Rapport över Sammankomsten ”Teokratiens tillväxt”
JEHOVAS vittnens internationella konvent 1950 i New York den 30 juli t. o. m. den 6 augusti var utan tvekan den största och viktigaste sammankomst av kristna som hittills någonsin har hållits. Männikomassor som överträffar alla rekord fyllde det jättestora Yankee Stadium till bristningsgränsen. Hotellen, om var överbelagda, kunde endast hysa omkring en tredjedel; stora mängder fick tak över huvudet i privata hem; för mer än 13.000 andra hade det dragits försorg i ett husvagns- och tältstadsläger, som var uppfört på ett 36 hektar stort område 64 kilometer från stadion. Detta var tillräckliga skäl för tidningarna, radion, televisionen och journalerna från biograferna att ge detta epokgörande konvent en avsevärd, kostnadsfri publisitet.
Tiotusentals delegerade hade med stora personliga utgifter färdats tusentals kilometer för att komma dit, från 67 länder, för att närvara vid de möten som hölls på 20 olika språk. Siffran för antalet närvarande den första dagen, 79.247, växte, tills den nådde det överraskande toppresultatet 123.707 under den sista och stora dagen. Från början till slut kunde denna väldiga folkhop glädja sig åt en flod av andliga välsignelser i form av 40 nya publikationer, som utgavs på 17 olika pråk. Allt detta är nu historia, men man kommer att länge tänka på och tala om den såsom en oförglömlig milstolpe, vilken kännetecknar ”tillväxten av hans herradöme och friden där”, som aldrig skall få någon ände. Jes. 9:6, 7, eng. övers.) Och hur betydelsefullt är inte detta, när man tänker på att detta den nya världens stora teokratiska konvents understödjare skulle samlas alldeles inpå själva högkvarteret för den till undergång dömda, gamla världens Förenta nationer!
Konventets tema, det som just ligger i namnet ”Jehovas vittnens sammankomst ’Teokratiens tillväxt’”, underströk gång på gång tillväxten och utvidgningen av Jehovas samhälle för den nya världen. Till att börja med slog den första publikationen, Songs to Jehovah’s Praise = Sånger till Jehovas, pris), an en sträng av underbart välljud i harmoni med detta tema.
Vem det vara må som deltar i Teokratiens utvidgning måste ha tro på Jehova, på hans ord och uppsåt och hans organisation, ty ”utan tro är det omöjligt att täckas Gud”. Det var över detta viktiga ämne som A. H. Macmillan gav sina bröder råd och vägledning i sitt tal vid den första dagens morgonmöte.
Examensdagen för Gileadeleverna
Efter Macmillan framträdde Grant Suiter, sekreterare och skattmästare i Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap, som fungerade såsom konventets ordförande och med ett välkomsttal officiellt öppnade sammankomsten. När vi talar om den väldiga utvidgningen av Jehovas vittnens led, så berömmer vi oss i Herren och inte i oss själva, förklarade Suiter, ty ”vi ger Jehova äran för den styrka vi nått i fråga om antal”. Detsamma är sant, när det gäller den materiella utrustning, som Herren har välsignat sin organisation med. När därför ordföranden nämnde att 500.000 vykort med färgfotografier av Sällskapets institutioner fanns tillgängliga, började konventdeltagarna snabbt sända i väg dem, för att visa andra hur Herren Gud har välsignat och förbättrat sitt folks möjligheter att förkunna.
Alltsedan Vakttornets bibelskola Gilead öppnades år 1943, har den spelat en stor roll i den 300-procentiga tillväxten i antal förkunnare av Riket över hela världen. När därför ytterligare 120 av dess missionärselever avlade examen i Yankee Stadium på söndagseftermiddagen, var detta en upplyftande tilldragelse. Gilead- skolans president, N. H. Knorr, gav en blick framåt i tiden och den ytterligare utvidgningen, då han talade till dem som tagit examen och till deras vänner och släktingar över ämnet ”Framgångens väg”. (Jos. 1:8) På kvällen fick sedan de utexaminerade själva tillfälle att uttrycka sin tacksamhet för de särskilda privilegier de åtnjutit och sin uppskattning av dessa.
Konventets första dag var underbar alltigenom, och alla tackade Jehova för denna 15:e Gileadklass. De tillhör nu den ständigt växande missionärsfamiljen, som för närvarande räknar över 800, varjämte ytterligare hundratals andra tilldelats andra verksamhetsfält; och de kommer nu att arbeta för att utbreda den rena gudsdyrkan i avlägsna delar av jorden.
Dagen ”Jehovas oförtjänta godhet”
På måndagskvällen följde rapporter från Nord-, Mellan- och Sydamerika, Afrika och Filippinerna, som visar hur befolkningen i dessa länder som utsvultna får flockar sig till Jehovas teokratis gröna betesmarker. T. J. Sullivan talade sedan över Psalm 107:23—31. Kontentan i hans framställning var den, att om man verkligen uppskattar Guds godhet, kommer man att slita sig lös från Satans gamla världsorganisation och kommer inte att sätta sitt hopp och sin förtröstan till djävulens ”skepp” eller redskap, som befar de kommersiella och politiska ”haven”. Och eftersom uppmaningen alltjämt ljuder: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk”, kommer ytterligare tusenden att hörsamma den, komma ut ur Satans värld, visa sin uppskattning av Guds oförtjänta godhet och få del av den nya världens tilltagande välsignelser.
På måndagskvällen fick konventdeltagarna del av ett fylligt program av förmaningar och råd. I det första talet ”Saliga äro de barmhärtiga” anförde L. A. Swingle i exempel från fordom och från vår tid, att endast de som visar mildhet och barmhärtighet mot andra kommer att i sin tur få njuta av den lycka som kommer genom Guds barmhärtighet. L. E. Reusch talade sedan eggande över ämnet ”Att lägga av allt som tynger”. Varje religiös, politisk och kommersiell börda måste undvikas för att man skall kunna röra sig framåt i takt med Teokratien. ”Inskränk er till det allra nödvändigaste och löp framåt i tävlingskampen”, uppmanade Reusch, och ”löp som om ditt liv berodde på det. För det gör det!”
”Försvaret av de goda nyheterna och strävandena att lagligen stadfästa dem” var titeln på en broschyr som släpptes ut och utgjorde en höjdpunkt på måndagsprogrammet. Och i samband med detta gav H. C. Covington en mycket livfull skildring av den världsvida kamp, som de kristna har haft att utkämpa under det senaste årtiondet. Under sin ledare och anförare, Kristus Jesus, har de drivit fienden tillbaka, och Teokratien har gått framåt. ”Men var på er vakt!”, varnade Covington, ”ständig vaksamhet är priset för friheten. Misstag er inte på det — vår kamp vid domstolarna är inte slut.”
Dagen ”Hängivenhet åt Teokratien”
I denna avgörande stund, då det blivit öppet krig mellan Öst och Väst, var den 1 augusti en mycket betydelsefull och märklig dag, en dag då Jehovas vittnen intog en positiv ståndpunkt, utan någon kompromiss. Eftermiddagens möte började med förstahandsrapporter om Teokratiens förunderliga tillväxt i Tyskland efter kriget och i länderna bakom järnridån i Östeuropa. Därpå följde ett mycket viktigt och eldande tal av N. H. Knorr med titeln ”Hans herradömes tillväxt”.
Upprepade gånger visade auditoriet, som uppgick till nära 85.000, sitt gillande av det som yttrades, och vid slutet av talet antogs enhälligt en resolution mot kommunismen, vari de tog avstånd från ”varje förbindelse med eller stöd åt kommunismen eller något som helst politiskt element i denna gamla värld”. Modigt och oförfärat tillkännagav Jehovas vittnen därför, att deras undersåtliga tro, lydnad och hängivenhet gäller Guds teokratiska rike under Konungens, Kristi Jesu, administration och styrelse. Aldrig i kristenhetens historia har en sådan väldig skara gjort sin ställning så klar inför Gud den Allsmäktige, och denna världens ”kejsare”.
Dånande applåder skakade Yankee Stadium, när Knorr visade fram det första numret av den nya, utökade, 32-sidiga tidskriften Vakttornet, som innehöll nämnda tal och resolution, och meddelade att det fanns tillgängligt. Hädanefter skall Vakttornet ha ny utstyrsel på titelbladet, och dess nya format kommer att medge större omväxling i innehållet och även illustrationer i färg. Utgiven på 32 språk och med en spridning av över exemplar av varje nummer, kommer detta förbättrade instrument att spela en mycket livsviktig roll i Teokratiens framryckning till Guds ära.
Detta var som synes uppmuntran i överflöd på en dag; ändock fanns mer i beredskap. Det två timma långa kvällsprogrammet var laddat med upplysningar som också kommer att öka antalet av dem som prisa Jehova. Tjänstemötet var uppbyggt kring konventet tema, tillväxt. Sedan följde fyra praktiska demonstrationer över hur man bemöter invändningar vid dörrarna. Som klimax den kvällen kom C. D. Quackenbush angrepp mot den ”lärda” myten om evolution — en träffande argumentering, bestående av vetenskapliga data, logiska fakta, skarpsinnigt spe och gudomlig sanning.
”Evolution kontra den nya världen” var titeln pi Quackenbushs mästerliga tal. Och vid slutet av föredraget meddelades att en ny 64-sidig broschyr, med omslag i färg och med samma titel som föredraget, fanns tillgänglig. Även om bibelkritiska ”lärda”, som utövar evolutionskulten, hånar detta vetenskapliga arbete, kommer denna broschyr utan tvivel att bli ett medel till att hjälpa många ärliga men bedragna människor att skaffa sig kunskap om Jehova Gud och hans anordningar för att skänka dem liv.
Dagen ”Predika ordet”
Inte sedan de inspirerade apostlarna och lärjungarna skrev ned de ursprungliga kristna grekiska skrifterna har det hänt något på bibelns område som kan jämföras med ”Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna”, som utkom den 2 augusti i Yankee Stadium. Inte sedan den första församlingens dagar har folk i allmänhet kunnat läsa Jesu ord på ett språk som så exakt uttrycker den ursprungliga tanken och meningen. Denna nya bibelöversättning kommer utan tvivel att få en ofantlig verkan på samhället, då dess tungt vägande auktoritet leder skaror av människor bor från mörkrets väg och in på livets och ljusets väg.
På onsdagskvällen, sedan man fått höra rapporter från de brittiska öarna och från Kuba, introducerade N. H. Knorr denna nya bibelöversättning medelst ett tal med titeln ”Ett rent språk åt folken”. Om folk skal kunna förstå vad Kristus och lärjungarna sade, måste de få en tillförlitlig och ren översättning av de kristna grekiska skrifterna. Följaktligen mottog konventet med stor iver och entusiasm Knorrs tillkännagivande, att Sällskapet hade försäkrat sig om och publicerat en ordagrann översättning till modernt språk, som är så ren och exakt, att den använder namnet Jehova i texter 237 gånger (och ”Jah” 4 gånger), där det rätteligen bör stå.
Under resten av onsdagen var denna epokgörande utgåva konventets allmänna samtalsämne. Samma kväll visade F. W. Franz, Sällskapet Vakttornets vicepresident, i en lärd avhandling om den forntida grekiskan, enom många praktiska exempel denna nya översättings överlägsenhet, vad noggrannhet och uttryckssätt beträffar.
”Missionsdagen”
Den som vill tjäna Gud måste först inviga sig och symbolisera detta genom vattendopet. Därför är deras antal som låter döpa sig en god måttstock på Teokratiens tillväxt. Vid denna sammankomst var det 3.381 som på torsdagen döptes i en bassäng under bar himmel, trots att det just då regnade kraftigt.
Även om eftermiddagen var fuktig och blöt, stämdes ock konventbesökarnas hjärtan och sinnen till glädje och lycka, då 95 missionärer från hela världen berättade långa eldande och inspirerande upplevelser, som de hade haft i sitt arbete med att nå och skänka föda åt Herrens förlorade och isolerade ”får”. Dessa missionärer hade gått igenom Gilead, hade sedan dragit ut till utländska arbetsfält, hade hållit fast vid sina tilldelade uppdrag och hade nu återvänt, inte för att draga sig tillbaka och upphöra med att predika, utan för att närvara vid detta stora internationella konvent. De var ivriga att få komma tillbaka till sina arbetsfält för att hjälpa stora skaror i dessa länder att lära känna vägen till liv.
”Expeditionernas dag”
Fredagens program — förmiddag, eftermiddag och kväll — upptogs helt av rapporter från landstjänarna, inalles 67, som hade kommit dit från alla jordens hörn. Här de talade om den stora tillväxten av antalet blivande överlevande från Harmageddon inom deras respektive arbetsfält, var det tydligt, att detta i sanning är en verklig teokratisk organisation med sitt världsvida arbete under Kristus Jesus. Till dagens glädjeämnen tillkom dessutom detta, att programmet ofta avbröts genom att sammanlagt 25 nya publikationer utgavs, på 6 andra språk än engelska. De kommer att användas för att utbreda kunskapen om det rena språket i femtio lika länder.
Eftermiddagsmötet avbröts genom att N. H. Knorr framförde ett flammande tal med titeln ”Beklagande och protest å de amerikanska konventvärdarnas vägnar över den religiösa diskrimineringen mot besökande Jehovas vittnen”. Riktad till vissa tanklösa, bigotta herrar Förenta staternas justitiedepartements immigrations- och neutraliseringstjänst, bestred denna kraftfulla protest fullständigt den falska anklagelsen, att Jehovas vittnen är ”extrema pacifister”. Som en av Jehovas stridsmän var Knorr i bästa kampstämning, och han sjöng rent ut, när han fördömde den vämjeliga religiösa diskriminering och behandling som beståtts 10.000 hängivna kristna, när de anlände till Förenta staternas gränser. Med höga bifallsrop antog mer än 70.000 amerikanska Jehovas vittnen i Yankee Stadium enhälligt detta ”Beklagande och protest”, försåg sig med en million exemplar av talet, som kom direkt från tryckpressen, och spridde snabbt ut dem över hela New York.
Dagen ”Kunskap om Gud”
Sällskapet Vakttornets institutioner med deras utrustning och anläggningar upprätthålles och användes som tjänare åt Herrens folk för att utbreda kunskapen om Jehovas ord och uppsåt. På lördagseftermiddagen och -kvällen hade konventdeltagarna tillfälle att höra hur radiostationen WBBR, tryckeriet och kontoret, Betelhemmet i Brooklyn och bibelskolan Gilead användes i förkunnandets tjänst för att utbreda kunskapen om Teokratien till jordens ändar.
Föredraget ”Att tillägna sig livgivande kunskap” var också upptaget på lördagens program. Det hölls av N. H. Knorr och visade sig vara ytterligare tillfälle då Herrens folk blev betjänade med en rik måltid av andlig föda. Och som efterrätt följde en dubbel överraskning — den nya boken ”Detta betyder evigt liv” — på både engelska och spanska!
Sedan man fått sådana frikostiga gåvor ur Herrens hand, var det ingen som väntade det som hölls i beredskap åt dem som var närvarande vid kvällsmötet, då F. W. Franz talade över ”En ny tingens ordning”. Vad Franz sade i sin inledning visade sig vara sant, innan mötet var slut, nämligen att Jehova har ordnat det så, att en god tingens ordning leder fram till ännu bättre och större ting, som slutligen når en höjdpunkt så god, att den inte lämnar något övrigt att önska.
Innan timmen var slut genljöd Yankee Stadium av de ljudligaste och långvarigaste applåder som förekommit under alla åtta dagarna. Herrens bestämda tid hade nu kommit att uppenbara, att några av de ”söner”, som han kommer att ”sätta till furstar på hela jorden”, är av de ”andra fåren”. ”Här, i kväll, mitt ibland oss, finns det ett antal blivande furstar på den nya jorden!”, yttrade Franz, varefter följde en ihållande ovation, åtföljd av den djupaste tystnad, medan Franz lade fram bevisen för detta från bibeln.
Dagen ”Lev för den nya världen”
Likt Jesus, den förste kristne pionjären, och likt lärjungarna, som följde i samma pionjärsspår, finns det i dag tusentals, trogna pionjärer över hela världen som deltar i samma heltidstjänst. Tio bröder från lika många delar av jorden berättade under den sista dagens förmiddagsmöte, hur dessa pionjärer för den nya världen lever och verkar och hur de deltar i dess utvidgning. Men denna väldiga utvidgning fordrar fler pionjärer, påvisade L. R. Anderson. Skörden är stor. De arbetare som deltar i heltidstjänsten är förhållandevis få. Det var därför mycket tillfredsställande att se 1.730 ge svar på kallelsen genom att begära formulär för pionjärstjänst. Och 281 av dessa fyllde i dem och anmälde sig redan under sammankomsten som pionjärer.
Hela sammankomstens höjdpunkt närmade sig. Snart skulle den vitt och brett annonserade frågan ”Kan man få leva evigt i lycka på jorden?” besvaras. Skulle New Yorks befolkning komma för att höra detta viktiga föredrag? Hotande regnmoln fördunklade himlen. Klockan blev tre, och det fanns inte en enda sittplats kvar. Utanför detta väldiga stadion i New York väntade ytterligare 25.000 människor i utrymmena under matserveringens tält, på omgivande trottoarer och gator att få lyssna till svaret genom högtalaren. Ytterligare 11.000 befann sig i husvagnslägret. Enligt noggrann räkning var det tillsammans 123.707 närvarande, förutom det stora antal som lyssnade till radiostationen WBBR:s utsändning av föredraget! Alla blev hänförda över bevisen, som N. H. Knorr gav för sitt svar: ”Man kan få leva evigt i lycka på jorden!” Det beror på en själv. Övergiv den väg, som leder till döden. Välj livet, så att du får leva! För att ytterligare förhöja glädjen fick alla de närvarande, när talet var slut, fritt mottaga en broschyr, som innehöll detta livsviktiga föredrag — en kvarts million exemplar!
Sedan följde en kort paus, varefter J. O. Groh, konventtjänaren, och hans assistent, Clarence Newcomb, avgav rapport över hur organisationen för detta stora konvent av kristna, det största som någonsin hållits på jorden, arbetade bakom kulisserna. Sedan kom finalen, ett tal av Knorr från hjärta till hjärta, vari han uppmanade bröderna: ”Låt icke edra händer sjunka!” Nu är det ingen tid att sakta farten, att slöa till eller att rymma fältet. Återvänd till edra hemtrakter, ni trogna Herrens tjänare, ty det finns ännu många tusen fler som ni måste hjälpa att bli medlemmar i Jehovas växande nya världssamhälle.
För många betydde inte hemfärden från Yankee Stadium på söndagskvällen den 6 augusti slutet på det lyckliga besöket i New York. Konventbesökare i tusental strömmade sedan i flera dagar genom Betelhemmet och tryckeriet i Brooklyn. Under måndagen, tisdagen och onsdagen besökte 29.460 Betel och 35.081 gick igenom tryckeriet, och vad de såg överallt gav bevis för Teokratiens tillväxt.