Bibelns syn

Vad är materialism?

MÄNNISKOR är födda med förmågan att uppskatta andliga ting och med ett behov av att tillbe Gud. Men människan består av materia, grundämnen, och har materiella behov och förmågan att glädja sig åt materiella saker. En del kristna har ett verkligt överflöd materiellt sett. Är detta i sig självt bevis på materialism och brist på andlighet? Och omvänt: Är de fattiga mindre benägna att bli materialistiska, och har de lättare att uppskatta andliga ting?

Du håller säkert med om att materialism inbegriper mycket mer än att bara ha ett överflöd av rikedomar eller ägodelar. Tänk på följande exempel från Bibeln som visar vad materialism egentligen är och hur man undviker den fara som den utgör för andligheten.

De var rika och aktade

Bland Guds trogna tjänare på Bibelns tid fanns det somliga som var rika och aktade. Ett exempel är Abraham, som ”var rikligt försedd med boskapshjordar och silver och guld”. (1 Moseboken 13:2) Job var känd som ”den störste av alla orientaler” på grund av sitt stora boskapsbestånd och sin stora tjänarskara. (Job 1:3) Några av Israels kungar, till exempel David och Salomo, kom att få enorma rikedomar. (1 Krönikeboken 29:1–5; 2 Krönikeboken 1:11, 12; Predikaren 2:4–9)

Det fanns förmögna kristna i församlingen under det första århundradet. (1 Timoteus 6:17) Lydia kallades ”en purpursäljerska från staden Thyatira”, och hon ”dyrkade Gud”. (Apostlagärningarna 16:14) Purpurfärg och purpurfärgade kläder kostade mycket och var vanligtvis förbehållna personer med hög status eller rikedom. Därför kan Lydia själv ha haft ett visst mått av rikedom.

Som kontrast var vissa av Jehovas trogna tillbedjare på Bibelns tid mycket fattiga. Naturkatastrofer, olyckor och död gjorde att somliga familjer drabbades av fattigdom. (Predikaren 9:11, 12) Det måste verkligen ha varit svårt för dem som var fattiga att se andra njuta av sitt välstånd eller sina materiella ägodelar! Men det skulle ändå ha varit fel av dem att döma de rika och mena att de var materialistiska eller att dra slutsatsen att de fattiga tjänade Gud mera helt och fullt. Varför det? Tänk på vad som är den grundläggande orsaken till materialism.

Kärleken till pengar

I ett uppslagsverk definieras materialism som ”ett överdrivet intresse för eller inriktning på materiella ting i stället för på intellektuella eller andliga intressen”. Materialism har alltså sin grund i våra begär, våra prioriteringar och vår inriktning i livet. Det framgår tydligt av följande två exempel från Bibeln.

Jehova gav kraftfulla råd till Baruk, som tjänade som sekreterare åt profeten Jeremia. Baruk var troligen fattig på grund av omständigheterna i Jerusalem och hans nära vänskap med den impopuläre Jeremia. Ändå konstaterade Jehova: ”Men du, du fortsätter att söka stora ting för dig. Fortsätt inte att söka sådant.” Det kan ha varit så att Baruk hade börjat bli materialistisk och utvecklat ett överdrivet intresse för det välstånd och den materiella trygghet som andra hade. Baruk blev påmind om att Jehova skulle rädda honom från den tillintetgörelse som skulle drabba Jerusalem, men att hans tillhörigheter inte skulle bli räddade. (Jeremia 45:4, 5)

Jesus använde en illustration om en man som på liknande sätt visade ett mycket stort intresse för materiella ting. Denne man inriktade sig hellre på sina rikedomar än på att använda det han hade till att utöka sin tjänst för Gud. Den rike mannen sade: ”Jag vill riva mina förrådshus och bygga större, ... och jag vill säga till min själ: ’Själ, du har många goda ting lagrade för många år; ta nu igen dig, ät, drick, roa dig.’” Jesus fortsatte med att säga: ”Men Gud sade till honom: ’Du oförnuftige, nu i natt avkräver man dig din själ. Vem skall då få de ting du har lagrat upp?’ Så går det den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” (Lukas 12:16–21)

Vad lär vi oss av dessa två berättelser? De hjälper oss att förstå att när en person är materialistisk beror det inte på hur mycket han äger, utan på att han prioriterar det materiella. Aposteln Paulus sade: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse. Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Timoteus 6:9, 10) Det är beslutsamheten att bli rik och kärleken till materiella ting som orsakar problem.

Behov av självrannsakan

Kristna är noga med att undvika materialismens snara, oavsett sin ekonomiska situation. Rikedomens makt är försåtlig och kan kväva andligheten. (Matteus 13:22) Utan att vi märker det kan vi börja tänka mer på materiella ting än på andliga, och det kan få tragiska konsekvenser. (Ordspråken 28:20; Predikaren 5:10)

De kristna gör därför väl i att granska vad de prioriterar och inriktar sig på i livet. Oavsett om man har lite eller mycket i materiellt avseende försöker de som är andligt inriktade att följa Paulus uppmaning att inte sätta sitt hopp ”till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem”. (1 Timoteus 6:17–19)