Kapitel 123

”Se! Människan!”

PILATUS är imponerad av Jesu uppträdande och inser att han är oskyldig. Han söker därför efter någon annan möjlighet att ge honom fri. Han säger till folkskarorna: ”Ni [har] en sedvänja att jag skall frige en man åt er vid påsken.”

Barabbas, en beryktad mördare, sitter också fängslad, och Pilatus frågar därför: ”Vilken vill ni att jag skall frige åt er, Barabbas eller Jesus, den så kallade Kristus?”

Övertalade och uppviglade av de främsta prästerna begär folkskarorna att Barabbas skall bli frigiven men Jesus dödad. Pilatus ger emellertid inte upp, utan frågar ännu en gång: ”Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?”

”Barabbas”, skränar de.

”Vad skall jag då göra med Jesus, den så kallade Kristus?” frågar Pilatus bestört.

De svarar med ett öronbedövande vrål: ”Låt hänga honom på pålen!” ”På pålen! På pålen med honom!”

Pilatus vet att de försöker få en oskyldig man dödad och säger därför vädjande: ”Vad ont har då den här mannen gjort? Jag fann inget som förtjänar döden hos honom; därför vill jag tukta och frige honom.”

Men den ursinniga folkskaran, som uppeggats av de religiösa ledarna, bryr sig inte om Pilatus’ vädjanden, utan fortsätter att ropa: ”Låt hänga honom på pålen!” Prästerna har nu piskat upp stämningen till den grad att folkskaran törstar efter blod. Och tänk, bara fem dagar tidigare var förmodligen några av dessa med bland dem som hälsade Jesus välkommen in i Jerusalem som Kung! Medan allt detta pågår håller sig lärjungarna, om de är närvarande, tysta och obemärkta.

När Pilatus ser att hans vädjanden inte gör någon nytta, utan att i stället ett tumult håller på att uppstå, tar han vatten och tvättar sina händer inför folkskaran och säger: ”Jag är oskyldig till dennes blod. Ni får själva svara för det.” Då säger allt folket till svar: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn.”

Eftersom Pilatus är mer angelägen om att göra folket till lags än att göra det han vet är rätt, tillmötesgår han deras krav och friger Barabbas åt dem. Han tar sedan Jesus och låter klä av honom och gissla honom. Gissling var inte detsamma som vanligt prygelstraff. The Journal of the American Medical Association (en amerikansk läkartidskrift) beskriver denna romerska sedvänja på följande sätt:

”Det redskap som brukade användas var en kort piska (flagrum eller flagellum) med flera enkla eller flätade läderremmar av varierande längd, vid vilka små järnkulor eller vassa bitar av fårben var fastbundna med vissa mellanrum. ... När de romerska soldaterna lät det ena hårda piskrappet efter det andra träffa offrets rygg, gav järnkulorna upphov åt djupa krossår, och läderremmarna och benbitarna skar in i huden och underliggande vävnader. Allteftersom pryglingen fortsatte, trängde de in i de underliggande skelettmusklerna och slet upp långa strimlor av blödande kött.”

Efter denna plågsamma gissling förs Jesus in i ståthållarens palats, och man kallar samman hela truppavdelningen. Inne i palatset fortsätter soldaterna att skymfa honom genom att fläta samman en krona av törnen och trycka ner den på hans huvud. De sätter en rörstav i hans högra hand och hänger på honom en purpurfärgad ytterklädnad av den typ som kungliga personer bär. Därefter gycklar de med honom och säger: ”Var hälsad, du judarnas Kung!” De spottar också på honom och slår honom i ansiktet med flata handen. Därefter tar de den bastanta rörstaven ur hans hand och slår honom i huvudet med den, så att de vassa törnena i hans förödmjukande ”krona” tränger ännu djupare in i huden.

Jesu enastående värdighet och styrka under denna skändliga behandling gör så stort intryck på Pilatus att han gör ännu ett försök att få honom fri. ”Se! Jag för ut honom till er, för att ni skall veta att jag inte finner någon förseelse hos honom”, säger han till folkskarorna. Han kanske tror att åsynen av den torterade Jesus skall få deras hjärtan att vekna. När Jesus står där inför den hjärtlösa pöbeln, bärande törnekronan och den purpurfärgade ytterklädnaden och med ett smärtfyllt uttryck i sitt blödande ansikte, utropar Pilatus: ”Se! Människan!”

Ja, här står, om än sargad och illa slagen, den mest framstående gestalten i hela historien — i sanning den största människa som någonsin levat! Ja, Jesus uppvisar en stilla värdighet och ett lugn som vittnar om en storhet som till och med Pilatus måste erkänna, för hans ord avspeglar tydligen både respekt och medömkan. Johannes 18:39—19:5; Matteus 27:15—17, 20—30; Markus 15:6—19; Lukas 23:18—25.

▪ Vad gör Pilatus för att få en möjlighet att frige Jesus?

▪ Hur försöker Pilatus frita sig själv från ansvar?

▪ Vad innebär det att bli gisslad?

▪ Hur driver man gäck med Jesus efter gisslingen?

▪ Vilket ytterligare försök gör Pilatus att frige Jesus?