Kvinnan vid brunnen

En tid efter påskhögtiden började Jesus och hans lärjungar gå tillbaka till Galileen. På vägen dit gick de genom Samarien, och de tog paus på ett ställe som kallades Jakobs brunn i närheten av staden Sykar. Jesus stannade där medan lärjungarna gick in i staden för att köpa mat.

Då kom en kvinna till brunnen för att hämta vatten. Jesus frågade henne: ”Vill du ge mig lite vatten att dricka?” Men hon svarade: ”Varför pratar du med mig? Jag är en samarisk kvinna, och ni judar tycker ju inte om oss samarier.” ”Om du kände mig skulle du be mig om vatten, och jag skulle ge dig vatten som ger liv”, svarade Jesus. ”Vad menar du?” undrade kvinnan. ”Du har ju inte ens en hink.” Jesus svarade lugnt: ”Den som dricker det vatten som jag kan ge behöver aldrig mer bli törstig.” Då utbrast hon: ”Åh! Snälla, ge mig det vattnet.”

Då sa Jesus: ”Hämta din man och kom tillbaka hit.” ”Men jag har ingen man”, svarade hon. ”Det är sant”, svarade Jesus. ”Men du har varit gift fem gånger, och nu bor du med en man som du inte är gift med.” Då sa hon: ”Du måste vara en profet. Mitt folk tycker att vi kan tillbe Gud på det här berget, men ni judar säger att det bara är i Jerusalem som man ska tillbe Gud. Jag tror på att Messias ska komma och att han kan förklara hur det ska vara.” Då sa Jesus något som han aldrig hade sagt rakt ut till någon annan: ”Jag är Messias.”

Kvinnan skyndade sig tillbaka till staden och sa till samarierna: ”Jag tror att jag har träffat Messias! Han kunde berätta om allt jag har gjort. Kom och titta!” De följde henne tillbaka till brunnen, och Jesus började undervisa dem.

Samarierna bjöd in Jesus till staden, och han stannade och undervisade dem i två dagar. Många lyssnade och började tro på honom, och en del sa till kvinnan: ”Han måste ju vara den som ska rädda världen!”