Kapitel 24
Jehovas uppsåt vinner en underbar framgång
1, 2. a) Vad är Jehovas uppsåt för sina intelligenta skapelser? b) Vilka var inbegripna i Guds endräktiga familj av tillbedjare? c) Vilken personlig fråga är värd att begrunda i detta sammanhang?
DET är Jehovas visa och kärleksfulla uppsåt att alla intelligenta skapelser skall vara förenade i sann tillbedjan och att de alla skall åtnjuta Guds barns härliga frihet. Detta är också vad alla som älskar rättfärdighet innerligt längtar efter.
2 Jehova började förverkliga sitt storslagna uppsåt, när han satte i gång att skapa. Hans första skapelse var en Son, en som visade sig vara ”återskenet av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. (Hebr. 1:1—3) Denne var unik, eftersom han hade skapats av Gud ensam. Genom honom blev andra söner till — först änglar i himmelen och sedan människan på jorden. (Job 38:7; Luk. 3:38) Alla dessa söner utgjorde en enda universell familj. Jehova var Gud för dem alla, den ende som skulle tillbedjas. Han var den universelle Suveränen. Han var också deras kärleksfulle Fader. Är han också din Fader, och är du ett av hans barn? Vilket dyrbart förhållande kan inte detta vara!
3. a) Varför var inte någon av oss en Guds son vid födelsen? b) Men vilken kärleksfull anordning gjorde Jehova för Adams avkomlingar?
3 Men vi kan inte blunda för det faktum att när våra första föräldrar dömdes till döden som uppsåtliga syndare, blev de utdrivna ur Eden och förkastade av Gud. De upphörde att vara en del av Jehovas universella familj. (1 Mos. 3:22—24; jämför 5 Moseboken 32:4, 5.) Eftersom vi alla är avkomlingar av syndaren Adam, har vi alla fötts med syndiga böjelser, och eftersom vi härstammar från föräldrar som uteslöts ur Guds familj, kan vi inte göra anspråk på att vara Guds söner bara på grund av mänsklig födelse. Men Jehova visste att några av Adams avkomlingar skulle älska rättfärdighet, och han gjorde kärleksfullt en anordning varigenom de skulle kunna uppnå Guds barns härliga frihet. — Rom. 8:20, 21.
ISRAELS GYNNADE STÄLLNING
4. a) På vilken grundval var israeliterna Guds ”söner”? b) Vad innebar detta inte?
4 Omkring 2.500 år efter Adams skapelse gav Jehova återigen vissa människor privilegiet att få stå i ett förhållande till honom som hans söner. I enlighet med sitt förbund med Abraham utvalde Jehova Israel till att bli hans folk. Han talade därför inför Egyptens Farao om Israel som ”min son”. (2 Mos. 4:22, 23; 1 Mos. 12:1, 2) Han gav senare Israel sin lag vid berget Sinai, bildade en nation av dem och använde dem i förbindelse med sitt uppsåt. Från nationell ståndpunkt sett omtalades de som Guds ”söner”, eftersom de var Jehovas ”särskilda egendom”. (5 Mos. 14:1, 2, NW; Jes. 43:1) Jehova talade också om vissa individer inom den nationen som söner, eftersom han handlade speciellt med dem. (1 Krön. 22:9, 10) Denna ställning var baserad på ett förbundsförhållande till Gud. Men den innebar inte att de åtnjöt den härliga frihet som Adam hade haft som en Guds son. De var fortfarande i slaveri under synd och död.
5. Hur förlorade Israel sin speciella ställning inför Gud?
5 Men som söner hade de en gynnad ställning inför Gud. De var också skyldiga att respektera sin Fader och att verka i enlighet med hans uppsåt. Jesus framhöll vikten av att de fullgjorde denna skyldighet — att de inte bara gjorde anspråk på att Gud var deras Fader, utan att de också visade sig vara hans söner. (Matt. 5:43—48; Mal. 1:6) Men som nation misslyckades judarna med detta. När de judar som under det sista året av Jesu jordiska tjänst försökte döda honom förklarade: ”Vi har en enda Fader: Gud”, påpekade Jesus därför bestämt att deras gärningar och den ande de visade vederlade ett sådant påstående. (Joh. 8:41, 44, 47) År 33 v.t. gjorde Gud slut på lagförbundet, och grundvalen för det speciella förhållande som Israel hade åtnjutit försvann. Men Jehova upphörde inte att bland människorna ha sådana som han tog emot som söner.
JEHOVA FÖRENAR SITT FOLK
6. Vilken ”förvaltning” beskrev Paulus i Efesierna 1:9, 10, och vad var dess syfte?
6 Aposteln Paulus skrev till de kristna i Efesus om Jehovas program för att förena sitt folk — Guds anordning varigenom de som utövar tro kan bli älskade medlemmar av hans hushåll. Han sade: ”Han [Gud] gjorde sin viljas heliga hemlighet känd för oss. Den är i överensstämmelse med hans beslut, det som han behagade fatta vid sig själv om en förvaltning [hushållsadministration] vid de fastställda tidernas fullbordan, nämligen att sammanfatta allt igen i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden.” (Ef. 1:9, 10) Denna ”förvaltning” koncentreras kring Jesus Kristus. Genom honom förs människor in i ett godkänt tillstånd inför Gud — några med utsikten att få vara i himmelen och andra på jorden — för att tjäna i endräkt tillsammans med dem av Guds änglasöner som har bevisat sig lojala mot Jehova.
7. Vad är ”det som är i himlarna”, och vad betyder det för dem att bli sammanfattade eller församlade?
7 Det som först, med början vid pingsten år 33 v.t., uppmärksammades var ”det som är i himlarna”, det vill säga de som skulle bli medarvingar med Kristus i det himmelska riket. På grundval av sin tro på Jesu offer blev de förklarade rättfärdiga av Gud. (Rom. 5:1, 2) Därefter föddes de ”på nytt”, eller framföddes som Guds söner med utsikten till himmelskt liv. (Joh. 3:3; 1:12, 13) Gud ingick ett nytt förbund med dessa som en andlig nation. Med tiden skulle både judar och hedningar till ett antal av 144.000 komma att ingå i det förbundet. — Gal. 3:26—29; Upp. 14:1.
8. Hur är Rikets arvingars förhållande till Fadern i jämförelse med judarnas under den mosaiska lagen?
8 Kvarlevan av dessa arvingar till det himmelska riket åtnjuter ett dyrbart och förtroligt förhållande till Fadern, trots att de fortfarande är ofullkomliga i köttet. Paulus skrev angående detta: ”Eftersom ni nu är söner, har Gud sänt ut sin Sons ande in i våra hjärtan, och den ropar: ’Abba, Fader!’ Så är du då inte längre slav utan son; och om du är son, är du också arvinge genom Gud.” (Gal. 4:6, 7) Det arameiska uttrycket ”abba” betyder ”fader”, men det är en tilltalsform som uttrycker tillgivenhet — det tilltal som ett litet barn använder till sin far. På grund av Jesu offers överlägsenhet och Guds egen oförtjänta omtanke åtnjuter dessa med anden smorda kristna ett förtroligare förhållande till Gud än vad ofullkomliga människor kunde uppnå under lagen. Men det som ligger framför dem är till och med ännu underbarare.
9. Vad innebär det fulla förverkligandet av deras sonskap?
9 Om de visar sig trogna intill döden, får de det fulla förverkligandet av sitt sonskap genom att bli uppväckta till odödligt liv i himlarna. Där kommer de att få privilegiet att tjäna tillsammans i Jehova Guds själva närvaro. Det finns bara ett relativt litet antal av dessa Guds söner kvar på jorden nu. — Rom. 8:14, 23; 1 Joh. 3:1, 2.
SAMMANFATTANDET ELLER FÖRSAMLANDET AV ”DET SOM ÄR PÅ JORDEN”
10. a) Vad är ”det som är på jorden”, och sedan när har de församlats in i tillbedjans endräkt? b) I vilket förhållande till Jehova står de?
10 Samma ”förvaltning” som gör det möjligt för människor att församlas in i Guds hushåll med himmelskt liv i sikte riktar också uppmärksamheten på ”det som är på jorden”. Särskilt sedan år 1935 har människor med tro på Kristi offer församlats med utsikten till evigt liv på jorden. Skuldra vid skuldra med de återstående av den smorda klassen förhärligar de Jehovas namn och upphöjer hans tillbedjan. (Sef. 3:9; Jes. 2:2, 3) Dessa tilltalar också med stor respekt Jehova som ”Fader”, eftersom de erkänner honom som livets källa, och de bemödar sig uppriktigt om att återspegla hans egenskaper så som han förväntar att hans söner skall göra. De åtnjuter en godkänd ställning inför honom på grundval av sin tro på Jesu utgjutna blod. (Matt. 6:9; Upp. 7:9, 14) Men de vet att glädjen att bli helt och fullt erkända av Gud som hans barn ännu hör framtiden till för dem.
11. a) Vilket löfte får mänskligheten i Romarna 8:19—21? b) Vad är ”uppenbarandet av Guds söner” som de ivrigt väntar på?
11 Som det visas i Romarna 8:19—21, så väntar de ivrigt på ”uppenbarandet av Guds söner”, eftersom de som tillhör den mänskliga skapelsen då skall ”göras fria från slaveriet under förgängelsen”. Detta ”uppenbarande” sker när människor här på jorden ser bevis för att Guds med anden smorda söner, som har mottagit sin himmelska belöning, har gått till aktion som sin förhärligade Herres, Jesu Kristi, medförbundna. Detta kommer att bli uppenbart i tillintetgörelsen av hela den onda tingens ordning. Därefter kommer välsignelserna under Kristi tusenårsregering, då dessa ”Guds söner” skall få vara med honom som kungar och präster. — Upp. 2:26, 27; 20:6.
12. I vilken sång av lovprisning kommer Guds segrande med anden smorda söner att förena sig efter den stora vedermödan, och vad innebär detta?
12 Hur stimulerande kommer det inte att bli när den stora vedermödan är över och dessa Guds söner, som har förenats med Kristus, förenar sina röster i lovprisning av Gud genom att glatt förkunna: ”Stora och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, evighetens Konung. Vem skulle väl inte frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, eftersom bara du är lojal? Ty alla nationerna skall komma och tillbedja inför dig, därför att dina rättmätiga förordningar har gjorts uppenbara.” (Upp. 15:3, 4) Ja, hela mänskligheten, som består av människor som har kommit ut ur alla de tidigare nationerna, kommer att förena sig i tillbedjan av den sanne Guden. Till och med de som är i minnesgravarna skall uppväckas och få tillfälle att förena sina röster i lovprisning av Jehova.
13. Vilken underbar frihet kommer de som överlever den stora vedermödan att få åtnjuta med detsamma?
13 Satan, djävulen, kommer inte längre att vara ”denna tingens ordnings gud”, och Jehovas tillbedjare här på jorden kommer inte längre att behöva kämpa mot hans dåliga inflytande. (2 Kor. 4:4; Upp. 20:1—3) Inte heller kommer falsk religion längre att ge en felaktig bild av vår kärleksfulle Gud och tjäna som ett splittrande inflytande i det mänskliga samhället, och den sanne Gudens tjänare kommer inte heller att längre utsättas för orättvisa och exploatering från män i regeringsställning. Vilken underbar frihet kommer inte detta att betyda för dem som överlever den stora vedermödan!
14. Genom vilket medel kommer de att befrias från synden och alla dess verkningar?
14 Som ”Guds lamm som tar bort världens synd” kommer Jesus Kristus att använda värdet av sitt offer för att utplåna verkningarna av mänsklighetens alla tidigare synder. (Joh. 1:29) När Jesus här på jorden förklarade en människas synder förlåtna, botade han också den som blivit förlåten som ett bevis på detta. (Matt. 9:1—7) På samma sätt kommer han att från himmelen mirakulöst bota de blinda, de döva, de stumma, de fysiskt lytta, de psykiskt lidande och alla som har någon annan sjukdom. Så småningom kommer alla som villigt och lydigt troget formar sig efter Guds rättfärdiga vägar att få ”syndens lag” fullständigt upphävd inom sig, så att alla deras handlingar och tankar och deras hjärtans åstundan kommer att behaga både dem själva och Gud. (Rom. 7:21—23; jämför Jesaja 25:7, 8 och Uppenbarelseboken 21:3, 4.) Före slutet av millenniet kommer de att ha fått hjälp att uppnå fullständig mänsklig fullkomlighet. De kommer att vara fullständigt befriade från synden och alla dess sorgliga verkningar. De kommer att på rätt sätt återspegla Guds avbild och likhet mitt i ett jordiskt paradis som omfattar hela jordklotet. — 1 Mos. 1:26.
15. Vad kommer Kristus att göra vid slutet av millenniet, och i vilket syfte?
15 När Kristus har fört mänskligheten fram till fullkomlighet, kommer han att till Fadern återlämna den myndighet, som förlänades honom för detta verk. Som det förutsagts i 1 Korintierna 15:28: ”När allt har blivit honom [Sonen] underlagt, då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.”
16. Vad kommer alla fullkomnade människor nu att få genomgå, och varför?
16 Nu kommer det fullkomnade människosläktet att få tillfälle att visa sitt oföränderliga val att tjäna den ende levande och sanne Guden för evigt. Innan Jehova genom Jesus Kristus adopterar alla dessa fullkomnade människor som sina söner, kommer han därför att låta dem genomgå ett grundligt, slutgiltigt prov. Satan och hans demoner kommer att släppas lösa ur avgrunden. Detta kommer inte att medföra någon bestående skada för dem som verkligen älskar Jehova. Men alla som illojalt låter sig ledas till olydnad mot Jehova kommer att för evigt tillintetgöras tillsammans med den ursprunglige upprorsmakaren och hans demoner. — Upp. 20:7—10.
17. Vilken situation kommer än en gång i uppfyllelse av Jehovas uppsåt att råda bland alla hans intelligenta skapelser?
17 Jehova kommer nu kärleksfullt att genom Kristus adoptera alla fullkomnade människor, som består detta slutgiltiga avgörande prov, som sina söner. De kommer sedan att till fullo få uppleva ”Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:21) De kommer äntligen att bli en del av Guds endräktiga universella familj, för vars alla medlemmar Jehova för evigt kommer att vara den ende Guden, den universelle Suveränen, och deras kärleksfulle Fader. Då kommer återigen alla Jehovas intelligenta skapelser i himmelen och på jorden att vara förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden.
Repetitionsfrågor
● I vilket förhållande till Jehova stod alla hans tillbedjare före upproret i Eden?
● Vilket ansvar vilar på dem som är Guds söner?
● Vilka är nu Guds söner? Vilka skall ännu bli Guds barn, och vilket samband har detta med Jehovas uppsåt angående endräktig tillbedjan?