Kapitel 41

En omstridd person

KORT efter det att Jesus gästat Simons hem börjar han sin andra predikofärd i Galileen. Förra gången han besökte detta område åtföljdes han av sina första lärjungar, Petrus, Andreas, Jakob och Johannes. Men nu färdas alla tolv apostlarna och även vissa kvinnor tillsammans med honom. Till dessa hör Maria Magdalena, Susanna och Johanna, vars man är i kung Herodes’ tjänst.

Allteftersom Jesu tjänst ökar i intensitet blir också hans verksamhet mer omstridd. En demonbesatt man, som också är blind och oförmögen att tala, förs till Jesus. När Jesus botar honom, så att han blir befriad från demonernas grepp och både kan tala och se, blir folkskarorna helt enkelt hänförda. De börjar säga: ”Kan inte denne möjligen vara Davids Son?”

Det börjar nu samlas så mycket folk kring det hus där Jesus vistas att han och hans lärjungar inte ens kan äta ett mål mat. I folkskaran finns inte bara sådana som tror att han kan vara den utlovade ”Davids Son”, utan det finns också skriftlärda och fariséer, som har kommit ända från Jerusalem för att smutskasta honom. När Jesu anhöriga får höra talas om uppståndelsen kring Jesus, ger de sig i väg för att få tag i honom. Av vilken anledning?

Jo, saken är den att inte ens Jesu egna bröder ännu tror att han är Guds Son. Den uppståndelse och de stridigheter som han har vållat bland allmänheten stämmer inte heller överens med den Jesus som de kände när de växte upp i Nasaret. De tror därför att Jesus blivit mentalt rubbad. ”Han har mist förståndet”, säger de och vill därför få tag i honom och ta honom därifrån.

Men det finns klara bevis för att Jesus har botat den demonbesatte mannen. De skriftlärda och fariséerna vet att de inte kan förneka detta faktum. För att smutskasta Jesus säger de därför till folkskaran: ”Den där, han driver inte ut demonerna annat än med hjälp av Beelsebub, demonernas härskare.”

Jesus, som förstår deras tankar, kallar till sig de skriftlärda och fariséerna och säger: ”Varje kungarike som är söndrat mot sig självt blir ödelagt, och ingen stad, inget hus, där det råder söndring, skall bestå. Likaså här: om Satan driver ut Satan har han blivit söndrad mot sig själv; hur kommer då hans kungarike att bestå?”

Vilken förkrossande logik! Eftersom fariséerna påstår att personer ur deras egna led har drivit ut demoner, frågar Jesus också: ”Om jag driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub, med vems hjälp driver då era söner ut dem?” Den anklagelse som de riktar mot Jesus skulle med andra ord lika gärna kunna tillämpas på dem själva. Därefter säger Jesus varnande: ”Men om det är med hjälp av Guds ande som jag driver ut demonerna, då har ju faktiskt Guds kungarike hunnit upp er.”

För att visa att detta att han driver ut demoner är ett vittnesbörd om hans makt över Satan säger Jesus: ”Hur kan någon tränga in i en stark mans hus och roffa till sig hans lösöre, om han inte först binder den starke? Och sedan kan han plundra hans hus. Den som inte är med mig, han är emot mig, och den som inte församlar med mig, han förskingrar.” Fariséerna är uppenbarligen emot Jesus och visar sig därigenom vara Satans redskap. De förskingrar israeliterna bort från honom.

Jesus säger därför varnande till dessa sataniska motståndare att ”hädelse mot anden skall inte förlåtas”. Han förklarar: ”Vemhelst ... som talar ett ord mot Människosonen, det skall förlåtas honom; men vemhelst som talar mot den heliga anden, det skall inte förlåtas honom, nej, varken i denna tingens ordning eller i den som skall komma.” Dessa skriftlärda och fariséer har begått en oförlåtlig synd genom att ondskefullt tillskriva Satan det som så tydligt skett genom Guds heliga andes mirakulösa inverkan. Matteus 12:22—32; Markus 3:19—30; Johannes 7:5.

▪ På vilket sätt skiljer sig Jesu andra predikofärd i Galileen från den första?

▪ Varför försöker Jesu anhöriga få tag i honom?

▪ Hur försöker fariséerna smutskasta Jesu underverk, och hur vederlägger Jesus deras påstående?

▪ Vad gör sig dessa fariséer skyldiga till, och på vilket sätt?