Hjälp åt personer som har AIDS

”AIDSDRABBAD pastor finner dörren stängd” löd rubriken till en artikel i The New York Times. Artikeln handlade om en baptistpastor vars hustru och två barn hade blivit smittade med aidsviruset genom en blodtransfusion år 1982 (barnen smittades i livmodern). Han och hans familj hade sedan dess blivit avvisade från flera olika baptistkyrkor på grund av sjukdomen. Ledsen och besviken gav han upp försöken och lämnade sin tjänst som baptistpastor.

Den här mannens besvikelse över sin kyrkas avvisande hållning väcker flera frågor: Bryr Gud sig om sjuka människor, inbegripet dem som har aids? Hur kan de få hjälp? Vilka försiktighetsåtgärder bör man som kristen vidta när man vill trösta och hjälpa aidssmittade personer?

Guds kärlek till människor som har det svårt

Bibeln visar att den allsmäktige Guden hyser djup empati för människor som får utstå lidanden. När Jesus var på jorden hyste även han uppriktig medkänsla med sjuka personer. Gud gav honom också kraft att bota alla deras sjukdomar. Bibeln berättar: ”Stora folkskaror [kom] till honom och hade med sig ofärdiga, lemlästade, blinda, stumma och många andra sjuka, och de nära nog slängde dem för hans fötter, och han botade dem.” — Matteus 15:30.

I våra dagar finns det naturligtvis ingen som har den gudagivna förmågan att bota människor på mirakulös väg, som Jesus gjorde. Bibelns profetior visar emellertid att Gud snart kommer att införa en ny värld och att ”ingen som har sin boning där kommer att säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24) Bibelns löfte lyder: ”[Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer.” (Uppenbarelseboken 21:4) I sin stora kärlek till människorna har Gud gjort föranstaltningar om ett varaktigt botemedel mot alla sjukdomar, däribland aids.

I Psalm 22:24 sägs det om Gud: ”Han har varken föraktat eller vämjts vid den betrycktes betryck; och han har inte dolt sitt ansikte för honom, och när han ropade till honom om hjälp, hörde han.” Guds kärlek är alltid tillgänglig för dem som uppriktigt anropar honom om hjälp.

Vilka blir smittade?

Aids är till övervägande del en sjukdom som har med människors livsstil att göra. Många aidssmittade personer kan i efterhand instämma i det som sägs i Psalm 107:17: ”De som var dåraktiga, på grund av sin överträdelses väg och på grund av sina missgärningar, vållade slutligen sig själva betryck.”

När en person överger Bibelns normer och inlåter sig på sexuellt umgänge utanför den av Gud instiftade äktenskapsanordningen, löper han verklig risk att ådra sig aids och i sin tur smitta andra. Smittorisken är likaså mycket stor när flera individer använder samma sprutspets för att injicera narkotika. Många har också ådragit sig aids genom transfusioner av smittat blod.

Men tragiskt nog blir ett häpnadsväckande stort antal oskyldiga människor smittade med aidsviruset, och det på flera olika sätt. Så till exempel har många personer som är trogna mot sin äktenskapspartner utan egen förskyllan ådragit sig sjukdomen genom en aidssmittad make eller maka. I vissa delar av världen föds också ett alarmerande stort antal barn med aids sedan de smittats av sina infekterade mödrar — och de är kanske sjukdomens mest tragiska offer. Även vårdpersonal och andra har ådragit sig sjukdomen genom en olyckshändelse, när de kommit i kontakt med smittat blod.

Vilken smittkällan än är, visar Bibeln tydligt att Gud inte är ansvarig för spridandet av denna livsfarliga sjukdom. Även om de flesta aidssmittade har ådragit sig sjukdomen, och kanske också smittat andra, genom ett uppförande som inte är i harmoni med Bibelns normer, håller situationen nu på att förändras, så att allt fler oskyldiga personer drabbas, till exempel spädbarn och trogna makar.

Världshälsoorganisationen framhåller att kvinnor i många delar av världen nu smittas lika ofta som män och att år 2000 kommer de flesta nya aidsoffer att vara kvinnor. Afrikanska hälsovårdsmyndigheter förklarar att viruset i 80 procent av alla aidsfall i Afrika ”överförs genom heterosexuella förbindelser och att nästan alla andra fall gäller barn som smittats av sin mor under graviditeten eller förlossningen”.

Men även om Gud motsätter sig alla brott mot hans lag, inte minst dem som resulterar i sådant lidande, är han snar att visa barmhärtighet mot alla som får utstå svårigheter på grund av sådana överträdelser. Även de som har ådragit sig aids genom ett orätt handlingssätt kan få del av Guds barmhärtighet genom att ångra sig och sluta upp att göra det som är ont. — Jesaja 1:18; 1 Korinthierna 6:9—11.

Vad man vet i dag

Aids är ett globalt hälsoproblem. Även om forskarna bedyrar att ”hiv inte är ett lättöverfört virus”, är det en klen tröst för de miljontals människor som redan har blivit smittade och de oräkneliga miljoner som kommer att bli det under kommande år. Fakta visar att sjukdomen nu håller på att sprida sig över hela jorden.

En källa gör följande sammanfattning av de vanligaste smittvägarna: ”Praktiskt taget alla hivinfektioner överförs genom sexuella kontakter eller genom exposition för infekterat blod.” En rapport som återspeglar de flesta läkares uppfattning konstaterar: ”För att infektion skall komma till stånd måste det ske en infusion av kroppsvätska (nästan alltid blod eller sperma) från en smittad person till en osmittad persons kropp.”

Uttrycken ”praktiskt taget alla” och ”nästan alltid” vittnar emellertid om att det kan finnas undantag. Så även om läkarvetenskapen i dag känner till de allra flesta av de mekanismer som styr överföringen av aidsviruset, kan smittvägarna i ett fåtal fall vara okända. Vissa försiktighetsåtgärder kan därför fortfarande vara tillrådliga.

Hur kommer du att reagera?

Cirka 12—14 miljoner människor i världen är redan hivsmittade, och experter beräknar att ytterligare många miljoner kommer att vara smittade år 2000. Det är därför troligt att du redan har kommit i kontakt med människor som har aids eller kommer att göra det inom den närmaste framtiden. I storstäder kommer man till exempel dagligen i kontakt med sådana personer på arbetsplatser, restauranger, teatrar, idrottsarenor, bussar, tunnelbanor, flygplan och tåg samt i andra offentliga sammanhang.

De kristna kan därför i allt större utsträckning komma att möta, och känna sig motiverade att hjälpa, aidsdrabbade som vill studera Bibeln, besöka kristna möten och göra framsteg hänemot överlämnande och dop. Hur bör en kristen handla för att tillgodose sådana personers behov? Finns det några lämpliga försiktighetsåtgärder som kan vara till nytta både för den sjuke och för medlemmarna av den kristna församlingen?

Det råder allmän enighet om att aids inte smittar genom vardagliga kontakter. Det tycks därför vara rimligt att dra slutsatsen att man inte behöver vara överdrivet orolig för att vara tillsammans med människor som har aids. Och eftersom aidssjuka har ett starkt försvagat immunsystem, bör vi vara försiktiga så att de inte ådrar sig någon vanlig virusinfektion som vi kanske bär på. Sådana banala åkommor kan vara mycket farliga för dem.

Men eftersom aids är en livshotande sjukdom, är det trots allt förståndigt att vi vidtar vissa rimliga försiktighetsåtgärder när vi välkomnar aidssjuka i våra hem eller i den kristna församlingen. För det första bör vi informera någon av församlingens äldste om situationen — även om ingen allmän pålysning bör göras — så att han kan vara beredd att på ett omtänksamt och taktfullt sätt besvara de frågor som kan uppstå.

Eftersom aidsviruset kan överföras genom en smittad persons blod, kan vissa församlingar behöva vidta något som brukar kallas alltomfattande försiktighetsåtgärder när de rengör toaletter och nersmutsade utrymmen, i synnerhet om blod finns med i bilden. ”Alltomfattande försiktighetsåtgärder” är en term som vårdpersonal använder för att beskriva en samling föreskrifter som går ut på att allt blod bör betraktas som förorenat och som en potentiell riskfaktor och därför bör hanteras på ett speciellt sätt. Eftersom Rikets sal är en offentlig lokal, kan det vara förståndigt att ha lämplig städutrustning och en låda gummi- eller plasthandskar till hands för den händelse att en olycka skulle inträffa. För borttvättning av blodfläckar rekommenderas vanligen 10-procentig klorinlösning.

I vårt umgänge med andra människor — däribland aidssjuka — uppmanas vi som kristna att följa Jesu exempel. Den medkänsla som han hyste med dem som hade det svårt men som ändå hade en uppriktig önskan att behaga Gud är verkligen efterföljansvärd. (Jämför Matteus 9:35—38; Markus 1:40, 41.) Men eftersom det för närvarande inte finns något botemedel mot aids, bör en kristen vidta rimliga försiktighetsåtgärder när han kärleksfullt hjälper människor som lider av denna sjukdom. — Ordspråken 14:15.

Den aidssjuke kan också hjälpa till

Personer med aids bör tänka på att andra kan vara lite känsliga när det gäller deras sjukdom. Av hänsyn till deras känslor som vill hjälpa till kan det därför vara bäst att den aidssjuke inte tar initiativet till sådana yttre uttryck för tillgivenhet som kyssar och kramar. Även om risken för att sjukdomen skall överföras på detta sätt är praktiskt taget obefintlig, visar en sådan återhållsamhet att personen i fråga tar hänsyn till andras känslor och därför kommer att framkalla liknande omtänksamhet hos dem.a

Aidssmittade personer bör också inse att många människor är rädda för det okända och bör därför inte vara snara att ta anstöt om de inte genast blir hembjudna till andra eller om det verkar som om en förälder försöker hålla sitt barn borta från dem. Om något av församlingsbokstudierna hålls i Rikets sal, kanske en person som har aids väljer att tillhöra det studiet i stället för ett som hålls i ett privat hem, såvida han eller hon inte har resonerat igenom saken med familjen i fråga.

Aidssjuka bör också visa omtanke om andra vid andra tillfällen, till exempel om de hostar upp slem och det har konstaterats att de har tuberkulos. De bör då följa de föreskrifter som samhället har utfärdat beträffande epidemiska sjukdomar, smittskydd och isolering.

Ett annat sätt på vilket en oskyldig person skulle kunna bli smittad är att gifta sig med någon som bär på aidsviruset utan att veta om det. Behovet av att vara försiktig i sådana situationer är särskilt stort om en eller båda av de tilltänkta makarna har levt ett promiskuöst liv eller varit sprutnarkomaner innan de kom till exakt kunskap om Guds ord. Eftersom det finns ett växande antal människor som har symptomfria hivinfektioner, skulle det inte vara otillbörligt av en individ eller omtänksamma föräldrar att uppmana en tilltänkt äktenskapspartner att låta hivtesta sig före förlovningen eller giftermålet. Med tanke på sjukdomens förödande och livshotande natur bör ingen bli förnärmad över en sådan begäran.

Om testet visar sig vara positivt, skulle det vara orätt av den hivsmittade att försöka övertala sin partner att fortsätta förhållandet, om han eller hon nu vill bryta det. För att undvika sårade känslor gör personer som tidigare levt ett promiskuöst liv, varit sprutnarkomaner eller tillhör någon annan högriskgrupp klokt i att frivilligt låta testa sig innan de börjar uppvakta någon av det motsatta könet.

Som kristna vill vi naturligtvis visa medkänsla och inte undvika personer som har aids, men samtidigt bör vi inse att människor kan ha olika inställning i denna känsliga fråga. (Galaterna 6:5) Eftersom alla detaljer kring sjukdomen ännu inte är kända, kan många känna en viss osäkerhet när de har med aidssmittade att göra. En balanserad syn på saken är att välkomna aidssmittade i den kristna församlingen och visa dem kärlek och värme, samtidigt som vi vidtar rimliga försiktighetsåtgärder för att skydda oss själva och våra familjer mot sjukdomen.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 13]

Jag tyckte så synd om henne

En dag när jag var ute i förkunnartjänsten gick jag fram till en ung kvinna i 20-årsåldern. Hennes stora bruna ögon såg så sorgsna ut. För att försöka få i gång ett samtal om Guds kungarike erbjöd jag henne en av de traktater som jag hade i handen. Utan att tveka valde hon traktaten Tröst för de deprimerade. Hon tittade på traktaten och tittade sedan på mig igen och sade med uttryckslös röst: ”Min syster har just dött av aids.” Jag sade några vänliga ord för att visa min sympati, men innan jag hade talat färdigt avbröt hon mig och sade: ”Jag är också döende, och jag har två små barn.”

Jag tyckte så synd om henne och läste för henne ur Bibeln om den framtid som Gud har lovat mänskligheten. ”Varför skulle Gud bry sig om mig nu, när jag aldrig har brytt mig om honom?” utbrast hon. Jag talade om för henne att hon genom att studera Bibeln skulle komma att förstå att Gud välkomnar alla människor som uppriktigt ångrar sig och förtröstar på honom och hans Sons lösenoffer. Hon svarade: ”Jag vet vilka ni är. Ni är från Rikets sal längre ner på gatan — men skulle en person som jag vara välkommen i er Rikets sal?” Jag försäkrade henne att hon skulle vara det.

När hon till sist gick vidare, med sin traktat och boken Bibeln — Guds ord eller människors? i ett stadigt grepp i handen, tänkte jag: ”Jag hoppas att hon finner den tröst som bara Gud kan ge.”