PMS — myt eller verklighet?

Hennes uppförande är nyckfullt och oberäkneligt. Den ena stunden är hon snäll och vänlig, i nästa är hon högljudd och påstridig. Hon tycker att allt känns hopplöst. Trots att du försöker trösta och uppmuntra henne, irriterar hon sig på allt du gör och säger. Minsta sak kan förstoras upp och leda till en hetsig dispyt. Efter några dagar, eller kanske en vecka, förändras hon plötsligt och blir sig själv igen — en liten tid.

ALLA kvinnor drabbas naturligtvis inte av så dramatiska svängningar i humöret. Men strax före menstruationen kan somliga kvinnor säkert känna igen sig själva i denna kvinnliga motsvarighet till dr Jekyll och Mr. Hyde. Vad är det som förorsakar dessa humörsvängningar? Beror det verkligen på fluktuationer under menstruationscykeln?

Vad är PMS?

Enligt American Journal of Psychiatry kan kvinnor med ”cykliskt förekommande symptom som är tillräckligt allvarliga för att inkräkta på vissa sidor av det dagliga livet” och som alltid uppträder före menstruationen i själva verket lida av PMS (premenstruell spänning eller premenstruellt syndrom). Man kan inte diagnostisera syndromet med hjälp av laboratorieprover, och för att diagnosen PMS skall godtas måste det alltid förekomma en symptomfri period på en eller två veckor under varje menstruationscykel. Läkare som använder denna definition beräknar att endast 10 procent av alla kvinnor lider av PMS.

Andra läkare ser annorlunda på saken. De menar att betydligt fler kvinnor, mellan 40 och 90 procent, lider av PMS. Enligt deras definition inbegriper syndromet en rad olika besvär, till exempel viktökning, trötthet, ledvärk, kramper i underlivet, migrän, lättretlighet, ömhet i brösten, gråtattacker, ökad aptit och humörsvängningar. Över 150 olika symptom har satts i samband med PMS. Kvinnor kan uppvisa ett större eller mindre antal av dessa symptom, även sedan de upphört att menstruera, men i regel är PMS-symptomen mest uttalade bland kvinnor i åldern 30—40 år. För de flesta kvinnor är symptomen besvärande men uthärdliga. I den här artikeln skall vi koncentrera oss på denna lindrigare form av PMS.

Nancy Reame, forskare vid University of Michigan i USA, skriver att PMS betraktas som ”ett övergripande hälsoproblem” i Förenta staterna men att syndromet i andra länder kan uppvisa stora olikheter vad beträffar symptomens art och svårighetsgrad. ”I vissa länder inrapporteras betydligt mer specifika fysiska symptom, medan symptomen i andra kulturer främst är av känslomässigt slag”, förklarar hon. Reame, som tidigare har arbetat som forskare i Kina, anför kinesiska kvinnor som ett exempel. ”I den kinesiska kulturen är det inte passande att ha känslomässiga symptom.” Följden blir, påpekar hon, att dessa kvinnor främst talar om kramper, när de tillfrågas om menstruationsbesvär.

Upprinnelsen till PMS

PMS beskrevs för första gången av dr Robert T. Frank i New York år 1931 i en avhandling betitlad ”De hormonella orsakerna till premenstruell spänning”. Han hade följt ett antal kvinnor som led av trötthet, koncentrationssvårigheter och nervositet före menstruationen.

Tjugotvå år senare publicerade de engelska läkarna Katharina Dalton och Raymond Greene en uppsats i en medicinsk facktidskrift, i vilken de myntade uttrycket ”premenstruellt syndrom”. Doktor Dalton beskrev PMS som ”världens vanligaste och förmodligen äldsta sjukdom”. Hennes rön angående den verkan som PMS kan ha på en kvinnas beteende kom till allmän kännedom år 1980. Hon och andra läkare kallades in för att avge ett utlåtande om två brittiska kvinnor, som stod åtalade för mord. De lade fram teorin att en kvinnas beteende kan påverkas av hormonella fluktuationer under menstruationscykeln. På grundval av deras diagnos mildrades brottsrubriceringen i båda fallen. I det ena fallet dömdes kvinnan i stället för dråp på grund av ”förminskad tillräknelighet”.

Att PMS inbegriper ett destruktivt beteende, som i de ovan nämnda fallen, tycks höra till undantagen. Orsaken till sådant beteende och de mindre obehag som det stora flertalet kvinnor upplever i samband med menstruationen debatteras ofta i såväl läkartidningar som icke-medicinska tidskrifter.

Beror dessa reaktioner verkligen på cykliska hormonella fluktuationer i kvinnans kropp? Eller är föreställningen om hormoner som ställer till tumult i kvinnokroppen bara en myt? Det råder delade meningar om vilken verkan — om alls någon — hormonella fluktuationer har på en kvinnas beteende. Många forskare och läkare är överens om att en bättre förståelse av samspelet mellan hjärnan och äggstockshormonerna under menstruationscykeln är nödvändig för att kunna utröna varför somliga kvinnor lider av PMS.

Menstruationscykeln

Ungefär var fjärde vecka påbörjar kvinnans kropp ett ytterst komplicerat kretslopp av hormonella fluktuationer — menstruationscykeln. Ordet ”menstruation” kommer av det latinska ordet mensis, som betyder ”månad”.

Cykeln börjar med att hypotalamus i mellanhjärnan skickar i väg ett meddelande till hypofysen. När hypofysen har tagit emot meddelandet, insöndrar den FSH (follikelstimulerande hormon). FSH förs med blodet till äggstockarna och stimulerar produktionen av östrogen. När östrogennivån ökar, reagerar hypofysen med att skicka ut LH (luteiniserande hormon). LH i sin tur minskar insöndringen av FSH. En äggcell mognar och förs från äggstocken till livmodern. Sedan ägglossning skett insöndras hormonet progesteron. Om ägget inte befruktas, sjunker halterna av progesteron och östrogen mycket snabbt.

Utan uppehållande hormoner bryts livmoderslemhinnan ner och avstöts genom slidan vid menstruationsblödningen. Efter 3—7 dagar är avstötningen av livmoderslemhinnan fullbordad, och menstruationscykeln avslutas. Så snart en cykel är slut, börjar hjärnan på nytt insöndra hormoner, och en ny menstruationscykel börjar.

En kamp mellan olika hormoner?

Somliga menar att premenstruella besvär hos kvinnor beror på bristande balans mellan hormonerna östrogen och progesteron. De hävdar att de båda hormonerna i normala fall samverkar på ett fullkomligt balanserat sätt, men när det produceras mer av det ena hormonet än av det andra, uppstår en kamp dem emellan, en kamp som sätter sina spår i kvinnans kropp.

Förhöjda östrogenhalter får somliga kvinnor att känna sig irriterade. I andra fall är det progesteronet som vinner kampen, vilket kan få kvinnan att känna sig trött och deprimerad.

Andra forskare tillbakavisar tanken att PMS har sin grund i hormonell obalans. De hävdar att psykologiska och sociala faktorer spelar en avgörande roll när det gäller att framkalla premenstruella symptom hos vissa kvinnor. Tidskriften Patient Care skriver beträffande orsakerna till PMS att ”inga markanta skillnader har kunnat påvisas med avseende på könshormonernas mönster, kvantiteter eller rytmicitet hos kvinnor med eller utan svåra PMS-symptom”.

Stress kan accelerera, fördröja eller intensifiera PMS-symptomen. Boken PMS—Premenstrual Syndrome and You: Next Month Can Be Different förklarar: ”Stress hämmar insöndringen av hormoner, och en otillräcklig hormonproduktion kan resultera i en hormonell obalans som förvärrar PMS-symptomen.” Problem som rör hälsan, ekonomin eller familjen kan förefalla större och svårare att klara av under tiden före menstruationen.

Rädsla för att bli brännmärkt

Vissa forskare hävdar att en kvinna kan betraktas som en mindre önskvärd arbetstagare eller beslutsfattare om hon uppvisar symptom som kan sättas i samband med menstruationen. ”Det är samhällets sätt att se till att kvinnorna håller sig på sin plats. Om man känner sig vissen en gång i månaden, är man naturligtvis inte kompetent att utföra dessa grannlaga och betydelsefulla uppgifter”, säger psykologen Barbara Sommer.

Andra forskare hävdar att kvinnor accepterar PMS därför att de kan använda sitt tillstånd som en ursäkt för sitt beteende. I en intervju i tidskriften Redbook säger dr Carol Tavris, författare till boken The Mismeasure of Woman: ”Kvinnor kan skylla på PMS och säga: ’Vad är det för medicinskt fel på mig?’ i stället för att säga: ’Vad är det för fel med mitt liv, eftersom jag känner mig så eländig?’”

Kvinnliga psykiatrer som ingick i en kommitté för kvinnofrågor inom APA (American Psychiatric Association) satte sig år 1985 bestämt emot att PMS skulle upptas i förteckningen över sjukdomar i APA:s skrift Diagnostic and Statistical Manual. Syndromet finns visserligen upptaget i ett tillägg till den senaste upplagan (av år 1987) som ”late luteal phase dysphoric disorder”, men en arbetsgrupp inom APA har föreslagit att det i nästa upplaga upptas i huvudtexten under beteckningen ”premenstrual dysphoric disorder” (PMDD), vilket skulle innebära att det officiellt klassas som psykisk sjukdom.

”Det hör över huvud taget inte hemma i boken, eftersom det inte är någon psykisk sjukdom”, förklarar dr Paula Kaplan, som tidigare fungerat som rådgivare åt arbetsgruppen. ”Nästa gång en kvinna blir föreslagen som kandidat till justitieministerposten, kommer man väl att fråga henne om hon har haft PMDD”, tillägger hon.

Finns det någon hjälp?

Frågan om PMS fortsätter att debatteras i medicinska kretsar. Många teorier har lagts fram angående dess orsaker och behandling. Somliga läkare menar att det kan finnas ända upp till 18 olika typer av PMS, som alla har sina speciella symptom. Enligt en färsk undersökning kan zink spela en viss roll när det gäller att utlösa PMS-symptom. En annan undersökning tyder på att brist på vitamin B₆ kan vara en bidragande orsak och ge upphov till lindrig depression hos somliga kvinnor.

Många olika metoder har prövats av kvinnor som söker hjälp för sina återkommande PMS-symptom, till exempel ljusterapi, sömnmanipulation, avslappningsövningar, antidepressiva medel och progesteronbehandling. Hittills har man emellertid inte funnit någon behandlingsmetod som ger fullständig lindring.

Kvinnor som har svåra besvär före menstruationen bör kontakta en läkare. Varje PMS-fall är unikt, och varje kvinna förtjänar att få välgrundade medicinska råd och lämplig behandling. Bakom PMS-symptomen kan dölja sig andra allvarliga sjukdomstillstånd, till exempel sköldkörtelsjukdom, endometrios och depression, och det är därför viktigt att genomgå en läkarundersökning vid kraftiga besvär.

Före det första läkarbesöket bör patienten för sig själv notera vilka fysiska och känslomässiga symptom som uppträder före menstruationen. Att hon vet vilka dagar hon har en benägenhet att vara lynnig, irriterad eller deprimerad kan hjälpa henne att anpassa sitt schema därefter. Det kan också hjälpa henne att avgöra om hon lider av PMS eller inte.

Läkaren kan rekommendera att hon försöker eliminera faktorer som skapar stress i hennes liv. En näringsrik kost och regelbunden motion kan också lindra PMS-symptomen. En kolhydratrik och proteinfattig kost gjorde, enligt en undersökning, att vissa deprimerade kvinnor blev på bättre humör före menstruationen. Regelbundna träningspass eller en rask promenad varje dag kan också hjälpa till att jaga bort tröttheten och nedstämdheten.

Övriga familjemedlemmar, i synnerhet mannen, kan naturligtvis vara till hjälp och stöd. De bör sträva efter att vara särskilt omtänksamma, hänsynsfulla och förstående när kvinnans menstruationscykel vållar henne problem.

Debatten fortsätter

Somliga menar att det är fel att kalla de normala känslomässiga och fysiska förändringar som en kvinna upplever under menstruationscykeln för ett ”syndrom”. Andra ogillar beteckningen PMS och hävdar att den innebär en brännmärkning av kvinnan.

Men för ett stort antal kvinnor är PMS något mycket verkligt. Varje månad drabbas de av symptom som gör det svårt för dem att klara av familjen och förvärvsarbetet. Deras försök att få hjälp och förståelse leder ofta till frustration, eftersom många experter och lekmän fortfarande betvivlar att PMS är en realitet.

[Bild på sidan 15]

Övriga familjemedlemmar kan ge hjälp och stöd genom att vara särskilt omtänksamma och hänsynsfulla