PANNBAND

Ett band buret på pannan.

Israeliterna blev befallda att binda Guds lag ”som ett tecken på ... [sin] hand” och att bära den ”som ett pannband på ... [sin] panna” eller ”mellan ... [sina] ögon”, men detta betydde givetvis inte att de bokstavligen skulle bära texter med skriftställen på handen eller på pannan. (5Mo 6:6–8 och not; 11:18) De fick tydliga anvisningar om att göra sig bokstavliga fransar på fållarna till sina kläder som en påminnelse om Guds bud. (4Mo 15:38–40) Men att den ovan nämnda befallningen skulle uppfattas bildligt kan vi förstå av Guds föreskrifter till israeliterna om att de skulle minnas befrielsen från Egypten. Om minnet av denna befrielse hette det vidare i lagen: ”Det skall tjäna som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna [”mellan dina ögon”, not]” och ”som ett pannband på din panna [”mellan dina ögon”, not]”. (2Mo 13:9, 14–16)

I vilken bemärkelse skulle israeliterna bära Guds lag som ett pannband på sin panna?

Tydligtvis avsåg Jehova att de skulle ha lagen lika tydligt för ögonen och följa den lika omsorgsfullt som om den stod skriven på en liten tavla på deras panna och som om den var bunden som ett tecken på deras hand, så att de, vart de än såg och vad de än gjorde, inte kunde undgå att lägga märke till vad den sade. Någon tid efter det att judarna hade återvänt från Babylon lade de sig dock till med en formalistisk religionsutövning grundad på mänskliga traditioner (Mt 15:3, 9) och kom att tillämpa den här lagen bokstavligt. På remsor av pergament skrev man fyra textavsnitt ur Moses lag, nämligen 2 Moseboken 13:1–10, 11–16; 5 Moseboken 6:4–9; 11:13–21. Åtminstone på senare tid rullades dessa remsor ihop, lades i små kapslar av kalvskinn och fästes på pannan och på vänstra armen. Judiska män bar dessa kapslar under morgonbönen utom på högtidsdagar och på sabbaten.

Jesus Kristus kritiserade skarpt de skriftlärda och fariséerna för deras hyckleri, när de för att göra intryck på andra med sin rättfärdighet gjorde skriftställeskapslarna (kallade fylakterier) som de bar till skydd breda. (Mt 23:2, 5) Det grekiska ordet för skriftställeskapsel, fylaktẹ̄rion (av fỵlax, ”väktare”), betyder först och främst förpost, befästningsverk och därnäst skyddsmedel (amulett). Man bar med andra ord dessa kapslar som ett skydd, ett slags amulett. (Se också SKRIFTSTÄLLESKAPSEL.)

Bibeln ger emellertid rådet att det som skall vårdas och skyddas inte är ett vackert eller fromt utseende utan hjärtat. (Mt 23:27, 28; Ord 4:23) Den betonar att det som verkligen är till nytta för en människa inte är att bära på skriftcitat fästa vid kroppen, utan att värna om praktisk vishet och tankeförmåga och att förvärva förstånd. (Ord 3:21, 22; 4:7–9)