NJURAR

Människan har två njurar som ligger i bukhålan på vardera sidan av ryggraden. Deras funktion är att rena blodet. Angående det hebreiska ordet för ”njurar” (kelajọ̄th) skriver J. N. Oswalt: ”När ordet används bildligt avser det de innersta sidorna av personligheten.” (Theological Wordbook of the Old Testament, utgiven av R. L. Harris, 1980, bd 1, sid. 440; jfr Ps 7:9, not.) Det grekiska ordet för ”njurar” (nefroi) används på samma sätt. (Upp 2:23, not)

I likhet med alla andra organ i kroppen är njurarna formgivna av Jehova Gud. (Ps 139:13) Hos offerdjur betraktades fettet kring njurarna som en särskilt värdefull del av offret, och det nämns bland det som skulle brännas på altaret tillsammans med njurarna i samband med gemenskapsoffer (3Mo 3:10, 11; 9:19, 20), syndoffer (3Mo 4:8, 9; 8:14, 16; 9:10) och skuldoffer (3Mo 7:1, 4). Vid installationen av prästerskapet frambars njurarna från installationsbaggen först som ett viftoffer och brändes sedan på altaret. (2Mo 29:22, 24, 25; 3Mo 8:25, 27, 28) Tanken på något värdefullt framgår också av Moses ord om att Jehova hade låtit sitt folk äta ”det allra finaste vete [ordagr.: ”njurfett av vete”]”. (5Mo 32:14, not)

Eftersom njurarna ligger djupt inne i kroppen är de bland de mest svåråtkomliga organen. Därför är det passande att Bibeln använder njurarna som ett uttryck för människans innersta tankar och känslor. Ett sår i njurarna skulle vara ett mycket djupt sår, både i bokstavlig och i bildlig bemärkelse. (Job 16:13; Ps 73:21; Klag 3:13) Ibland nämns njurarna i samband med hjärtat, som används som en bild av hela den inre människan. (Jer 11:20; 17:10; 20:12; se HJÄRTA.)

Skaparen, Jehova, har mycket ingående kunskap om människans innersta natur. Därför sägs det att han ”prövar hjärta och njurar” och att hans Son också ”utforskar njurar och hjärtan”. (Ps 7:9; Upp 2:23) Precis som man luttrar silver kan Jehova ”luttra” en människas njurar och hjärta så att hon blir mer inställd på att följa hans vägar och kan få ett gott förhållande till honom. (Ps 26:2; 66:10)

I Psalm 16:7 skrev David: ”Jag välsignar Jehova, som har gett mig råd. Ja, om nätterna har mina njurar visat mig till rätta.” Som en tillbedjare av den sanne Guden kände David att Guds råd eller vägledning nådde in i det allra innersta av hans väsen. David hade tagit till sig vägledningen i sådan grad att det var som om den hade blivit ett med hans ”njurar”, och han kunde därför säga att njurarna visade honom till rätta.

De onda kanske tar Guds ord i sin mun, men det når inte in till det innersta av deras väsen. I Jeremia 12:2 sägs det därför om de onda: ”De växer upp; de har också frambringat frukt. Du är nära i deras mun, men fjärran från deras njurar.” Detta är en parallell till Jesaja 29:13, som Jesus citerar enligt Matteus 15:7, 8. Där sägs det detsamma om de ondas hjärta, vilket visar att ”hjärta” och ”njurar” ibland används i samma betydelse.