SLÄKTING

Person som man är släkt med, antingen genom härstamning eller genom giftermål. I Bibeln används flera hebreiska och grekiska ord för begreppet släkting.

Det hebreiska ordet go’ẹl (från ga’ạl, som betyder ”friköpa” eller ”köpa tillbaka”) syftade på den närmaste manlige släkting som hade återköpsrätten och kunde agera blodshämnare. Mördare skulle dödas av ”blodshämnaren”. (4Mo 35:16–19) Som släkting till Noomi och Rut var Boas ”återköpare”. (Rut 2:20; 3:9, 12, 13; 4:1, 3, 6, 8, 14) Jehova, den store Fadern och Livgivaren, är både hämnare och återköpare för sina tjänare. (Ps 78:35; Jes 41:14; 43:14; 44:6, 24; 48:17; 54:5; 63:16; Jer 50:34)

Ordet she’ẹr (”kropp”, ”kött”) används om en nära köttslig släkting. Enligt Guds lag fick en israelit inte ha sexuellt umgänge med en ”nära släkting”, till exempel en faster eller moster. (3Mo 18:6–13; 20:19) Om en israelit blivit skuldsatt och sålt sig som slav till en främling, kunde en bror, farbror, kusin eller någon annan ”nära köttslig släkting” köpa tillbaka honom. (3Mo 25:47–49) Om en man dog utan att ha några söner, döttrar, bröder eller farbröder, skulle den som var ”närmast honom i hans släkt” ärva honom. (4Mo 27:10, 11)

Ordet qarọ̄v (”nära”) används inte bara om en nära släkting utan också om någon annan som står en människa nära. Om en israelit blev så fattig att han måste sälja sina ägodelar, skulle en som var ”nära släkt” med honom köpa tillbaka dem åt honom. (3Mo 25:25) Job sörjde över att hans ”närmaste” hade övergett honom, och David klagade över att hans ”närmaste” höll sig undan från honom. (Job 19:14; Ps 38:11)

Det hebreiska verbet jadhạ‛ (”känna”, ”veta”, ”vara bekant med”) och uttryck som är besläktade med det används om en släkting eller bara en bekant. Noomi hade ”en anförvant på sin mans sida” vid namn Boas. Jehu slog ihjäl alla som tillhörde Ahabs hus, även dennes ”bekanta”. (Rut 2:1; 2Ku 10:11)

I de kristna grekiska skrifterna betecknar ordet syggenẹ̄s en köttslig släkting. Det används emellertid aldrig om förhållandet mellan föräldrar och barn. Lägg märke till att Jesus sade till sina lärjungar: ”Ni [skall] bli förrådda till och med av föräldrar och bröder och släktingar [syggenọ̄n] och vänner.” (Lu 21:16) När Jesus var 12 år och hans föräldrar vid ett tillfälle inte visste var han befann sig började de söka efter honom bland sina ”släktingar”. (Lu 2:44) När man dukar till fest, sade Jesus, skall man inte bjuda in sina ”släktingar”, som kan bjuda tillbaka, utan hellre de fattiga. (Lu 14:12–14) När Petrus kom till Cornelius med de goda nyheterna om räddning var Cornelius ”släktingar” också närvarande. (Apg 10:24) I sitt brev till romarna omtalade Paulus både israeliterna i allmänhet och enskilda personer som sina ”släktingar”. (Rom 9:3; 16:7, 11, 21)