DAL

En sänka i jordytan mellan bergsträckningar. Jehova Gud tillskrivs rätteligen äran för jordens topografi, däribland dess många dalar. (Ps 104:8) På hebreiska används flera olika ord för denna landform beroende på hur dalen såg ut, och i Nya världens översättning har man försökt återge dem konsekvent. Det allmänna ordet för ”dal” är gaj’. Det kan beteckna en vilken som helst dal, bred eller trång, fruktbar eller ofruktbar. (Jos 8:11; 1Sa 13:18) Ordet används som motsats till berg och höjder (Jes 40:4; Hes 6:3; 35:8) och i synnerhet i samband med namn på platser (Jos 15:8; 19:14; 2Kr 14:10). Den ravin som är vattenförande under den regniga årstiden och ibland hela året, wadin, har ett särskilt namn på hebreiska, nạchal, och det återges i olika bibelöversättningar med ”regnflodsdal”, ”bäck” eller ”floddal”. (5Mo 8:7; Jos 12:1; NV, 2000) Beteckningen för den öppna slätten med angränsande berg är biq‛ạh (”dalslätt”, NV; 5Mo 11:11; Ps 104:8), medan ordet för den långsträckta, breda dalgången är ‛ẹmeq (”lågslätt”, NV; 1Mo 14:3; 1Kr 12:15). ”Shefela” betyder ”lågland” och blev namnet på det kuperade låglandet mellan den filisteiska kustslätten och höglandet i centrala Palestina. (5Mo 1:7; 1Ku 10:27; se också REGNFLODSDAL; SHEFELA; SLÄTT.)

Bland de mest kända dalarna som nämns i Bibeln är ”dalen i Moabs land mitt emot Bet-Peor” (5Mo 3:29; 34:6), Saltdalen (2Sa 8:13), Hinnoms dal (Neh 11:30), Jifta-Els dal (Jos 19:14), Seboimdalen (1Sa 13:18) och Sefatadalen (2Kr 14:10). Dessutom nämns en rad dalslätter: dalslätten i Shinars land (1Mo 11:2), dalslätten vid Jeriko (5Mo 34:3), dalslätten Mispe (Jos 11:8), Libanons dalslätt (Jos 12:7), Onos dalslätt (Neh 6:2) och Megiddos dalslätt (2Kr 35:22; Sak 12:11).

Bildspråk och profetior. En mörk dal eller ravin med vilda djur skulle vara ett farligt ställe för en hjord, särskilt nattetid, om inte en omsorgsfull herde tog hand om den. När David mötte liknande faror kände han sig trygg i vetskapen om att Jehova var hans herde. Han kunde därför säga: ”Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag inget ont.” (Ps 23:1, 4)

”Proklamationen om synens dal” handlar av allt att döma om det forntida Jerusalem. Även om staden låg högt över havet, var den som en ”dal” i förhållande till de berg som omgav den. (Jes 22:1, 5)

När Jehova röjde ur vägen allt som hindrade hans folk att återvända från fångenskapen i Babylon, kunde det sägas att han höjde varje dal, sänkte varje berg och kulle och gjorde det kuperade landskapet till en dalslätt. (Jes 40:4) Längs vägen led de återvändande judarna inte av törst. Jehovas ord genom Jesaja gick i uppfyllelse: ”På kala kullar skall jag öppna floder och mitt på dalslätterna källor.” (Jes 41:18; jfr Jes 35:6, 7, 10; 43:19–21; 48:20, 21.)