Frälsta från den kommande vreden

”Ni vände eder till Gud från edra avgudar till att vara slavar åt en levande och sann Gud och till att vänta hans Son från himlarna, vilken han uppväckte från de döda, nämligen Jesus, som befriar oss från den vrede som skall komma.” — 1 Tess. 1:9, 10, NW.

 1. Hur rörde sig Jehova framåt mot befrielse av rättfärdigt inställda människor?

MAJESTÄTISKT och hemlighetsfullt skred Jehova framåt mot sitt namns hävdande och förhärligande, danade och utvecklade en organisation, som skulle åvägabringa detta och samtidigt befria det suckande människosläktet och rädda det in i en rättfärdig ny värld. Efter många hundra års väntan, som gav Satan rikligt tillfälle att bevisa, huruvida han kunde förhindra människornas befrielse, utlöste Jehova en kedjereaktion av händelser, som slutligen kommer att leda till den mirakulösa befrielsen i striden vid Harmageddon. I överensstämmelse med det profetiska tillkännagivandet, att ”befriaren skall komma ur Sion”, grep Kristus Jesus sig an med sina plikter som Konung på den himmelska tronen och som det ”trogna och sannskyldiga vittnet” om Guds befrielse. (Ps. 14:7; Rom. 11:26, NW; Upp. 3:14, 1878) Med den på tronen insatte Jesu? började Jehova skapandet av de ”nya himlarna” och tar itu med att bygga upp sin regeringsorganisation. Den upphöjde Jesus göres till denna regeringsorganisations överhuvud och blir beklädd med all makt i himmelen och på jorden. (Matt. 28:18) Ingenting mindre än detta skulle säkerställa hans förmåga att fungera som Jehovas befrielseredskap.

 2. Vilka är nu en del av de ”nya himlarna”, och med vilket bemyndigande predikade de om kommande befrielse, medan de var på jorden?

2. Gud gav Jesus tolv trogna apostlar (Judas inte medräknad, vilkens plats ju intogs av Paulus), vilka nu, i kraft av att Gud befriat dem, är delaktiga i den ”första uppståndelsen” och har blivit gjorda till en del av de ”nya himlarna”. (Upp. 20:4—6) Liksom Kristus Jesus var de sanna och lydiga vittnen om Jehovas befriande makt, fastän de tjänade honom under stora svårigheter. De arbetade strängt och predikade den kommande befrielsen. Med vilket bemyndigande? Petrus svarar: ”I Jesu Kristi ... namn, hans som ni fastnaglade vid pålen. ... Detta är den sten, som av eder, ni byggningsmän, behandlades såsom av ingen vikt, vilken har blivit huvudhörnsten’. Dessutom finnes det ingen frälsning i någon annan, ty det finnes intet annat namn under himmelen, som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skola bliva frälsta.” — Apg. 4:10—12, NW.

 3. Vilka ytterligare åtgärder för befrielse till de ”nya himlarna” vidtar Jehova?

3. Gud fortsätter med att skapa de ”nya himlarna” och tar bland människorna ut sammanlagt 144.000 återlösta eller befriade, som bevisar sin osfrafflighet gentemot honom, och dessa trogna människor gör han till en del av Sion, sin regeringsorganisation. (Upp. 14:1—4) De trogna apostlarna är de första av dessa. Från tiden för pingsten till Kristi andra ankomst i härlighet och makt blir andra uttagna ur världen. Var och en som blivit uttagen på detta sätt måste vara lydig och lära sig tålamod genom att lida för Guds namns skull. Häri följer de sin Konung, ”ty Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren”. (1 Petr. 2:21, NW) Liksom Kristus Jesus är den förnämsta stenen, grundstenen, i de ”nya himlarnas” regeringsorganisation, så blir alla denna organisations medlemmar såsom ”levande stenar” uppbyggda in i detta andliga hus, för att de skall kunna utföra en välbehaglig himmelsk tjänst åt Gud och Kristus. (1 Petr. 2:3—8) Dessa, som är medarvingar med Kristus, blir befriade från denna världen till en tillvaro i de ”nya himlarnas” del av den rättfärdiga nya världen. Graven har inget grepp om dem, och inte heller kan någon politisk, militär eller annan jordisk aktion påverka deras befrielse in i den rättfärdiga världen. Detta garanteras av Gud själv.

 4. Under vilken dom kommer de människor på jorden, som har överlämnat sig åt Gud, och vilket löfte är givet åt dem?

4. Tidigare nummer av Vakttornet har för inte länge sedan publicerat bevisen för att Kristus år 1914 blev insatt på sin tron i de ”nya himlarna” såsom befriare. (Ps. 110:1, 2) Hans första handling var att befria himlarna från all orättfärdighet, vilket han åstadkom genom att slunga ut djävulen därifrån. (Upp. 12:7—9) Därpå ”öppnades Guds tempelhelgedom, som är i himmelen”. Detta var signalen till en stor befrielse från graven av dem som intill döden hade bevisat sig trogna sin kallelse som lemmar i Kristi kropp. Apostlarna var de första som kom att utgöra en del av Guds tempel under Kristus Jesus. (1 Kor. 3:16; 2 Kor. 6:16) Därpå följer en dom som börjar på Guds hus. Denna dom är ett rannsakande prov, som går ut på att avgöra, vem som är värd befrielse. Människor på jorden, som har överlämnat sig åt Gud, kommer under denna dom, denna prövning, för befrielse, och åt dem ges föreskrift att framhärda i rättfärdiga gärningar för att försäkra sig om befrielse. ”Bevisa dig trogen, även om det är förbundet med dödsfara, så skall jag giva dig livets krona.” — Upp. 2:10, NW; 2 Tim. 2:11.

 5. Vilka väntar ännu på befrielse till de ”nya himlarna”, och varför gör inte människorna i allmänhet det?

5. De ”nya himlarna” är nu upprättade, och Kristus har fullt herravälde över dem. Med honom är de trogna människor, de rättfärdighetens predikare, som verkade tillsammans med honom på jorden, nu befriade till evigt liv i himlarna. I väntan på sin befrielse till dessa ”nya himlar” är ännu de, som alltjämt befinner sig på jorden, men vilkas förhoppningar och strävanden gäller den höga kallelsen och som har andens vittnesbörd om att de är Guds söner. (Rom. 8: 16, 17, NW) Mänskligheten i allmänhet kommer inte att få någon del i befrielsen till Jehovas rättfärdiga nya världs ”nya himlar”, ty detta tillkommer endast dem som får adoptionen såsom Guds söner. — Rom. 8:14; Joh. 1:12; Gal. 4:4, 5; NW.

Människosläktets befrielse

 6. Vilken befrielse väntar andra medlemmar av människosläktet?

6. Vilka utsikter har då det stora flertalet av människorna, som nu bor på jorden, att bli befriade från det ve och lidande som nu hemsöker nationerna? Skall de då på obestämd tid överantvardas åt elände och fruktan, medan endast några få människor uppnår befrielse till de ”nya himlarna”? Nej, inte alls! Gud gör ingenting ofullständigt eller ofullkomligt, och den befrielse han har i sinnet omfattar allt vad han har skapat. (Jes. 45: 22 ; Upp. 12:12) Alla andra skapelser på jorden i denna tid, som förblir trogna, kommer också att befrias till hans rättfärdiga nya värld, fastän de inte kommer till himmelen. Men Guds sätt att befria är anmärkningsvärt olikt varje försök från världens sida i våra dagar.

 7. En ”stor skara” skall befrias till en rättfärdig värld på jorden. Vilken förändring måste därför komma?

7. ”Jorden är [Jehovas] och allt vad därpå är.” (Ps. 24:1) Därför låter han inte onda makter i oändlighet behålla väldet över jorden, utan jorden måste återföras till harmoni med hans storslagna uppsåt och inta sin plats som en del av hans rättfärdiga värld. ”Se, jag vill skapa ... en ny jord”, säger Jehova. (Jes. 65:17) Detta betyder inte ett nytt jordklot, ty det nuvarande klotet kommer inte att bli förstört och kommer därför inte att behöva ersättas. (Pred. 1:4) Men om Gud skall befria rättfärdigt inställda människor till de bättre förhållandena i en rättfärdig värld, här på själva jorden, då måste sakernas tillstånd på jorden fullständigt förändra sig till det bättre. (Ps. 115:16; Jes. 45:18) Vad Jehova verkligen skapar, det är ett nytt samhälle bland människorna, under nya sociala anordningar, med en rättfärdig regering, som har sina grundvalar i de ”nya himlarna”. (Hebr. 11:10) Det är till denna den ”nya jordens” del av rättfärdighetens nya värld, som flertalet av de människor som bevisar sig lydiga och trogna kommer att vinna befrielse.

 8. Hur överensstämmer detta med Guds tillkännagivna uppsåt i fråga om himmel och jord? Vad visar att kunskap är ett avgörande krav?

8. Detta är i överensstämmelse med Jehovas tillkännagivande, att han har gjort människan för jorden och jorden för människan. Det är i harmoni med Skriftens enkla sanning, att endast 144.000 någonsin kommer att uppnå befrielse till de ”nya himlarna” och därtill, att också en ”stor skara” av människor kommer att erhålla befrielse ”ur den stora bedrövelsen” och föras till ”livets vattenkällor”. Den ”nya jorden” har inte ännu blivit upprättad, men den kommer och är nu nära. Den slutsatsen, att kunskap om Gud är absolut väsentlig för befrielsen till denna ”nya jord”, får stöd i den inspirerade skribentens profetiska tillkännagivande: ”Ty jorden skall bliva full av kunskap om Jehovas härlighet, såsom vattnen täcka över havets botten.” (Hab. 2:14, Åkeson) Den är förvisso inte så fylld av kunskap nu, men alla de, som erhåller den välsignade befrielsen till den ”nya jorden”, kommer att göra den sådan. Det är deras kunskap, förenad med goda gärningar, som garanterar deras befrielse in i den världen.

 9. Vilken mera betydelsefull befrielse garanterar Jehova, förutom frigörelse från de nuvarande svårigheterna i världen?

9. Det är inte bara från de trångmål och bedrövelser och olyckor, som denna världen drar över sig i sin splittring och oenighet, som Jehova befriar dem som lyder honom. Han garanterar också deras befrielse från det fördärv, vari han genom Harmageddonstriden störtar dem som fördärvar jorden. Fastän nationerna nu är uppfyllda av vrede mot varandra och mot Jehovas folk, är den tid dock nära, då hans egen stora vrede skall komma över jorden, ”och den fastställda tid då de döda skulle dömas och då belöningen skulle givas åt dina slavar, profeterna, och åt de heliga och åt dem som frukta ditt namn, de små och de stora, och då de skulle störtas i fördärvet, som fördärva jorden.” (Upp. 11:18, NW) Att bli befriad i den tid då Gud verkställer domen över denna världen är av större vikt än att endast undslippa svårigheter nu.

Den väg som inte leder till framgång och den väg som gör det

10. Vilken utsikt till framgång har människornas nuvarande ansträngningar att själva befria sig, i opposition mot Jehovas sätt att verkställa befrielse?

10. Inga personer eller nationer har någon förmånsrätt att åtaga sig att försöka förändra den nuvarande världen till det bättre. Om detta försök sker med fredliga medel eller våld, genom politisk konspiration eller militärallianser för att förhindra angrepp osv., betyder ingenting. Gud själv är den som skall åvägabringa befrielse för folket. Det är han som skall skapa en ”ny jord” och öppna en väg ut ur det nuvarande världsdilemmat. Vilka sammanslutningar eller program det än må vara, som försöker utföra detta verk åt honom, så är de på förhand dömda att misslyckas. Atombomben står inte för honom som något skräckinjagande problem, och inte heller utgör ekonomiskt kaos något hinder för honom att utföra sitt beslut att göra om det mänskliga samhället. I hans väg står ingenting, som inte måste ge vika. Hans uppsåt skrider obevekligt framåt mot sin fullbordan, och människorna kan endast anpassa sig efter det eller bekänna att de inte bryr sig om det. De kan inte lägga någonting till det, ändra det, påskynda eller fördröja dess fullbordan — endast foga sig efter det eller förneka det. — Jes. 43:9; 2 Kor. 13:8.

11. Vilka viktiga punkter bör bevaras i minnet angående hur man bör uppföra sig nu?

11. Låt inte förtrycket och svårigheterna i världen förskräcka dig så att du misströstar. Fastän ondska och ogärningar florerar på jorden, bör du inte låta detta leda dig till den slutsatsen, att det är gagneligt att följa samma kurs. ”Ehuru hand förenas med hand bliver ond man icke ostraffad, men de rättfärdigas säd går fri [skall bliva befriad, AS].” (Ords. 11:21, Åkeson) Dra inte den slutsatsen, att det kommer att bäst tjäna dina intressen, om du vandrar de vägar som världens onda människorgår. Detta är inte befrielsens väg. Kom ihåg, att vi nu lever på Jehovas och hans Konungs dag, och ”i hans dagar skall den rättfärdige blomstra”. (Ps. 72: 7, AS; 1 Petr. 3: 12) Förtrösta inte på ditt eget hjärta, utan bemöda dig om att vandra visligt, ty ”den som förtröstar på sitt eget hjärta är en dåre, men vemhelst som vandrar visligt, han skall bliva befriad”. — Ords. 28: 26, AS.

12. Vilket handlingssätt bevisar sig nu, i ljuset av forntida exempel, vara ovist?

12. Tänk heller inte att du inte bör göra någonting annat än vänta på att befrielsen skall komma från Gud. Noa väntade inte sysslolöst på befrielse och räddning, men världen, som han predikade för, var nöjd med att vänta och ingenting göra. Tänk själv efter, vilket handlingssätt som ledde till befrielse och alltså var visast. Varje bemärkt person i den bibliska historien, för vilkens skull Jehova bevisade sig stark som befriare, visade först själv sin tro på den Allsmäktiges befriande makt. Tänk så å andra sidan på sådana som Egyptens Farao, som föraktade Jehova och hade mycket låga tankar om hans förmåga att rädda människor som älskar och tjänar honom. Farao var envis i att motstå Gud, och hans sinne förändrades inte ens när blomman av Egyptens manliga befolkning blev avmejad. Men när hans liv blev honom fråntaget, medan israeliterna på mirakulöst sätt räddades ur Röda havet, då dog hans hån och förakt med honom. Tänk på Goljat, som röt ut sitt trots mot Jehovas frälsande makt, till dess Davids, av Gud riktade, befrielsesten tystade hans kraxande röst. (1 Sam. 17: 45—52) Jehovas makt att befria och rädda visades till gagn för Simson, i det att en åsnekäke fick bli det ringa vapen, som kom de mäktiga filistéernas svärd, spjut och övriga stridsutrustning på skam. *— Domarboken 15.

13. Vad gäller nu beträffande befrielse liksom under varje av Gud föranstaltad domsperlod? Varför skall vi då predika?

13. För befrielse fordras tro, och tron kräver gärningar som ger mening och innehåll åt den. Det förhållandet, att några människor kommer att bli räddade från denna onda värld vid dess ände, betyder också att andra inte kommer att bli förda in i den rättfärdiga nya världen. Under varje period av dom från Gud har det varit på samma sätt: några har blivit räddade, andra har inte blivit det. Jesu liknelse om ”fåren och getterna” anger en motsvarande situation vid fullstäridigandet av denna tingens ordning. ”Fåren” går bort till evigt liv, och ”getterna”, som inte blivit räddade och befriade, till evig tillintetgörelse. (Matt. 25:31—46) Det står alltså klart, vad skälet är till att de goda nyheterna skall predikas på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd, nämligen att människorna skall få veta, vem som är den verklige befriaren, och få vetskap om hans rikesanordning, som skänker befrielse. ”Gud fann för gott att genom dårskapen i det som predikas frälsa dem som tro.” (1 Kor. 1:21, NW) Att lämna det budskapet utan avseende är att förakta Guds förmåga som befriare, lika visst som Farao i Egypten föraktade den. Se till, att du inte hör till Faraos kategori!

14. Vilken fast ståndpunkt måste nu de intaga, som söker befrielse?

14. Låt dig inte heller förvirras av dem. som kanske tar sig till med att förlöjliga tanken på en nära förestående stor befrielse från denna onda värld, eller av dem, som talar hånfullt om den framtidsutsikten, att Jehova skall befria döda från gravarna. Fortsätt att hålla de ord levande för ditt sinne, som Petrus uttalade, han som själv var en av de främsta förfäktarna av befrielse från kommande vrede in i den rättfärdiga världen. Redan Petrus insåg det nödvändiga i att man gör bruk av sin klara och rediga tankeförmåga för att mot en väldig våg av otro bevara de djupa sanningarna om den befrielse, som Gud skall verkställa, främst i sitt sinne. Han sade: ”Ty ni veta detta först och främst, att det i de yttersta dagarna skall komma bespottare med sin bespottelse, vilka vandra efter sina egna begärelser och säga: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortfar ju allt precis som från skapelsens början.’ ” (2 Petr. 3:1—4, NW) Detta är världens inställning. Om det inte vore det, skulle man inte se alla nationer i våra dagar anstränga sig så frenetiskt för att befria sig av egen kraft. Men trots alla ansträngningar finns det inte den ringaste garanti för säkerhet och befrielse i någon hittills framlagd mänsklig plan, och inte heller någonting som vittnar om verklig tillförsikt och övertygelse. Alltsammans är ett stort experiment, som visar att man ingenting har lärt av tidigare misslyckanden. — Ps. 20:8; 146:3.

15. Hur bjuder oss ett sunt omdöme att handla?

15. Vill du experimentera med ditt liv? Är du tillfredsställd med att riskera allt för den ovissa möjligheten, att mänskliga projekt kanske kan sätta dig i stånd till att överleva vilka svårigheter det än må vara, som kan komma över världen nu eller i en nära framtid? Eller är du intresserad av en befrielse som är säker, garanterad på ett sätt som inte lämnar rum för något tvivel? Skulle det inte vara bättre och ett bevis på sunt omdöme att förtrösta på den befrielse till en ny och rättfärdig värld, som Jehova ger? Det finns en överväldigande mängd av vittnesbörd om hans förmåga att befria. Skriften överflödar av bevis för att han står i begrepp att skapa en ny tingens ordning här i världen, till vilken han skall befria dem som älskar rättfärdighet. Pin noggrann undersökning skingrar alla tvivel om att nu levande människor inom kort skall få erfara den största befrielse som förekommit i den mänskliga historien, och detta mitt under det att Jehovas vrede ådagalägges i den största tillintetgörelse som någonsin skall komma över mänskligheten. Om det är befrielse du söker, varför då inte vända dig till en som förstår att befria?

16, 17. Hur visade David sunt omdöme i fråga om räddning och befrielse?

16. Konung David kände denne store befriare, Jehova, och fastän han själv var en väldig stridsman, underlät han dock inte att förlita sig på Jehova såsom frälsare. Kan det frambäras någon större hyllning åt Jehova såsom befriare och räddare än den som gavs honom av David? Hör här !

17. ”Jag älskar dig, o Jehova, min styrka. Jehova är min klippa och min borg och min befriare. ... Scheols band voro runt omkring mig, dödens snaror kommo över mig. I mitt trångmål åkallade jag Jehova och ropade till min Gud; han hörde min röst från sitt tempel. ... Då skakade jorden och darrade; också bergens grundvalar skälvde och skakades, därför att han var vred. Rök steg upp ur hans näsborrar, och eld ur hans mun förtärde. ... Jehova dundrade också i himlarna. ... Han sände ut från höjden, han tog mig, han drog mig upp ur många vatten. Han befriade mig från min starke fiende. ... Han befriade mig, därför att han har behag till mig. Jehova har belönat mig enligt min rättfärdighet.” — Ps. 18:2—21, AS.

18. Vad kommer den befrielse, som Jehova åvägabringar i striden vid Harmageddon, att göra klart en gång för alla?

18. På samma sätt kommer Jehova vid denna världens ände att befria och rädda dem som han har behag till, på grund av deras hängivenhet för honom. Han kommer att belöna dem enligt deras rättfärdighet, som ådagalagts genom tillit till honom och trogen lydnad i tjänst tillsammans med hans mäktiga organisation. Det är inte en befrielse ensamt för befrielsens skull, utan en befrielse för hans namns äras och härlighets skull. Den kommer att en gång för alla göra klart för hela skapelsen, att Jehova är Gud, den högste och allenarådande, och att allt som finns till är skyldigt honom lojalitet, undersåtlig tro, lydnad och hängivenhet, då han ju är universums store befriare och suverän. Endast de som ådagalägger detta fulla mått av hängivenhet kommer att få leva i hans rättfärdiga nya värld, ty inga andra kommer att bli frälsta från hans vrede, som kommer över den nuvarande, av djävulen behärskade, världen.

(The Watchtower, 1 februari 1953)