Positiv och negativ stress
”Eftersom stress är kroppens ospecifika reaktion på ett vilket som helst behov, befinner sig alla människor ständigt under ett visst mått av stress.” — Doktor Hans Selye.
FÖR att en violinist skall kunna spela på sin fiol måste strängarna vara spända — men bara till en viss grad. Om man spänner dem för hårt, går de av. Om strängarna däremot är för löst spända, frambringar de inget ljud alls. Det rätta måttet av spänning ligger någonstans mitt emellan dessa båda ytterligheter.
Det förhåller sig på samma sätt med stress. För mycket stress kan, som vi redan har sett, vara skadligt. Men hur skulle det vara om vi aldrig utsattes för stress? Tanken kanske verkar tilltalande, men faktum är att vi behöver stress — åtminstone till en viss grad. Tänk dig att du korsar en gata och plötsligt får se att en bil kommer emot dig i hög fart. Det är stress som får dig att sätta dig i säkerhet — och det snabbt!
Men stress behövs inte bara i nödsituationer, utan också i det dagliga livet. Alla människor befinner sig ständigt under ett visst mått av stress. ”Det enda sättet att undvika stress är att dö”, säger dr Hans Selye. Han tillägger: ”Att säga att någon befinner sig under stress är ungefär lika meningslöst som att säga att han har temp. Vad vi egentligen menar med sådana uttryck är att personen i fråga utsätts för alltför mycket stress eller har alltför hög kroppstemperatur.” I den bemärkelsen inbegriper även rekreation ett mått av stress, och det gör också sömn, eftersom hjärtat och lungorna måste fortsätta att arbeta även när vi sover.
Tre slag av stress
Liksom det finns olika grader av stress, finns det också olika slag.
Akut stress förorsakas av påfrestningar i det dagliga livet. Ofta utgörs dessa påfrestningar av obehagliga situationer som måste redas ut. Men eftersom dessa är tillfälliga och kortvariga, kan vi i regel klara av detta slag av stress. Det finns naturligtvis människor som hamnar i den ena krisen efter den andra — hela deras liv tycks vara ett enda kaos. Men även på den nivån kan man vanligtvis klara av akut stress. Ofta vill emellertid personen i fråga inte ändra sig förrän han inser vilken verkan hans kaotiska livsstil har på honom själv och hans omgivning.
Medan akut stress är tillfällig, är kronisk stress permanent. Den drabbade ser ingen utväg ur en stressfylld situation, kanske fattigdom eller vantrivsel i arbetet — eller inget arbete alls. Kronisk stress kan också ha sin grund i långvariga familjeproblem. Att ta hand om en sjuk släkting kan likaså vara stressframkallande. Vad orsaken än är tär denna typ av stress på sitt offer dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad. ”Det värsta med kronisk stress är att människor vänjer sig vid den”, konstaterar en källa och tillägger: ”Människor blir omedelbart medvetna om akut stress, eftersom det är en ny upplevelse, men de ignorerar kronisk stress, eftersom det är något gammalt och vant och ibland nästan behagligt.”
Traumatisk stress förorsakas av en svår tragedi, till exempel en våldtäkt, olyckshändelse eller naturkatastrof. Många krigsveteraner och överlevande från koncentrationsläger lider av detta slag av stress. Symtomen kan inbegripa livfulla minnesbilder av den traumatiska händelsen, till och med många år efteråt, samt ökad känslighet för mindre påfrestningar. I en del sådana fall ställer läkare diagnosen ”posttraumatiskt stressyndrom” (PTSS). — Se rutan här ovan.
Ökad känslighet för stress
Somliga menar att vårt sätt att reagera på stress till stor del beror på hur mycket och vilket slag av stress vi har utsatts för tidigare i livet. De hävdar att traumatiska händelser faktiskt kan förändra hjärnans ”ledningsnät” och göra att en person blir känsligare för stress i framtiden. En undersökning som utfördes av dr Lawrence Brass och omfattade 556 veteraner från andra världskriget visade till exempel att risken för slaganfall var åtta gånger högre bland dem som hade varit krigsfångar än bland dem som inte hade varit det — till och med 50 år efter dessa traumatiska händelser. ”Den stress som det innebar att vara krigsfånge var så stor att den förändrade dessa människors sätt att reagera på stress i framtiden — den ökade deras sensibilitet.”
Experter hävdar att stressfyllda händelser i barndomen inte bör undervärderas, eftersom de i hög grad kan påverka barnets liv. ”De flesta barn som upplever ett trauma kommer aldrig till doktorn”, säger dr Jean King. ”De klarar av problemet, lever vidare och dyker upp på våra mottagningar åratal senare och klagar över depression eller hjärtbesvär.” Som exempel kan nämnas det trauma som det innebär att förlora en förälder. ”Att man som barn utsätts för stress av den storleksordningen kan förorsaka bestående förändringar i hjärnans ledningsnät”, säger dr King, ”och göra att man blir sämre rustad att klara av normala, vardagliga stressituationer.”
Hur en person reagerar på stress kan naturligtvis bero på många andra faktorer, till exempel hans kroppskonstitution och de hjälpmedel som han har till sitt förfogande för att klara av stressfyllda händelser. Men vad orsaken än är, kan man lära sig att klara av stress. Detta är naturligtvis inte alltid så lätt. Doktor Rachel Yehuda förklarar: ”Att säga till någon som är lättstressad att koppla av är ungefär detsamma som att säga till en sömnlös att somna.” Det finns emellertid mycket vi kan göra för att minska stressen i vårt liv, något som framgår av nästa artikel.
[Ruta på sidan 7]
Stress i arbetet — ett ”globalt fenomen”
En FN-rapport konstaterar: ”Stress har blivit ett av 1900-talets största hälsoproblem.” Stressen i arbetslivet är mycket påtaglig.
• Antalet stressrelaterade klagomål bland statsanställda i Australien ökade med 90 procent på bara tre år.
• En fransk undersökning visade att 64 procent av sjuksköterskorna och 61 procent av lärarna är irriterade över den stressfyllda miljö som de tvingas arbeta i.
• Stressrelaterade sjukdomar kostar USA uppskattningsvis 200 miljarder dollar om året. Man beräknar att 75–85 procent av alla olycksfall i arbetet har samband med stress.
• I land efter land har det visat sig att kvinnor har större problem med stress än män, förmodligen på grund av att de måste kombinera hemarbete och karriär.
Stress i arbetet är verkligen, som FN-rapporten uttrycker det, ett ”globalt fenomen”.
[Ruta på sidan 8]
PTSS — en normal reaktion på en onormal upplevelse
”Tre månader efter krocken kunde jag fortfarande inte sluta gråta och inte sova en hel natt. Bara tanken att gå hemifrån gjorde mig vettskrämd.” — Louise.
LOUISE lider av posttraumatiskt stressyndrom (PTSS), ett handikappande tillstånd som kännetecknas av återkommande och påträngande minnesbilder av eller drömmar om en traumatisk händelse. Personer med PTSS är ofta också lättskrämda och ständigt på sin vakt. Psykologen Michael Davis berättar till exempel om en veteran från Vietnamkriget som på sin bröllopsdag dök in i buskarna och gömde sig när han hörde en bilmotor baktända. ”Det borde ha funnits alla möjliga indikationer i omgivningen som visade att allting var okej”, säger Davis. ”Det var 25 år efter kriget, han var i USA och inte i Vietnam, ... han bar en vit smoking och inte militärkläder. Men denna primitiva stimulus fick honom ändå att ta betäckning.”
Krigsneuroser är bara en av orsakerna till PTSS. The Harvard Mental Health Letter förklarar att syndromet kan bottna i ”en händelse eller följd av händelser som innebär faktisk eller hotande dödsfara eller kroppsskada eller ett hot mot den fysiska integriteten. Det kan röra sig om naturkatastrofer, olyckshändelser eller handlingar utförda av människor, till exempel översvämningar, eldsvådor, jordbävningar, bilolyckor, bombdåd, skottlossning, tortyr, kidnappning, överfall, våldtäkt eller barnmisshandel.” Bara att bevittna en traumatisk händelse eller höra talas om den — kanske genom realistiska ögonvittnesskildringar eller fotografier — kan framkalla PTSS-symtom, i synnerhet om de inblandade är familjemedlemmar eller nära vänner.
Människor reagerar naturligtvis olika på traumatiska händelser. ”De flesta som upplever ett trauma drabbas inte av allvarliga psykiska symtom, och även när sådana symtom uppträder, tar de sig inte nödvändigtvis uttryck i PTSS”, konstaterar The Harvard Mental Health Letter. Hur går det då för dem som drabbas av PTSS? Med tiden kan en del av dem lära sig att tackla de känslor som förknippas med traumat och tillfriskna. Andra plågas av minnen av den traumatiska händelsen många år efter det att den inträffade.
Vilket fallet än är, måste de som lider av PTSS — och de som vill hjälpa sådana personer — komma ihåg att det krävs tålamod för att tillfriskna. Bibeln uppmanar de kristna att ”tala tröstande till de nedstämda själarna” och vara ”långmodiga mot alla”. (1 Thessalonikerna 5:14) För Louise, som citerades i inledningen, tog det fem månader innan hon kunde sätta sig bakom ratten igen. ”Trots de framsteg som jag har gjort”, sade hon fyra år efter olyckan, ”kommer bilkörning aldrig mer att bli en sådan angenäm upplevelse för mig som det en gång var. Det är något som jag måste göra och därför gör. Men jag har ändå kommit långt, om man jämför med den hjälplöshet som jag kände tiden efter olyckan.”
[Bild på sidan 9]
Många kontorsanställda är stressade
[Bild på sidan 9]
All stress är inte skadlig