PÄRLA

Slät, relativt hård och oftast vit liten kula med svagt pärlemorskimrande lyster. Pärlor har använts till smycken ända sedan forntiden. (1Ti 2:9; Upp 17:4; 18:11, 12, 15, 16; 21:2, 21) Pärlor består av kalciumkarbonat som bildas på insidan av pärlmusslor och vissa andra blötdjur. När främmande partiklar (som sandkorn eller små parasiter) kommer in mellan skalet och manteln på ett blötdjur, stimuleras bildningen av ett kalkhaltigt ämne, pärlemor, som lägger sig runt den irriterande partikeln i lager på lager. Om partikeln på grund av mantelns sammandragningar inte fastnar vid musselskalet, bildas en vacker pärla inom loppet av några år.

Pärlor som kan användas till smycken fås från pärlmusslan, som förekommer i de flesta varma hav. Man har bedrivit omfattande pärlfiske i området kring Bahrain i Persiska viken och i Röda havet.

Ända sedan forntiden har man framställt pärlor av material som glas, guld, silver och dyrbara stenar. De bars ofta i halsband, och man har funnit sådana på egyptiska mumier, i grekiska och romerska gravar, i assyriska tempelruiner samt i Megiddo, Ashdod och Bet-Semes.

I Höga Visan sägs det om flickan från Shulem: ”Dina kinder är ljuvliga mellan hårflätorna, din hals i ett pärlband.” (HV 1:10) Det är därför tydligt att också hebreiska kvinnor på den tiden använde pärlband som smycken. (Se SMYCKEN, UTSMYCKNING.)

Bildspråk. I Bibeln förekommer det ibland i bildliga sammanhang anspelningar på pärlornas värde. Job sade angående den sanna vishetens stora värde: ”En säck med vishet är mer värd än en säck med pärlor.” (Job 28:18) I sin bergspredikan gav Jesus Kristus rådet: ”Ge inte det som är heligt åt hundar, kasta inte heller era pärlor för svin, för att de aldrig må trampa dem under sina fötter och vända sig om och slita sönder er.” (Mt 7:6) Jesus menade av allt att döma att man inte skall anstränga sig för att förmedla andliga tankar och lärdomar till sådana som, likt hundar och svin, saknar uppskattning av andliga ting. Sådana fördärvade människor skulle bara trampa på värdefulla andliga skatter och skymfa eller skada dem som försökte förmedla sådana skatter till dem. Jesus skildrade också hur dyrbart himlarnas kungarike är genom att likna det vid en pärla som var så värdefull att en resande köpman som sökte efter fina pärlor ”utan dröjsmål [sålde] allt han hade och köpte den”. (Mt 13:45, 46) På så sätt visade Jesus att den som verkligen förstod värdet av att komma in i himlarnas kungarike inte skulle tveka att ge allt för att nå detta mål. (Jfr Mt 11:12; Lu 13:23–25; Flp 3:8–11.)