GLÄDJE

Den känsla av upprymdhet och tillfredsställelse som kommer av att man har fått eller förväntar att få något gott; en känsla av lycka. I Bibeln används flera hebreiska och grekiska ord som betecknar olika slag eller grader av den här känslan, till exempel glädje, fröjd och jubel. De motsvarande verben beskriver både den inre känslan och de yttre tecknen på glädje, och de återges till exempel med ”fröjda sig”, ”glädja sig”, ”jubla”, ”brista ut i jubel”, ”ta glädjesprång”.

Jehova Gud och Jesus Kristus. Jehova kallas ”den lycklige Guden”. (1Ti 1:11) Han skapar och arbetar till glädje både för sig själv och för sina skapelser. Han gläder sig över det han skapar. (Ps 104:31) Han vill att hans skapelser på samma sätt skall glädja sig över hans verk och att de skall glädja sig över resultatet av sin egen möda. (Pre 5:19) Eftersom allt gott kommer från honom (Jak 1:17), innebär det den största glädje för alla förnuftsbegåvade skapelser, såväl människor som änglar, att lära känna honom (Jer 9:23, 24). Kung David sade: ”Må mina tankar om honom vara välbehagliga. Jag gläder mig i Jehova.” (Ps 104:34) Han sjöng också: ”Den rättfärdige skall glädja sig i Jehova och ta sin tillflykt till honom; alla som är rättrådiga i hjärtat skall berömma sig.” (Ps 64:10) Aposteln Paulus uppmanade de kristna att alltid glädja sig över sin kunskap om Jehova och över hans omsorg om dem. Han skrev: ”Gläd er alltid i Herren [i flera översättningar: ”Jehova”]. På nytt vill jag säga: Gläd er!” (Flp 4:4)

Jesus Kristus är den som känner Jehova bäst, eftersom han är hans förtrogne (Mt 11:27), och han kan beskriva honom för sina efterföljare. (Joh 1:18) Jesus känner därför glädje och kallas ”den lycklige och ende Makthavaren”. (1Ti 6:14, 15) Av kärlek till sin Fader är han angelägen om att alltid göra det som behagar honom. (Joh 8:29) När han fick i uppdrag att komma hit till jorden och att lida och dö för att rentvå sin Faders namn från vanära, var det på grund av ”den glädje som låg framför honom” som han ”utstod en tortyrpåle utan att bry sig om skammen”. (Heb 12:2) Han hade också stor kärlek till människorna och gladde sig över dem. I Bibeln framställs han i sin föremänskliga tillvaro som den personifierade visheten, och han tillskrivs orden: ”Då var jag vid ... [Jehovas] sida som en mästerlig arbetare; jag var den som han höll särskilt kär dag efter dag. Hela tiden gladdes jag inför honom, gladdes över det fruktbara landet på hans jord, och min glädje var hos människosönerna.” (Ord 8:30, 31)

Jesus ville att hans efterföljare skulle känna samma glädje, och han sade till dem: ”Detta har jag talat till er för att min glädje skall vara i er och er glädje skall göras fullständig.” Änglarna gladde sig när jorden skapades. (Joh 15:11; 17:13; Job 38:4–7) De lägger också märke till vad Guds tjänare gör och gläder sig över deras trohet. Deras glädje är särskilt stor när en syndare överger sitt syndfulla levnadssätt och börjar tillbe Gud och tjäna honom. (Lu 15:7, 10)

Vad som gläder Gud. De som tjänar Jehova Gud kan glädja hans hjärta genom att vara trogna och lojala mot honom. Satan, Djävulen, har hela tiden ifrågasatt det rättmätiga i Guds suveränitet och dragit hans tjänares ostrafflighet i tvivelsmål. (Job 1:9–11; 2:4, 5; Upp 12:10) Följande ord riktas till dem: ”Var vis, min son, och gläd mitt hjärta, så att jag kan svara den som smädar mig.” (Ord 27:11) Jehovas folk på jorden kan ge Gud orsak att glädja sig genom att vara trogna och lojala mot honom. (Jes 65:19; Sef 3:17)

En frukt av Guds ande. Eftersom Jehova är källan till all glädje och eftersom han önskar att hans folk skall glädja sig, är glädje en frukt av hans heliga ande. I Galaterna 5:22, 23 nämns glädje direkt efter kärlek. Aposteln Paulus skrev till de kristna i Thessalonike: ”Ni blev efterliknare av oss och av Herren, när ni tog emot ordet under stor vedermöda med den glädje som den heliga anden ger.” (1Th 1:6) Paulus sade också till de kristna i Rom att Guds kungarike ”betyder ... rättfärdighet och frid och glädje genom helig ande”. (Rom 14:17)

Sann glädje kommer från hjärtat och kan påverka hela kroppen på ett positivt sätt. ”Ett glatt hjärta har god verkan på uppsynen”, och ”ett glatt hjärta är god medicin [el.: ”gör gott för kroppen”]”, sade den vise mannen i Ordspråksboken. (Ord 15:13; 17:22, not)

Glädje i tjänsten för Gud. Det Jehova förväntar sig av sina tjänare är inte betungande. (1Jo 5:3) Han vill att de skall känna glädje i tjänsten för honom. Hans folk, Israel, skulle glädja sig under de högtider han hade instiftat, och de skulle också finna glädje i andra sidor av livet och i sin gudsdyrkan. (3Mo 23:40; 5Mo 12:7, 12, 18) De skulle ge uttryck åt denna glädje genom att berätta om Guds godhet. (Ps 20:5; 51:14; 59:16) Om de inte tjänade honom med hjärtats glädje, var det något fel på deras hjärteinställning och deras uppskattning av hans kärleksfulla omtanke och godhet. Han varnade dem därför för vad som skulle hända om de blev olydiga och inte tjänade honom med glädje: ”Alla dessa förbannelser skall komma över dig ..., därför att du inte lyssnade till Jehovas, din Guds, röst och inte höll hans bud och hans stadgar. ... Och de skall förbli över dig och din avkomma ..., eftersom du inte tjänade Jehova, din Gud, med glädje och hjärtats fröjd över att ha överflöd på allt.” (5Mo 28:45–47)

De kristna har lika stor orsak att glädja sig i sin tjänst för Gud. Om man inte känner denna glädje kan det bero på bristande uppskattning. (Ps 100:2) ”Jehovas glädje är ert fäste”, sade en av Guds trogna tjänare. (Neh 8:10) De goda nyheter som de kristna förkunnar kungjordes av Guds ängel som ”goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få”. (Lu 2:10) Privilegiet att få bära Guds namn och lära känna sanningen, som finns i Bibeln, är i sig självt en orsak till glädje. Profeten Jeremia sade: ”Ditt ord blir till jubel för mig och till mitt hjärtas glädje; ty ditt namn har nämnts över mig, o Jehova, härarnas Gud.” (Jer 15:16)

Jehovas rättfärdiga domar och rättsliga beslut, som efterlevs i den kristna församlingen och styr de kristnas liv, är också en orsak till glädje, i synnerhet i en tid då världen har åsidosatt rättvisan och rättfärdigheten. (Ps 48:11) Dessutom är de kristnas underbara framtidshopp en stor orsak till glädje. (”Gläd er i hoppet”; Rom 12:12; Ord 10:28) Jehovas anordningar för räddning är en orsak till glädje. (Ps 13:5) Därtill kommer den glädje som Guds tjänare får genom att hjälpa andra att lära känna Jehova och tjäna honom. (Flp 4:1; 1Th 2:19) Att komma tillsammans och samarbeta med Guds folk är en av de största orsakerna till glädje. (Ps 106:4, 5; 122:1)

Förföljelse är en orsak till glädje. Kristna som skyddar sitt hjärta kan rentav glädja sig över förföljelse, även om förföljelsen i sig själv inte är behaglig. Att man håller ut under förföljelse och bevarar sin ostrafflighet är nämligen en seger, och Gud hjälper de trogna. (Kol 1:11) Dessutom är förföljelsen ett bevis på att man är godkänd av Gud. Jesus sade att de kristna skulle ”ta glädjesprång” när de blev smädade och förföljda. (Mt 5:11, 12; Jak 1:2–4; 1Pe 4:13, 14)

Andra glädjeämnen. Jehova har sörjt för mycket annat som människan kan glädja sig över varje dag, till exempel äktenskapet (5Mo 24:5; Ord 5:18), att ha barn som är rättfärdiga och visa (Ord 23:24, 25), mat (Pre 10:19; Apg 14:17), vin (Ps 104:14, 15; Pre 10:19) och mångfalden i hans skapelse (Jak 1:17; 1Ti 6:17).

Falsk och kortvarig glädje. Jesus talade om sådana som hör sanningen och tar emot den med glädje men som inte förstår dess egentliga innebörd. De låter inte det ord som har såtts i deras hjärta växa och förlorar därför snart glädjen igen och förmås att snava och falla när de drabbas av vedermöda och förföljelse för ordets skull. (Mt 13:20, 21) Glädje som kommer av materiell välgång är falsk och kortvarig. Och den som känner skadeglädje över någon annans olycka, även om det gäller en fiende, måste avlägga räkenskap inför Jehova på grund av sin synd. (Job 31:25–30; Ord 17:5; 24:17, 18) Det skulle vara dåraktigt av en ung person att tro att glädjen i livet kommer av att ge efter för ”de begär som hör ungdomen till”. (2Ti 2:22; Pre 11:9, 10) På liknande sätt kan det gå illa om man älskar förlustelser. (Ord 21:17; Pre 7:4) Det är inte heller rätt av en kristen att finna glädje i att jämföra sig med andra. Han bör i stället bedöma sin egen insats och glädja sig över den utan att jämföra sig med andra. (Gal 6:4)

Evig glädje. Jehova lovade att återföra sitt folk Israel efter landsflykten i Babylon, och det gjorde han. Han förde tillbaka israeliterna till Jerusalem 537 f.v.t., och de brast ut i högt jubelrop när grunden till templet blev lagd. (Esr 3:10–13; Jes 35:10; 51:11; 65:17–19) Men Jesajas profetia (65:17) får en större uppfyllelse när Jehova skapar ”en ny himmel och en ny jord”, en ordning under vilken hela mänskligheten kommer att kunna glädja sig för evigt under ”det nya Jerusalem”. (Upp 21:1–3)

Så som förhållandena är i dag utgör ondska, sjukdom och död ett hinder för fullkomlig och obegränsad glädje. Men i överensstämmelse med den bibliska regeln: ”En vis kung sållar bort de ondskefulla”, kommer Jesus Kristus som kung att tillintetgöra alla fiender till Gud och till rättfärdighet. (Ord 20:26; 1Kor 15:25, 26) Då kommer alla hinder för fullkomlig glädje att ha tagits bort, för inte ens döden skall finnas mer, ”inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer”. (Upp 21:4) Sorgen över dem som dött kommer att försvinna fullständigt när de döda får uppstå. Övertygelsen om detta är redan nu till tröst för de kristna, så att de inte sörjer ”som de andra, de som inte har något hopp”. (1Th 4:13, 14; Joh 5:28, 29)