Aborternas tragiska tribut

MELLAN 50 och 60 miljoner ofödda barns liv utsläcks varje år genom abort. Kan du föreställa dig den siffran? Det skulle vara som att utplåna Hawaiiöarnas hela befolkning varje vecka!

Det är svårt att få tag i exakta uppgifter, eftersom de flesta länder inte är så noga med att föra statistik över antalet utförda aborter. Och i de länder där aborter är tillåtna endast i begränsad omfattning eller är helt förbjudna kan experterna bara gissa sig till det verkliga antalet. Men globalt sett ser abortstatistiken ut ungefär så här:

I Förenta staterna är abort det vanligaste kirurgiska ingreppet näst tonsillektomi. Varje år utförs över 1,5 miljon aborter. Det stora flertalet av kvinnorna är ogifta — omkring 4 av 5. Ensamstående kvinnor avbryter graviditeten dubbelt så ofta som de fullföljer den, medan gifta kvinnor fullföljer graviditeten tio gånger så ofta som de genomgår abort.

Central- och Sydamerika — med övervägande katolsk befolkning — har världens strängaste abortlagar. Trots detta utförs mängder av illegala aborter, som utsätter kvinnorna för allvarliga hälsorisker. I Brasilien, till exempel, genomgick omkring fyra miljoner kvinnor abort förra året. Över 400.000 av dessa kvinnor var tvungna att söka läkarhjälp på grund av tillstötande komplikationer. I Latinamerika avbryts omkring en fjärdedel av alla graviditeter.

I Afrika är lagarna också mycket restriktiva. Skador och dödsfall är vanligt förekommande, i synnerhet bland fattiga kvinnor som söker hjälp hos illegala abortörer.

Många länder i Mellersta Östern har stränga lagar på papperet, men aborter söks allmänt av kvinnor som har råd att betala de höga avgifterna och beviljas ofta.

I större delen av Västeuropa är aborter tillåtna i viss utsträckning — den liberalaste abortlagstiftningen har de skandinaviska länderna. Den allmänna hälso- och sjukvården i Storbritannien har fört statistik över antalet aborter ända sedan de legaliserades år 1967. Man har kunnat konstatera att antalet abortingrepp fördubblats, samtidigt som antalet utomäktenskapliga barn, sexuellt överförda sjukdomar, prostitution och en mängd olika sjukdomar i fortplantningsorganen ökat i omfattning.

De östeuropeiska länderna är för närvarande stadda i omvandling, och det är också abortlagarna i dessa länder. I det forna Sovjetunionen beräknas antalet aborter uppgå till 11 miljoner årligen — en av de högsta siffrorna i världen. På grund av bristen på preventivmedel och ekonomiska bekymmer är det inte ovanligt att en kvinna i dessa områden genomgår mellan sex och nio aborter under sin livstid.

Den allmänna trenden i Östeuropa går mot en ökad liberalisering av abortlagstiftningen. Ett drastiskt exempel är Rumänien, där den gamla regimen förbjöd såväl aborter som preventivmedel i syfte att främja befolkningsökningen. Rumänska kvinnor var tvungna att föda minst fyra barn för att fylla kvoten, och år 1988 översvämmades de rumänska barnhemmen av övergivna barn. När den revolutionsregering som upprättades år 1989 släppte dessa restriktioner, fick Rumänien Europas högsta abortfrekvens; nu slutar 3 graviditeter av 4 med abort.

Asien svarar för det största antalet aborter i världen. Folkrepubliken Kina, med sin ettbarnspolitik och sina obligatoriska aborter, toppar listan med 14.000.000 aborter per år. I Japan smyckar kvinnor små statyetter med haklappar och leksaker till minne av sina aborterade barn. De flesta japanskor är rädda för att använda p-piller, och abort är den vanligaste barnbegränsningsmetoden.

I stora delar av Asien, och i synnerhet i Indien, har den medicinska tekniken försatt kvinnosakskämparna i ett besvärligt predikament. Med hjälp av sådana tekniker som fostervattensprov och ultraljudsundersökningar kan man nu fastställa barnets kön i ett allt tidigare skede av graviditeten. I den orientaliska kulturen har man av hävd satt större värde på söner än på döttrar. På de platser där både könsbestämningsteknik och aborter finns att tillgå för dem som så önskar aborteras därför kvinnliga foster i mycket stor utsträckning, vilket gör att det föds en oproportionerligt stor procent pojkar. Feministrörelsens anhängare befinner sig nu i den paradoxala situationen att de kämpar för kvinnans rättighet att abortera ett kvinnligt foster.

Hur modern känner det

Liksom fallet är med andra medicinska åtgärder är aborter förenade med vissa risker och obehag. Under graviditeten är livmodermunnen tätt sluten för att det lilla barnet skall vara i säkert förvar. Att vidga den och föra in instrument kan vara både smärtsamt och traumatiskt. Att suga ut fostret tar i regel omkring 30 minuter, och under ingreppet upplever somliga kvinnor måttliga till kraftiga smärtor och kramper. Vid aborter med hjälp av saltlösning framkallas en förtidig födelse, ibland med hjälp av prostaglandin, ett ämne som sätter i gång värkarbetet. Sammandragningarna kan vara i timmar eller till och med dagar och kan vara smärtsamma och känslomässigt utarmande.

Bland de komplikationer som kan uppstå i samband med en abort märks blödningar, bristningar i livmoderhalsen, punktion av livmodern, blodpropp, anestesireaktioner, kramper, feber, frossbrytningar och kräkningar. Risken för infektioner är särskilt stor om delar av fostret eller moderkakan blir kvar i livmodern. Detta är inte ovanligt, och i sådana fall kan ett kirurgiskt ingrepp behöva göras för att avlägsna de kvarvarande vävnaderna eller kanske till och med hela livmodern. Undersökningar som utförts av statliga instanser i Förenta staterna, Storbritannien och det forna Tjeckoslovakien visar att aborter för med sig avgjort ökade risker för sterilitet, utomkvedshavandeskap, missfall, förtidig nedkomst och medfödda missbildningar.

Som förre chefen för den allmänna hälsovården i Förenta staterna, C. Everett Koop, konstaterade, har ingen gjort ”en vetenskaplig undersökning av den känslomässiga reaktionen eller skuldmedvetenheten hos en kvinna som har genomgått en abort och nu intensivt önskar sig ett barn som hon inte kan få”.

Vid undersökningar rörande abort borde kontrollgrupperna också inbegripa kyska unga kristna som bevarar sin oskuld av respekt för livet självt och för Guds lagar. Man skulle då finna att dessa ungdomar åtnjuter sundare relationer, större självaktning och bestående sinnesfrid.

Hur det ofödda barnet känner det

Hur känns det för ett ofött barn att ligga tryggt inbäddat i mammas varma livmoder och sedan plötsligt bli överfallet, misshandlat och dödat? Vi kan bara gissa oss till svaret, för ingen som varit med om det kommer någonsin att kunna tala om det för oss.

De flesta aborter utförs under de tolv första graviditetsveckorna. Vid det laget kan det lilla fostret andas och svälja, och dess hjärta har börjat slå. Det kan böja på sina små tår, knyta händerna, slå kullerbyttor i sin våta värld — och känna smärta.

Många foster rycks loss från livmodern och dras ut i en behållare med hjälp av en vakuumsug med skarp spets (sugkyrett). Metoden kallas sugaspiration. Det kraftiga suget (som är 29 gånger kraftigare än en dammsugares) sliter sönder den lilla kroppen. Andra aborter utförs genom dilatation och skrapning. Med hjälp av en ögleformig kniv avlägsnas livmoderslemhinnan, och barnet skärs i stycken.

Foster som är äldre än 16 veckor kan aborteras med hjälp av saltlösning. Fosterhinnan punkteras med en lång nål, och en del av fostervattnet tappas ut och ersätts med koncentrerad saltlösning. När barnet sväljer och andas, tränger den giftiga lösningen ner i de små lungorna. Barnet vrider sig i krampryckningar. Det frätande giftet bränner bort det översta lagret av huden, så att den blir skrynklig och sårig. Ibland uppstår blödningar i hjärnan. En plågsam död kan inträffa efter några timmar, men ibland händer det att värkarbetet inte sätter i gång förrän efter några dagar, och modern föder fram ett levande men döende barn.

Om graviditeten är så långt gången att fostret inte kan dödas med hjälp av dessa eller liknande metoder, återstår ett alternativ — hysterotomi, ett kejsarsnitt, fast med ett annat syfte: att utsläcka ett liv i stället för att rädda det. Buken och livmodern öppnas genom ett operativt ingrepp, och nästan alltid lyfts ett levande barn ut. Det händer till och med att det gråter. Men det måste lämnas att dö. En del dödas avsiktligt genom att kvävas eller dränkas eller genom andra metoder.

Hur läkaren känner det

I hundratals år har läkare hyllat de principer som kommer till uttryck i den vördade hippokratiska läkareden, i vilken det bland annat sägs: ”Jag skall icke giva dödande gift till någon ens om jag blir ombedd; ej heller skall jag föreslå en dylik åtgärd, likaledes skall jag icke giva en kvinna något fosterfördrivande medel, utan utöva mitt yrke med samvete och värdighet.”

Vilket etiskt dilemma ställs de läkare inför som utsläcker ofödda barns liv? Doktor George Flesh beskriver situationen på följande sätt: ”Mina första aborter, som utfördes när jag som läkarkandidat bodde på sjukhuset, förorsakade mig inga känslomässiga problem. ... Min motvilja började efter det att jag hade utfört hundratals aborter. ... Varför ändrade jag inställning? I början av min bana som praktiserande läkare kom ett ungt par till mig och ville ha abort. Eftersom patientens livmoderhals var så hård och spänd, kunde jag inte vidga den tillräckligt för att utföra ingreppet. Jag bad henne komma tillbaka efter en vecka, då livmoderhalsen skulle vara mjukare. En vecka senare återvände paret och sade att de hade ångrat sig. Jag förlöste kvinnan sju månader senare.

Några år senare lekte jag med lille Jeffrey i swimmingpoolen vid tennisklubben där både hans föräldrar och jag var medlemmar. Han var så söt och glad. Jag blev skräckslagen när jag tänkte på att det bara var ett tekniskt hinder som hade hindrat mig från att utplåna Jeffreys möjligheter till liv. ... Att slita sönder ett utvecklat foster lem för lem, bara därför att modern begär det, är enligt min mening en moraliskt fördärvlig handling, som samhället inte borde tillåta.”

En sjuksköterska som slutade upp att assistera vid aborter berättar om sitt arbete på en abortklinik: ”En av våra uppgifter var att räkna delarna. ... Om flickan har delar av barnet kvar i livmodern när hon åker hem, kan det bli allvarliga problem. Jag brukade ta alla delar och gå igenom dem för att förvissa mig om att det fanns två armar, två ben, en kropp, ett huvud. ... Jag har fyra barn. ... Det blev en enorm konflikt mellan mitt yrkesliv och mitt personliga liv som jag inte klarade av. ... Abort är något som det är svårt att förlika sig med.”

[Bild på sidan 7]

I Asien, där människor av tradition föredrar söner framför döttrar, utsläcks tusentals kvinnliga fosters liv genom abort

[Bildkälla]

Foto: Jean-Luc Bitton/Sipa Press

[Bild på sidan 8]

Nyhetsreporter vid en abortfientlig demonstration fotograferar ett 20 veckor gammalt foster som avlägsnats genom legal abort

[Bildkälla]

Foto: Nina Berman/Sipa Press

[Bild på sidan 8]

En abortvänlig demonstration i Washington

[Bildkälla]

Foto: Rose Marston/Sipa Press

[Bild på sidan 9]

I Förenta staterna är 4 av 5 abortsökande kvinnor ogifta