Kapitel 40

Jesus gav sitt liv för oss

DU HAR en del goda vänner, inte sant? — Tänk nu om de var i verklig fara. Tänk dig att de var i en båt som höll på att sjunka. Skulle du vilja rädda dem, om du kunde? — Skulle du göra det, också om du kunde dö själv, när du hjälpte dem? — En person som ger sitt liv för att rädda andra visar att han älskar dem mycket.

Jesus bevisade att han hade sådan kärlek till oss. Han var villig att lämna himmelen och bli sänd till jorden för att dö för oss. Visste du att han har dött för oss? —

Vill du höra hur han gjorde det? — Vi tänker oss att vi är med just när det sker och kan se vad som händer.

Det är mycket sent en vårkväll i Jerusalem. Månen skiner stor och ljus. När vi tittar ut över staden, ser vi Jesus och hans apostlar gå ut genom en stor port och lämna staden. De kommer till ett berg som kallas Oljeberget och går in i en trädgård. Skall vi följa dem? —

Nu ser vi hur Jesus lämnar lärjungarna och böjer knä för att bedja till sin Fader. Han gör det tre gånger. Varje gång kommer han tillbaka och säger åt lärjungarna att de också skall bedja. Varför det? Vad kommer att hända? —

Titta nu! Ser du de där männen som kommer mot trädgården? En del av dem har lyktor. Andra har käppar. Det finns soldater med svärd. De ser mycket ovänliga ut. Säkert ser Jesus när de kommer. Borde han inte försöka springa? —

Jesus ser dem, men han springer inte. Nu kommer soldaterna fram och griper Jesus. Skall han låta dem ta honom med sig? Han kunde ropa på sin Fader. Gud kunde sända honom tusentals änglar. De skulle kunna tillintetgöra de här männen på några sekunder. Skulle du ha ropat på änglarna, om du hade varit Jesus? —

Men Jesus låter männen gripa honom. Varför det? — Därför att han är villig att dö för oss. Det finns ett ännu viktigare skäl. Han säger ungefär så här till lärjungen Petrus: ”Guds ord måste uppfyllas.” Du förstår, det hade redan skrivits i bibeln att Jesus skulle ge sitt liv för människorna.

Jesu lärjungar blir nu rädda och springer sin väg. Soldaterna för Jesus tillbaka till staden. Låt oss följa dem och se vad som händer.

De för Jesus inför översteprästerna. Prästerna hatar Jesus, därför att han har visat människorna att prästerna inte undervisar från bibeln.

Prästerna håller en rättegång. De hämtar in män som ljuger om Jesus. De ställer frågor till Jesus för att försöka bevisa att han har gjort orätt. Men de kan inte bevisa någonting alls mot honom. Sedan säger prästerna till Jesus: Är du Guds Son? Jesus säger: Jag är det. Prästerna blir arga och säger: Han är skyldig! Han måste dödas! Alla de andra håller med. Några börjar göra narr av Jesus. De spottar på honom och slår honom med knytnävarna. Börjar Jesus känna sig ledsen för att han har undervisat om sanningen från bibeln? Hur skulle du ha känt det? —

Men Jesus är inte ledsen, och han klagar inte och slår inte tillbaka.

Nu blir det morgon. Jesus har varit uppe hela natten. Prästerna har nu bundit Jesus, och de för honom till Pilatus, landshövdingen.

De säger till Pilatus: Jesus är emot kejsaren. Han bör dödas. Men Pilatus kan se att prästerna ljuger. Därför säger han till dem: Jag finner inget orätt hos den här mannen. Jag tänker låta honom gå. Men prästerna och de andra ropar: Nej! Döda honom!

Senare försöker Pilatus på nytt säga till människorna att han tänker låta Jesus gå fri. Men prästerna får folkmassan att ropa: Om du låter honom gå, är du också mot kejsaren! Döda honom! Folkmassan blir mycket högljudd. Vad kommer Pilatus att göra?

Han ger efter. Först låter han piska Jesus. Sedan överlämnar han honom till soldaterna för att han skall dödas.

De ger Jesus en stor påle att bära. Till sist kommer de till en plats som kallas Huvudskalleplatsen utanför staden. Där spikar de fast Jesu händer och fötter vid pålen. Sedan reser de den, så att Jesus hänger på den. Han blöder. Smärtan är mycket stor.

Jesus dör inte genast. Han hänger där på pålen. Översteprästerna gör narr av honom. De säger: ”Om du är en son av Gud, kom då ned från tortyrpålen!” (NW) Men Jesus vet vad hans Fader har sänt honom att göra. Han vet att han måste ge sitt fullkomliga liv, så att vi kan ha möjlighet att vinna evigt liv. Till sist, omkring klockan tre på eftermiddagen, ropar Jesus till sin Fader och dör. — Matteus 26:36—27:50; Lukas 22:39—23:46; Johannes 18:1—19:30.

Tänk hur olika Jesus och Adam var! Adam visade inte någon kärlek till Gud. Han var olydig mot Gud. Adam visade heller ingen kärlek till oss. På grund av att han syndade har vi alla blivit födda med synd i oss. Men Jesus visade kärlek till Gud och till oss. Han lydde alltid Gud. Och han gav sitt liv för att kunna ta bort den skada som Adam gjorde oss.

Uppskattar du det underbara som Jesus gjorde? — När du ber till Gud, tackar du honom då för det som hans Son gjorde? — Det visar att du uppskattar det. Och om vi verkligen gör det som den store läraren säger, kommer vi att visa ännu mera hur mycket vi uppskattar att han gav sitt liv för oss.

(För att bygga upp uppskattning av det Jesus har gjort för oss bör ni läsa Johannes 3:16; Romarna 5:8, 19; 1 Timoteus 2:5, 6; Matteus 20:28.)