SKALLIGHET

Avsaknad av hår på huvudet. Ofta är det bara partiet kring hjässan och tinningarna som saknar hår, medan håret växer normalt på resten av huvudet. Denna typ av håravfall, som är den vanligaste, kallas manligt håravfall. Bibeln talar om ”skallighet” och om att vara ”skallig” (hebr.: qorchạh); den talar också om att ha ”skallig hjässa” (hebr.: qarạchath), ”framskallighet” (hebr.: gibbẹach) och ”skallig panna” (hebr.: gabbạchath). (3Mo 13:41–44; 21:5) Man vet inte exakt vad som orsakar skallighet. Det verkar vara ärftligt betingat, men även sådana faktorer som infektioner, hormonrubbningar, ålder, psykiska problem, syfilis och vissa former av medicinsk behandling kan ha en viss betydelse.

Skallighet påverkar utseendet och förknippades därför av forntida folk med skam, sorg och olycka. (Jes 3:24; 15:2; Jer 47:5; Hes 27:31; Am 8:10; Mik 1:16) Under den mosaiska lagen betraktades emellertid inte en skallig person som oren. (3Mo 13:40) Skallighet räknades inte som en defekt som hindrade någon från att tjäna som präst. I profeten Hesekiels syn gavs befallningen att prästerna varken skulle låta håret växa fritt eller raka sitt huvud, utan att de skulle klippa håret. (Hes 44:20)

Jehovas profet Elisa var skallig. Sedan han hade efterträtt Elia i dennes profetämbete och var på väg upp från Jeriko till Betel blev han hånad av en grupp barn som ropade: ”Gå upp, flintskalle! Gå upp, flintskalle!” Det verkar som om den grundläggande orsaken till att de ropade så inte var att Elisa var skallig, utan att de fick syn på en skallig man som hade Elias välbekanta ämbetsklädnad på sig. De ville inte ha någon som efterträdde Elia där på platsen. De menade att han antingen kunde fortsätta upp till Betel eller stiga upp till himlen i en stormvind, så som den profet som tidigare burit ämbetsklädnaden hade gjort. (2Ku 2:11) För att bemöta denna utmaning och visa att han verkligen var Elias efterträdare och för att lära dessa pojkar och deras föräldrar att visa passande respekt för Jehovas profet nedkallade Elisa ont över dem i Elias Guds namn. Detta var ett prov i fråga om hans myndighet som profet. Jehova visade att han godkände Elisa genom att låta två björnhonor komma ut ur en närliggande skog och slita sönder 42 av barnen. (2Ku 2:23, 24)

Bland vissa folk rakade man sig skallig när man sörjde en släktings död eller av religiösa skäl, men detta var förbjudet bland israeliterna. (5Mo 14:1) Prästerna fick uttryckliga anvisningar om att de inte skulle raka sitt huvud skalligt eller skära av kanten av sitt skägg därför att någon var död. (3Mo 21:5) Israeliterna fick inte klippa håret kort vid tinningarna eller förstöra kanten av skägget. (3Mo 19:27; Jer 9:26; se SKÄGG.)

I Egypten brukade männen raka sina huvuden, och där ansågs skägg vara ett tecken på sorg eller att personen var ovårdad. Det var därför som Josef rakade sig när han hämtades från fängelsehålan och skulle träda fram inför farao. (1Mo 41:14) Egyptierna dolde emellertid sin skallighet med peruk, och många av dem som rakade av sig huvudhåret och skägget använde peruk och lösskägg. I Papyrus Ebers, en fornegyptisk medicinsk avhandling från det andra årtusendet f.v.t., beskrivs 11 kurer för att motverka håravfall.

Enligt den mosaiska lagen skulle en person som var angripen av spetälska på huvudet raka huvudet i början av sin tid i karantän, på den dag han renade sig, och återigen på den sjunde dagen därefter. (3Mo 13:33; 14:8, 9) Om en nasir blev orenad skulle han raka huvudet på den dag hans rening fastställdes. (4Mo 6:9) När en israelitisk soldat ville gifta sig med en kvinna som tagits som krigsfånge skulle hon raka sitt huvud. (5Mo 21:12)

Nebukadnessars soldater blev tillfälligt skalliga under den ansträngande och svåra belägringen av den del av staden Tyros som låg på fastlandet. Jehova sade till Hesekiel att ”varje huvud blev skalligt och varje skuldra sönderskavd” när Nebukadnessars militärstyrkor utförde ”ett stort arbete” genom att verkställa dom över Tyros. Soldaternas huvuden blev skalliga av hjälmarna, och deras skuldror skavdes sönder av att de var tvungna att bära material till byggandet av belägringstorn och befästningsverk. (Hes 26:7–12; 29:17, 18)

På apostlarnas tid var det vanligt på vissa platser, till exempel i den omoraliska staden Korinth, att kvinnor som ertappades med att begå otukt eller äktenskapsbrott fick håret avrakat som straff. Slavkvinnor fick håret kortklippt. Paulus använder uppenbarligen detta som en illustration när han säger att en kvinna i den kristna församlingen som ber eller profeterar med huvudet obetäckt (alltså bara täckt av håret) lika gärna kan ta steget fullt ut och visa sitt skamlösa förakt för principen om ledarskap genom att raka av sig håret. (1Kor 11:3–10)