Ungdomar frågar:
Ett dubbelliv — Vem behöver känna till det?
”Mamma och pappa hade tagit med mig till kristna möten, och jag kunde skilja mellan rätt och orätt”, medger Robert. ”Men jag ville bli omtyckt och accepterad av de andra ungdomarna i skolan. Så för att bli tuff och populär började jag röka när jag gick i sjätte klass. I sjuan började jag använda LSD och röka marijuana. I åttan började jag injicera en drog som kallas ’speed’ (ett slags metamfetamin). Jag lurade alla — men mådde själv jättedåligt.”
MÅNGA av dagens ungdomar — inklusive somliga som uppfostrats av kristna föräldrar — lever ett dubbelliv. Alla blir inte drogmissbrukare som Robert. Men bakom ryggen på sina föräldrar stämmer en del ungdomar träff i hemlighet, dricker alkohol, klär sig besynnerligt, lyssnar på vild musik, är med vid våldsamma fester och ägnar sig åt en mängd andra aktiviteter som deras föräldrar ogillar eller har förbjudit. Lever du ett sådant liv?
Om så är fallet, känner du antagligen till att det du gör är fel. I likhet med Robert kanske du till och med lider av svåra samvetskval. (Romarna 2:15) Ändå är tanken på att avslöja överträdelserna för föräldrarna något man gärna vill glömma. Och när du begrundar de troliga konsekvenserna när du avslöjat dina överträdelser, kan argumentet ”Vad mina föräldrar inte vet tar de inte skada av” verka förnuftigt. Men det kan skada dig.
Ett felaktigt resonemang
Du kan till exempel tycka att du har berättigad orsak till klagomål över det sätt på vilket dina föräldrar gör saker och ting. Du kan mycket väl ha rätt. De kanske ibland är oresonligt stränga, ovilliga att tala med dig eller nyckfulla, men rättfärdigar detta att du i fortsättningen är olydig mot dem? Inte enligt Guds ord, som ger oss följande råd: ”Var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kolosserna 3:20) Och hur är det om du känner att du har goda skäl att vara arg på dina föräldrar? Är det då förnuftigt att du ger utlopp åt ilskan genom att i hemlighet överträda gudagivna normer? Faktum är att du då skulle handla som om du fylldes av ursinne mot Jehova. (Ordspråken 19:3) Det rätta handlingssättet är att du går till dina föräldrar och lugnt och stilla talar ut med dem om dina klagomål. — Ordspråken 15:22.
Lika fel är det att tro att du genom att hålla tyst skyddar dina föräldrar mot att bli känslomässigt upprörda. En 16-årig pojke sade: ”Jag skulle aldrig berätta något som skulle göra [mina föräldrar] besvikna.” Men det är samma sak: ett sådant välsmort resonemang är inget annat än självbedrägeri. Som Bibeln uttrycker det är det fråga om någon som handlar ”alltför smickrande mot sig själv i sina egna ögon för att komma underfund med sin missgärning, så att han skulle hata den”. (Psalm 36:2) Om du verkligen bryr dig om dina föräldrars känslor, kommer du först och främst att undvika olydnad. Dessutom kommer alla eventuella försök att hålla dem i okunnighet förmodligen visa sig vara förgäves, eftersom andra utan tvivel redan känner till ditt hemliga liv.
Ingenting är fördolt
De forntida israeliterna upptäckte detta när de försökte komma undan med hemliga missgärningar. Profeten Jesaja varnade: ”Ve dem som går mycket djupt i fråga om att dölja sina rådslag för Jehova själv och vars gärningar har skett på en mörk plats, medan de säger: ’Vem ser oss, och vem vet om oss?’” (Jesaja 29:15) Israeliterna glömde att Gud såg deras orätta gärningar. Vid sin rätta tid ställde han dem till svars för deras synder.
På samma sätt gick det för några som tillhörde den kristna församlingen under det första århundradet. Läs själv berättelsen i Apostlagärningarna 5:1—11 om Ananias och hans hustru, Safira. När en speciell kassa inrättades för att sörja för kristna som var i behov av hjälp, sålde Ananias en åker och påstod helt fräckt att han bidrog med hela inkomsten från försäljningen av den. Men i verkligheten tog Ananias ”i hemlighet undan något av beloppet” för egen vinning. Lät Gud sig luras av denna låtsade givmildhet? Inte alls. ”Det är inte för människor du har narrats, utan för Gud”, sade aposteln Petrus. ”Då Ananias hörde dessa ord, föll han ner och utandades.” Safira, som var medbrottsling, föll även hon död ner kort därefter. Båda glömde uppenbarligen att Gud ”är medveten om hjärtats hemligheter”. — Psalm 44:21.
Det är på samma sätt i dag. Även om du med framgång kan dölja ett dåligt uppförande för dina föräldrar, kan du inte dölja ett dåligt uppförande för Jehova Guds vakande ögon. ”Det finns inte någon skapelse som är osynlig för honom, utan allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för”, sägs det i Hebréerna 4:13. Kan man känna sig mer blottad än så? Och med tiden kommer dina hemliga synder också att avslöjas för andra. I Ordspråken 20:11 sägs det: ”Redan genom sina handlingar gör sig en pojke känd med avseende på om hans verksamhet är ren och rättrådig.” Ett annat ordspråk lyder: ”Den som täcker över sina överträdelser kommer inte att ha framgång.” — Ordspråken 28:13.
En ung kvinna vid namn Tammy lärde sig detta i sin tidiga ungdom. Trots att hon hade uppfostrats av kristna föräldrar, började hon röka, dricka och stämma träff med icke troende. Tammy ansträngde sig hårt för att hålla sitt syndiga leverne hemligt, men hon erinrar sig: ”Mina föräldrar lade märke till förändringar hos mig. Jag blev upprorisk och utvecklade en oberoende anda. När en människa lever ett dubbelliv, kommer det utan tvivel att förr eller senare komma i dagen. För mig blev det förr. Min pappa kom på mig då jag var tillsammans med en pojkvän i en närbelägen skola.”
Hur Jehova känner det
Det som dina föräldrar inte vet om kan alltså skada dem i sinom tid — och kommer förmodligen att göra det. Men vad som är ännu viktigare är om du har frågat dig själv: ”Hur känner Jehova det beträffande dem som lever ett liv i lögn?” Psalm 5:5, 6 ger svaret: ”[Jehova] hatar verkligen alla som utövar vad skadligt är; ... [han] kommer att tillintetgöra dem som talar lögn. Jehova avskyr en ... bedrägeriets man.” Invagga inte dig själv i tron att du kan blidka Gud helt enkelt genom att visa upp ett sken av gudsfruktan när du är med vid kristna möten. Han vet när människor ”ärar [honom] med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från [honom]”. — Markus 7:6.
En ungdom vid namn Ricardo, som blev indragen i sexuellt orena handlingar, erkände: ”Det känns verkligen hemskt för den som vet att han har bedrövat Jehova.” Men är det verkligen möjligt att bedröva Jehova — det vill säga få honom att känna sig sårad? Ja, det är det sannerligen! När den forntida nationen Israel övergav Guds lag, ”vållade de [Israels Helige] smärta”. (Psalm 78:41) Hur mycket smärta måste han inte känna i dag, då ungdomar som har uppfostrats ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning” i hemlighet gör sådant som är orätt! — Efesierna 6:4.
Sårade föräldrar
Du måste därför inse att du inte kan fortsätta med ditt hemlighetsmakeri för alltid. Du är skyldig Gud, dina föräldrar och dig själv att säga sanningen och tala om vad det är som har pågått i hemlighet. Det är sant att det kan bli pinsamt eller kanske få en del smärtsamma konsekvenser. (Hebréerna 12:10, 11) Om lögn och bedrägeri har varit en del av ditt levnadsmönster, har du underminerat dina föräldrars förtroende för dig. Bli därför inte förvånad, om de blir strängare mot dig än förut. Tammy erinrar sig: ”Efter det att jag hade blivit ertappad med min pojkvän, var min pappa vettskrämd. Nu insåg han att det inte gick att lita på mig. Det betydde att han hela tiden måste hålla ögonen på mig.” Men Tammy insåg att hon nu fick skörda vad hon hade sått. — Galaterna 6:7.
Du får också räkna med att dina föräldrar kommer att känna sig sårade och arga. Deras goda namn och rykte har blivit besudlat. (Jämför 1 Moseboken 34:30.) Om din pappa är ett Jehovas vittne, kan det tänkas att han måste avsäga sig några av sina tjänsteprivilegier i församlingen. (Titus 1:5—7) Ja, som Ordspråken 17:25 säger kan en upprorisk ung människa vara ”en grämelse för sin far och en bitterhet för henne som födde honom”.
Författarinnan Joy P. Gage beskriver gripande hur somliga föräldrar känner det när ett barn gör uppror. Hon säger: ”En del gråter i tysthet. Andra gråter hysteriskt. Åter andra gråter bakom stängda dörrar. De gråter över det förgångna. De gråter eftersom det plötsligt inte finns någon framtid. De gråter över vad som kunde ha varit. De gråter över sådant som med visshet kommer att hända. De gråter av ilska. De gråter av vanmakt.” Det blir förståeligt nog inte lätt att förlika sig med tanken på att man har vållat stor bedrövelse för de två människor som älskar en mer än vad någon annan i världen gör. Tammy säger: ”Jag tänker tillbaka och önskar att jag inte hade orsakat min pappa och mamma så mycket sorg.”
Men du kan inte gå tillbaka och göra det som är gjort ogjort. Och även om det utan tvivel kommer att bli smärtsamt och svårt, är det din förpliktelse att försöka rätta till saker och ting. (Jämför Jesaja 1:18.) Det innebär att du måste berätta sanningen för dina föräldrar, erkänna deras ilska och sårade känslor och ta emot vilken tuktan de än utdelar. Att du berättar sanningen kan vara första steget mot att glädja både dina föräldrars hjärta och Jehova Guds hjärta, förutom att du för egen del får glädjen och tillfredsställelsen av ett rent samvete. — Ordspråken 27:11; 2 Korinthierna 4:2.
Men hur skall du gå till väga när du talar med dina föräldrar? Hur kan du göra dig fri från att leva ett dubbelliv? Dessa frågor kommer att behandlas i nästa nummer av denna tidskrift.
[Bild på sidan 19]
Att du berättar sanningen kan bli en lättnad för både dig och dina föräldrar