Frågor från läsekretsen

● Vid Vakttornets skola Gilead fick jag höra, att judarna hade för sed att döda dömda syndare, innan de hängde dem på pålen. Vad finns det för bevis för detta? — R. H., Peru.

Denna föreskrift ges i 5 Moseboken 21:22, 23: ”Om på någon vilar en sådan synd, som förtjänar döden, och han så bliver dödad och du hänger upp honom på trä, så skall den döda kroppen icke lämnas kvar på träet över natten, utan du skall begrava den på samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd; och du skall icke orena det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.” Detta visar, att sedan han blivit dödad upphängs han på trä, och därefter omtalas han som en död kropp. Att hans kropp blev upphängd på trä utgjorde en ökad vanära och tjänade också som ett varnande exempel för andra, att de skulle undvika ett sådant olyckligt slut på grund av olydnad.

Att på det sättet offentligt ge en varning åt andra var sannolikt ändamålet med att de som tog ledningen vid dyrkan av Baal-Peor blev dräpta och upphängda. ”HERREN sade till Mose: ’Hämta folkets alla huvudmän och låt upphänga sådana i solen för HERREN, på det att HERRENS vredes glöd må vändas ifrån Israel.’ Då sade Mose till Israels domare: ’Var och en av eder dräpe bland sina män dem som hava slutit sig till Baal-Peor.’ ” Därjämte lät Jehova en hemsökelse drabba dem som hade följt dessa, som tog ledningen i demondyrkan, så att hela antalet av dräpta var 24.000. Det tyckes som om omkring ett tusen av de dräpta var ”föregångsmän” och 23.000 var direkta offer för hemsökelsen från Jehova. (4 Mos. 25:4, 5, 9; 1 Kor. 10:8) Men det som vi bör lägga märke till här är att dessa ledande män i överträdelsen blev dräpta av ”Israels domare”, och sedan upphängda. De blev inte dödade genom hängning.

Det var denna föreskrift från Femte Moseboken som Josua hade i tankarna, då han hade att göra med konungen i Ai: ”Och konungen i Ai lät han hänga upp på en påle, där han fick hänga ända till aftonen. Men när solen gick ned, tog man på Josuas befallning hans döda kropp ned från pålen ” (Jos. 8:29) Lägg märke till att både här och i Femte Moseboken säges det att den döda kroppen togs ned, inte den levande människan. Om förbrytaren hade blivit hängd på pålen, medan han var vid liv, skulle han i vanliga fall fortfarande vara vid liv, då tiden kom att taga ned honom, så som fallet var med tjuvarna som blev upphängda med Jesus. Att Jesus redan var död efter så kort tid väckte förvåning. (Joh. 19:32, 33) I detta senare fall var det ju romarna som hade hängt upp dem, och enligt deras sedvänja hängdes offren levande på pålen. Den judiska sedvänjan, att först döda dem som skulle hängas upp, kommer också till synes i Josua 10:26: ”Därefter lät Josua slå dem till döds och hänga upp dem på fem pålar; och de fingo hänga på pålarna ända till aftonen.” Att kroppen avlägsnades vid solnedgången hindrade den från att gå i förruttnelse och sprida stank eller bli stympad av vilda djur under natten.