Jehova ordnar med ”en lösen i utbyte mot många”

1, 2. Hur beskriver Bibeln mänsklighetens situation, och vad är enda sättet för oss att komma ur den?

”HELA skapelsen ... suckar och lider tillsammans.” (Romarna 8:22) Så beskriver aposteln Paulus det tragiska tillstånd som vi människor befinner oss i. Ur mänsklig synvinkel verkar det inte finnas något sätt att slippa sådant som lidande, synd och död. Men Jehova har inte de begränsningar som vi människor har. (4 Moseboken 23:19) Han är rättvisans Gud, och han har sett till att vi ska kunna komma ur vår svåra situation. Han har gett oss något som kallas lösenanordningen.

² Lösenanordningen är Jehovas största gåva till mänskligheten. Tack vare den kan vi bli befriade från synd och död. (Efesierna 1:7) Den är grunden för hoppet om evigt liv, antingen i himlen eller på jorden. (Lukas 23:43; Johannes 3:16; 1 Petrus 1:4) Men vad menas egentligen med lösen? Och vad lär den oss om Jehovas överlägsna rättvisa?

 3. a) Varför blev det nödvändigt med en lösen? b) Varför kunde Gud inte bara ändra dödsdomen över Adams avkomlingar?

³ Det var Adams synd som gjorde det nödvändigt med en lösen. Han var olydig mot Gud, och det ledde till att alla hans avkomlingar drabbas av sjukdom, sorg, lidande och död. (1 Moseboken 2:17; Romarna 8:20) Och Gud kunde inte ge efter för känslor och bara ändra dödsdomen. För då skulle han strunta i sin egen lag: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Romarna 6:23) Om Jehova struntade i sina egna normer för rättvisa, så skulle det leda till kaos och laglöshet överallt!

4, 5. a) Vilka anklagelser riktade Satan mot Jehova, och varför var Jehova tvungen att besvara dem? b) Vilken anklagelse riktade Satan mot Jehovas lojala tjänare?

⁴ Som vi såg i kapitel 12 hade upproret i Eden väckt stora frågor. Satan hade kastat en mörk skugga över Guds namn. Han hade faktiskt anklagat Jehova för att vara en lögnare och en grym diktator, som inte ville ge sina skapelser frihet. (1 Moseboken 3:1–5) Och när Satan fick Adam och Eva att synda fick han det att verka som om Gud hade misslyckats med att uppfylla jorden med rättfärdiga människor. (1 Moseboken 1:28; Jesaja 55:10, 11) Om Jehova inte hade besvarat dessa frågor, skulle många änglar och människor ha kunnat tappa förtroendet för hans styre.

⁵ Satan hade också anklagat Jehovas lojala tjänare och påstått att de tjänade Jehova av själviska motiv och att ingen av dem skulle vara trogen om de utsattes för press. (Job 1:9–11) De här frågorna var mycket viktigare än människans svåra situation. Jehova kände att han var tvungen att besvara Satans anklagelser. Men hur skulle han göra det och samtidigt rädda mänskligheten?

 6. Bland annat vilka uttryck används i Bibeln för att beskriva hur Gud ska rädda mänskligheten?

⁶ Jehovas lösning var både mycket barmhärtig och mycket rättvis – en lösning som ingen människa någonsin hade kunnat tänka ut. Och ändå var den så otroligt enkel. Den omtalas omväxlande som ett köp, en försoning och ett friköpande. (Psalm 49:8; Daniel 9:24; Galaterna 3:13; Kolosserna 1:20; Hebréerna 2:17) Men det uttryck som kanske bäst beskriver det hela är det som Jesus själv använde när han sa: ”Människosonen har [inte] kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sitt liv till en lösen [grekiska: lỵtron] i utbyte mot många.” (Matteus 20:28)

7, 8. a) Vad betyder uttrycket ”lösen” i Bibeln? b) Vad måste en lösensumma motsvara?

⁷ Vad är en lösen? Det grekiska ord som används här kommer från ett verb som betyder ”släppa lös, lösa, frige”. Och det ordet användes om en lösensumma som man betalade för att frige krigsfångar. En lösen kan därför definieras som något som betalas för att köpa tillbaka något. Det hebreiska ordet för ”lösen” (kọfer) kommer från ett verb som betyder ”övertäcka”. Gud sa till exempel till Noa att han skulle ”bestryka” (på hebreiska ”övertäcka”) arken med tjära. (1 Moseboken 6:14) Detta hjälper oss att förstå att när man har betalat en lösen för synder, så är de också övertäckta.

⁸ Ett uppslagsverk säger att ordet kọfer ”alltid betecknar ett motsvarande värde”. (Theological Dictionary of the New Testament) En lösen behöver alltså vara helt likvärdig det som köps tillbaka. Det är samma princip som kommer fram i Guds lag till israeliterna: ”Liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” (5 Moseboken 19:21) Men vad betyder det i samband med synd? Det betyder att lösensumman måste vara exakt lika mycket värd som det som synden har förstört. Först då är lösen betald.

 9. Varför frambar män som trodde på Jehova djuroffer, och hur såg han på sådana offer?

⁹ Från Abels tid och framåt frambar män som trodde på Gud djuroffer till honom, och det visar att de var medvetna om synden och att de behövde bli friköpta. Det visar också att de trodde att Gud skulle befria dem genom en ”avkomma”, precis som han hade lovat. (1 Moseboken 3:15; 4:1–4; 3 Moseboken 17:11; Hebréerna 11:4) Jehova tyckte om sådana offer och godkände de här männen. Men ett djur är inte likvärdigt med en människa, så ett djuroffer skulle aldrig kunna täcka över en människas synd. (Psalm 8:4–8) Därför säger Bibeln: ”Blodet från tjurar och bockar [kan] omöjligen ... ta bort synder.” (Hebréerna 10:1–4) Sådana offer var bara bilder av, eller symboler för, lösenoffret som skulle komma.

10. a) Vem måste lösen motsvara, och varför det? b) Varför behövde endast en människa offras?

¹⁰ ”Alla dör på grund av Adam”, skrev aposteln Paulus. (1 Korinthierna 15:22) Så en fullkomlig människa, en exakt motsvarighet till Adam, måste dö för att lösen skulle betalas. (Romarna 5:14) Ingen annan skulle kunna få rättvisans vågskålar att väga jämnt. Så bara en fullkomlig människa som inte var under Adams dödsdom skulle kunna motsvara Adam helt och hållet. Bara en sådan person skulle kunna ge ”en motsvarande lösen för alla”. (1 Timoteus 2:6) Otaliga miljoner människor skulle inte behöva offras för att motsvara varje avkomling av Adam. Aposteln Paulus förklarade: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam].” (Romarna 5:12) Och ”eftersom döden kom genom en människa”, såg Gud till att mänskligheten blev friköpt ”genom en människa”. (1 Korinthierna 15:21) Hur då?

11. a) Vad betyder det när det sägs att den som gav sitt liv som en lösen skulle möta ”döden för allas skull”? b) Varför kunde Adam och Eva inte få nytta av lösen? (Se fotnoten.)

¹¹ Jehova ordnade med att en fullkomlig människa frivilligt offrade sitt liv. ”Den lön synden betalar ut är död”, enligt Romarna 6:23. Men den som gav sitt liv som en lösen skulle betala priset för Adams synd. Det sägs att han ”mötte ... döden för allas skull” när han gav sitt liv. (Hebréerna 2:9; 2 Korinthierna 5:21; 1 Petrus 2:24) Detta skulle leda till något fantastiskt. Lösenoffret skulle upphäva dödsdomen över Adams avkomlingar som valde att tjäna Gud. Synd och död skulle alltså inte längre ha någon makt över dem.a (Romarna 5:16)

12. Hur kan många människor få nytta av att en enda skuld betalas?

¹² För att ta ett exempel: Tänk dig att du bor i en stad där flertalet är anställda i en stor fabrik. Du och dina arbetskamrater tjänar bra och har ett bra liv, det vill säga tills fabriken läggs ner. Varför läggs den ner? Jo, därför att chefen har blivit korrumperad och fått företaget att gå i konkurs. Nu när du och dina arbetskamrater plötsligt har blivit arbetslösa kan ni inte längre betala era räkningar. Era familjer och företagets fordringsägare drabbas på grund av vad en enda man gjorde. Går det att lösa situationen? Ja! En rik och omtänksam man beslutar sig för att ingripa. Han inser företagets värde och känner för alla anställda och deras familjer, så han betalar företagets skuld och öppnar fabriken på nytt. Han betalar en enda skuld, och det blir till nytta för de anställda och deras familjer och företagets fordringsägare. På liknande sätt får många miljoner nytta av att Jesus betalar Adams skuld, eller synd.

13, 14. a) Hur ordnade Jehova med en lösen för mänskligheten? b) Till vem betalas lösen, och varför är en sådan betalning nödvändig?

¹³ Det ”lamm som tar bort världens synd” kunde inte komma från någon annan än Jehova. (Johannes 1:29) Men det var inte vilken ängel som helst som Gud sände till att rädda mänskligheten. Han sände den som skulle kunna ge ett slutgiltigt svar på Satans anklagelse mot Jehovas tjänare. Ja, Jehova offrade det allra bästa genom att sända sin enfödde son, ”den som han tyckte särskilt mycket om”. (Ordspråksboken 8:30) Guds son ”gav upp allt han hade” i himlen. (Filipperna 2:7) Och genom ett underverk överförde Jehova sin förstfödde himmelske sons liv till livmodern på en judisk jungfru som hette Maria. (Lukas 1:27, 35) Som människa skulle han kallas Jesus. Men i juridisk bemärkelse kunde han kallas den andre Adam, eftersom han fullkomligt motsvarade Adam. (1 Korinthierna 15:45, 47) Jesus kunde därför ge sitt fullkomliga liv som en lösen för den ofullkomliga mänskligheten.

¹⁴ Till vem skulle den lösen betalas? Psalm 49:7 säger uttryckligen att lösen betalas till Gud. Men är det inte Jehova som har ordnat med lösen? Jo, men detta gör inte lösen till en meningslös, mekanisk värdeöverföring, som om man skulle ta pengar ur en ficka och stoppa dem i en annan. Man måste inse att lösen är en juridisk transaktion och inte en bokstavlig värdeöverföring. Dessutom lär vi oss mycket om Jehova när vi tänker på att han såg till att lösen betalades. Vi förstår att han alltid gör det som är rättvist, även om det kostar honom enormt mycket. (1 Moseboken 22:7, 8, 11–13; Hebréerna 11:17; Jakob 1:17)

15. Varför måste Jesus lida och dö?

¹⁵ Våren år 33 v.t. gick Jesus Kristus igenom ett eldprov som ledde till betalningen av lösen. Helt frivilligt lät han sig gripas på falska grunder, dömas skyldig och spikas fast vid en tortyrpåle för att avrättas. Var det verkligen nödvändigt att Jesus fick utstå allt detta lidande? Ja, därför att han behövde bevisa att Satan ljög när han påstod att ingen skulle vara lojal mot Gud i längden. Det är viktigt att lägga märke till att Gud inte tillät att Jesus dödades av Herodes när han var bara ett spädbarn utan insikt om de stora frågorna. (Matteus 2:13–18) När Jesus var vuxen kunde han däremot stå emot Satans angrepp med full insikt om hans anklagelser.b Jesus förblev ”lojal, oskyldig, fläckfri, avskild från syndarna” trots en fruktansvärd behandling. Då bevisade han en gång för alla att Jehova har tjänare som är lojala trots att de blir prövade. (Hebréerna 7:26) Det är därför inte konstigt att Jesus ögonblicket före sin död ropade: ”Det har fullbordats!” (Johannes 19:30)

16, 17. a) Vad gjorde Jesus för att slutföra betalningen av lösen? b) Varför behövde Jesus träda fram ”inför Gud för vår skull”?

¹⁶ På tredje dagen efter Jesus död uppväckte Jehova honom från de döda. (Apostlagärningarna 3:15; 10:40) Det var ett otroligt fint sätt av Jehova att belöna Jesus för hans trogna tjänst. Och det gjorde att Jesus kunde slutföra betalningen av lösen i sin roll som överstepräst. (Romarna 1:4; 1 Korinthierna 15:3–8) Aposteln Paulus förklarar: ”När Kristus kom som överstepräst ... gick [han] in till den heliga platsen, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod. Han gjorde det en gång för alla och befriade oss för evigt.” Paulus fortsätter: ”Kristus gick ju inte in till en helig plats som är gjord med människohänder och som bara är en bild av verkligheten. Han gick in i själva himlen, så att han nu kan träda fram inför Gud för vår skull.” (Hebréerna 9:11, 12, 24)

¹⁷ Kristus kunde inte ta sitt bokstavliga blod till himlen. (1 Korinthierna 15:50) Han tog i stället det som blodet representerade och som han hade offrat: rätten att leva som fullkomlig människa på jorden. Han trädde fram inför Gud och överlämnade värdet av det livet som en lösen i utbyte mot den ofullkomliga mänskligheten. Tog Jehova emot det offret? Ja, det gjorde han. Och det blev uppenbart vid pingsten år 33 v.t., då helig ande utgöts över omkring 120 lärjungar i Jerusalem. (Apostlagärningarna 2:1–4) Det var en otroligt spännande händelse, men det var ändå bara början av allt som Guds folk skulle få tack vare lösen.

18, 19. a) Vilka två grupper får nytta av den försoning som gjorts möjlig genom Kristus blod? b) Vilken nytta får ”den stora skaran” av lösen nu och i framtiden?

¹⁸ Paulus förklarar att Gud ville ”försona allt annat med sig själv ... och skapa fred med hjälp av” Jesus blod som utgöts på tortyrpålen. Paulus förklarar också att denna försoning gäller två olika grupper av människor, nämligen ”det som är i himlen” och ”det som är på jorden”. (Kolosserna 1:19, 20; Efesierna 1:10) Den första gruppen består av 144 000 kristna som har fått hoppet att tjäna som präster i himlen och styra som kungar över jorden tillsammans med Jesus. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 7:4; 14:1–3) Under 1 000 år kommer de att se till att lydiga människor får större och större nytta av lösen. (1 Korinthierna 15:24–26; Uppenbarelseboken 20:6; 21:3, 4)

¹⁹ ”Det som är på jorden” är de människor som ska få fullkomligt liv i ett paradis på jorden. I Uppenbarelseboken 7:9–17 beskrivs de som ”en stor skara” som ska överleva den kommande ”stora prövningen”. De har ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i lammets blod” genom att utöva tro på lösen. De får nytta av den redan nu, för de har förklarats rättfärdiga som Guds vänner. (Jakob 2:23) På grund av Jesus offer kan de ”gå fram till den generösa omtankens tron med fritt och öppet tal”. (Hebréerna 4:14–16) Och om de syndar får de förlåtelse. (Efesierna 1:7) Trots att de är ofullkomliga har de ett rent samvete. (Hebréerna 9:9; 10:22; 1 Petrus 3:21) Så de behöver inte vänta på att någon gång i framtiden bli försonade med Gud, utan de är det redan nu! (2 Korinthierna 5:19, 20) Under de 1 000 åren kommer de att undan för undan ”befrias från slaveriet under förgängelsen” och slutligen ”uppnå Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21)

20. Hur påverkas vi av att stanna upp och tänka på lösenanordningen?

²⁰ ”Mitt tack går till Gud, som räddar mig genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Romarna 7:25) Det är otroligt fascinerande och respektingivande att tänka på hur enkel men ändå storslagen lösenanordningen är. (Romarna 11:33) Och när vi stannar upp och tänker på det påverkas vi på djupet och dras närmare Jehova. Precis som psalmisten lovprisar vi Jehova eftersom han ”älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Psalm 33:5)