Kung döds välde brutet

 1. Vilken förödelse på sinnets och moralens område har döden bragt över människosläktet?

KUNG döds välde har bragt inte bara fysisk förödelse över människosläktet, utan förödelse också på sinnets och moralens område. Förutom att de tusentals sjukhusen är överfulla av folk med förvärkta leder, krökta ryggar, skadade nervsystem och hundratals olika åkommor, lägger vi också märke till människors oförmåga att behärska sig, deras orättvisa och omoraliska handlingssätt och den allmänna bristen på jämvikt mellan deras egenskaper. Satan har vållat att människans instinktiva önskan att tillbedja någon har vänts från Skaparen till det skapade. ”Oaktat de kände Gud, ärade de honom icke som Gud, och icke heller tackade de honom, utan de blevo inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. Oaktat de påstodo, att de voro visa, blevo de dåraktiga och förvandlade den oförgänglige Gudens härlighet till något som var likt bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.” (Rom. 1:21—23, NW) Alltefter den grad av civilisation, som människor besitter, tillbeder de fortfarande sådana ting som solen, elden, beläten, pengar, ägodelar eller sig själva och mänskliga organisationer. I stället för den obetingade kärlek som människorna borde hysa — till Jehova i främsta rummet och i andra rummet till nästan —, har Satan hos dem inplantat själviskhet, fruktan, snikenhet och hat. Genom ett enda mästerligt schackdrag, som förmådde våra första föräldrar att synda, kom motståndaren synden att härska som konung tillsammans med döden. Alltifrån den tiden har alla varit syndare, de har saknat Guds härlighet och inte nått upp till fullkomlig lydnad. Jehova är helig, fullständigt hängiven rättfärdigheten, fullkomlig. Ingenting mindre än helighet, fullkomlig lydnad, som på alla sätt är obefläckad, kan vara honom till behag.

 2. Vad är det för skillnad mellan Adams överträdelse och hans avkomlingars?

2. Vad är det då för skillnad mellan Adams överträdelse och de människors överträdelse, som följde efter honom fram till Mose? Paulus skrev ju: ”Icke desto mindre härskade döden som konung från Adam ned till Mose, även över dem som icke hade syndat i likhet med Adams överträdelse, hans som liknar den som skulle komma.” (Rom. 5:14, NW) Adam hade blivit skapad fullkomlig, det fanns ingen skavank eller svaghet i hans organism. Han hade fått den gudomliga lagen given åt sig, hade möjlighet att förstå och uppskatta dess vikt och ägde inom sig förmåga att visa fullkomlig lydnad. Likväl blev han trots allt detta en upprorsman. Hans olydnad var överlagd, uppsåtlig. Men med Adams avkomlingar har det varit en annan sak. De har inte haft Adams fullkomlighet och inte heller förmåga till en lydnad utan vank. Om det också inte är så, att allt orätt kan ursäktas dem, så har de i alla fall inte haft samma grad av ansvar.

 3. Vad avgör graden av ansvar? Ge exempel.

3. Det ansvar någon har beror på den grad av kunskap om Guds vilja som är möjlig för honom att erhålla och också som han redan äger. Efter Adams olydnad gav Gud honom inte omedelbart någon noggrant formulerad lag, vari han påbjöd det som han ville att människorna skulle göra och tillkännagav straff för olydnad. Det är skrivet: ”Där det icke finnes någon lag, där finnes icke heller någon överträdelse.” (Rom. 4:15, NW) Fördenskull avrättade Gud inte Kain för att denne hade mördat Abel, fastän Kain ingalunda betraktades som skuldlös, utan han lät honom leva under en förbannelse och med tillintetgörelse i utsikt. De släktled som levde mellan Adam och Mose hade inte den mosaiska lagen och stod därför inte under någon förpliktelse att hålla den.

 4. Varför är ogudaktiga människor utan ursäkt? Kommer okunnighet att befria dem?

4. Det gick mycket snabbt utför med de onda människorna under kung döds välde. Den högste Domarens eviga makt och gudom var tydligt synliga för dem både på jorden och i himmelen. Därför var de utan ursäkt, när de undertryckte sanningen och följde orättfärdigheten. Då dessa människor inte hade någon av Gud given lagbok, började de stifta lagar för sina egna hushåll eller familjer, och deras styresmän gjorde detsamma för nationen. Några, som önskade undgå Guds dom, förebar okunnighet om Guds vilja och vad synd är, och så uppstod olika religioner, som ignorerar syndens existens. De kan inte förklara dess början, dess straff och Guds föranstaltning för att avlägsna den från universum. Deras okunnighet om den befriar dem inte från dess fördömelse, utan gör endast att de blir hårdare bundna med dess kedjor. Ty var och en som utövar synd utövar också laglöshet, och därför är synd laglöshet. (1 Joh. 3:4, NW) All orättfärdighet är synd.

Dödens välde som konung

 5. a) Vilken verkan har syndens välde som konung utövat? b) Varför gav Jehova en lag åt Israel?

5. Här presenteras en annan konung för oss. Det är synden personifierad, synden härskande som konung. Vilken konung har inte synden varit! Se på alla hans besudlade jordiska undersåtar. I det att syndens myndighet tilltar världen utöver och brottslighet, korruption och skrymteri ständigt är stadda i tillväxt, betalar millioner människor — genom att föredra synden och tysta ner sitt samvete — dagligen sin tribut till denne kung. Att kung synd härskar hela världen runt tillsammans med kung död, ett välde som ingen levande människa är undantagen ifrån, bevisar att detta härskardöme har sitt ursprung hos våra första föräldrar. För att väcka människans samvete för synden och för att lära henne att söka Guds frälsning försåg Gud sitt utvalda folk med en systematiserad samling lagar. Dessa blev givna genom hans profet Mose 2.512 år efter skapelsen. Enligt dem skulle Gud tillräkna den felande hans synd eller anklaga honom för den. Ingen mänsklig lagbok skulle kunna för människor uppenbara Guds inställning beträffande synd, rätt och orätt samt medlet till försoning. Guds lagar tillkännagav klart och tydligt hur det förhöll sig med detta, och lagförbundets prästerliga tjänster utgjorde en skuggbild av att synden kunde avlägsnas endast genom en ändamålsenlig lösen. Frälsningen skulle komma genom Guds utlovade säd. ”Varför finnes då lagen? Den blev tillagd för att göra överträdelserna uppenbara, till dess säden skulle komma, åt vilken löftet hade blivit givet.” — Gal. 3:19, 24, NW.

 6, 7. Hur var det möjligt för Jesus att vara utan synd, och vilka steg måste han ta för att kunna åvägabringa lösen?

6. Vem är den som skall komma, som Paulus talar om? Den kommande är befriaren från kung död, Abrahams säd, den profet som är lik Mose. Eftersom döden kom som en följd av synden, måste det vara en som är fri från synden som skall kunna avlägsna synden och övervinna döden. Det är Jesus Kristus, den enda syndfria människa som någonsin fötts av en kvinna. Han föddes helig och felfri, inte därför att hans mor var felfri, ty hon var en judisk ungmö, som härstammade från Adam. Nej, det kom sig därav, att han var avlad av en syndfri, fullkomlig fader, Jehova Gud. När ett föräldrapar fortplantar sig, kommer den livgivande sperman från fadern och befruktar ägget i modern, som i sin tur frambringar sin avkommas kropp. När den tid var inne då Jesus enligt Guds bestämmelse skulle födas, överfördes Jesu fullkomliga liv från himmelen till äggcellen i jungfrun Marias moderliv. På detta sätt fick Kristus Jesus inte mänskligt liv från syndaren Adam, utan erhöll endast en mänsklig kropp genom Adams avkomling Maria. För att födas av henne måste han lägga av all sin himmelska härlighet och ställning. Han hade varit hos Fadern i ett okänt antal tusenårsperioder i det flydda, förenad med honom i skapelseverket. Han var Guds förstfödde och enfödde Son, genom vilken Jehova skapade allting annat, både synligt och osynligt. (Joh. 1:1—3; Kol. 1:15—18; Upp. 3:14) När Guds bestämda tid för Jesu födelse kom, sände Gud ut sin Son, som blev frambragt ur en kvinna och som kom för att stå under lagen, på det att han genom köp måtte frigöra dem som är under lagen, för att vi för vår del måtte få adoptionen såsom söner. (Gal. 4:4, 5, NW) Jesus föddes under Mose lag, som israelit, men han blev inte fördömd av denna lag, ty han var den enda människa som höll den fullkomligt.

7. I vilket avseende råder det likhet mellan den förste Adam och Kristus Jesus? Förvisso inte i det handlingssätt som den förste Adam valde, så att han blev ännu en syndare. Nej, inte i det avseendet. Aposteln Paulus kunde förstå, att då den en gång fullkomlige Adam hade blivit fader till ett helt släkte, som nu var syndare, så måste den som skulle återlösa och befria några av dessa vara en som var fullkomlig, såsom Adam hade varit, för att han skulle kunna åvägabringa ett frikännande eller ett upphävande av den skuld som påvilade dem. Likheten ligger i det förhållandet, att lika måste gå för lika. (5 Mos. 19:21) Adam hade varit syndfri, fläckfri, en fullkomlig människa, inte delvis människa och delvis Gud, och Guds Son måste vara detsamma. Om inte detta hade erfordrats, kunde han ha materialiserat sig, dvs. iklätt sig en synlig mänsklig gestalt, såsom änglar hade gjort vid tidigare tillfällen, när de visade sig för Abraham, Lot och andra. Men eftersom en fullkomlig mänsklig organism krävdes såsom offer, för att rättvisans fordringar skulle uppfyllas, föddes Jesus av en mänsklig jungfru, i likhet med människor. Ty det är skrivet: ”Du åstundade icke offer och gåva, men du beredde en kropp åt mig”; så också: ”Därför, då ju de ’små barnen’ äro delaktiga av blod och kött, blev han också likaledes delaktig därav.” — Hebr. 10:5; 2:14; NW.

 8. a) I överensstämmelse med vilken egenskap hos Gud måste människosläktets frikännande ske, och hur visades det erforderliga offret i en skuggbild? b) Endast på vilket sätt kunde kung döds välde brytas?

8. Jehovas frikännande av människosläktet från synden och dess straff kunde ske endast i överensstämmelse med hans egenskap rättvisa och måste med nödvändighet vara en fri gåva. Han är sen till vrede och stor i mildhet, han förlåter missgärning och överträdelse, men låter ingalunda den skyldige bli ostraffad. (2 Mos. 34:6, 7) Det erforderliga offret visades i en skuggbild genom det offer som frambars av Abel, vilken slaktade ett djur i sin hjord och utgöt dess blod. Det visades i en bild genom Israels påskalamm och årliga försoningsoffer och illustrerades genom Abrahams offrande av sin son. Jesus kom för att hävda sin Faders namn och för att bli detta offer. Han sade: ”Människosonen kom, icke för att bliva betjänad, utan för att tjäna och för att giva sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matt. 20:28, NW) Fastän han var den förnämste livsförmedlaren, blev han dödad; men Gud upphöjde honom till en frälsare för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse. Synden hade medfört död, Guds Lamm kom för att taga bort världens synd — inte den synd som häftar vid den gamla världen, vilken är dömd till förintelse, utan deras synd, som skall utgöra rättfärdighetens nya värld. (Apg. 3:15; 5:31; Jak. 1:15; Joh. 1:29) Endast på det sättet kunde kung döds välde brytas.

 9, 10. a) Hur kan vi få röna gagnet av Guds föranstaltning för liv? b) Vad uppenbarar denna anordning beträffande Jehova Gud, och vilka inbegripes i den?

9. Hur kan vi då erhålla de gagneliga verkningarna av Guds nådefulla föranstaltning, så att vi inte behöver förgås? Inte genom okunnighet om synden och dess följder och inte heller genom att hålla lagförbundet. Paulus säger: ”Alla de, som hava syndat utan lag, skola också förgås utan lag, men alla de, som’ hava syndat under lagen, skola dömas av lagen.” (Rom. 2:12, NW) Alltså skulle alla förgås. Ingen skulle bli frälst. Judar såväl som andra är allesammans syndare. ”Men nu har, utan lag, Guds rättfärdighet gjorts uppenbar, såsom det omvittnas av lagen och profeterna, ja, Guds rättfärdighet genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som hava tro. Ty det är ingen åtskillnad.” (Rom. 3:21, 22, NW) Att vi utövar tro på lösenoffret medför att vi får röna en oförtjänt godhet, den fria gåvan att stå i en icke fördömd ställning inför hans Son. Att vi tar emot frigörelsen genom den lösen, som betalats av Kristus Jesus, och att vi överlämnar oss åt Jehova och troget tjänar honom, detta försäkrar oss om att vi skall bli förklarade rättfärdiga av honom. På det sättet erhåller vi gagnet av hans nådefulla föranstaltningar och kommer inte att förgås.

10. Så upphöjd, ädelmodig och barmhärtig är Guds föranstaltning, att mänskliga ord inte räcker till för att beskriva den. Den uppenbarar och ådagalägger hans egen rättfärdighet, genom att han förlåter synder som begicks i det förflutna, medan han utövade fördragsamhet, och genom att han förklarar dem rättfärdiga, som han har tagit ut ur alla nationer till att bli ett folk för hans namn. Dit räknas alla de som skulle komma att utöva en likadan tro som Abraham, vare sig de kom från judarna eller från nationerna. Dessa kunde säga: ”Må vi därför, då vi nu hava blivit förklarade rättfärdiga såsom ett resultat av tro, åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi också hava vunnit vårt tillträde förmedelst tron till denna oförtjänta godhet, vari vi nu stå, och må vi jubla på grund av hoppet om Guds härlighet.” (Rom. 5:1, 2, NW) Församlingsklassens medlemmar emotser en himmelsk härlighet. Jehovas andra får emotser att de, när de blir förklarade rättfärdiga, skall få den jordiska härlighet, som är förbunden med Guds avbild och likhet och vari Adam från början skapades.

11. a) Vilken kontrast råder mellan försyndelsen och Guds fria gåva? b) Vilka förmåner åtnjuter vi som följd av denna gåva?

11. Men det råder kontrast mellan den överträdelse, som fick döden till följd, och Guds fria gåva. Guds fria gåva åstadkommer för oss, som utövar tro, någonting gott, som är större än någon skada som vi kan ha blivit utsatta för såsom avkomlingar av syndaren Adam. Ty om många dog genom den enda människans försyndelse, så överflödade Guds oförtjänta godhet och hans fria gåva, tillsammans med den oförtjänta godheten genom den enda människan Jesus Kristus, så mycket mera åt många. (Rom. 5:15, NW) Vi har i våra dagar en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Han är en präst, som är fylld av kärleksfull godhet, sveklös, obesudlad, skild från syndare, och en som är i stånd till att handla måttfullt med de okunniga och vilsefarande. Vi har Guds ord, som blivit så mycket fastare, vi har bättre kunskap, och vi har hans ande och hans organisation. Vi kan glädja oss åt ett nytt förhållande till honom genom hans Son; vi har många trogna föredömen i fråga om ostrafflighet och en härlig skatt, tjänsten. Bör inte detta göra oss rustade till att bryta kung synds makt i vårt liv?

12. Vari uppenbaras Guds oförtjänta godhet mot hans skapelser?

12. Guds oförtjänta godhets överflödande rikedom uppenbaras i det förhållandet, att medan domen till följd fick fördömelse, som kom sig av en enda försyndelse, så fick gåvan till följd en förklaring av rättfärdighet, ett frikännande, inte från en enda, utan från många försyndelser. Vilka bland människorna kan göra gällande, att de i sitt handlingssätt inte har begått överträdelser och smädat Jehovas namn, endera medvetet eller på grund av okunnighet? Hur tillfredsställande är då inte löftet: ”Lyckliga äro de, vilkas laglösa gärningar hava blivit förlåtna och vilkas synder hava blivit överskylda; lycklig är den man, vilkens synd Jehova på intet vis kommer att taga med i räkningen.” (Rom. 4:7, 8, NW) År 1918 hade Guds folk visat en läpparnas orenhet och människofruktan genom att försumma att ge offentlig lovprisning åt Jehova. Men hur lycklig var inte deras lott, när deras arbete med att avge vittnesbördet blev återupplivat, när de på nytt blev upptagna i Guds ynnest och alla deras synder blev kastade bakom hans rygg!

13. Vilket storslaget framtidsperspektiv beträffande jorden var det som Jehova förutsåg och beslöt, åvägabringa, och genom vilket medel kommer det att förverkligas?

13. Tänk på det storslagna framtidsperspektiv, som Jehova förutsåg och hade beslutat för verkliga. Han startade till att börja med en värld utan synd och död, och hans uppsåt är att ha en värld utan synd och död, när alla hans fiender har blivit tillintetgjorda. Män och kvinnor, fullkomliga till sinne och kropp, fria från synd och orättfärdighet, utan svagheter eller åkommor av något slag, kommer att bebo jorden för evigt. Såsom konungar i liv kommer de återigen att ha herravälde över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden. Detta storslagna resultat kommer att ha åvägabragts genom de nya himlarnas tusenåriga styrelse. Dessa nya himlar eller nya osynliga styrelsemakter kommer att bestå av dem som i rikt mått har fått del av Guds oförtjänta godhet i förbindelse med Kristus Jesus och har haft del i hans lidande. Såsom aposteln Paulus säger: ”Ty om genom den enda människans försyndelse döden härskade som konung genom denne ende, skola de, som erhålla den oförtjänta godhetens och rättfärdighetens fria gåvas överflöd, mycket mera härska som konungar i liv genom den ende, Jesus Kristus.” — Rom. 5:17, NW.

14. Hur uppenbaras Guds exakta rättvisa i att han sörjer för frigörelse åt människosläktet?

14. Jehovas exakta rättvisa uppenbaras klart i alla hans handlingar. Ingen kan på rätt sätt fatta hans göranden och låtanden utan att inse att rättvisa är hans trons grundval. Med en logik, som saknar motstycke i någon litteratur utanför bibeln, visar aposteln Paulus, hur fördömelsen röjes undan genom Kristus, vilken Gud frambar som ett offer till försoning genom tro på hans blod. Han säger: ”Därför, såsom genom en enda försyndelse resultatet för människor av alla slag blev fördömelse, likaså har även genom en enda handling av rättfärdiggörelse resultatet för människor av alla slag blivit att de hava förklarats rättfärdiga för liv. Ty alldeles såsom genom den enda människans olydnad många gjordes till syndare, likaså skola också genom den enes lydnad många göras rättfärdiga.” — Rom. 5:18, 19, NW.

Den oförtjänta godhetens välde som konung

15, 16. a) Vilken konung bestrider syndens och dödens rätt att härska? b) Genom vilket medel och med vilket resultat?

15. Men se, en annan konung uppstår, som bestrider syndens rätt att härska som konung och som motverkar hans makt. Det är den konung som heter oförtjänt godhet. Synden har utövat sitt välde jämsides med döden. Den oförtjänta godheten härskar genom rättfärdighet. Synden bragte död, den oförtjänta godheten bringar liv. Synden var som en udd; den gav ett sting — likt det som gavs av den giftige ormen, vilken ljög om Jehova och hans ord. Sanningen gör en fri från hans makt. Paulus skrev: ”Den udd som åstadkommer död är synden, och lagen giver åt synden dess makt.” (1 Kor. 15:56, NW) Allt som lagen sade, det talade den till dem som var under lagen, för att var mun måtte bli tilltäppt och hela världen måtte bli straff skyldig inför Gud. När vi tänker på detta, hur nådig är då inte Jehovas föranstaltning, som tillkännages i dessa ord: ”Nu kom lagen in vid sidan för att överträdandet måtte överflöda. Men där synden, överflödade, där överflödade den oförtjänta godheten ännu mera. För vilket ändamål? För att, alldeles såsom synden härskade som konung med döden, så måtte också oförtjänt godhet härska som konung genom rättfärdighet med evigt liv i sikte genom Jesus Kristus, vår Herre.” — Rom. 3:19; 5:20, 21, NW.

16. Vilken glädje kan vi inte hysa! Fastän synden alltjämt härskar i dem som hör denna världen till, vilket leder till död, så kan likväl den oförtjänta godheten härska som konung i oss, vilket leder till liv. ”Likaså också ni: räkna eder för att i sanning vara döda med avseende på synden men levande med avseende på Gud genom Kristus Jesus. Låt därför icke synden fortfara att härska som konung i edra dödliga kroppar, så att ni skulle lyda deras begärelser. Fortsätt icke heller med att frambära edra lemmar åt synden som orättfärdighetens vapen, utan frambär eder själva åt Gud som rättfärdighetens vapen.” — Rom. 6:11—13, NW.

17. Vilka frågor angående vårt handlingssätt bör vi nu lämpligen göra oss?

17. Käre läsare, hur frambär du dig? Vad är det som du låter vara rättesnöret för ditt liv? Är det principer, ett fasthållande vid den fundamentala sanningen, eller passioner? Är det lydnad för Guds bud eller tillfredsställandet av köttet? Har du överlämnat ditt liv åt Jehova? Har du smakat glädjen i att regelbundet vara med om Jehovas vittnens församlingsmöten och bibelstudier? Har du mognat därhän att du frambär eller erbjuder dig själv till tjänst, liksom de tre hundra i Gideons lilla här, om vilka det säges att de stod var och en på sin plats? Vi är slavar antingen åt synden med död i sikte eller åt lydnaden med rättfärdighet i sikte.

18. Vilket val bör vi göra, och vad fordras av oss för att vi skall vara på den segrande sidan?

18. Vi måste välja mellan underkuvaren och befriaren. Att understödja Satans lögner, att leva omoraliskt eller att utöva avgudadyrkan betyder att understödja kungarna synd och död och att erhålla den lön de ger. Om vi tjänar Jehova, befriar det oss från bojor nu och kommer att tillförsäkra oss Guds gåva, evigt liv. Kommer du att ta del i att kungöra denna befrielse? Om du inte redan har slutit upp i ledet på den segrande sidan, så gör det nu. Den frukt vi bar i gångna tider bestod av sådant som vi nu blyges för, ty slutet på detta är döden. ”Men emedan ni gjordes fria från synden och i stället blevo slavar åt Gud, hava ni nu eder frukt på helighetens väg, och slutet är evigt liv.” (Rom. 6:22, NW) ”Låt oss alltid genom honom frambära åt Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungöra hans namn.” (Hebr. 13:15, NW) Då kommer också vi att bli övertygade om att varken död eller liv eller änglar eller herradömen eller ting som är här eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.

19. Vad måste vi göra för att kunna vandra i ljuset?

19. Den tid varunder kungarna synd och död har utövat väldet har varit en mörk natt av gråt för mänskligheten. Början av den oförjänta godhetens välde liknar en ny dags gryende ljus. ”Natten är långt framskriden, dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga bort de gärningar som höra mörkret till, och låt oss ikläda oss ljusets vapen.” ”Ni äro alla ljusets söner och dagens söner. Vi tillhöra varken natten eller mörkret.” (Rom. 13:12; I Tess. 5:5; NW) För att kunna förbli i ljuset måste vi vandra i broderlig kärlek och hålla det nya budet, såsom aposteln Johannes förmanar oss, emedan mörkret håller på att försvinna och det sanna ljuset redan lyser. (1 Joh. 2:8) Om vi fortsätter med att vandra i det ljuset, ger detta oss seger över kung synd.

20, 21. a) Vilken anklagelse mot Jehova utslungade djävulen, och vem bevisade att den var falsk? b) Vem kommer att få del med Kristus Jesus i hans verk att hävda och upphöja Jehova och i hans seger över kung död?

20. Tänk nu några ögonblick på den slutliga triumf som Jehovas oförtjänta godhet skall uppnå också över kung död. Satan, som är den onda viljans upphovsmän, utslungade den falska anklagelsen, att man inte kunde lita på Jehova och inte sätta tro till hans ord, och hela den himmelska skapelsen var vittne till hans anklagelse. Vem på jorden skulle förneka detta påstående, bevisa att djävulen är en lögnare och kvalificera sig för att bli hans baneman och därigenom hävda Jehovas ord och namn? Det var inte den förste Adam, ty han anslöt sig till sammansvärjningen, vilken gick ut på att smäda Jehova. Därigenom kom det inte att finnas någon enda fullkomlig människa på jorden, som kunde ta upp Jehovas sak. Men genom Jehovas oförtjänta godhet kom ”Människosonen” till jorden och kvalificerade sig såsom den andre Adam. ”Det är ju så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’ Den siste Adam blev en livgivande ande. Den första människan är av jorden och danad av stoft; den andra människan är av himmelen.” (1 Kor. 15:45, 47, NW) ”Ty vi veta att Kristus, sedan han nu har blivit uppväckt från de döda, icke mer dör; döden är icke mer husbonde över honom.” ”Men Gud uppreste honom genom att lösa dödens våndor, ty det var icke möjligt för honom att förbliva fasthållen av den.” (Rom. 6:9; Apg. 2:24: NW) Kristus bevisade, att djävulen är en lögnare, och kvalificerade sig för sin uppgift. Jehovas lags majestät kunde inte hålla honom kvar i döden, då han ju var utan skuld, och därför uppreste Gud honom såsom den som genom döden bevisade sig värdig att tillintetgöra den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen. I seger utropar Kristus: ”Jag blev död, men se, jag lever alltid och evinnerligen, och jag har nycklarna till döden och till Hades.” — Hebr. 2:14; Upp. 1:18, NW.

21. Lägg märke till, hur Gud i sin kärlek har ordnat så att andra skulle få del med Kristus i verket att hävda och upphöja Jehova. Aposteln Paulus talar om uppståndelsehoppet för de trogna 144.000 invigda underpräster, som Jehova har kallat ut, och säger; ”Men när detta som är förgängligt ikläder sig oförgänglighet och detta som är dödligt ikläder sig odödlighet, då kommer den utsagan att bliva uppfylld, som är skriven: ’Döden är uppslukad för evigt.’ ’Död, var är din seger? Död, var är din udd?’ ” (1 Kor. 15:54, 55, NW) Dessa vinner seger genom Jesus Kristus, och Satan kommer inom kort att bli krossad under deras fötter. Seger genom Kristus kommer också att bli den lott som tillfaller människorna av en god vilja, de trogna andra fåren, som har hopp om evigt liv på jorden. Vare sig det sker genom uppståndelse eller genom att de går levande genom Harmageddon för att leva för evigt i den nya världen, så vinner de under alla förhållanden seger över döden, ty de får del i Rikets eviga välsignelser. ”Och döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer. Det som förr var har försvunnit.” (Upp. 21:4, NW) Dödens välde som konung kommer att ersättas av livets välde, och livet skall för alltid härska som konung, när människosläktets slutliga provsättning är överstånden.

(The Watchtower, 15 juni 1953)