringar omkring sig. De kanske inte tål höga röster och musik med hög volym.

En sak är säker: Det är en utmaning för alla att anpassa sig till situationen. Men andra kristna familjer möter liknande svårigheter och gör det med framgång. (Jämför 1 Petrus 5:9.) Lösningen ligger i att du anstränger dig för att visa ”andens frukt” och ”den nya personligheten” i ännu högre grad! (Galaterna 5:22, 23; Efesierna 4:24; Kolosserna 3:13, 14) Försök samarbeta som familj i stället för att dra var och en åt sitt håll. Nästa nummer av den här tidskriften kommer att ta upp några sätt på vilka man kan göra detta.

[Fotnot]

[Bild på sidan 20]

Att dina farföräldrar flyttar in kan betyda mindre privatliv för dig