Kapitel 92

Jesus botar tio spetälska under sin sista färd till Jerusalem

JESUS omintetgör Sanhedrins planer att döda honom genom att lämna Jerusalem och bege sig till staden Efraim, cirka två och en halv mil nordost om Jerusalem. Där stannar han kvar tillsammans med sina lärjungar, utom räckhåll för sina fiender.

Tiden för påsken år 33 v.t. börjar emellertid närma sig, och snart är Jesus på resande fot igen. Han färdas genom Samarien och upp till Galileen. Det är sista gången han besöker detta område före sin död. Där i Galileen sluter sig troligen han och hans lärjungar till andra som är på väg till Jerusalem för att fira påskhögtiden. De tar vägen genom Pereen, som ligger öster om floden Jordan.

Redan i början av färden, när Jesus kommer in i en by i antingen Samarien eller Galileen, möts han av tio män som lider av spetälska. Denna fruktansvärda sjukdom fräter med tiden bort den sjukes kroppsdelar — hans fingrar, tår, öron, näsa och läppar. För att skydda andra mot smitta föreskrev Guds lag beträffande en spetälsk: ”Han skall täcka över mustaschen och ropa: ’Oren, oren!’ Alla de dagar som angreppet finns hos honom skall han vara oren. ... Han skall bo avskild.”

De tio spetälska männen iakttar restriktionerna i Lagen och håller sig på långt avstånd från Jesus. De ropar emellertid med hög röst och säger: ”Jesus, Undervisare, var barmhärtig mot oss!”

När Jesus ser dem stå där på avstånd, säger han till dem: ”Gå och visa er för prästerna.” Jesus säger detta därför att Guds lag gav prästerna ansvaret att friskförklara personer som hade blivit botade från sin spetälska. På detta sätt fick de rätt att återigen vistas bland friska.

De tio spetälska tror på Jesu mirakulösa förmågor. De skyndar därför i väg för att visa sig för prästerna, trots att de ännu inte har blivit botade. På vägen dit blir deras tro på Jesus belönad. De ser och känner att de håller på att bli friska igen!

Nio av dessa spetälska män som blivit renade fortsätter sin väg, men den tionde, en samarier, vänder tillbaka för att söka efter Jesus. Varför det? Därför att han är så tacksam för det som skett med honom. Han prisar Gud med hög röst, och när han finner Jesus, faller han ner vid hans fötter och tackar honom.

Till svar säger Jesus: ”Blev inte de tio renade? Var är då de nio andra? Blev inga funna, som vände tillbaka för att ge ära åt Gud, utom den här mannen av en annan nation?”

Därefter säger han till den samariske mannen: ”Stig upp och bege dig av; din tro har gjort dig frisk.”

När vi läser om hur Jesus botade de tio spetälska, bör vi ta till hjärtat den lärdom som antyds genom frågan: ”Var är då de nio andra?” Den otacksamhet som de nio visade är en allvarlig brist. Kommer vi, i likhet med den samariske mannen, att uttrycka vår tacksamhet för allt det som Gud ger oss, däribland det säkra löftet om evigt liv i Guds rättfärdiga nya värld? Johannes 11:54, 55; Lukas 17:11—19; 3 Moseboken 13:16, 17, 45, 46; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

▪ Hur omintetgör Jesus Sanhedrins planer att döda honom?

▪ Vart beger sig Jesus därnäst, och vad är hans mål?

▪ Varför blir de spetälska stående på avstånd, och varför säger Jesus till dem att gå och visa sig för prästerna?

▪ Vad kan vi lära oss av den här berättelsen?