Tidig hjälp till att överleva världens ände

 1. Vilket tillstånd råder i världens huvudstäder, och vad är orsaken?

I ALLA världens huvudstäder råder spänning på grund av världskrisen. De utgör skådeplatser för konferenser mellan förskräckta statsmän, som förmås till handling av den hotande situationens absoluta nödtvång. Ängslan och bestörtning fyller dessa huvudstäder, och de styrande där drives att tillvälla sig större makt över människornas liv och öden. Överallt kännar man sig illa till mods. Det finns ingen välgrundad anledning till att förvänta något gott i den omedelbara framtiden. I ingen av dessa städer härskar någon verklig glädje, av det slag som inte bara leker på ytan, inte ens i Förenta nationernas huvudstad eller i den religiös-politiska huvudstaden, Vatikanstaden.

 2. Vilken stad åtnjuter emellertid vederkvickelse och glädje, och hur har den visats i en skuggbild?

2. En enda stad åtnjuter emellertid en vederkvickelse och en glädje, som världen inte känner och inte kan förstå. Det är den nya världens stad, mot vilken de sanna kristna har varit på vandring under de senaste nitton hundra åren, Guds huvudstad för universum. Nu har den upprättat sitt välde över vår jord. Detta är den stad som aposteln menar när han skriver: ”Men ni hava närmat eder ett berg som heter Sion och en den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och myriader änglar i allmän sammankomst och församlingen av de förstfödda, som hava blivit uppskrivna i himlarna, och Gud, allas Domare, och de fullkomliggjorda rättfärdigas andliga liv, och Jesus, ett nytt förbunds medlare, och det stänkelseblod som talar på ett bättre sätt än Abels blod.” (Hebr. 12:22—24, NW) Jerusalem på jorden var en gång symbolen av det himmelska Jerusalem, i de dagar då trogna konungar av Davids ätt satt på ”Jehovas tron” på ett av Jerusalems berg, kallat ”Sions berg”. Genom att grunda sitt tempel där fäste Gud sitt namn Jehova vid denna stad, och därför utgjorde staden en profetisk skuggbild av Guds huvudstad eller regeringsorganisation för universum. Kristus Jesus och hans trogna församling av förhärligade medarvingar utgör denna regeringsorganisation.

 3. Varför råder det då enhet bland Jehovas vitt kringspridda vittnen och även ovanlig glädje?

3. År 1914 blev Kristus Jesus, den förnämste Sonen i Guds organisation, insatt på tronen och på det sättet förd fram till verksam myndighet i Riket. Han regerar på sin himmelske Faders högra sida, och den forntida profetia som är riktad till honom har nu blivit en verklighet: ”Jehova skall utsträcka din krafts spira från Sion: Härska mitt ibland dina fiender.” (Ps. 110:1, 2, AS) Därför råder nu en ovanlig glädje i det himmelska Sion. Det är då inte att undra på, att Jehovas vittnen på jorden, som representerar hans rike, också är glada. Om de också är spridda över hela jorden för det syftet att de skall avge ett vittnesbörd före striden vid Harmageddon, innan världen når sitt slut, är de likväl sammanbundna i obrytbar enhet genom en teokratisk organisation under Konungen, Kristus Jesus. Det spelar ingen roll, att de befinner sig mitt ibland sina fiender. De vet att deras Konung nu härskar mitt ibland dessa fiender och inom kort kommer att slå sönder dem, liksom det går när man slår till lerkärl med en järnstav. De sörjer inte över denna världens ände, som handskriften på väggen kungör för nationerna. De fröjdas med himmelens heliga härskaror över att Guds rike blivit fött för att styra den rättfärdiga nya världen. Källan till deras fröjd och glädje är därför en hemlighet för denna världen, och den kommer alla nationerna att förundra sig över att inget ve eller trångmål över världen kan bringa den att sina.

 4. Vad uppenbarar Psalm 46:5 (4, AS), att källan till deras okuvliga glädje är?

4. Psalmisten uppenbarar källan till Jehovas vittnens okuvliga glädje: ”Det finnes en flod, vars strömmar giva glädje åt Guds stad, åt den heliga platsen för den Högstes tabernakler.” (Ps. 46:4, AS) Denna flod är av väsentlig betydelse för Guds folks synliga organisations liv, ty den betyder livgivande vederkvickelse för dem. Det är en flod av gudomliga välsignelser för dem, en flod av sanningar om hans rike, som för länge sedan blivit utlovat och nu är upprättat. Med denna flod följer det glädjebringande privilegiet att sprida dess sanningar om Riket till alla som söker en god regering, säkerhet och varaktig fred. I dag hotas den amerikanska nationen av allvarlig brist i fråga om sin vattentillförsel. Den senaste rapporten angående vattentillförseln uppenbarar, att det har skett ett betänkligt slöseri med nationens dyrbara vattentillgångar. Med tanke på de ökade behoven av vatten utgör detta en nationalfara. Jehovas vittnen slösar emellertid inte bort rikessanningens dyrbara vatten och slösar inte bort de dyrbara tillfällena till att vederkvicka de människor som har en god vilja och som i andligt avseende försmäktar av törst. Fram från den tron där Gud sitter med sin regerande Konung vid sin högra sida flyter sanningens livgivande flod i uppfyllelse av den syn som gavs åt aposteln Johannes, vilken beskrev den i dessa ord: ”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, vilken flöt fram från Guds och Lammets tron mitt i stadens breda gata. Och på denna sidan om floden och på den andra sidan fanns det livsträd, som frambragte tolv fruktskördar, i det de buro sina frukter varje månad. Och trädens löv voro till bot för nationerna.” — Upp. 22:1, 2, NW.

 5, 6. a) Varför hyser vi ingen fruktan för brist på detta vatten? b) Hur visades det i en skuggbild på Hiskias tid, att detta vatten skulle komma att skyddas?

5. Vi hyser ingen fruktan för brist på detta rikessanningens livgivande vatten, ty det flödar fram från en outtömlig källa genom Jehovas teokratiska organisation. Våra fiender, mitt ibland vilka vi befinner oss, skulle gärna vilja avskära oss från denna vattentillförsel, men vi kommer ihåg att Jehovas Konung nu härskar mitt ibland dessa fiender. Konungen i ”Guds stad”, Jesus Kristus, visades i en förebild genom konung Hiskia, som en gång tronade på Sions berg i Jerusalem. Sanherib, Assyriens härskare, som översvämmade landet med sina angripande horder, hotade att belägra Guds stad och svälta ut den, till dess Jehovas folk i den skulle nödgas att ”äta sina egna exkrementer och dricka sin egen urin”. (Jes. 36:12, AT) Men det fanns en outsinlig källa utanför Jerusalems östra mur, Gihons källa. Långt före Hiskias tid hade en vatten ledning fört dess vatten genom en tunnel i klippan mitt in i staden. Men konung Hiskia såg den fara som hotade vattentillförseln till Guds stad. Han ämnade inte låta de angripande imperialisterna bemäktiga sig den livsviktiga vattenkällan och avskära den från staden. Därför borrade han längre västerut en vattentunnel genom klippan och täckte över Gihons källa, så att fienden inte kunde upptäcka den.

6. Om detta meddelar 2 Krönikeboken 32:30: ”Det var ock Hiskia, som täppte till [dolde] Gihonsvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt [genom en tunnel], väster om Davids stad.” Till och med Syraks apokryfiska bok omnämner detta: ”Esekias befäste sin stad och drog in en vattenledning i den. Han högg igenom den hårda klippan med järn och byggde dammar [en brunn, Dy] för vattnet.” (Syr. 48:17) På det sättet leddes de livsuppehållande vattenflödena till den övre dammen eller dammen Siloa och skyddades från att falla i fiendens händer.a Dessa vattenflöden är utan tvivel ”Siloas vatten”, som Jesajas profetia (8:6, 7) omtalar som kontrast till ”flodens vatten, de väldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hans härlighet”. Fastän vattenmassorna i denna stora flod, som det assyriska väldets expansionssträvanden kunde liknas vid, översvämmade konung Hiskias land och räckte ända upp till halsen, lyckades de likväl inte avskära Siloas vatten från Jerusalem. Detta stilla flytande vatten fortfor att ge glädje åt den belägrade staden.

Staden glädes, vacklar icke

 7. Vilka visar ifrån sig detta vatten? Vad försöker de göra med det, och hur går de till väga?

7. Genom att skydda floden av bibelns sanningar vid dess källa i himmelen bevisar Kristus Jesus, att han härskar mitt ibland sina fiender. Hans härskarmakt åvägabringar, att denna flod beständigt flyter ned till hans trogna får på jorden i den teokratiska organisationen. Man ser inte den nutida judisk-arabiska staden Jerusalem erhålla någon glädje genom dessa vattenmassor från denna gudomliga flod och inte heller Vatikanstaden eller någon annan av världens huvudstäder. De visar ifrån sig detta vatten och gläder sig i stället åt avtal och allianser, vilkas syfte är att gräva brunnar för att samla upp och bevara den mänskliga filosofiens, de sociala ideologiernas och de religiösa traditionernas vattenflöden. Det är Jehovas vittnen som får glädje genom sanningens flod. De utgör den synliga organisation som nu förökar sin glädje genom att dricka av de aldrig sinande strömmarna från denna flod av sanning från Guds ord. Vatikanstaden och andra totalitära världshuvudstäder skulle gärna vilja avskära dessa vattenflöden och åstadkomma vattenbrist ibland Jehovas vittnen och tvinga dem att överge den teokratiska organisationen. De försöker göra detta genom att utfärda förbud för Jehovas vittnen och genom att upplösa avdelningar av Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap, som dessa samarbetar med, och därpå förbjuda att Sällskapet Vakttornets litteratur får införas, utföras och spridas.

 8. Varför kan inte dessa åtgärder i verkligheten hejda vattnets flöde?

8. Må dessa totalitära fiender till Guds rike förbjuda och upplösa den lagliga organisationen och lägga beslag på dess egendom. De kan inte hindra invigda kristna individer från att verka som Jehovas språkrör genom att predika med bibeln enbart, eller till och med utan den, om de blir berövade den och hänvisade endast till den kunskap om Guds ord, som de har i sina hjärtan. Må fienderna arrestera dessa trogna kristna och hålla dem bundna i fängelse. Jehova Guds ord är inte bundet, så länge deras munnar inte är förseglade bland sådana som jämte dem är fångar eller landsförvista. Jesus sade: ”Den som sätter tro till mig, ’från hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta’, såsom Skriften har sagt.” (Joh. 7:38, 39, NW) Guds ande, som vilar över hans invigda vittnen, åstadkommer att detta sker. Och må fienderna också veta, att det finns underjordiska floder och att Siloas vattenflöden blev övertäckta och strömmade fram under jorden och genom en tunnel mitt in i Guds stad. Alldeles så kan, om det skulle behövas, floden av rikessanning flyta fram genom underjordisk verksamhet. Utan att Konungens fiender lägger märke till den, når den dem som törstar efter de vederkvickande vattenflödena från bibeln. Det är därför som ”floden med livets vatten, klar som kristall, vilken flöt fram från Guds och Lammets tron”, alltjämt fortsätter sitt oemotståndliga lopp och denna profetia går i uppfyllelse: ”Anden och bruden säga beständigt: ’Kom!’ Och må var och en som hör det säga: ’Kom!’ Och må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar fritt taga livets vatten.” — Upp. 22:17, NW.

 9. Vad innebär det för Guds stad, att den kallas ”den heliga platsen för den Högstes tabernakler”?

9. Guds stad, som får glädje av hans rikesflods strömmar, förklaras vara ”den heliga platsen för den Högstes tabernakler”. Detta betyder att den Högste och Allenarådande i universum bor där och har helgat platsen med sin heliga närvaro. Han har fäst sitt namn vid folket i denna teokratiska organisation. Hans tempel är där, vilket betyder att hans rena tillbedjan utövas där av hans hängivna vittnen. Hans tillbedjan utgör en säkerhet för dem, den skyddar dem för alla de orätta tillvägagångssätt och förehavanden, som denna världens religioner leder människorna in i. Eftersom han har helgat organisationen med sin närvaro och sitt namn, är han besluten att bevara den ren och obesmittad. Det är därför inte att undra på, att när fienderna rör vid hans teokratiska organisation med ont uppsåt, är det som om de rörde vid den känsliga pupillen i hans öga. De kommer att få lida för det. Ingen skapelse, vare sig demon eller människa, kommer att kunna tillintetgöra hans rena organisation. Den är ett beständigt bestående ting. Gud, den Högste, kommer att uppfylla sitt löfte att bevara de trogna inom den. Därför säger psalmisten med rätta: ”Gud är i dess mitt, den skall icke vackla; Gud skall hjälpa den, och det mycket tidigt.” — Ps. 46:5, AS.

10. Vad framkallar Guds närvaro hos dem som är i organisationen? På vilken byggnad förtröstar de alltså?

10. Guds närvaro mitt i organisationen framkallar en trygghetskänsla hos dem som befinner sig i den. De vet, att det är den rätta organisationen att förbli förbundna med, ty den kommer aldrig att kunna bringas att vackla och svikta och falla i ruiner. Detta betyder inte att materiella byggnader, som medlemmar av organisationen innehar och brukar, inte skulle kunna komma i fiendernas våld, så att dessa tränger in där, exproprierar dem och förstör dem. Kom ihåg, att ”den Högste icke bor i hus, gjorda med händer, alldeles såsom profeten säger: ’Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall. Vad för slags hus vilja ni bygga åt mig? säger Jehova.’” (Apg. 7:48, 49, NW) Men var den Högste verkligen bor, det är i hans teokratiska organisation, vare sig dess medlemmar på jorden har hus att bo i eller inte. Alltså sätter vi inte vår förtröstan ens till byggnader som är helgade åt hans tjänst. Det är följaktligen hans teokratiska organisation som aldrig kommer att rubbas genom fientliga angrepp och bringas att falla samman, ty Guds närvaro inom den kommer den att bestå, fastän hela världen runt omkring den når sitt slut. ”Förtrösten på Jehova för evigt, ty i Jehova, ja, i Jehova är en evig klippa.” (Jes. 26:4, AS) Grundad som hans teokratiska organisation är på denna klippa, kommer den att vara för evigt. De som förtröstar på honom kommer därför att förbliva för evigt, ty de tar honom på hans ord och söker tillflykt hos hans organisation.

Hur snart är ”tidigt”?

11. Vilket försök av fienderna under de växande svårigheter som ligger framför oss kommer att misslyckas, och vilken förväntan hos dem kommer att svikas? Varför?

11. Situationen i denna världen kommer förvisso att bli värre. Ytterlighetsåtgärder har redan vidtagits mot Jehovas organiserade folk i många länder. Andra länder kan komma att tillgripa totalitära åtgärder eller kan komma att tvingas till underkastelse under totalitära imperialister, och liknande åtgärder kan komma att vidtagas mot hans organiserade vittnen där. Genom Satans tillskyndan kan nationerna drivas till att gå mycket långt mot dessa förkunnare av goda nyheter. Satan kommer att till det yttersta göra bruk av sin makt att mobilisera hela världen för att ingripa hindrande i vår handlings- och yttrandefrihet, vår frihet att komma tillsammans och att tillbedja Gud. Utsikterna kan komma att te sig mycket mörka. Det kan se ut som om vi nu nått därhän, att det värsta skulle inträffa och den synliga delen av Guds stad med säkerhet komma att tilldelas ett knockoutslag, som får den att vackla och falla. Men i denna förväntan kommer den skadeglatt grinande fienden att bli besviken. Gud lever och har inte övergivit sin organisation eller blivit bortdriven från den. Han regerar genom sin Konung, Jesus Kristus, mitt i den, och han kommer att hjälpa sin älskade teokratiska organisation, ”och det mycket tidigt”.

12. Varför betyder uttrycket ”mycket tidigt” inte tidigt under provet eller i början av det?

12. Detta betyder inte tidigt under det prov som Guds folk sättes på i fråga om sin förtröstan, ostrafflighet och trohet gentemot honom. Nej, det måste bli en hel och full prövning av hans teokratiska organisations orubbliga hängivenhet för honom. Fiendens ondskefulla uppsåt och illvilja måste få lov att ge sig till känna, och situationen måste bli sådan, att den visar att ingen mänsklig hjälp finns tillgänglig eller är i stånd till att frälsa. Hur kommer då den hjälp som Gud skall ge sin organisation ”mycket tidigt”? Jo, på så sätt, att den kommer tidigt på den ljusa nya dagen för hans folk. Såsom andra översättningar lyder: ”I morgongryningen” (AS i marginalen, varmed 1917 nära överensstämmer: ”när morgonen gryr”) ; ”när morgonen bryter in” (Ro); ”när morgonen nalkas” (Ro. Pss.); ”när morgonen kommer” (Mo); ”i dagbräckningen” (AT). Hur träffande är inte dessa uttryck!

13. Hur illustreras detta i Guds folks historia från forna tider?

13. Hur ofta i Guds folks historia från forna tider har det inte varit i daggryningen som deras räddning blivit en verklighet! Det var ”när ... morgonrodnaden gick upp” som änglarna med hast förde Lot och hans hustru och döttrar ut ur Sodom, för att dessa skulle undgå det regn av eld och svavel som kom över den fördärvade staden. När de egyptiska styrkorna kom farande genom Röda havet efter de flyende israeliterna, var det i morgonväkten eller i daggryningen som Jehova blickade ned ur eldstoden och molnskyn och började sända förvirring bland förföljarna. Slutligen lät han murarna av havsvatten störta in över dem, ”mot morgonen” eller ”när morgonen visade sig” (KJ). (1 Mos. 19:15—28; 2 Mos. 14:24—31) Det var ”tidigt på morgonen” (KJ) som folket i Jerusalem steg upp enligt kung Josafats bestämmelse och tågade ut och sjöng Jehovas lov, och när denna sång började, förvirrade Jehova de förenade krigshärarna från Moab, Ammon och Seirs bergsbygd och kom dem att förinta varandra. När de assyriska horderna under den assyriske erövraren Sanherib hotade Jerusalems liv och oberoende, smög sig Jehovas ängel genom natten och dödade 185.000 man i denna invasionsarmé. När konung Hiskia och hans belägrade folk ”bittida följande morgon” steg upp, var det för att få veta att alla dessa tusentals fiender hade blivit nedmejade och att angriparen befann sig på skymflig reträtt hem till Assyrien. (2 Krön. 20:20—29; 2 Kon. 19:35—37) Vidare var det ”mycket tidigt på den första veckodagen” eller ”när det höll på att bli ljust” som den starka jordbävningen inträffade och stenen blev bortvältrad från dörren till graven, för att det skulle ges till känna att Jesu Kristi uppståndelse hade ägt rum. (Mark. 16:2; Matt. 28:1; NW) I alla dessa fall skedde räddningen eller befrielsen ”mycket tidigt”.

14. Hur kommer det att bli ”tidigt” för dem i striden vid Harmageddon?

14. Så kommer det också att bli, när räddningen nalkas för den synliga organisationen av Guds folk. Hur svart kommer inte till det yttre den djupa natten att te sig för dem, när mörkrets stridskrafter hopar sig och tränger dem in på livet! Men Guds fullständiga räddning av dem, när striden vid Harmageddon har nått höjdpunkten, kommer att införa en ny dag för dem. Det kommer att bli den tidigaste delen eller morgonen av en evig dag för dem. Jubelrop skall därför förvisso komma med denna morgon. — Ps. 30:6.

De fientliga styrkorna skingras

15. Mot vilka rasar nationerna i själva verket? Hur hänger det ihop?

15. Full räddning och befrielse för oss betyder därför slutet på denna världen. Här har vi alltså det som vi måste möta med mod: ”Nationerna rasade, rikena bragtes att vackla; han lät höra sin röst, jorden smälte. Härskarornas Jehova är med oss; Jakobs Gud är vår tillflykt.” (Ps. 46:6, 7, AS) Utkämpa heta och kalla krig sinsemellan kan nationerna nog göra. Men i själva verket är det mot Jehovas rike och mot hans sändebud på jorden, Jehovas vittnen, som nationerna rasar. De är nu militariserade som aldrig förr på grund av den allt annat överskuggande frågan om världsherraväldet. Deras beslut går ut på att antingen dela herraväldet mellan två nationella block av motsatta ideologier eller att låta ett block såsom segrare själviskt lägga beslag på all makt. De hyser ingen tanke på att låta Gud få väldet såsom den som är Skaparen och universums Suverän. De har sina egna stadgar för Förenta nationerna; de har sina egna pakter och föredrag om allianser inom Förenta nationernas ram. De har ingen aktning för det oföränderliga förbund som Gud slöt med sin Son, Jesus Kristus, om det absoluta herradömet över den rättfärdiga nya världen. Böner om Hans rike, som deras religiösa präster och predikanter uppsänder, är därför rena skrymteriet och har till syfte att Gud skall antaga själviska, ärelystna människors politiska regeringar som sitt rike. Genom sin egen militarisering och de åtgärder med tanke på nödläget, som de vidtar, pressas nationerna till att motstå de goda nyheterna om Guds rike, som hans vittnen förkunnar hela världen runt. — Upp. 11:15—18.

16. Men vilka är det som blir rubbade och bringas att vackla? Vilka handlingar tillgriper de därför?

16. Men nationernas raseri, som djävulen har planlagt för att bringa Jehovas synliga organisation att svikta, kommer inte att få den att luta mot sitt fall. I stället för att skrämma oss till desorganisation och upplösning driver oss nationernas raseri till att organisera oss på ett ännu fastare sätt med Guds andes hjälp. I detta nationernas raseri ser vi ett tydligt tecken på att denna världens slut närmar sig, och det ger större frimodighet i att förkunna de goda nyheterna om Riket. Det är denna världens riken som blir rubbade och bringas att vackla, något som väcker farhågor för att de skall störta ned i de revolutionära massornas hav. Från fredstidsförhållanden övergår de till krigstillstånd mot Guds annalkande rike. De mobiliseras för att försvara sin nationella suveränitet mot honom. Osynliga demoniska inflytanden driver på dem, för att de skall skynda sig att intaga sina stridsställningar vid Harmageddon i akt och mening att vidmakthålla sitt eget sätt att leva, inte det som Gud påbjuder. De utmanar den gudomliga makten och angriper Jehovas vittnens organisation, deras neutrala ställning, deras missionärsverksamhet och deras budskap, eftersom de inte tror att hans organiserade folk har en levande Gud, som ser vad som försiggår, som fäster avseende vid det och som kan handla.

17, 18. Hur kommer Gud att låta höra sin röst? Med vilken verkan på jorden?

17. Den dag och stund närmar sig, då han skall låta höra sin röst. Det kommer att ske i sådana toner och ordalag, som denna våldsamma värld kan förstå. Det kommer inte att bli något tal om fred till dem. Han skall båda upp ett rättarsvärd emot dem. Se hans kämpande Konung, Jesus Kristus, svinga det! Vilken uppvisning av elementens krafter kommer inte att följa därpå, krafter som världens militära ledare och vetenskapsmännen med sin laboratorieutrustning inte kan göra sig till herrar över! Jehova blir inte skrämd av dånet från de i slagordning uppställda nationerna. Hans eget åsklika kommandorop, när han ger order om deras tillintetgörelse, kommer att ljuda över deras larm och buller och kommer att förskräcka dem. ”Jorden smälte.” Det mänskliga samhället under världsliga styresmän upplöses då i fruktan. Det visar sig inte ha någon fasthet. Det blir svagt och desorganiserat och blir flytande i sin fasa och förskräckelse.

18. Under upplösningsprocessen kommer var och en av de själviska människorna utanför Guds organisation att lyfta sin hand mot sin nästa, och de kommer att bekämpa varandras intressen, alldeles som när de invaderande midjaniterna blev slagna av panik genom den stridslist som Gideon och hans tre hundra sattei i verket mitt i djupaste natten. Man skulle också kunna tro, att man såg krigshärarna från Moab, Ammon och Seirs bergsbygd ännu en gång strida inbördes. Det vilddjurslika politiska systemets symboliska ”tio konungar” kommer att vända sig mot skökan, den babyloniska religionen, med vilken de har begått andlig otukt, och kommer att äta hennes köttiga delar och bränna upp avskrädet efter henne i eld. Världsherraväldets politiska vilddjur och det system, som den falske profeten är en bild av och som har kommit med sådana bedrägliga politiska förutsägelser, kommer att levande störtas i tillintetgörelse, vilken är symboliskt framställd genom eldsjön som brann med svavel. Ingen politisk organisation kommer att stå rycken, ingen ideologisk grupp kommer att hålla ihop, ingen internationell överenskommelse kommer att ha någon kraft, ingen sammanslutning sådan som Förenta nationerna eller någon inbördes försvarspakt kommer att bevisa sig bindande. — Upp. 17:1—18.

19, 20. Vad betyder det, att ”Härskarornas Jehova” är med oss?

19. Nej, men de som befinner sig inom den teokratiska organisationen kommer att förbli fasta, och där de står orubbade på sin ”eviga klippa” kommer de att ropa då, som de ropar nu: ”Härskarornas Jehova är med oss; en upphöjd tillflyktsort för oss är Jakobs Gud.” (Ps. 46:7, Ro. Pss.) Denne allsmäktige Gud med sina himmelska härskaror är på vår sida. Vem kan då vara emot oss och vinna seger? Hans härskaror eller arméer är inte imaginära ”marsinvånare” som invaderar vår jord, utan är mäktiga änglar, lika den genom vilken han utplånade blomman av Egyptens kraft, dess förstfödda av människor och djur; och lika den ängel som bragte en smygande död över 185.000 krigare i Sanheribs sovande läger. Jehovas älskade Son, Jesus Kristus, kallas profetiskt ”Immanuel”, och hans namn betyder ”Med oss är Gud” eller ”Gud är på vår sida”. Till en symbol av att Gud är med oss är hans Immanuel med oss, vilket betyder att ”fursten över Jehovas här” är med oss jämte hela denna här. — Jos. 5:14, AS.

20. Han har nu till sitt förfogande de tolv legioner änglar, vilkas hjälp han avstod från att anhålla om den natt då han blev förrådd i Getsemane. I likhet med Jesu handlingssätt då ber vi nu inte om att dessa legioner änglar skall ingripa på våldsamt sätt till gagn för oss, innan den av Gud bestämda tiden är inne. Likväl vet vi, att de omger oss med sitt beskydd. ”Jehovas ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom och befriar dem.” (Ps. 34:7, AS) Vi vet att för närvarande är de ”andar till allmän tjänst”, som Gud sänder ut till att betjäna hans arvingar till Riket och deras följeslagare av en god vilja. (Hebr. 1:14, NW) Fatta alltså mod, även om du till synes står ensam. Härskarornas Jehova är med var och en av dem som utgör hans folk, över vilket hans namn nämnes, därför att de förblir på hans sida och förkunnar hans namn.

Vår upphöjda tillflyktsort

21. Hur visar vi, att Jakobs Gud är en upphöjd tillflyktsort för oss?

21. Jehova älskade Jakob och inte hans äldre tvillingbroder, Esau. Han förlänade förstfödslorätten till det stora abrahamitiska löftet åt Jakob och förändrade hans namn till Israel. Vi kan vara säkra på att han älskar sitt andliga Israel i denna tid, dem som invärtes är israeliter genom tro på Jehova och på hans utlovade säd, Jesus Kristus. Och nu är deras följeslagare av en god vilja älskade tillika med dem. Då vi har Jakobs Gud som vår upphöjda fristad, behöver vi inte organisera ”tillflyktsgårdar” i ensliga trakter och draga oss tillbaka i ensamheten där och överge vårt verksamhetsfält såsom förkunnare av Riket. Förtröstan på Jakobs store Gud ådagalägges inte genom att man gömmer sig i avskildhet, utan den ådagalägges genom att man modigt drar ut på verksamhetsfältet och sprider hans budskap om liv. ”Jehova bevarar de trogna.” (Ps. 31:23, AS) Att vi tar vår tillflykt till honom såsom vårt höga torn betyder att vi bevarar oss i enhet med honom, var vi än befinner oss på pliktens fält. På det sättet stannar vi kvar inom organisationen av hans teokratiska folk, som är kringspritt över hela jorden. Genom att vi fullgör de organisationsinstruktioner som är framställda i Guds ord, arbetar vi på samma sätt som våra medvittnen på alla andra platser. Samfällt förkunnar vi Jehovas namn och herradöme och bjuder alla som söker liv att taga sin tillflykt under Honom.

22. Vilken försäkran ger oss Psalm 46:9, 10 (8, 9, Ro) om att det kommer att finnas överlevande? Och vem skall skapa varaktig fred, och hur kommer det att gå till?

22. Underbart kommer det att bli att få uppleva förverkligandet av den tredje och sista strofen i Psalm 46. I den försättes vi till den utsiktspunkt, där en överlevande från världskatastrofen vid Harmageddon befinner sig: ”Kommen och skåden Jehovas gärningar, hans som har gjort ödeläggelser på jorden; i det han kommer krigen att upphöra intill jordens ände bryter han sönder bågen och hugger sönder spjutet, vagnarna bränner han i eld.” (Ps. 46:8, 9, Ro. Pss.) Denna inbjudan, som uttalas av dem som befinner sig inom Jehova Guds synliga organisation, är för oss en bestämd försäkran om att det kommer att finnas överlevande på jorden, sedan Harmageddonslaget har sopat bort denna gamla värld med förstörelsens kvast och renat jorden för den rättfärdiga nya världen. De överlevande kommer att veta besked och kommer att ha klart för sig, att det är Jehova genom sin mäktige stridsman, Jesus Kristus, som har åvägabragt de då synliga ödeläggelserna på jorden. Dessa ödeläggelser kommer inte att ha förintat jorden eller att ha förstört den, så att den inte kan återställas till ett paradisiskt tillstånd likt det som rådde i Édens lustgård. De kommer endast att ha ”störtat i fördärvet dem som fördärva jorden”. (Upp. 11:18, NW) Gud kommer inte att tillintetgöra sin fotapall, jorden, utan kommer att förhärliga den under det ko nungadöme som hans Kristus utövar. Alltså är det Jehova som genom Kristus gör slut på alla former av krig på jorden genom att förgöra alla krigshetsare, i det att han ”förstör de folk, som finna behag i krig”, och förstör deras förfärliga stridsvapen. — Ps. 68:31.

23. Vilka bland människorna kommer att få överleva världens ände?

23. Vilka bland människorna kommer att bli de som får överleva världens ände i striden vid Harmageddon och gå in i den nya världen av varaktig fred och säkerhet? Det blir de som rättar sig efter Guds, den Högstes, befallning i Psalm 46:10 (AS): ”Bliven stilla [Giv upp, Mo; Hören upp, Ro. Pss.] och veten, att jag är Gud; jag skall bliva upphöjd bland nationerna, jag skall bliva upphöjd på jorden.” Detta råd svarar mot det som ges i Psalm 2:10—12 (AS): ”Bliven därför nu visa, I konungar; låten undervisa eder, I domare på jorden. Tjänen Jehova med fruktan och fröjden eder med bävan. Kyssen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på vägen, ty hans vrede kan snart upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.” Sedan vittnesbördet framburits i årtionden, kan vi inte nu förvänta att politiska och religiösa härskare skall värdesätta och följa detta råd och lära känna att Jehova är Gud på ett sätt som betyder frälsning för dem. Men vi kan förvänta att individer av alla nationer skall upphöra med alla handlingar emot Jehova och hans teokratiska organisation och skall ge upp, bli stilla och lära känna honom och göra gott mot Kristi bröder. Detta betyder evigt liv.

24, 25. Vad utropar de som nu upphöjer Jehova, och hur bevisar de sanningen däri?

24. Det är här på jorden, vilken nu är en härd för uppror och djävulsdyrkan, som Jehova måste bli upphöjd för alltid. De som i denna avgörande tid för världen upphöjer Jehova kan med tillförsikt ropa ut slutorden i Psalm 46: ”Härskarornas Jehova är med oss; Jakobs Gud är vår tillflykt. Sela.” — Ps. 46:11, AS.

25. Detta är vad vi offentligt bekänner, när skräck och oro för krig och nationella farhågor driver folk in i icke-teokratiska, av människor bildade organisationer för att få skydd och försvar. De saknar tro och ringaktar de gudomliga löftena och följer i stället världslig visdom, världsliga ideologier och religioner. Vi vågar inte hysa deras fruktan. Vi får inte nu söka någon mänsklig tillflykt och bli lika denna världens icke troende människor. Vi. måste göra kunnigt, att härskarornas Jehova är segerns Gud och är med oss och är vår trygga tillflyktsort. Detta vill vi göra, inte genom att skryta med vår organisation, utan genom att taga Gud på orden och lägga vår tillit till honom i dagen. Han är med oss, om vi är med honom och inte blir någon del av denna dödsdömda värld eller hänger oss åt vänskap med den, utan ståndaktigt håller fast vid hans organisation och utbreder den rena tillbedjan av honom. Genom vårt handlingssätt såväl som genom våra ord måste vi ge till känna, att vår förtröstan inte står till en köttslig krigförings vapen, utan att vi kämpar på Jehovas sida med den andliga vapenrustningen från honom. Det hjälper till att hos alla de förskingrade fåren bygga upp tilliten till Jehova, den store Herden, när vi själva inte visar någon världslig fruktan, utan ådagalägger orubblig förtröstan på honom. Vi måste med all kraft hjälpa dessa andra får att nu finna den enda säkra tillflyktsorten och bege sig dit.

26. Vad är det nu vår kristliga förpliktelse att vara och göra?

26. Vår förpliktelse som kristna är nu att vara oförskräckta i Jehova Guds tjänst, under skuggan av hans mäktiga hand. Han uppmuntrar oss att inte låta våra händer sjunka på grund av fruktan, utan att hålla dem sysselsatta i det uppbyggande verket att bedriva biblisk undervisning bland människor av en god vilja. Bevara därför ert lugn och fortsätt fredligt med ert arbete som hans förkunnare av goda nyheter. Tag som aldrig förr vara på tiden nu, ty den tid varunder han visar tålamod och ännu kan låta sig finnas är kort. Han kommer aldrig att överge sina trogna, utan kommer att hjälpa oss, ”och det mycket tidigt”.

[Fotnot]

(The Watchtower, 15 mars 1951)

[Karta på sidan 322]

(För formaterad text, se publikation)

Templet

Altaret

Moria

Solomons plats och regeringsbyggnader

OFEL

DAVIDS STAD

Tyropoiondalen

Millo

Gihon

Hiskias vattenledning

Siloadammen

Gamla vattenledningen

Mur tillbyggd av Hiskia

Nedre dammen

Kidrons

Hinnoms dal (Gehenna)

En-rogel

Oljeberget