Slaganfall — vad du kan göra
NÄR Gilbert låg i sin sjukhussäng med hela ena sidan förlamad, frågade han sin läkare: ”Kommer jag någonsin att kunna använda armen och benet igen?” Han fick följande tankeväckande svar: ”Ju mer du anstränger dig, desto rörligare kommer du att bli och desto snabbare kommer det att gå.” Gilbert sade: ”Okej, då sätter vi i gång!” Sjukgymnastik i kombination med en positiv inställning hjälpte 65-årige Gilbert att byta ut rullstolen mot en rullator och längre fram mot en käpp och slutligen att återgå till sitt arbete.
”De flesta ... rehabiliteringsprojekt stöder uppfattningen att om en del av hjärnan skadas, kan andra centra överta de skadade vävnadernas uppgifter. Behandlingen syftar bland annat till att utveckla dessa centras potential och att sörja för den stimulans som krävs för att hjärnan skall kunna reorganisera och anpassa sig”, förklarar forskarna Weiner, Lee och Bell. Tillfrisknandet påverkas emellertid också av andra faktorer, till exempel skadans belägenhet och omfattning, individens allmäntillstånd, vårdens kvalitet och andras hjälp och stöd.
Stöd av familjemedlemmar och vänner
Erikka fick ta del i sjukgymnastik och annan terapi i tre år för att lära sig gå och använda högra handen i stället för sin förlamade vänsterhand. Hon berättar vad som hjälpte henne att klara av den här svåra tiden: ”Det viktigaste var att min man och mina vänner var lojala mot mig. Vetskapen att de fortfarande älskade mig gav mig kraft, och när de uppmuntrade mig att inte ge upp, blev jag sporrad att fortsätta.”
De anhöriga blir således delaktiga i tillfriskningsprocessen. De bör ställa frågor till sjukhuspersonalen och lägga märke till olika slag av träning som kan behöva fortsätta i hemmet för att de framsteg som redan gjorts inte skall spolieras. Deras tålamod, omtänksamhet, förståelse och kärlek skapar en trygg atmosfär i vilken patienten har lättare att lära sig tala och läsa och inhämta andra färdigheter som behövs i det dagliga livet.
John arbetade hårt för att hjälpa sin hustru Ellen med sjukgymnastik och annan träning och försökte att varken vara för pjoskig eller för krävande. Han beskriver familjens bemödanden: ”Vi ville inte låta Ellen försjunka i självömkan. Ibland var vi kanske lite tuffa mot henne, men vi var alltid medvetna om hennes begränsningar och hjälpte till när så behövdes. Hon har blivit ganska känslig, så jag bemödar mig om att inte stressa henne.”
När Ellen började lära sig tala igen med hjälp av en talterapeut, stöttade John henne. Han berättar: ”Att göra saker och ting tillsammans var en källa till uppmuntran, och vi brukade därför läsa Bibeln högt för varandra, vilket bidrog till att förbättra hennes talförmåga. Vi började också så sakteliga ta del i tjänsten på fältet tillsammans, eftersom vi är Jehovas vittnen. På så sätt kunde Ellen dela med sig av det framtidshopp som vi har. Det var i sig själv en form av terapi för henne.” Efter tre år hade Ellen blivit oerhört mycket bättre.
Den uppmuntran och styrka som vänner kan ge bör inte heller underskattas, eftersom detta kan betyda enormt mycket för patientens tillfrisknande. Den medicinska facktidskriften Stroke skriver: ”Ett större mått av socialt stöd har visat sig leda till snabbare tillfrisknande och större framsteg när det gäller funktionsförmågan, även bland patienter som drabbats av allvarliga slaganfall.”
Bernie uppskattade verkligen det stöd som hans vänner gav honom. Han säger: ”Att vänner kommer på besök är oerhört viktigt för tillfrisknandet. En vänlig röst och en förstående inställning ökar kamplusten. Även om man inte behöver tala om sjukdomen hela tiden, är det roligt att få höra att de tycker att man har blivit bättre.” Vad kan vi då göra för att uppmuntra en vän som har drabbats av ett slaganfall? ”Ta med en bukett blommor”, föreslår Bernie, ”eller dela med dig av någon intressant biblisk tanke eller erfarenhet. Det var till stor hjälp för mig.”
Melva, en äldre kvinna som drabbats av ett slaganfall, tyckte att det var uppmuntrande när någon av hennes andliga bröder bad tillsammans med henne. Gilbert rekommenderar också detta och förklarar: ”Att man ber tillsammans med någon visar att man verkligen bryr sig om den personen”, säger han. Peter, som blev synskadad efter slaganfallet, uppskattar när andra förstår hans handikapp och tar sig tid att läsa för honom.
Att hjälpa den sjuke att komma till och från rehabiliteringskliniken är också en uppskattad gest. En annan viktig sak är att se till att patientens hem är så säkert som möjligt. Att falla omkull är ett ständigt hot för den som har problem med balansen. Gilbert uppskattade mycket den hjälp han fick av några vänner, som bland annat satte upp ett handtag på väggen i hans duschrum.
Var förstående!
Humörsvängningar och gråtattacker kan vara besvärande för patienten och dessutom pinsamma för dem som bevittnar dem, eftersom de inte vet hur de skall reagera. Genom att lära sig att visa förståelse kan emellertid vänner och bekanta rädda den sjuke från den isolering som annars skulle kunna bli följden. Gråtattackerna blir i regel mindre vanliga med tiden. Men om tårarna kommer, håll dig då lugn och stanna kvar hos den sjuke och säg sådant som du själv skulle vilja höra om rollerna var ombytta.
Framför allt bör du sträva efter att visa gudaktig kärlek till dem vars sjukdom kanske har förändrat den personlighet du en gång kände. De märker hur du känner det, och det påverkar i sin tur deras känslor för dig. Erikka säger: ”Jag kanske aldrig blir samma människa som jag var förut. Men ingen bör förvänta sig det av någon som drabbats av slaganfall. Släktingar och vänner måste försöka lära sig att älska personen i fråga som han eller hon är. Om de noga studerar hans eller hennes personlighet, kommer de att märka att de flesta positiva egenskaper fortfarande finns kvar.”
Självaktningen är ofta på botten när man inte kan tala eller göra sig förstådd. Genom att ändå försöka tala med den sjuke kan vänner och släktingar bekräfta hans eller hennes egenvärde. Takashi säger: ”Mina innersta tankar och känslor har inte förändrats. Men andra har en tendens att undvika kontakt med mig, eftersom de inte kan föra ett normalt samtal med mig. Det är svårt för mig att ta kontakt med andra, men när någon kommer fram och talar med mig, är det oerhört uppmuntrande och gör mig väldigt, väldigt glad!”
Här följer några tips som kan hjälpa oss att stötta och uppmuntra personer med talsvårigheter:
De flesta slaganfall påverkar inte intellektet. De flesta som överlever ett slaganfall är helt klara i huvudet, även om deras tal kan vara svårt att förstå. Tala därför aldrig till dem på ett nedlåtande eller barnsligt sätt. Behandla dem med värdighet och respekt.
Lyssna tålmodigt. Den sjuke kanske behöver tid på sig för att samla sina tankar eller formulera ett ord, ett uttryck eller en mening. En god lyssnare har inte bråttom.
Låtsas inte att du förstår, om du inte gör det. Säg vänligt: ”Jag är ledsen, men jag förstår inte riktigt. Vi kan försöka igen lite senare.”
Tala långsamt och tydligt med normal röststyrka.
Använd korta meningar och välbekanta ord.
Använd frågor som kan besvaras med ja eller nej, och uppmuntra dem att svara. Tänk på att de kanske inte förstår dina ord.
Begränsa bakgrundsljudet.
Du kan klara av det med Jehovas hjälp!
Även om det är viktigt att du känner till orsakerna till ditt slaganfall, eftersom det gör det möjligt för dig att vidta lämpliga åtgärder och minska risken för återfall, är det också viktigt att du får bukt med den rädsla som ofta följer med sjukdomen. Ellen förklarar: ”Guds ord i Jesaja 41:10 har varit till stor tröst för mig. Det sägs där: ’Var inte rädd, ty jag är med dig. Se dig inte spänt omkring, ty jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig. Jag skall verkligen hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.’ Jehova har blivit så verklig för mig, och det gör att jag inte längre är rädd.”
Även Anand hämtar tröst från Bibeln när han känner sig bedrövad. Han säger: ”Den ger mig extra kraft och skänker alltid uppmuntran och vederkvickelse.” Hiroyukis problem var hur han skulle kunna dra nytta av den uppmuntran som Bibeln ger, eftersom han hade så svårt att koncentrera sig. Han säger: ”Jag fann tröst i att lyssna till bandinspelningar av Bibelns böcker.”
Aposteln Paulus sade: ”När jag är svag, då är jag full av kraft.” (2 Korinthierna 12:10) Det var Jehovas ande som hjälpte Paulus att uträtta sådant som han inte skulle ha kunnat göra i egen kraft. De som lider av sviterna efter ett slaganfall kan också förtrösta på Jehova för att få andlig styrka. Erikka säger: ”När vi är friska och gör allting i egen kraft, kanske vi inte ger Jehova så stor möjlighet att hjälpa oss. Men mitt handikapp har gjort att jag har kunnat stärka mitt förhållande till honom på ett alldeles speciellt sätt.”
De anhöriga behöver också hjälp
De som vårdar personer som har drabbats av slaganfall behöver också hjälp för att klara av sin viktiga roll. Var kan de få sådan hjälp? Först och främst i familjekretsen. Alla familjemedlemmar måste ta sin del av ansvaret. Yoshiko berättar hur hennes söner stöttade henne: ”De lyssnade till mina problem som om det var deras egna.” De anhöriga bör skaffa sig all information de kan få för att lära sig att ta hand om den sjuke och förstå förändringarna i hans eller hennes personlighet.
Vilka andra kan hjälpa till? David och hans familj vände sig till sin andliga familj bland Jehovas vittnen för att få hjälp med Victor. Han berättar: ”De ställde villigt upp. De turades om att hjälpa oss och sov ibland till och med över hos oss och skötte Victor på natten.”
De anhöriga behöver känna att de har sina andliga bröders kärlek och stöd. Men somliga kanske har svårt att be om hjälp. Haruko förklarar: ”Jag får ofta höra: ’Om det är något du behöver hjälp med, så säg bara till.’ Men eftersom jag vet hur upptagna alla är, kan jag inte förmå mig till att be om hjälp. Jag skulle bli väldigt tacksam om de erbjöd sig att hjälpa till på mer specifika sätt och till exempel sade: ’Jag kan hjälpa dig att städa. Vilken dag passar bäst för dig?’ ’Jag kan gå och handla åt dig. Passar det om jag kommer förbi om en stund?’”
Kenji, vars hustru drabbades av ett slaganfall, klarade själv av att sköta henne. Han fann att han med bönens hjälp kunde kasta sin börda på Jehova. Så småningom förlorade Kenjis hustru talförmågan, och i och med det hade han inte längre någon att tala med. Men han läser Bibeln varje dag. Han säger: ”Det påminner mig om Jehovas ömma omsorg om dem som är betryckta, och det har hjälpt mig att inte känna mig nedstämd och ensam.”
Att vi förtröstar på Jehovas ande kan vara till stor hjälp när våra känslor tycks ta överhanden. Yoshiko, som kämpar för att klara av sin mans personlighetsförändringar och häftiga humör efter slaganfallet, säger: ”Ibland känns det som om jag bara skulle vilja skrika allt vad jag orkar. Vid sådana tillfällen ber jag alltid till Jehova, och hans ande ger mig frid.” Av tacksamhet för Jehovas lojalitet mot henne låter hon ingenting inkräkta på hennes kristna liv. Hon är regelbundet närvarande vid kristna möten, tar del i tjänsten på fältet och är noga med sitt personliga studium av Bibeln. ”Genom att jag gör min del”, säger Yoshiko, ”vet jag att Jehova aldrig kommer att överge mig.”
När ängslan och bekymmer tränger på, är Jehova alltid villig att lyssna. Midori, vars man lider av sviterna av ett slaganfall, tycker att det är en tröst att veta att Jehova, bildligt talat, har lagt alla hennes tårar i sin ”skinnlägel”. (Psalm 56:8) Hon tänker också på Jesu ord: ”Var aldrig bekymrade för morgondagen.” Hon förklarar: ”Jag har bestämt mig för att visa tålamod tills den nya världen kommer.” — Matteus 6:31–34.
Att acceptera sina begränsningar
Många av dem som drabbas av ett slaganfall upplever en markant förbättring efter en tids rehabilitering, men det finns också patienter som gör mycket små framsteg i fråga om att återvinna sina forna förmågor. Vad kan hjälpa de sistnämnda att acceptera sina begränsningar, hur svåra och långvariga de än må vara?
Bernie, som blev gravt rörelsehindrad efter sitt slaganfall, svarar: ”Min glädje över hoppet om evigt liv på en paradisisk jord och bön till min himmelske Fader, Jehova, har hjälpt mig att ta mitt handikapp med ro.”
Samma hopp har hjälpt Erikka och hennes man, Georg, att acceptera hennes begränsningar och ändå glädja sig åt livet. Georg förklarar: ”Vi har Guds löfte om att alla skall bli fullständigt botade en dag. Vi låter därför inte livet kretsa kring Erikkas handikapp, även om vi naturligtvis gör allt vi kan för att förbättra hennes hälsa. Men man kan lära sig att leva med dålig muskelkoordination och koncentrera sig på mer positiva ting.” — Jesaja 33:24; 35:5, 6; Uppenbarelseboken 21:4.
I de fall där patienten gör mycket små framsteg är stödet från familjemedlemmar och vänner av ännu större betydelse. De kan hjälpa den sjuke att härda ut tills Guds rätta tid är inne att bota alla sjukdomar.
Att veta att det finns en underbar framtid då alla kommer att åtnjuta fullkomlig hälsa hjälper dem som drabbats av slaganfall och deras familjer att ta en dag i taget. På så sätt kan de tålmodigt vänta på att bli befriade från allt lidande i Guds nya värld som snart är här. (Jeremia 29:11; 2 Petrus 3:13) Till dess kan alla som förtröstar på Jehova vara övertygade om att han redan nu kommer att stötta dem och hjälpa dem att klara av de förödande konsekvenserna av ett slaganfall. — Psalm 33:22; 55:22.
[Infälld text på sidan 12]
Familj och vänner kan hjälpa den sjuke att härda ut tills Guds rätta tid är inne att bota alla sjukdomar
[Ruta/Bild på sidan 10]
Förebyggande åtgärder
”DET bästa sättet att behandla ett slaganfall är att försöka förebygga det”, förklarar dr David Levine. Och den viktigaste riskfaktorn i samband med slaganfall är i de flesta fall högt blodtryck.
I många fall kan ett förhöjt blodtryck sänkas med hjälp av en kost som är rik på kalium och fattig på salt, mättat fett och kolesterol. Det kan också vara viktigt att begränsa alkoholkonsumtionen. Ett regelbundet motionsprogram som är lämpat efter ens ålder och hälsotillstånd kan hjälpa överviktiga personer att gå ner i vikt, vilket i sin tur kan sänka blodtrycket. Mediciner mot högt blodtryck bör tas endast under läkares överinseende, eftersom det finns en mängd olika preparat att välja mellan.
Förträngningar i halspulsådern kan blockera blodtillförseln till hjärnan och är därför en av de viktigaste orsakerna till slaganfall. Beroende på förträngningens omfattning kan det ibland vara tillrådligt att göra ett ingrepp som kallas trombendarterektomi för att ”rensa” de blockerade artärerna. Undersökningar har visat att personer med svåra förträngningar har blivit symtomfria efter en sådan operation i kombination med medicinering. Ingreppet är emellertid förenat med vissa risker, och man bör därför överväga saken noga innan man fattar beslut.
Hjärtsjukdom kan också öka risken för slaganfall. Förmaksflimmer (oregelbunden hjärtverksamhet), som kan göra att det bildas blodproppar som lossnar och beger sig till hjärnan, kan behandlas med antikoagulanter. Andra hjärtproblem kan behöva behandlas både kirurgiskt och medicinskt för att minska risken för slaganfall. Diabetes är en betydande riskfaktor i samband med slaganfall, och en viktig förebyggande åtgärd är därför att hålla denna sjukdom i schack.
Transitoriska ischemiska attacker (TIA; kortvarig lokal blodbrist i hjärnan) är en tydlig varning om att ett slaganfall kan vara nära förestående. Ignorera inte dessa symtom. Kontakta din läkare och ta itu med de bakomliggande orsakerna, eftersom TIA i hög grad ökar risken för slaganfall.
En sund och måttfull livsstil bidrar också till att förebygga slaganfall. Att man äter förståndigt, motionerar regelbundet, begränsar alkoholkonsumtionen till ett minimum och att man inte röker kan förhindra kärlsjukdom och kan till och med reparera redan skadade kärl. Att man ökar konsumtionen av färsk frukt, grönsaker och spannmålsprodukter har också visat sig nedbringa risken för slaganfall.