Bibelns syn

Är Jehova en krigsgud?

VISSA läsare av Bibeln har länge beskyllt Jehova för att vara en krigsgud, och en blodtörstig krigsgud till på köpet. George A. Dorsey påstår till exempel i sin bok The Story of Civilization—Man’s Own Show, där han skildrar mänsklighetens egna bedrifter, att Bibelns Gud, Jehova, ”är rövares, plågares, krigares, erövrandets, varje hänsynslös passions gud”. Bibelkritikern Roland H. Bainton har uttryckligen sagt: ”Krig är mer humant när Gud lämnas ur räkningen.”

Är Jehova verkligen en krigsgud? Är det ett nöje för honom, enligt vad somliga antyder, att anställa blodbad på oskyldiga människor?

Straffdomar i det förgångna

Visst berättar Bibeln öppet om Jehova Guds ogynnsamma domar i det förgångna. Men de gällde alltid ogudaktiga människor. Så var det till exempel inte förrän jorden i Noas dagar ”blev uppfylld av våld” som Jehova sade: ”Se, jag låter den stora översvämningen komma med vattenmassor över jorden för att bringa fördärv över allt kött vari livskraften är verksam.” (1 Moseboken 6:11, 17) Vad en annan straffdom beträffar, så var det enbart på grund av att städerna Sodom och Gomorra hade ”hängett sig åt sexuell omoraliskhet och var benägna för pervers sinnlighet” som Gud lät det ”regna svavel och eld”. — Judas, vers 7, The New Berkeley Version; 1 Moseboken 19:24.

Njöt Gud av att bringa fördärv över allt kött i Noas dagar? Eller fann han något ondskefullt välbehag i att förinta invånarna i Sodom och Gomorra? Låt oss, för att få svar på det, titta lite närmare på de händelser som hade med den stora översvämningen på Noas tid att göra. Sedan det har förklarats att Gud ämnar utplåna de ondskefulla människorna från markens yta för att befria jorden från våld, heter det vidare i Bibeln: ”Jehova ... kände sig sårad i sitt hjärta.” Ja, det bedrövade Gud att ”varje benägenhet hos hennes [människans] hjärtas tankar bara var usel hela tiden”. För att rädda så många som möjligt från den nära förestående översvämningen sände Gud därför ut Noa, ”en rättfärdighetens predikare”, till att förkunna ett varningsbudskap och till att bygga en skyddande och bevarande ark. — 1 Moseboken 6:3—18; 2 Petrus 2:5.

På ett liknande sätt gick det till, innan Gud sände änglar till att förinta Sodom och Gomorra. Gud sade då: ”Jag ämnar stiga ner och se om de har gjort allt som påstås i skriet mot dem eller inte. ... Jag är besluten att få veta [det].” (1 Moseboken 18:20—32, The Jerusalem Bible) Jehova försäkrade Abraham (vars brorson Lot bodde i Sodom) att om hans efterforskningar uppenbarade att det fanns tio rättfärdiga människor där, skulle städerna skonas. Skulle en Gud som finner behag i att utgjuta blod ha sådan om barmhärtighet vittnande omsorg? Skulle vi inte i stället kunna säga att ett av de framträdande dragen i Jehovas personlighet är barmhärtighet? (2 Moseboken 34:6) Han säger själv: ”Jag finner inte behag i den ondskefulles död, utan i att den ondskefulle vänder om från sin väg och verkligen förblir vid liv.” — Hesekiel 33:11.

Ogynnsamma domar från Gud har alltid blivit följden av att ondskefulla människor hårdnackat har vägrat att överge en dålig levnadskurs, inte av att det är ett nöje för Jehova att döda människor. Men du kanske undrar: Uppmuntrade inte Jehova israeliterna att kriga mot kanaanéerna och att tillintetgöra dem?

Guds krig nödvändiga för frid och fred

Historien målar en eländig tavla av livet i det kanaaneiska samhället — folket var till ytterlighet ondskefullt. Spiritism, barnoffer, sadistiskt våld och olika former av pervers könsdyrkan hörde till ordningen för dagen. Som en rättvisans Gud, som kräver odelad hängivenhet, kunde Jehova inte tillåta att sådana vämjeliga sedvänjor störde friden och säkerheten för oskyldiga människor, i synnerhet Israels folk. (5 Moseboken 5:9) Tänk dig till exempel in i hur det skulle vara, om det samhälle som du var bosatt i saknade en aktningsvärd poliskår eller milis till att upprätthålla landets lagar — skulle det inte leda till anarki och våld av värsta slag? På liknande sätt nödgades Jehova att ingripa mot kanaanéerna på grund av deras tygellöshet och den uppenbara fara de utgjorde för den rena tillbedjan. Därför löd hans påbud: ”Landet [är] orent, och jag skall låta straff för dess missgärning komma över det.” — 3 Moseboken 18:25.

Av Gud beordrad rättvisa utkrävdes när Guds verkställande stridskrafter — de israelitiska härarna — tillintetgjorde kanaanéerna. Att Gud fann för gott att använda människor till att verkställa den här straffdomen, i stället för eld eller en vattenflod, gjorde inte domen mindre kraftfull. När israeliterna krigade mot de sju nationerna i Kanaan, fick de israelitiska härarna alltså dessa instruktioner: ”Du [skall] inte ... låta något som helst som andas förbli vid liv.” — 5 Moseboken 20:16.

Men eftersom Gud har aktning för livet, godkände han inte urskillningslöst dödande. När till exempel invånarna i en viss kanaaneisk stad, Gibeon, bad om barmhärtighet, beviljade Jehova deras begäran. (Josua 9:3—27) Skulle en illvillig krigsgud ha gjort det? Nej, men en Gud som älskar frid och rättvisa skulle göra det. — Psalm 33:5; 37:28.

Jehovas normer främjar freden

Gång på gång förbinder Bibeln Guds välsignelse med frid. Det beror på att Jehova älskar frid och fred, inte krig. (4 Moseboken 6:24—26; Psalm 29:11; 147:12—14) När kung David önskade bygga ett tillbedjans tempel åt Jehova, sade Gud därför till honom: ”Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty mycket blod har du utgjutit på jorden inför mig.” — 1 Krönikeboken 22:8; Apostlagärningarna 13:22.

Under sin tid på jorden talade den större David, Jesus Kristus, om en tid då Guds kärlek till rättvisa inte längre skulle tillåta honom att tolerera nutidens ondska som vi upplever. (Matteus 24:3, 36—39) Gud kommer snart att tillgripa rättsliga åtgärder, liksom han gjorde i förbindelse med den stora översvämningen på Noas tid och vid förintandet av Sodom och Gomorra, för att befria jorden från själviska, ondskefulla människor och på så sätt bana väg för fridfulla förhållanden under sitt himmelska kungarikes styre. — Psalm 37:10, 11, 29; Daniel 2:44.

Det är klart och tydligt att Jehova inte är en krigsgud som törstar efter blod. Å andra sidan ryggar han inte tillbaka för att utkräva rättsligt straff när det är påkallat. Guds kärlek till godhet kräver att han handlar på deras vägnar som älskar honom genom att han förintar den onda ordning som förtrycker dem. När han gör detta, kommer sann frid och fred att råda över hela jorden i det att de verkligt saktmodiga samfällt tillber Jehova, ”fridens Gud”. — Filipperna 4:9.

[Bildkälla på sidan 20]

David och Goljat/The Doré Bible Illustrations/Dover Publications, Inc.