JEHOJAKIN

[Jehojạkin] Betyder troligen ”Jehova har befäst (lagt en fast grund)”.

Kung i Juda; son till kung Jehojakim och Nehusta. (2Ku 24:6, 8; 2Kr 36:8) Han kallas också Jekonja (en variant av Jehojakin) och Konja (en kortform av Jekonja). (Est 2:6; Jer 28:4; 37:1)

Jehojakin var 18 år när han blev kung, och han fortsatte i likhet med sin far att göra det som var ont. (2Ku 24:8, 9; 2Kr 36:9, not) Jehojakins far hade stått under den babyloniske kungen Nebukadnessars herravälde, men i sitt tredje år som vasallkung (618 f.v.t.) hade han gjort uppror. (2Ku 24:1) Detta ledde till att Jerusalem belägrades. Uttrycket ”vid den tiden” (2Ku 24:10) syftar troligen inte på Jehojakins korta regeringstid, utan snarare på perioden i allmänhet, och således kan belägringen – i enlighet med Daniel 1:1, 2 – ha börjat under hans far Jehojakims regering. Det verkar som om Jehojakim dog under belägringen och att Jehojakin sedan besteg Judas tron. Hans herravälde fick emellertid sitt slut bara tre månader och tio dagar senare, när han överlämnade sig till Nebukadnessar 617 f.v.t. (i månaden adar, enligt en babylonisk krönika). (2Ku 24:11, 12; 2Kr 36:9; Assyrian and Babylonian Chronicles, A. Grayson, 1975, sid. 102) I uppfyllelse av Jehovas ord genom Jeremia fördes han i landsflykt till Babylon. (Jer 22:24–27; 24:1; 27:19, 20; 29:1, 2) Andra medlemmar av kungahuset, jämte hovfunktionärer, hantverkare och krigare, fördes också i landsflykt. (2Ku 24:14–16; se NEBUKADNESSAR, NEBUKADRESSAR.)

Enligt skildringen i 2 Kungaboken 24:12–16 förde Nebukadnessar bort alla dessa fångar i landsflykt tillsammans med ”alla skatter i Jehovas hus och skatterna i kungens hus”. Skildringen i Daniel 1:1, 2 säger emellertid att bara ”en del av redskapen” fördes till Babylon. Förklaringen till det kan vara att det i Andra Kungaboken särskilt syftas på redskapen av guld, vilka framhålls i denna skildring, och att babylonierna lät de andra redskapen vara kvar. En annan möjlighet är att ”några av redskapen i Jehovas hus” fördes till Babylon strax efter det att Jerusalem kapitulerat för babyloniernas belägring (som inleddes på grund av Jehojakims uppror mot Babylons kung) och att andra ”dyrbara föremål i Jehovas hus” togs med när Jehojakin själv kort därefter fördes till Babylon. Den här möjligheten antyds genom skildringen i 2 Krönikeboken 36:6–10. Enligt denna skildring verkar det som om Nebukadnessar, efter att ha intagit Jerusalem, drog bort från staden men senare ”sände ... sina män och lät hämta honom [Jehojakin] till Babylon tillsammans med dyrbara föremål i Jehovas hus”. När Jerusalem tio år senare (607 f.v.t.) slutligen erövrades och ödelades, drog sig Nebukadnessar på liknande sätt tillbaka till Ribla ”i Hamats land” och överlät alla ytterligare åtgärder åt chefen för sin livvakt, Nebusaradan. (2Ku 25:8–21)

I Babylon blev Jehojakin far till sju söner. (1Kr 3:16–18) Därigenom bevarades den kungliga släktlinjen som skulle leda fram till Messias. (Mt 1:11, 12) Men som det var förutsagt kom ingen av Jehojakins avkomlingar att regera i det jordiska Jerusalem. Det var därför som om Jehojakin hade varit barnlös; ingen av hans avkomlingar efterträdde honom på tronen. (Jer 22:28–30)

Under det femte året av Jehojakins landsflykt började Hesekiel sin profetgärning. (Hes 1:2) Omkring 32 år senare, tydligtvis 580 f.v.t., frigavs Jehojakin från fängelset av Nebukadnessars efterträdare, Evil-Merodak (Amel-Marduk), och fick en högre ställning än de andra kungarna som var i fångenskap. Därefter åt han vid Evil-Merodaks bord och fick varje dag det han behövde för sitt underhåll. (2Ku 25:27–30; Jer 52:31–34)

I babyloniska offentliga dokument har man funnit listor över matransoner till Jehojakin och fem av hans söner.