Förbättra din förmåga att undervisa

VAD är ditt mål som lärare? Om du är ny som förkunnare av Guds kungarike, vill du säkert lära dig hur man leder ett bibelstudium, eftersom Jesus gav sina efterföljare i uppdrag att göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Om du redan har erfarenhet av att leda bibelstudier, kanske ditt mål är att bättre kunna nå hjärtat hos dem du vill hjälpa. Om du har barn, vill du säkert kunna undervisa dem så att de känner att de vill överlämna sitt liv åt Jehova. (3 Joh. v. 4) Om du är äldste eller gärna vill kvalificera dig för att bli det, är kanske ditt mål att bli en offentlig talare som kan hjälpa sina åhörare att få en djupare uppskattning av Jehova och hans vägar. Hur kan du nå dessa mål?

Lär av den store läraren, Jesus Kristus. (Luk. 6:40) Oavsett om han talade till en folkskara på en bergssluttning eller bara till några få människor som följde med honom på vägen, gjorde det han sade och hur han sade det ett bestående intryck på dem. Jesus talade till både sinne och hjärta och hjälpte sina åhörare att förstå hur de skulle tillämpa lärdomarna i det dagliga livet. Kan du också lyckas med det?

Jesu mästerliga förmåga att undervisa berodde bland annat på det förtroliga förhållande han hade till sin himmelske Fader och på den välsignelse han fick genom Hans ande. Ber du uppriktigt Jehova om hjälp att kunna leda ett bibelstudium på bästa sätt? Om du har barn, ber du då ofta Jehova om vägledning att kunna undervisa dem rätt? Ber du innerligt till Jehova om hjälp, när du skall utarbeta ett tal eller leda ett möte? Genom att förtröstansfullt be Jehova om hjälp kan du bli en bättre lärare.

Att du förtröstar på Jehova visar du också genom att stödja dig på hans ord, Bibeln. Den sista kvällen av sitt liv som fullkomlig människa sade Jesus i bön till sin Fader: ”Jag har gett ditt ord åt dem.” (Joh. 17:14) Trots att Jesus hade stor erfarenhet, talade han aldrig av egen ingivelse. Det han sade var vad hans Fader hade lärt honom. Det exemplet skall vi följa. (Joh. 12:49, 50) Guds ord, som är bevarat i Bibeln, har kraft att påverka människor – deras handlingar, innersta tankar och känslor. (Hebr. 4:12) Efter hand som du lär känna Guds ord bättre och lär dig använda det i din tjänst, kommer du att kunna undervisa på ett sätt som drar människor till Gud. (2 Tim. 3:16, 17)

Man är inte en lärare som efterliknar Kristus bara för att man kan hålla ett intressant tal. Visserligen förundrade sig folk över Jesu ”vinnande ord”. (Luk. 4:22) Men varför talade Jesus på ett sätt som var så tilltalande? För att ära Jehova, inte för att dra uppmärksamheten till sig själv. (Joh. 7:16–18) Och han uppmanade sina efterföljare: ”Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Matt. 5:16) Det rådet bör påverka vårt sätt att undervisa. Vi måste undvika allt som skulle kunna hindra oss från att ge Gud äran. När vi förbereder vad vi skall säga eller hur vi skall säga det, bör vi således fråga oss: Ökar det uppskattningen av Jehova, eller drar det bara uppmärksamheten till mig själv?

Du kan använda illustrationer och exempel ur det dagliga livet i undervisningen. Men om du beskriver en illustration alltför utförligt eller tar med en mängd onödiga detaljer när du berättar en erfarenhet, kan lärdomen i den gå förlorad. Att berätta historier som bara är underhållande motverkar syftet med vår undervisning. Talaren drar egentligen bara uppmärksamheten till sig själv i stället för att inrikta sig på det verkliga syftet med teokratisk undervisning.

För att en person verkligen skall kunna bli en lärjunge måste han klart förstå den undervisning som ges. Han behöver höra sanningen från Guds ord och se hur den skiljer sig från andra trosuppfattningar. Därför är det bra att påvisa skillnaderna.

Jehova uppmanade sitt folk gång på gång att ”göra åtskillnad” mellan det rena och det orena. (3 Mos. 10:9–11) Han sade att de som skulle tjäna i hans stora andliga tempel skulle undervisa folket ”om skillnaden mellan vad som är heligt och icke heligt”. (Hes. 44:23) Många ställen i Ordspråksboken påvisar skillnaden mellan rättfärdighet och ondska, mellan vishet och dårskap. Det kan också vara skillnad mellan begrepp som inte är varandras motsatser. I Romarna 5:7 visade till exempel aposteln Paulus att det är skillnad mellan en rättfärdig man och en god man. I Hebréerbrevet visade han att Kristi tjänst som överstepräst är överlägsen Arons. På 1600-talet skrev pedagogen Johann Amos Comenius: ”Att undervisa innebär knappast något mer än att visa hur saker och ting skiljer sig från varandra i fråga om syfte, form och ursprung. ... Den som kan påvisa skillnaderna väl undervisar därför väl.”

Tänk dig att du till exempel undervisar någon om Guds kungarike. Om den du undervisar inte förstår vad detta rike är, kan du visa att det Bibeln lär skiljer sig från den allmänna uppfattningen att det bara är ett tillstånd i människors hjärta. Du skulle också kunna visa hur Guds kungarike skiljer sig från mänskliga regeringar. Men när det gäller personer som redan känner till de här grundläggande sanningarna, kan du gå in på ämnet mer i detalj. Du kan visa dem hur det messianska kungariket skiljer sig från Jehovas eget universella herravälde, som beskrivs i Psalm 103:19, eller från Jehovas ”älskade Sons kungarike”, som omnämns i Kolosserna 1:13, eller från den ”förvaltning” som vi läser om i Efesierna 1:10. Genom att påvisa skillnaderna kan du ge åhörarna en klarare uppfattning om denna viktiga lära i Bibeln.

Jesus använde ofta den här undervisningsmetoden. Han ställde upp den allmänna uppfattningen om den mosaiska lagen som en motsats till det egentliga syftet med den. (Matt. 5:21–48) Han påvisade skillnaden mellan sann gudhängivenhet och fariséernas hyckleri. (Matt. 6:1–18) Han framhöll kontrasten mellan inställningen hos dem som ”spelade herrar” över andra och den självuppoffrande andan som hans efterföljare skulle visa. (Matt. 20:25–28) I Matteus 21:28–32 läser vi om hur han vid ett tillfälle överlät åt sina åhörare att själva se vad skillnaden var mellan egenrättfärdighet och sann ånger. Det för oss in på ännu en viktig sida av god undervisning.

I Matteus 21:28 läser vi om hur Jesus inledde sin liknelse med att fråga: ”Vad är er mening?” En bra lärare nöjer sig inte med att bara presentera fakta eller komma med svar. I stället hjälper han sina åhörare att själva resonera och dra slutsatser. (Ords. 3:21; Rom. 12:1) Det gör han bland annat genom att ställa frågor. Enligt Matteus 17:25 frågade Jesus: ”Vad menar du, Simon? Av vilka uppbär jordens kungar tullar eller huvudskatt? Av sina söner eller av främlingarna?” Jesu tankeväckande fråga hjälpte Petrus att själv dra den rätta slutsatsen angående betalning av tempelskatt. När en man frågade: ”Vem är egentligen min nästa?” svarade Jesus genom att ställa en prästs och en levits handlingssätt i kontrast till en samariers. Sedan frågade han: ”Vem av dessa tre tycker du har gjort sig till den mans nästa som råkade ut för rövarna?” (Luk. 10:29–36) Jesus valde att låta sin åhörare själv besvara sin fråga i stället för att göra det åt honom. (Luk. 7:41–43)

En lärare som har fattat innebörden i Guds ord inser att den sanna tillbedjan inte bara handlar om att lära sig vissa fakta och rätta sig efter vissa regler. Den grundar sig på ett gott förhållande till Jehova och på uppskattning av hans vägar. Sådan tillbedjan har med hjärtat att göra. (5 Mos. 10:12, 13; Luk. 10:25–27) I Bibeln syftar ordet ”hjärta” ofta på hela den inre människan med hennes önskningar, känslor och motiv.

Vi människor ser till det yttre, men Gud ser till hjärtat. Det visste Jesus. (1 Sam. 16:7) Vår tjänst för Gud bör motiveras av kärlek till honom och inte av en önskan att göra intryck på människor. (Matt. 6:5–8) Fariséerna däremot gjorde många gärningar för syns skull. De lade stor vikt vid att man följde detaljer i lagen och iakttog regler som de själva hade ställt upp. Men de försummade att uppodla de egenskaper som skulle ha visat att de verkligen tillhörde den Gud som de påstod sig tillbe. (Matt. 9:13; Luk. 11:42) Jesus lärde att samtidigt som lydnad för Guds lag är viktig beror värdet av sådan lydnad på vad som finns i hjärtat. (Matt. 15:7–9; Mark. 7:20–23; Joh. 3:36) Vi kan uträtta mycket gott genom att efterlikna Jesus när vi undervisar. Det är viktigt att människor får hjälp att lära sig vad Gud kräver av dem. Men det är också viktigt att de lär känna och älskar Jehova som person, så att de i sina gärningar visar att de sätter värde på ett godkänt förhållande till den sanne Guden.

För att få nytta av sådan undervisning måste naturligtvis människor själva vara medvetna om vad som bor i deras hjärta. Jesus uppmanade människor att analysera sina motiv och känslor. När han rättade till en felaktig uppfattning, brukade han fråga sina åhörare varför de tänkte, sade eller handlade som de gjorde. Men han nöjde sig inte med det, utan förknippade frågan med ett uttalande, en illustration eller en handling som hjälpte dem att se saker och ting på rätt sätt. (Mark. 2:8; 4:40; 8:17; Luk. 6:41, 46) Vi kan också hjälpa dem vi undervisar genom att föreslå att de till exempel frågar sig: Varför har jag lust att handla så här? Varför reagerar jag som jag gör i den här situationen? Sedan kan vi motivera dem att betrakta saker och ting som Jehova gör.

En duktig lärare vet att ”vishet är det främsta”. (Ords. 4:7) Vishet är förmågan att använda kunskapen på ett sätt som gör att man kan lösa problem, undvika faror, uppnå nya mål och bistå andra. En lärare har ansvaret att hjälpa sina elever att kunna göra det, men inte att fatta beslut åt dem. När olika bibliska principer behandlas, hjälp då den du studerar med att resonera. Du kan hänvisa till en situation i det dagliga livet och sedan fråga hur den bibliska princip som ni just har behandlat kan vara till hjälp, om han eller hon skulle hamna i den situationen. (Hebr. 5:14)

I det tal som aposteln Petrus höll på pingstdagen år 33 v.t. finner vi exempel på en praktisk tillämpning av Skrifterna som påverkade människors liv. (Apg. 2:14–36) Sedan han behandlat tre skriftställen, som folkskaran menade sig tro på, anknöt han dessa till händelser som alla hade varit vittnen till. Följden blev att de insåg att de måste göra något. Påverkar din undervisning människor på liknande sätt? Lägger du bara fram en rad fakta, eller hjälper du människor att förstå varför saker och ting är som de är? Hjälper du dem att tänka efter hur det de lär bör påverka deras liv? De kanske inte utbrister: ”Vad skall vi göra?” som folkskaran gjorde vid pingsten, men om du har gjort en bra tillämpning av bibelställena, kommer de i alla händelser att överväga att göra det som bör göras. (Apg. 2:37)

När föräldrar läser Bibeln tillsammans med sina barn, har de ett utmärkt tillfälle att öva dem i att se hur de skall kunna tillämpa bibliska principer på sig själva. (Ef. 6:4) Du kan välja ut några verser i veckans bibelläsning, resonera om vad de betyder och sedan fråga: Vilken vägledning får vi i de här verserna? Hur kan vi använda dem i tjänsten? Vad visar de oss om Jehova och hans sätt att handla? Och hur ökar det vår uppskattning av honom? Uppmuntra familjens medlemmar att ge kommentarer om detta, när viktiga punkter från bibelläsningen behandlas i skolan i teokratisk tjänst. De verser som de kommenterar blir säkert de verser som de sedan minns.

Du undervisar inte bara genom det du säger, utan också genom det du gör. Det du gör visar hur dina ord kan omsättas i handling. Det är så barn lär. När de efterliknar föräldrarna, visar de att de vill vara som de. De vill gärna veta hur det är att göra det som föräldrarna gör. Så är det också med andra som du undervisar. När de blir dina ”efterliknare, liksom också ... [du] är Kristi”, märker de vilka välsignelser det ger att vandra på Jehovas väg. (1 Kor. 11:1) De får själva erfara Guds välsignelse.

Detta är en tankeväckande påminnelse om hur viktigt det är att föregå med gott exempel. Det ”slags människor” vi är, ”med gärningar som hör ett heligt uppförande och gudhängivenhet till”, kommer att ha stor betydelse när det gäller att ge dem vi undervisar en levande demonstration av hur bibliska principer skall tillämpas. (2 Petr. 3:11) Om du uppmuntrar den du studerar med att läsa Guds ord varje dag, bör du se till att göra det själv. Om du vill att dina barn skall lära sig att följa bibliska principer, måste du vara noga med att själv handla enligt Guds vilja. Om du uppmanar församlingen att vara fullt upptagen i förkunnartjänsten, bör du se till att själv vara det. När du lever som du lär kan du bättre motivera andra. (Rom. 2:21–23)

Om du gärna vill förbättra din undervisning, kan du fråga dig: När jag undervisar, får jag då åhörarna att ändra sin inställning, sitt tal och sitt uppförande? Gör jag budskapet klart och tydligt genom att påvisa skillnaderna mellan olika uppfattningar eller handlingssätt? Vad gör jag för att hjälpa dem som jag studerar med, mina barn eller mina åhörare vid ett möte att minnas det jag säger? Visar jag dem klart och tydligt hur de bör tillämpa det de lär? Kan de se att jag själv gör det? Förstår de hur deras sätt att reagera på det som behandlas kan inverka på deras förhållande till Jehova? (Ords. 9:10) Fortsätt att uppmärksamma detta, medan du strävar efter att förbättra din förmåga att undervisa. ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Stå fast vid detta, ty genom att göra det skall du rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” (1 Tim. 4:16)