AJ

Betyder ”ruinhög”.

Namnet Aj förekommer också i femininformerna Ajat och Ajah. (Jes 10:28; Neh 11:31)

1. En av kanaanéernas kungastäder, den andra staden som intogs under israeliternas invasion. Aj låg ”i närheten av Bet-Aven, öster om Betel”, och norr om staden fanns en dalslätt. (Jos 7:2; 8:11, 12) Mikmas låg tydligen söder om staden. (Jes 10:28)

Abraham hade kort efter ankomsten till Kanaan slagit upp sitt tält ”med Betel i väster och Aj i öster”. Han byggde ett altare på den platsen och återvände dit efter sin vistelse i Egypten. (1Mo 12:8; 13:3)

År 1473 f.v.t., efter segern över Jeriko, angrep israeliterna Aj med en styrka på bara ca 3 000 man, eftersom spejarna hade sagt om Ajs invånare: ”De är få.” (Jos 7:2, 3) Men på grund av Akans synd förlorade israeliterna. (Jos 7:4–15) Sedan denna sak klarats upp använde Josua en listig strategi mot Aj. Han lade en mindre styrka i bakhåll väster om staden och lät huvudstyrkan gruppera sig norr om staden, där det fanns en bred dal eller ökenslätt. Härifrån förberedde han ett frontalangrepp mot Aj. När Josua och hans här hade lockat kungen av Aj och en grupp män ut ur staden, låtsades de fly tills förföljarna hade kommit långt bort från sin befästa stad. Då fick männen som låg i bakhåll tecken att gå till angrepp, och staden intogs och sattes i brand. (Jos 8:1–27) Ajs kung avrättades, och staden gjordes till ”en ruinhög [hebr.: tel] för oöverskådlig tid, till en öde trakt intill denna dag”. (Jos 8:28)

På Jesajas tid (700-talet f.v.t.) var staden, eller kanske en plats i närheten, bebyggd och skulle enligt profetens ord vara den första stad som Assyriens kung intog på sin marsch mot Jerusalem. (Jes 10:28) Benjaminiter från Aj var bland dem som tillsammans med Serubbabel återvände från landsflykten i Babylon. (Esr 2:28; Neh 7:32; 11:31)

Aj har i allmänhet identifierats med Khirbat at-Tall (Horvat et-Tel). I detta namn är det ursprungliga namnets betydelse bevarad (at-Tall betyder ”kullen”, ”ruinhögen”). Denna ruinkulle ligger 2,3 km östsydöst om Betel (nutida Betin). Men utgrävningar som gjordes där åren 1933–1935 och 1964–1972 visade att det var en stor stad som hade legat på denna plats och att den hade ödelagts omkring 2000 f.v.t. och sedan varit obebodd till omkring 1050 f.v.t. (enl. arkeologiska dateringsmetoder). Av den anledningen har flera arkeologer försökt omtolka det Bibeln säger om Aj. Arkeologen J. Simons invänder dock mot att Khirbat at-Tall skulle vara identiskt med Aj, både på grund av stadens storlek (Jos 7:3) och för att det inte finns någon bred dal norr om Khirbat at-Tall (Jos 8:11), samt av andra skäl. (American Journal of Archaeology, juli–september 1947, sid. 311) Om den arkeologiska dateringen är korrekt, måste staden ha legat någon annanstans. Namnet i sig självt är inte tillräckligt för en identifiering, eftersom det enligt sir Frederic Kenyon är ”ett vanligt fenomen i Palestina att namnet på en ödelagd eller övergiven stad överförs till en annan i närheten”. (The Bible and Archæology, 1940, sid. 190)

2. En stad som nämns tillsammans med Hesbon i Jeremias profetia mot ammoniterna. (Jer 49:3) Det geografiska läget är okänt.