Bibelns syn

Hur bör vi behandla de äldre?

UNDER sommaren 2003 dog tusentals människor i Europa som en följd av den värsta värmeböljan på 60 år. Flertalet av dem som dog var gamla. Några hade lämnats ensamma av släktingar som rest bort på semester. Åter andra hade, enligt vad som sades, blivit försummade eller förbisedda, därför att personalen på sjukhus och sjukhem var utarbetad. Tidningen Le Parisien rapporterade att det enbart i Paris fanns 450 döda människor som ingen frågade efter. ”Hur lever vi när vi kan glömma våra fäder, mödrar, mor- och farföräldrar?” Den frågan ställde tidningen om situationen för dem som dött ensamma och anonyma.

I en värld där antalet människor över 65 år ökar med så många som 795 000 varje månad har detta att sörja för de äldres behov blivit en mycket angelägen fråga. ”Antalet äldre i världen ökar nu snabbare än någonsin, och vi måste uppmärksamma hur länder hanterar de problem och möjligheter som åldrandet för med sig”, sade Nancy Gordon, en medarbetare vid den amerikanska folkbokföringsmyndigheten.

Vår Skapare har också intresse av de äldre. Hans ord, Bibeln, ger oss faktiskt anvisningar om hur de skall behandlas.

Respekt för de äldre

I Guds lag som gavs till Mose uppmanades israeliterna att visa respekt för de äldre. I lagen hette det: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal människa, och du skall frukta din Gud.” (3 Moseboken 19:32) Lydiga tillbedjare av Gud förväntades ”resa” sig för en äldre person 1) som ett uttryck för respekt för denne och 2) som ett bevis på sin vördnadsfulla fruktan för Gud. De äldre skulle på så sätt ha en ärofull ställning och betraktas som en värdefull tillgång. (Ordspråksboken 16:31; 23:22)

Även om de kristna i våra dagar inte står under den mosaiska lagen, visar dock dess principer hur Jehova ser på saken och vad han anser vara viktigt. Lagen visar tydligt att han bryr sig om de äldre. Att medlemmar av den kristna församlingen under det första århundradet förstod dessa principer framgår tydligt av bibelboken Apostlagärningarna. Bland de kristna i Jerusalem på den tiden fanns det en del fattiga änkor, och några av dem var säkert äldre. Apostlarna tillsatte därför sju män, som hade ”gott vittnesbörd”, för att se till att dessa kvinnor inte blev förbisedda vid den dagliga utdelningen av mat. Detta betraktades som en ”nödvändig uppgift” i församlingen. (Apostlagärningarna 6:1–7)

Aposteln Paulus visade hur principen att resa sig upp för ”grått hår” var tillämplig i den kristna församlingen. Så här sade han till den yngre kristne tillsyningsmannen Timoteus: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, ... till äldre kvinnor som till mödrar.” (1 Timoteus 5:1, 2) Den unge Timoteus hade en viss myndighet över äldre kristna, men han fick inte uppträda respektlöst mot en äldre man. Han skulle i stället vädja uppmuntrande och respektfullt till honom som till en far. Och han skulle visa en liknande respekt för äldre kvinnor i församlingen. I praktiken förmanade aposteln Paulus Timoteus, och i förlängningen alla medlemmar av den kristna församlingen, att resa sig för ”grått hår”.

Gudfruktiga människor behöver naturligtvis inte någon lag för att behandla äldre personer med värdighet och respekt. Tänk på hur Josef, som Bibeln berättar om, gjorde allt för att hans gamle far, Jakob, som var 130 år, skulle komma ner till Egypten, och på så sätt räddade han honom undan en svår hungersnöd. När Josef efter över tjugo år fick syn på sin far, ”föll han honom genast om halsen och grät länge vid hans hals”. (1 Moseboken 46:29) Långt innan det blev en lag i Israel att behandla äldre personer med medkänsla och djup respekt återspeglade Josef Guds syn på saken genom att handla så.

Jesus visade under sin tjänst på jorden att han brydde sig om de äldre. Han fördömde med eftertryck de religiösa ledare som menade sig handla rätt när de på grund av sina religiösa traditioner försummade sina gamla föräldrar. (Matteus 15:3–9) Jesus sörjde också kärleksfullt för sin egen mor. Medan han utstod de hemskaste plågor på en tortyrpåle ordnade han med att hans älskade apostel Johannes skulle ta hand om hans åldrande mor. (Johannes 19:26, 27)

Gud överger inte sina lojala

Psalmisten bad: ”Kasta inte bort mig i ålderdomens tid, överge mig inte när min kraft sviktar.” (Psalm 71:9) Gud kastar inte bort sina trogna tjänare ens när de själva kanske tycker att de inte längre är till någon nytta. Psalmisten kände sig inte övergiven av Jehova, han insåg i stället att han, när han blev äldre, än mer måste förlita sig på sin Skapare. Jehova stöder sina lojala under hela deras liv. (Psalm 18:25) Ett sådant stöd kommer ofta genom medkristna.

Med tanke på det som här har sagts är det uppenbart att alla som önskar ära Gud också måste ära de äldre. De äldre är verkligen dyrbara i vår Skapares ögon. Må vi, som är danade till Guds avbild, alltid ha hans syn på ”grått hår”. (Psalm 71:18)

[Bild på sidan 23]

De kristna behandlar de äldre med ära och respekt