”Dessa goda nyheter om riket”
1. Vilka frågor om människans hopp för framtiden tränger sig på oss?
VAD hoppas ni för framtiden? Är det helt enkelt att få genomleva några år på jorden i hopp om att få erfara en smula nöje och lycka under den korta tiden, innan döden gör slut på det? Vad har ni för hopp om liv bortom döden? Vad har framtiden i beredskap åt mänskligheten på jorden i allmänhet? Kommer någon katastrof till slut att förinta jorden och allt liv på den?
2. a) Hur svarar folk på olika platser på dessa frågor? b) Vad är förnuftigt att göra, om vi vill skaffa oss ett säkert hopp för framtiden, och varför det?
2 På dessa frågor kommer folk i olika delar av världen att ge något olika svar. Det finns många olika religioner och många olika uppfattningar om vad framtiden bär i sitt sköte för människosläktet. Andra har själva dragit sina slutsatser om hur deras framtid kommer att te sig. Om vi vill ha ett säkert hopp för framtiden, är det helt visst förnuftigt att ta reda på vad den allenarådande och allsmäktige Guden har för avsikter i fråga om människan och om vår jord, som är människans hem. Då han ju har skapat människan, är han den som bestämmer vårt öde, och detta har han också gjort. För dem som behagar Skaparen väl finns det en lycklig framtid, och denna lyckliga framtid tillkännagavs för människan på jorden genom en särskild representant för Skaparen, nämligen Jesus Kristus. Han kallade sitt budskap för ”dessa goda nyheter om riket”. — Matt. 24:14, NW.
3. Var finner vi de upplysningar som behövs för att vi skall förstå allt om ”dessa goda nyheter”, och varför finner vi dem endast där?
3 Vad är då ”dessa goda nyheter”? För att man skall kunna förstå vad de är och vad ”riket” är, som det här talas om, och hur det kommer att skänka välsignelser åt människosläktet, är det nödvändigt att veta någonting om Guds, den Högstes, syften och om hans sätt att handla med mänskligheten. Dessa upplysningar finner vi i en bok, bibeln. Den som kan kapa solen, månen och stjärnorna, vår jord och allt det underbara på den, fiskarna, fåglarna, markens djur, träden och blommorna, och så människan, denne kan helt visst också skapa en bok. Eftersom det är Skaparens uppsåt att göra upplysningarna om allt detta tillgängliga i hela världen på ett sådant sätt, att var och en skall vara i stånd till att själv ta del av och kontrollera dessa upplysningar, måste det finnas en skriven redogörelse, som man kunde vända sig till för att få bevis. Den enda skriftliga redogörelsen för Skaparens uppsåt med avseende på människan och jorden är bibeln, denna heliga bok som Gud har bevarat genom tiderna och som har blivit översatt till hundratals språk. I denna bok skall vi finna svaren på alla de viktiga frågorna om vårt liv här på jorden och våra förhoppningar för framtiden.
4. Nämn några av de viktiga frågor, som bibeln ger oss svar på, och visa vad vi nu bör göra.
4 Vem är Gud? Hur och varför har han danat människan? Varför finns det ondska och lidande på jorden? När kommer de att upphöra? Vilken framtid väntar jorden och människan, och vad skall man göra för att vinna liv från Gud? Alla dessa och många andra frågor får vi svar på i bibeln. Bibeln är Guds ord, vari han uppenbarar sig och sina syften för oss. (Joh. 17:17; 2 Tim. 3:15—17) Låt oss då vända oss till denna bok och lära känna något av dess innehåll.
Den sanne Guden
5. Om vi önskar få liv, vad måste vi då erkänna i fråga om Gud, och varför är det orätt att försöka göra en bild av Gud för att tillbedja den?
5 Det finns bara en sann Gud, som är allsmäktig och allenarådande och som är Skaparen, vilken ”har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är”. (Apg. 4:24) Alla som önskar få liv, hans förnämste Son, Kristus Jesus, inbegripen, måste erkänna hans överhöghet och vara honom underdåniga. (1 Kor. 15:28) Gud är osynlig för människoögon, och ”ingen har någonsin sett Gud”. (1 Joh. 4:12) Därför är det alltså orätt av människan att försöka göra en bild av Gud för att tillbedja den. Han kan inte liknas vid någon eller något. Han är makalös. Om honom skrev profeten Jesaja, kapitel 40, verserna 18 och 25: ”Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?” Han är källan till allt liv, och därför är det till honom vi måste sätta vårt hopp om evigt liv i framtiden.
6. Varför har Gud ett namn, vad är det, och varför måste vi känna honom under hans namn?
6 För att skilja sig från de många falska gudar som tillbeds har den allsmäktige Guden ett personligt namn. Detta namn är Jehova. Psalm 83:19 säger om honom (enligt AV): ”För att människorna må veta att du, som allena bär namnet JEHOVA, är den högste över hela jorden.” För att bli en sann tillbedjare av honom måste man därför lära känna honom under hans namn Jehova.
Kristus Jesus
7. Vem är förnämst av Guds skapelser, och varför kallades han Ordet?
7 Förnämst av Guds skapelser, som Han har under sig, är hans son, som kom till jorden och fick namnet Jesus. Bibeln visar att denne hade levat som en andevarelse i himmelen, innan han kom till jorden. På den tiden kallades han Ordet, dvs. han var Jehovas språkrör gentemot alla andra skapelser som fick tillvaro. — Joh. 1:1; Kol. 1:16; Upp. 19:13.
8. Är Jesus och Jehova Gud samma person, och är de jämlika?. Vad sade Jesus härom?
8 Jesus och Jehova Gud är inte samma person, och inte heller är Jesus jämlik Gud. Jehova allena är den högste och allenarådande. Därför sade Jesus om Jehova: ”Fadern är större än jag.” (Joh. 14:28) Han har alltid varit och är lydig mot sin Fader i himmelen och har alltid varit förenad eller ett med Gud i hans rättfärdiga gärningar. Därför att de var i harmoni eller överensstämmelse med varandra, kunde Jesus säga: ”Jag och Fadern äro ett.” (Joh. 10:30) Men han menade inte att de var en och samma person. Det skulle vara dåraktigt att säga detta, då vi ju senare finner hur Jesus beder till sin Fader med dessa ord: ”Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill.” — Matt. 26:39; jämför Johannes 17:20—22.
9. Över vad har Jesus nu blivit härskare, och vad lärde han sina efterföljare att bedja om?
9 Jesus är Guds förnämste Son och hans högst älskade, och han har blivit konung i Guds rike, varigenom rättfärdighet och frid skall åvägabringas i en ny värld. Medan han var på jorden, lärde han sina efterföljare att bedja om detta rike och att rikta denna bön till Jehova, deras himmelske Fader. ”I skolen alltså bedja sålunda: ’Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.’ ” (Matt. 6:9, 10) Men låt oss, innan vi går vidare och undersöker, varför Jesus kom till jorden såsom människa och dog och varför hans predikande om Riket utgjorde sådana goda nyheter, först gå tillbaka till den tid då Gud skapade den första människan i Edens lustgård.
Synden, döden och djävulen
10. Hur blev den förste mannen och den första kvinnan till, och vad fick de befallning att göra?
10 Ursprungligen skapade Gud en första man och en första kvinna, vilka hette Adam och Eva. De var fullkomliga, och Gud satte dem i en paradisisk lustgård i den del av jorden som kallades Eden. Han gav dem denna befallning: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder”; och de skulle råda över alla andra skapelser på jorden. — 1 Mos. 1:27—31.
11. Hur sattes deras lydnad på prov, och av vilken skapelse leddes de till att handla som de gjorde?
11 Om de förbleve trogna och lydiga mot Skaparen, skulle de få leva för evigt på jorden i frid och i besittning av allt som deras hjärtan kunde önska. Men fastän de var fullkomliga till kropp och sinne, var de ännu oprövade, och Gud gav dem tillfälle att bevisa sin lydnad för honom under provsättning. Han gav Adam denna befallning: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.” (1 Mos. 2:16, 17) Bevisade de sig trogna under detta prov? Bibelns redogörelse visar att de inte gjorde det. I 1 Mosebokens 3:e kapitel beskrivs det hur först kvinnan och sedan mannen underlät att hålla Guds bud, i det att de åt av trädets förbjudna frukt. Vem var det som bedrog dem? Berättelsen talar om en orm, men det måste ha varit någon osynlig, övermänsklig makt bakom ormens handlingar. Vi skall strax se, vem denna osynliga makt var.
12. Vad skedde med Adam och Eva, sedan de hade syndat, och vem var den osynliga makten bakom ormen i Edens lustgård?
12 I sin befallning angående frukten på detta träd hade Gud sagt till Adam: ”När [på den dag, 1878] du äter därav, skall du döden dö.” (1 Mos. 2:17) Och så lät nu Gud denna dom börja verka. Först drev han ut Adam och Eva ur paradisets lustgård, och från den dagen började de att dö, och i sinom tid dog de fullständigt och återvände till det stoft, varav de var tagna. Deras handling av olydnad mot Gud, deras uppror mot Guds bud, drog döden över dem, och då det ju var först sedan de hade syndat som alla deras barn föddes, så vidarebefordrade de synden och döden till sina avkomlingar och således också till oss. ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” (Rom. 5:12) Den osynliga makt bakom ormen, som ledde dem till uppror mot Gud, var därför ansvarig för deras död och var en mördare. Jesus identifierade denne mördare för oss, när han sade till andra som följde detta onda väsen: ”I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen I göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” (Joh. 8:44) Det var alltså Satan, djävulen, som var den osynliga makt som stod bakom ormen i Eden, och det är han som är den store rebellen mot Gud och hans uppsåt.
13. a) Hur blev djävulen till? b) Vem talade sanning om följden av att äta av den förbjudna frukten, och hur har djävulen försökt bestyrka det som han sade till Eva?
13 Djävulen var ursprungligen en andlig son till Gud, och som sådan var han fullkomlig, men han tillät högmod och lystnad efter makt till att bli lik Gud utveckla sig i hans hjärta, och detta ledde honom till att göra uppror och till att förmå Adam och Eva att göra gemensam sak med honom i hans uppror. Han ville bli lik Gud den Högste och bli dyrkad och tjänad av andra skapelser. (Hes. 28:14, 15, 17) Det sätt varpå han fick Adam och Eva till att följa sig bestod i att han sade dem en lögn. Vi kommer ihåg, att Gud hade sagt, att om det första människoparet åte av den förbjudna frukten, skulle de dö, men djävulen sade genom ormen: ”Ingalunda skolen I dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är.” (1 Mos. 3:4, 5) Vem talade sanning, Gud eller djävulen? Dog Adam verkligen? Bibelns redogörelse säger, att han gjorde det: ”Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år; därefter dog han.” (1 Mos. 5:5) För att försöka föra sin ursprungliga lögn vidare kom Satan emellertid fram med den tanken, att när människan dör, ser det bara ut som om hon doge, att det bara är kroppen som dör och att någonting inne i henne, en själ eller ande, lever vidare, antingen på så sätt, att den blir född igen endera i en annan människas eller i ett djurs gestalt, eller också så, att den beger sig till någon andevärld. Är detta sant? Vad sker i verkligheten med människan när hon dör?
14. Innebar Guds varning till Adam att endast kroppen skulle dö, och vilka bibelverser visar om en död människas själ är vid liv någon annanstans?
14 När Gud sade att Adam skulle dö, om han bleve olydig, sade han ingenting om att endast kroppen skulle dö och att Adams själ skulle fortsätta att leva någon annanstans. Han sade helt enkelt så här: Du skall döden dö, eller som några översättningar säger: förvisso dö. Lägg märke till följande bibelställen, som klart visar att när någon dött, är han fullständigt död och inte vid liv någon annanstans. ”Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa. Hans andedräkt går ut, han återvänder till sin jord; på själva den dagen förgås hans tankar.” (Ps. 146:3, 4, v. 4 enl. AV) ”Och väl veta de som leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” (Pred. 9:5, 10) ”Se, alla själar höra mig till, faderns själ såväl som sonens. Mig höra de till. Den själ, som syndar, hon skall dö.” — Hes. 18:4, 1878.
15. Går då vid döden en människas själ direkt till någon osynlig värld, och varpå grundar sig läror av detta slag?
15 När en människa dör, går hennes själ alltså inte raka vägen till himmelen, inte heller går hennes själ till en plats av pina, som kallas ”helvetet”, och inte heller skulle denna själ kunna komma tillbaka såsom en ”ande” eller ett ”spöke” för att hemsöka den döda människans anhöriga. Alla dessa läror är grundade på Satans ursprungliga lögn, att människan inte dör, och Satan har förmått många att tro dem, för att hålla dem i fruktan och vända dem bort från den sanna förståelsen av Guds uppsåt.
16. Vad har människor letts till att tro om dödas så kallade andar och om trollkarlar och trollkvinnor, och vad har bibeln att säga om trolldomsutövning?
16 Många människor har letts till att tro att sjukdomar och krämpor framkallas genom det inflytande som döda personers ”andar” utövar, och de har därför vänt sig till medicinmän och trollkarlar, som påstår att de kan blidka ”andarna”. Det finns trollkvinnor som påstår att de kan komma i kontakt med de döda och överbringa budskap till de levande eller att de genom hjälp från de dödas ”andar” har övernaturliga krafter. Dessa trosuppfattningar är likaså grundade på djävulens lögn, och för att komma människan att tro att hon inte dör vid döden, har han sett till att dessa läror har blivit spridda. Bibeln framhåller särskilt att ingen får ut öva någonting sådant som trolldom. ”Hos dig må icke finnas någon som låter sin son eller dotter gå genom eld eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller häxeri, ingen som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar andar eller som är en spåman eller som söker råd hos de döda. Ty en styggelse för HERREN är var och en som gör sådant, och för sådana styggelsers skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig.” — 5 Mos. 18:10—12.
17. Hur går det då med människan, när hon dör? Vilken föranstaltning har Gud därför gjort för det döende människosläktet?
17 Den enkla sanningen i denna sak är att när en person dör, är han död, omedveten, och vet alltså ingenting. Nåväl, kanske ni säger, det där ger ju ingen framtidsutsikt, eller hur? Om en människa, när hon dör, går ned i graven och det så är slut med henne, vad finns det då för hopp för oss? Det är här, till svar på dessa frågor, som bibeln ger oss kännedom om Jehovas oändligt underbara och barmhärtiga föranstaltning för människosläktet, nämligen
Lösen
18. Vad är en lösen? Hur beredde Gud en lösen för människosläktet, och till vilket gagn för människan, om hon utövar tro på den?
18 En lösen är någonting som löser, någonting som medför befrielse, någonting värdefullt som betalas för att åvägabringa frigörelse från träldom. I bibeln har ordet avseende på Guds anordning för att befria människor från synden och från döden, som har kommit genom synden, och därför läser vi i Matteus 20: 28: ”Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” Genom att sända sin Son, Jesus Kristus, till jorden beredde således Jehova Gud genom honom och hans död ett återlösningspris. Människor som utövar tro på denna anordning och som troget tjänar Gud kan få livets gåva, i det att de blir frigjorda från arvsynd och från evig död såsom en följd av synden. Så här läser vi i Romarna 6:23: ”Ty den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”
19. Vad krävdes för att lösen skulle kunna betalas, och hur åvägabragtes detta värdefulla ting i Jesu person?
19 Som vi redan har sett, kom synden och döden in i världen när Adam gjorde uppror mot Gud. Adam förlorade för sig själv och för sina efterkommande ett fullkomligt mänskligt liv på en paradisisk jord. Förmedelst lösen köpte Kristus Jesus tillbaka det som hade gått förlorat, nämligen fullkomligt mänskligt liv med dess rättigheter och jordiska framtidsutsikter. Guds lag föreskrev, som vi finner i 5 Moseboken 19: 21, att lika skulle ges för lika; följaktligen måste ett fullkomligt mänskligt liv offras för det fullkomliga mänskliga liv som hade gått förlorat. Ingen människa på jorden som var en avkomling av syndaren Adam skulle kunna åvägabringa denna lösen, ty var och en var själv under syndens och dödens fördömelse genom arv från Adam. De hade inget fullkomligt mänskligt liv att offra. Därför kunde endast Gud åstadkomma lösen, och han gjorde detta genom att överflytta sin enfödde Sons liv, denne Sons som var hos honom i himmelen, till Marias, en judisk jungfrus, moderliv. (Matt. 1:23) Utan hjälp av en jordisk fader blev Jesus alltså född på mirakulöst vis. På det sättet ärvde han inte någon fördömelse från Adam. Detta barn, Jesus, växte upp och blev en fullkomlig man, och såsom sådan ägde han det värdefulla ting, ett fullkomligt mänskligt liv, som kunde utgöra en lösen.
20. Varför blev Jesus offrad i döden, och hur gjordes det möjligt för honom att frambära värdet av lösen? Var och till vem?
20 När Johannes döparen såg Jesus nalkas, liknade han honom vid ett lamm till offer och sade: ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd!” (Joh. 1:29) Det fullkomliga människoliv som Jesus utgav i döden är det värdefulla ting som utgör en lösen. Tre dagar efter sin död uppstod Jesus, och fyrtio dagar därefter for han upp till himmelen. Han återtog inte mänskligt liv vid sin uppståndelse utan blev upprest som andevarelse. (1 Petr. 3:18) När han for upp till himmelen, frambar han åt Gud värdet av sitt fullkomliga mänskliga liv såsom det offer, som kunde borttaga synder. — Hebr. 9:24, 26.
21. Vilka är det som får gagn av lösen, och hur uppkommer deras tro?
21 Vilka är det som får gagn av lösen? Svaret är: Endast de som tror eller utövar tro. Johannes 3:36 säger: ”Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.” Adam var en uppsåtlig syndare och blev rättvisligen dömd till döden, och därför kommer han inte att få gagn av lösen. Likaså kommer inga andra uppsåtliga rebeller mot Jehova att erhålla något gagn av denna barmhärtiga anordning. För att människor skall bli frälsta från den död som kommer av syndens verkningar, måste de skaffa sig kännedom om Guds barmhärtighet genom Kristus Jesus och sedan hysa tro på denna anordning som han har gjort. Denna tro kommer genom studium av Guds ord, som klargör Guds lösenanordning. De måste inse och erkänna att de är syndare och är under dödens fördömelse därför att de härstammar från Adam. De inser sitt behov av lösen.
22. Vilket hopp upplåts genom att lösen åvägabragtes, och var skall det förverkligas?
22 Genom att en lösen åvägabragtes uppläts ett hopp om evigt liv. Bibeln visar att förmedelst lösen skulle några få liv förlänat åt sig i himlarna, andra på jorden. Låt oss nu ta reda på vad bibeln har att säga om detta framtida hopp om liv.
Himmelriket
23. a) Hur brukar bibeln ordet ”himlar”? b) Varför beslöt Gud att upprätta en ny styrelse över jorden, och vilka eller hur många kommer att utöva denna styrelse?
23 När ordet ”himmel” har avseende på förnuftsbegåvade skapelsers hem, syftar det på andevärlden. Det är där som Gud bor med sina heliga änglar. Ordet ”himlar” syftar också på härskare som är högre och mäktigare än människan eller på den osynliga styrelse som utövas över jorden av andemakter. Ursprungligen hade Satan, medan han ännu var den ”kerub, som skuggade vida”, och innan han syndade, myndighet gentemot människan på jorden och utgjorde således de osynliga ”himlarna” eller den osynliga styrande makten närmast över människan. När den vittskuggande keruben gjorde uppror, beslöt Gud att upprätta en ny himmelsk styrelse över jorden. Den skulle kallas för ”himmelriket”. (Matt. 3:2) Detta himmelska rike visades i bild genom Sion, som var regeringssätet inom Israels nation, vilken en gång var Guds utvalda folk. Det himmelska riket eller Sion skulle utgöras av skapelser som skulle få genomgå många prov och prövningar och som skulle bevara sin ostrafflighet ända till döden genom att troget följa i Kristi Jesu fotspår. I kapitlen 7 och 14 av Uppenbarelseboken visas det att dessas antal är begränsat till 144.000, ett ganska ringa antal i jämförelse med jordens befolkning. När Jesus var på jorden, började han välja ut dem som skulle vara förenade med honom i detta himmelska rike. Han liknade dem vid får och sade: ”Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” (Luk. 12:32) Från Jesu tid och till nu har utväljandet av det himmelska rikets medlemmar pågått, och i våra dagar, efter nitton hundra års utväljande, finns ännu på jorden en liten kvarleva av de 144.000.
24. Hur blir dessa kallade till detta himmelska rike, och när blir detta rike fullständigat?
24 De som utgör denna himmelrikesklass blir ”kallade” förmedelst Jehovas ord och hans ande, dvs. genom Jehovas ord lär de känna detta hopp om tjänst i det himmelska riket, och förmedelst sin ande, som verkar gentemot dem, gör Jehova dem till sina andliga söner och övertygar dem om att detta hopp är för dem. I Romarna 8:16, 17 läser vi: ”Anden själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn. Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom för att också med honom bliva förhärligade.” (Se också Johannes 3:3—5.) När de sista medlemmarna av rikesklassen fullbordar sitt jordiska lopp, trogna intill döden, då kommer det himmelska riket, som består av 144.000 medlemmar under Konungen, Kristus Jesus, att bli fullständigat genom deras uppståndelse från de döda till liv i himmelen. Detta rike kommer att härska över alla andra skapelser i himlarna och alla dem som vinner liv på jorden.
25. Vilka har i uppdrag att predika ”dessa goda nyheter om riket”, och varför är dessa nyheter ”goda”?
25 De av denna klass som ännu finns kvar på jorden i vår tid i köttet (kvarlevan) har det uppdraget från Gud, att predika de ”goda nyheterna om riket”. Och hur goda är inte dessa nyheter om Riket! Det är detta himmelska rike som skall utplåna allt uppror och återställa frid och rättfärdighet i universum. Det kommer att förgöra Satan och alla hans redskap. Under Rikets rättfärdiga styrelse kommer Skaparens ursprungliga syfte att bli utfört, nämligen att jorden skall befolkas med människor som skall tjäna, prisa och ära sin kärleksrike Gud. Allt detta kommer att hävda eller rentvå och upphöja Gud Jehovas namn, ord och uppsåt. Det kommer att visa, att han är den högste och allenarådande. Då det är himmelriket som skall åstadkomma detta, innebär det att Riket är av större vikt och betydelse än någonting annat och att läran om det är den mest betydelsefulla i bibeln.
Liv på jorden
26. Var skall det eviga liv åtnjutas, som Psalm 37:11, 29 framhåller ett hopp om? Hur stämmer den bön, som Jesus lärde sina efterföljare att bedja, överens med detta?
26 För länge sedan skrev psalmisten profetiskt: ”De ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid. De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.” (Ps. 37:11, 29) Längre fram citerade Jesus från denna psalm, i Matteus 5: 5, och bestyrkte således sanningen i detta hopp om evigt liv på jorden. Somliga religiösa organisationer framhåller utsikten till endera liv i himmelen eller evig pina i ett brinnande helvete. Som vi har sett, stöder bibeln inte uppfattningen om evig pina, och den begränsar inte hoppet om framtida liv i frid och lycka endast till himmelen. Under det himmelska riket (vartill endast ett begränsat antal är kallat) kommer ett obegränsat antal att erhålla den välsignelse som består i fullkomligt mänskligt liv på jorden. Det var därför som Jesus lärde sina efterföljare att bedja till Gud: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matt. 6:9, 10, NW.
27. Vad för slags människor håller nu på att avskiljas för detta hopp om jordiskt liv, och hur talade Jesus likt en herde om dessa?
27 Kallelsen till det himmelska arvet håller nu på att upphöra, men bibeln gör det klart, att Jehova nu avskiljer och till sin ynnests sida för över en stor skara av fårliknande individer, som önskar tjäna honom och som hoppas på att få liv på en paradisisk jord under det himmelska riket. Likt en herde talade Jesus om dessa andra får i Johannes 10:16: ”Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.”
28. a) Vilka förändringar måste ske för att denna välsignelse skall komma mänskligheten till del? b) Vad är alltså de ”goda nyheterna” för denna tid?
28 Men innan dessa välsignelser kan komma mänskligheten till del, måste det ske stora förändringar, inte sant? För att frid och rättfärdighet skall kunna blomstra här, måste ondska, förstörelse, sjukdom och död försvinna från jorden. När och hur skall det ske? Bibeln visar att allt detta skulle bli verklighet sedan Kristus Jesus kommit för andra gången och hans rike blivit upprättat i himmelen. De goda nyheterna i vår tid är att Kristus Jesus har kommit tillbaka, att Guds rike med Kristus som regent har upprättats och nu härskar i himmelen och att Satan, hans onda änglar och hans synliga tjänare på jorden inom kort kommer att bli tillintetgjorda i striden vid Harmageddon. Hur vet vi detta?
Jesu närvaro i konungslig makt
29. Är Jesu andra ankomst synlig för människoögon? Vilka förhållanden och vilka skriftställen avgör svaret?
29 När Jesus sade att han skulle komma tillbaka, menade han inte att han skulle återvända i köttet, synlig för människorna på jorden. Han har överlämnat detta jordiska liv till en lösen och kan därför inte ta tillbaka detta liv igen. När han kom till jorden första gången, i mänsklig gestalt, var detta en förnedring för honom. (Hebr. 2:9) Men vid sin andra närvaro kommer han inte som en människa, ”ringare än änglarna”, utan han kommer som ett andeväsen i all sin härlighet. (Matt. 25: 31) Till följd härav är hans återkomst i konungslig makt osynlig för människan på jorden. Innan han lämnade jorden, hade han sagt till sina lärjungar: ”Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer.” (Joh. 14:19) Jesus har nu blivit gjord till sin Faders ”väsens avbild” och bor därför hos sin Fader i ett ljus som ”ingen människa har sett eller kan se”. (Hebr. 1:3; 1 Tim. 6:16) Jesu andra ankomst eller närvaro kan alltså inte ses med de bokstavliga ögonen, utan med hjärtats eller förståndets ögon. — Ef. 1:18.
30. Med hjälp av vad skulle de på jorden levande kunna förstå, att Jesus åter var närvarande och var konung?
30 Jesus angav vad som skulle bevisa hans närvaro i konungslig makt, i det han förutsade vissa framträdande händelser och förhållanden, som tillsammans skulle utgöra ett stort ”tecken”. Genom att se dessa synliga företeelser, som utgör ”tecknet”, och förstå deras betydelse skulle de som då levde på jorden kunna veta, att Jesus hade tagit sin konungamakt i besittning i himmelen och därför var närvarande som konung över det länge utlovade Riket. Vad skulle utgöra detta ”tecken”?
31. Hur formade Jesu apostlar sin fråga om detta, och vad sade Jesus skulle vara begynnelsen till födslovåndorna?
31 Detta spörsmål uppstod i Jesu apostlars sinnen, ty de frågade: ”Säg oss, när detta skall ske, och vad skall vara tecknet för din tillkommelse och världens ände?” (Matt. 24:3, 1878) Till svar sade Jesus: ”Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra; men allt detta är allenast begynnelsen till ’födslovåndorna’.” — Verserna 7 och 8.
32. Hur gick denna förutsägelse om ”begynnelsen till ’födslovåndorna’ ” i uppfyllelse, och hur förutsade Jesus den tid av våndor eller smärtor, som skulle följa därefter?
32 Enligt detta skulle alltså det stora tecknet börja med ett världskrig. Åren 1914 till 1918 var trettio nationer inbegripna i krig med varandra, och det har därför blivit kallat det första världskriget. Det åtföljdes mångenstädes av hungersnöd och farsoter, och dessa förhållanden fortfor att bringa ve och elände över jorden sedan det första världskriget hade slutat. Ja, det var faktiskt många fler som dog av farsoterna än som blev dödade under de fyra krigsåren. Vidare har sedan 1914 fler jordbävningar rapporterats än någonsin förut i historien, och dessa vållade stor förödelse både vad egendom och liv beträffar. Likväl sade Jesus: ”Allt detta är allenast begynnelsen till ’födslovåndorna’.” Och så har alltså sedan det första världskriget födslovåndornas eller smärtornas tid fortsatt och har inbegripit ett andra världskrig, ännu förfärligare än det första. Nu fruktar man för att ännu ett krig skall bryta ut, vari ännu ohyggligare förstörelsevapen skall komma till användning. Hungersnöd plågar alltjämt mänskligheten och jordbävningar likaså. Alla människor känner sig osäkra och undrar vad framtiden egentligen har i beredskap åt dem. Jesus gav en träffande beskrivning av dessa förhållanden, som utgör en del av det tecken han profeterade om. Han sade, att ”på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen”. — Luk. 21:25, 26.
33, 34. Vilket år började alltså Jesus regera, och vilka händelser i himmelen följde på denna Rikets födelse?
33 Alla bevis ger alltså till känna att Jesus tog sin konungamakt i besittning och började sin regering från himmelen år 1914. Men varför skulle denna underbara händelse åtföljas av olyckor och vånda på jorden? Uppenbarelseboken ger oss svaret i sitt tolfte kapitel.
34 Satan, som är Gud Jehovas förnämste motståndare, hade fram till den tiden haft möjlighet att uppträda bland Guds skapelser i himmelen. Satan ville inte att Riket skulle börja härska eller skulle ”födas”, som det symboliskt benämns i Uppenbarelseboken 12. Satan ville ha herraväldet över jorden för egen räkning, så att när tiden kom då Jehova skulle bjuda sin Son, Kristus Jesus, att regera, måste det givetvis bli en strid mellan det nyfödda Riket och Satan. Vi läser i Uppenbarelseboken 12:7—10: ”Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem, men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem. Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: ’Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.’ ”
35. Varför fortsätter således olyckor och våndor att hemsöka jorden, och varför sade Jesus att vi inte skulle förlora hoppet, när vi såg dessa förhållanden?
35 Fastän denna seger över Satan framkallade glädje i himlarna, gjorde den likväl inte ände på Satans inflytande över jorden. Hans rörelsefrihet var nu begränsad till jorden, och då han visste att hans slut närmade sig, gjorde han naturligtvis allt vad han kunde för att vända jordens inbyggare bort från Jehova. Vers 12 lyder: ”Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.” Men att vi ser dessa förhållanden bör inte komma oss att förlora hoppet, ty de utgör tecknet till att det sedan länge utlovade Riket har blivit upprättat i himlarna. Det betyder att Satans tid är kort, och snart kommer han och alla hans redskap att bli tillintetgjorda i den slutliga striden vid Harmageddon, och därför sade Jesus: ”Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.” — Luk. 21:28.
36. Vilken del av ”tecknet” är förutsagd i Matteus 24:14, och hur har ni själva sett den gå i uppfyllelse?
36 Det finns en annan del av tecknet, som vi ännu inte har talat om, och det är den som åsyftas i Matteus 24:14: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (NW) Medan världen lider sorg och smärta och är i fruktan för framtiden, skulle det således enligt profetian inom alla nationer finnas människor som går omkring och predikar, och de skulle predika ”dessa goda nyheter om riket”. De skulle hålla på med att förtälja för folk om det upprättade Riket. Denna del av tecknet går också nu i uppfyllelse, och ni har själva sett detta. Har inte någon kommit till er och talat om för er om Riket? Och överallt i världen, i mer än 150 länder och områden, bland vilka också många öar i havet räknas, och på mer än hundra språk, predikas nu av Jehovas vittnen dessa goda nyheter om det upprättade Riket.
37. Vilken annan del av ”tecknet” har följt som resultat av detta predikande?
37 På grund av sin trohet i detta arbete med att predika Riket har Jehovas vittnen blivit hätskt förföljda i alla länder. Också detta förutsade Jesus för dem: ”Och I skolen bliva hatade av alla folk för mitt namns skull.” — Matt. 24: 9.
38. Vad är syftet med detta predikande, och vid vad liknas de som lyssnar med välvilja, och vid vad de som inte lyssnar?
38 Syftet med detta predikoarbete är att åt dem som är av en god vilja gentemot Jehova och önskar tillbedja honom för att undfly den tillintetgörelse, som skall komma över Satans värld, och sedan få leva för evigt i en ny, rättfärdig värld ge varning och hjälp att välja den rätta kursen. De som skulle lyssna till budskapet och hysa tro på det liknades av Jesus vid får. Dem som förkastar budskapet och strider mot det liknade han vid getter. Predikandet om Riket vållar alltså en uppdelning i världen: å ena sidan fåren och å den andra getterna. ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem ifrån varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra.” — Matt. 25:31—33.
Slutet på denna tingens ordning
39. a) Vad bevisar uppfyllelsen av detta tecken i dess olika delar? b) Vad innebär slutet på ”tingens ordning”?
39 Således ser vi alla de olika delarna av det tecken, som Kristus Jesus talade om, nu gå i uppfyllelse: Världskrig, hungersnöd, farsoter, rådlöshet i hela världen, sorg och olyckor på jorden, predikandet av ”dessa goda nyheter om riket”, förföljelse mot dem som predikar dessa goda nyheter och slutligen människornas uppdelning i två klasser. Detta teckens uppfyllelse bevisar inte endast att Kristus Jesus regerar från himmelen, utan också att slutet på denna ”tingens ordning” är nära. (Matt. 24:3, NW) Detta innebär inte ett slut på vår bokstavliga jord, ty bibeln säger: ”Jorden står evinnerligen kvar.” (Pred. 1:4) Det som får ett slut är den onda värld, över vilken Satan är gud, och detta medför tillintetgörelse för honom och hans onda demoner och för alla dem som följer honom på jorden. (2 Kor. 4:4, där 1878 har ”denna världens gud”.) På det sättet kommer jorden att bli renad från all ondska.
40. Vilket avgörande krig är ännu nödvändigt att utkämpa, och varför kommer Guds tjänare inte att ta någon del i det?
40 Emedan Satan alltjämt är besluten att hålla sig kvar i sin ställning som ”denna världens gud”, måste det bli ytterligare ett krig mellan honom och Jehova, och detta krig är striden vid Harmageddon. (Upp. 16:14—16) Guds tjänare på jorden kommer inte att behöva ta del i striden. Kristus Jesus kommer att anföra de himmelska härskarorna av Jehovas änglar i det slutliga angreppet mot Satan och hans organisation. Denna organisation skall han då i grund förstöra och rädda de lydiga bland människorna in i en ny värld, som är rättfärdig. (Upp. 19:11—16) Att på detta vis göra slut på denna tingens ordning är det enda sättet att befria världen från det onda och bereda möjlighet för frid och rättfärdighet att blomstra. Detta kan endast den allsmäktige Guden, Jehova, göra.
41. Vad predikar Jehovas vittnen förutom att välsignelser skall komma dem till del som älskar Gud, och varför gör de detta?
41 Har människor alls haft framgång i att avlägsna ondska och orättfärdighet från jorden? Har de kunnat åstadkomma enhet och harmoni mellan nationerna, som är så splittrade genom olikheter i fråga om språk, ras och religion? Nej, det har de inte. ”Dessa goda nyheter om riket” talar således om det enda bestående botemedlet. ”Dessa goda nyheter om riket” handlar också om denna världens ände, och fördenskull talar Jehovas vittnen troget inte endast om de välsignelser som Jehova har i beredskap åt dem som älskar och tjänar honom, utan också om hans tillintetgörande domar över dem som står honom emot och är onda. Uppdraget från HERREN Gud bjuder dem att ”förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; ... att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, ... [att] trösta alla sörjande”. — Jes. 61:1, 2.
42. Vilka företeelser skall inom kort försvinna för evigt, och vilka förhållanden skall enligt profetiorna råda bland dem som nu vänder sig till Gud?
42 Ja, det är goda nyheter att få veta att ondska, omoraliskhet, stridigheter, krig, ja, och sjukdom och krämpor med åtföljande smärta och sorg, att allt detta nu inom kort skall försvinna för evigt. Bibeln talar om de förhållanden som skall råda bland dem som vänder sig till Jehova Gud nu i ändens tid för denna tingens ordning, och därom säger den bl. a. så här: ”Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. Och var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har HERREN Sebaots mun talat.” (Mik. 4:3, 4) Det kommer att vara frid inte endast mellan människorna inbördes, utan också mellan människan och djuren. ”Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar. Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hål och ett avvant barn sträcka ut sin hand efter basiliskens öga. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” — Jes. 11:6—9.
43. Hur överensstämmer psalmistens bön för Konungens Son med det föregående?
43 Den rättfärdige konungen, Kristus Jesus, den evige Konungens, Gud Jehovas, Son, kommer att till fullo utöva makten, och de som då lever på jorden kommer att känna gagnet av hans rättvisa och rättfärdiga styrelse. Därför bad den inspirerade psalmisten så: ”Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen. Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt. Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet. Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren. Dig frukte man, så länge solen varar och så länge månen skiner, från släkte till släkte.” — Ps. 72:1—5.
44. Hur kan man få leva i en sådan fullkomlig värld, och vad sade Jesus, med tanke på denna utsikt, att man borde göra, när man såg ”tecknet”?
44 Vilken underbar framtidsutsikt att glädja sig åt! Skulle ni tycka om att leva i en sådan fullkomlig värld? Ni kan få göra det, om ni visar de fårlika egenskaperna ödmjukhet och villighet att följa, och om ni nu verkligen följer den rätte Herden, Kristus Jesus, och ställer er på Jehovas sida genom att sätta tro till ”dessa goda nyheter om riket”. Med dessa den nya världens förhållanden i sikte kan de fårliknande människorna ta de ord till hjärtat, som Kristus Jesus yttrade, sedan han hade talat om tecknet på sin närvaro: ”När dessa ting börja inträffa, så räta upp eder och lyft upp edra huvuden, ty eder befrielse nalkas. Jag säger eder i sanning: Detta släktled skall ingalunda försvinna, förrän allt inträffar.” (Luk. 21:28, 32, NW) Ja, ni kan komma att höra med till de ”får”, som lever nu i detta släktleds tid och som blir räddade genom den slutliga striden vid Harmageddon och förda över till den renade jorden bortom denna strid. Vad måste man göra för att bli ett av Herren Jesu ”andra får” och vinna hans välsignelse? Låt oss undersöka vilka steg bibeln visar att vi måste ta.
Överlämnande
45. Vad är först nödvändigt, innan vi kan göra vad Gud kräver av oss?
45 Innan vi kan göra vad Gud kräver av oss, måste vi lära känna Honom, vi måste ha kunskap om hans uppsåt och syften, och vi måste utöva tro på honom och hans Son, Kristus Jesus. Tron är grundad på kunskap, och den rätta kunskapen finner vi i bibeln. Jehova har i denna tid sett till, att de ödmjuka på jorden skall bringas i beröring med hans ord, ty han låter sina vittnen gå omkring bland folket och predika ”dessa goda nyheter om riket” och hjälpa dem som har en god vilja att studera Guds ord och att så vinna den kunskap som kommer att föra dem till livet. ”Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.” — Rom. 10:17.
46. Vad innebär det att ha tro? Och vad innebär det att man överlämnar sig åt Gud?
46 Tron innebär att en person, på grund av den kunskap från bibeln han har förvärvat, hyser en fast förvissning om att Gud existerar och att Han kommer att belöna dem som allvarligt söker honom och att bibeln är sann och är människans tillförlitlige vägvisare. Att ha tro betyder också att erkänna Jesus såsom sin frälsare och återlösare. Denna tro kommer individen att förändra sitt sätt att leva. Han vänder sig bort från att följa denna världens ondska och tjäna sina egna själviska begärelser och börjar i stället göra Guds vilja. Då han inser, att han har Gud att tacka för allt vad han äger och att det enda sättet att behaga Gud är att tjäna Honom, så överlämnar han sig åt att göra Guds vilja. Det innebär att han samtycker till att göra vadhelst Guds ord bjuder honom att göra. Jesus sade: ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv och taga upp sin tortyrpåle och följa mig beständigt.” — Matt. 16:24, NW.
47. Hur tillkännager man offentligen, att man har överlämnat sig, såsom Jesus visade genom sitt exempel och även gav föreskrift om?
47 Jesus överlämnade sig åt att göra sin Faders vilja, och han bekände offentligen att han hade överlämnat sig. Hur? Genom att låta sig döpas i vatten. Han gav sina efterföljare denna föreskrift: ”Gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn.” (Matt. 28:19, NW) Envar som samtycker till att göra Guds vilja måste därför bli döpt. — Ps. 40:9; Mark. 1:9—11; Hebr. 10:7.
48. Vad åstadkommes genom dopet, och hur bör detta dop gå till?
48 Vad åstadkommes genom dopet, och hur bör detta dop gå till? Jesus döptes genom att sänkas ned fullständigt i floden Jordans vatten. I våra dagar bör alltså dopet gå till på samma sätt, genom att den som skall döpas sänks ned i vatten. Denna nedsänkning gör inte den som blir döpt ren från synden. Detta är inte syftet med de kristnas dop. Att den som döps sänks ned under vattnet är en symbol av att han har blivit död i förhållande till sitt gamla levnadssätt. Han har frivilligt avstått från att göra sin egen vilja för att göra Guds vilja. Att han blir upprest ur vattnet är en bild av att han kommer fram för att göra Guds vilja.
49. Vad måste den som har överlämnat sig och blivit döpt sedan göra för att bli en som Jehova kommer att vilja ha i sin nya värld?
49 Den som har överlämnat sig och blivit döpt måste sedan gå åstad och troget tjäna Jehova Gud. Han måste fortsätta med att studera Guds ord för att få veta vad Guds vilja är, och han måste förlita sig på att Jehovas ande skall styrka honom till att troget fullgöra denna vilja. Hans förhoppningar är nu koncentrerade på Jehovas nya värld. Han kommer att vilja vara tillsammans med andra, som har samma tro, och regelbundet komma tillsammans med en församling av Guds folk. Men för att vinna Jehovas slutliga godkännande måste han förbli trogen mot Jehova ända fram till Harmageddon och vidare in i den nya världen. Om ni skall få höra med till dessa människor, så måste ni bevisa er vara av det slag som Jehova skulle vilja ha i sin nya värld.
50. Vad bör vi sluta upp med att ta gestalt efter, och vilken personlighet bör vi ikläda oss? Hur?
50 I Romarna 12:2 ger aposteln Paulus oss följande råd: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” (NW) Vi får alltså inte längre vara lika denna världens människor, som är fyllda av kiv, avund och hat, av den oärlighet och tjuvaktighet, den lögnaktighet och mordiskhet, den orenhet och omoraliskhet, som hör denna världen till. ”På grund av dessa ting kommer Guds vrede. Just i dessa ting vandrade ni också en gång, när ni levde i dem. Men skjut nu verkligen allt detta ifrån eder: vrede, förbittring, skadelystnad, skymfliga ord och oanständigt tal ur eder mun. Ljug icke för varandra. Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den.” — Kol. 3:6—10, NW.
51. a) Vilka föreskrifter får kristna tjänare? b) Vilken förändring kommer tillämpningen av bibelns principer att åvägabringa i hemmet för äkta män, hustrur och barn?
51 En kristen handlar annorlunda än denna världen i allt vad han gör. Vi ser hur människor i denna världen, som har arbetsanställning, försöker lura sina arbetsgivare och inte arbetar troget för dem. Men Skriften ger denna förmaning: ”Ni slavar, var lydiga i allting mot dem som äro edra husbönder i köttslig mening, icke med handlingar av ögontjänst, såsom sådana som vilja behaga människor, utan med hjärtats uppriktighet, med fruktan för Jehova. Vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova och icke för människor.” (Kol. 3:22, 23, NW) Genom att tillämpa bibelns principer i ert hem kommer ni att finna, att det blir en förändring också där. Hur många hem finns det inte, där frid och harmoni saknas, där de äkta männen är hårda och förtryckande mot sina hustrur eller där hustrurna är motspänstiga och inte visar någon respekt för sina män! ”Ni hustrur, var edra män undergivna, såsom det är tillbörligt i Herren. Ni män, fortsätt att älska edra hustrur, och hys icke bitter vrede mot dem. Ni barn, var lydiga mot edra föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kol. 3:18—20, NW) Ja, också barn måste lära sig att nu leva i överensstämmelse med den nya världen, och de gör detta genom att vara lydiga mot sina föräldrar, som har blivit kristna och lär och övar dem att tjäna Gud.
Sammanfattning
52. a) Vad har vi — för att göra en sammanfattning — lärt oss om Gud, om orsaken till synden och döden i världen, och om medlet och sättet för människosläktets befrielse? b) Varför är dessa nyheter goda, och vad måste ni nu göra med dessa nyheter?
52 I det korta studium i Guds ord, som vi här haft tillsammans, har vi lärt känna svaret på de frågor som framställdes i början av denna artikel. Vi har fått reda på vem Gud är, att han är Skaparen, att hans namn är Jehova, att han skapade människan till att leva för evigt på jorden i frid, men att synden och döden kom in i världen, därför att Satan gjorde uppror och därför att det första människoparet förenade sig med honom i otrohet, varav mycken sorg och ondska blev följden. Ni har också sett, att befrielse från synd och död kommer genom Kristi Jesu lösenoffer och genom Guds rike med Kristus som regent och att slutgiltig befrielse skall komma när Gud genom Kristus Jesus tillintetgör Satan och all ondska i den annalkande striden vid Harmageddon. Då kommer Guds rike i himlarna att skänka varaktiga välsignelser åt människosläktet på jorden. Dessa upplysningar, som vi nu genom studium har tillägnat oss, är alltså goda nyheter, eller hur? Det är de enda goda nyheterna, därför att de har att göra med den högste Gudens, Jehovas, rike, det rike som med sina välsignelser aldrig kommer att ta slut. (Ps. 145:13) Ni är skyldiga Gud och edra medmänniskor att nu predika ”dessa goda nyheter om riket” för andra.
(The Watchtower, 15 oktober 1954)