ITAMAR

[Ịtamar] Betyder möjligen ”palmens far (el. bror)”.

Den som nämns som nummer fyra i uppräkningen av Arons söner. (2Mo 6:23; 4Mo 26:60; 1Kr 6:3) Efter att ha lett arbetet med att göra en förteckning över materialet i tältboningen blev Itamar och hans far och hans bröder insatta som präster under en ceremoni som ingående skildras i 2 Moseboken, kapitel 29. (2Mo 28:1; 38:21; 40:12–15) När hans två äldre bröder, Nadab och Abihu, senare straffades med döden för att ha framburit ”olovlig eld”, blev Itamar och hans tredje bror, Eleasar, uppmanade att inte sörja dem. Längre fram fick Itamar och Eleasar ytterligare uppgifter som präster allteftersom Jehova förklarade vad uppgifterna gick ut på. (3Mo 10:1–20) Itamar fick ansvaret att öva tillsyn över de olika tjänster vid tältboningen som utfördes av gersoniterna och merariterna. (4Mo 3:2–4; 4:28, 33; 7:8)

Itamars avkomlingar fortsatte att tjäna som präster, och under den tid Saul, David och Salomo regerade tjänade några av Itamars avkomlingar genom Eli tillfälligt som överstepräster. När David organiserade tempeltjänsten, tillhörde 8 av de 24 prästavdelningarna Itamars hus. (1Kr 24:1–6; 1Sa 14:3; 22:9; se ÖVERSTEPRÄST.) Itamars söner räknades också med bland Israels fädernehus efter landsflykten i Babylon. (Esr 8:2)