HERODES PARTI, ANHÄNGARE AV
Uppenbarligen judar som var anhängare av den herodianska dynastin, som hade fått sin myndighet från Rom. Under Jesu Kristi jordiska tjänst var det Herodes Antipas som var överhuvud för denna dynasti.
Dessa ”herodianer” nämns inte i profanhistorien och nämns bara i förbigående i Bibeln. (Mt 22:16; Mk 3:6; 12:13) Några menar att det rör sig om Herodes tjänstefolk, soldater eller hovfunktionärer, men det finns starka invändningar mot denna uppfattning.
Politiskt sett befann sig herodianerna i en mellanställning: På ena sidan fanns fariséerna och de judiska seloterna, som förespråkade ett självständigt judiskt rike helt oavhängigt av romarriket, och på andra sidan fanns de som förespråkade att Judeen helt och hållet skulle inlemmas i romarriket. Några av sadducéerna, som betraktades som fritänkare och som en moderat grupp inom judendomen, tillhörde troligen den herodianska meningsriktningen. Denna slutsats bygger på Jesu uttalande om surdegen, så som det återges i Matteus och Markus. Enligt Matteus 16:6 sade Jesus: ”Se upp för fariséernas och sadducéernas surdeg”, medan Markus 8:15 lyder: ”Se upp för fariséernas surdeg och Herodes surdeg.” Att ordet ”surdeg” upprepas visar att det var skillnad mellan de två gruppernas förvanskade läror. I stället för ”Herodes” i det senare bibelstället har några handskrifter läsarten ”herodianernas”. Detta gäller papyrushandskriften Chester Beatty I (P45), Codex Washingtonianus I och Codex Coridethianus. (The Interpreter’s Dictionary of the Bible, utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 2, sid. 594; Our Bible and the Ancient Manuscripts, sir Frederic Kenyon, 1958, sid. 215, 216)
En sak är dock säker: Även om anhängarna av Herodes parti och fariséerna öppet motstod varandra både politiskt och religiöst, var de helt eniga i sitt häftiga motstånd mot Jesus. Vid minst två tillfällen rådgjorde dessa stridande grupper sinsemellan om hur de bäst skulle kunna röja sin motståndare ur vägen. Det första tillfället inträffade kort efter påsken år 31, under Jesu omfattande predikofärd i Galileen. När fariséerna såg att Jesus på sabbaten botade en man som hade en förtvinad hand, ”gick ... [de] ut och började omedelbart tillsammans med anhängarna av Herodes parti hålla rådslag mot honom, för att röja honom ur vägen”. (Mk 3:1–6; Mt 12:9–14)
Det andra tillfället inträffade nästan två år senare, bara tre dagar innan Jesus blev dödad, då lärjungar till fariséerna och anhängare av Herodes parti gick samman för att sätta Jesus på prov när det gällde frågan om att betala skatt. De som ställde frågan var i hemlighet lejda till att ”låtsas vara rättfärdiga, så att de skulle få honom fast genom hans ord, för att överlämna honom åt statsmakten och åt ståthållarens myndighet”. (Lu 20:20) Innan de ställde frågan smickrade de Jesus för att få honom mindre vaksam. Men Jesus genomskådade deras ondskefulla list och sade: ”Varför sätter ni mig på prov, hycklare?” Han gav dem sedan svar på tal när det gällde frågan om att betala skatt. (Mt 22:15–22; Lu 20:21–26)