Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 6 — Årtalet 1914 bekräftat

UNDER de första månaderna av år 1914 överöste religiösa ledare och andra C. T. Russell och Sällskapet Vakttornet med smädelser, därför att det inte tycktes inträffa något med ”hednanationerna”. Men alla dessa smädelser upphörde, när nation efter nation och rike efter rike började slungas in i det som man nu kallar första världskriget. Från den 27 juli och in i augusti det året inträffade händelser som utgjorde överraskningar som skakade hela världen. Ett typiskt uttalande, som visar hur pressen reagerade inför det uppkomna läget, stod att läsa i en av New Yorks ledande tidningar, The World, den 30 augusti 1914. ”Slut på alla riken år 1914” var den uppseendeväckande rubriken på en lång artikel på framträdande plats i denna tidnings söndagsbilaga (sid. 4 och 17). Följande citat är hämtat ur denna artikel:

”Enligt de beräkningar som gjorts av pastor Russells ’internationella bibelforskare’ är detta den ’tid av nöd’, som profeten Daniel förutsagt, det år, 1914, som förebådats i boken Tiden är nära, av vilken det sålts fyra millioner exemplar, och som man förutskickat skulle bli den tidpunkt, då jordens riken skulle störta samman.

Det fruktansvärda krigsutbrottet i Europa har uppfyllt en märklig profetia. Under det senast förflutna kvartsseklet har medlemmarna av ’Internationella Bibelstudiesällskapet’, bäst kända som ’Millennii dagnings-folket’, genom predikanter och genom pressen, hållit på med att förkunna för världen, att vredens dag, som bibeln profeterar om, skulle randas år 1914. ’Ge akt på 1914!’ har varit det maningsrop som höjts av de hundratals kringresande evangelisterna, vilka som företrädare för denna sällsamma trosuppfattning har farit fram och tillbaka i landet och kungjort den läran, att ’Guds rike är nära’. Fastän millioner människor måste ha lyssnat till dessa evangelister ... och fastän deras budskap har blivit bekantgjort genom religiösa publikationer och den allmänna tidningspressen, inbegripet hundratals landsortstidningar, såväl som genom föredrag, debatter, studiemöten och till och med filmförevisningar, så vet inte folk i allmänhet att en sådan rörelse som ’Millennii dagning’ existerar. ... Pastor Charles T. Russell är mannen som alltsedan 1874 har framlagt en sådan uttolkning av Skriften. ... ’I betraktande av dessa kraftiga bevis från bibeln’, skrev pastor Russell år 1889, ’anser vi det vara en fastslagen sanning, att det avgörande slutet för denna världens riken och det fullständiga upprättandet av Guds rike skulle fullbordas i och med år 1914 e. Kr.’ ... Men att säga att nöden skulle nå en höjdpunkt år 1914 — det var säreget. Av någon sällsam orsak, kanske av den anledningen, att pastor Russell i sina böcker använder en lugn, ’högrematematisk’ stil och inte brukar ett salvelsefullt, demagogiskt språk, har världen i stort knappast fäst något avseende vid honom. Bibelforskarna där borta i hans ’Brooklyn-tabernakel’ säger att detta var att vänta, att världen aldrig har lyssnat och aldrig kommer att lyssna till Guds varningar, förrän nödens dag är förbi. ... Och år 1914 skulle krig utbryta, ett krig som alla fruktade men som i själva verket ingen trodde att man skulle få uppleva. Pastor Russell säger inte ’Vad var det jag sade?’; och han reviderar inte profetiorna för att de skall motsvara de händelser som nu inträffar. Han och de med honom förenade bibelforskarna är nöjda med att vänta — att vänta till oktober månad, som de anser utgöra det verkliga slutet på 1914.”

Och så blev det också, att omkring den 1 oktober 1914 den period om 2.520 år, under vilken Gud tillåtit ”hednanationerna” att utöva herraväldet över jorden, lagligen nådde sitt slut, som vi nu så väl känner till enligt bevis från Skriften och genom de inträffade händelserna.a Genom att detta slut kom, kunde den största av alla händelser i universums historia inträffa, den som bestod i det länge utlovade ”gossebarnets” födelse, frambringandet av Riket i himmelen med Kristus Jesus insatt som den nu regerande konungen, det himmelska rike, åt vilket makten blivit given att med gudomlig rätt härska mitt ibland konungens fiender. Och allt detta skedde för att jorden slutligen skall befrias från allt ont och göras till en lämplig plats för människan att bo på, ett återställt paradis, till ära och pris för hennes kärleksfulle Skapare, Jehova Gud. (Dan. 7:13, 14; Ps. 2: 6—9; Upp. 12:5, 10) Sällskapet Vakttornet, såsom organ för Jehovas vittnen, visade sig ha rätten på sin sida, då det nu under trettio år lett en offentlig kampanj för att frambära en varning till ”hednanationerna” och förkunna det olycksdigra året 1914.b Somliga av dem som hade haft del i att frambära denna varning blev emellertid missräknade, ty de hyste den oriktiga uppfattningen att de skulle bli tagna till himmelen år 1914 och bli en del av den osynliga rikesorganisationen. De insåg inte att det var först år 1918 som det skulle bli möjligt för någon enda av Rikets arvingar, som sov i döden, att bli förenad med Jehovas på tronen insatte Kristus i himmelen och att det var vid denna senare tidpunkt som den ”första uppståndelsen” var bestämd att börja. Många hade också den felaktiga föreställningen, att världskriget som bröt ut år 1914 skulle utmynna i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon, och att jorden sålunda härigenom skulle befrias från allt motstånd mot rättfärdigheten. Jehovas ledning gav emellertid klart vid handen, att det ännu fanns mycket arbete som de smorda kristna på jorden skulle utföra. Härliga dagar av än större vittnande stundade, i enlighet med Jehovas ytterligare uppsåt att bereda en stor skara ”andra får” för att överleva det verkliga Harmageddon, när det till slut skulle komma över jorden. Jehovas upphöjda sätt att handla och hans uppsåt är i sanning alltid de bästa och utvecklar sig alltid så, att det skänker den största lyckan.

Då vi ser tillbaka på händelseutvecklingen och tar i skärskådande de uppgifter beträffande Sällskapet Vakttornets verksamhet, som visar hur mycket litteratur som gavs ut under de trettio åren före 1914, lägger vi märke till att det var en anmärkningsvärt omfattande varning som gavs människorna i de olika nationerna. Tabellen här intill med siffror, som är hämtade från Sällskapets årsrapporter, ur The Watch Tower och Vakttornet, utgör talande vittnesbörd om det nit och ihärdiga arbete samt den hängivenhet för uppgiften och den beslutsamhet, som Jehovas vittnen lade i dagen, då de troget axlade ansvaret att frambära varningen och förkunna året 1914.

VÄRLDSOMFATTANDE RAPPORT ÖVER SPRIDD LITTERATURc

År Traktater & ströskrifter Inb. böcker Rapporten återfinns i

C. T. Russell och hans medarbetare gav ut all sin kraft och förmögenhet för att en så kraftig kampanj som var möjlig att utföra på deras tid skulle kunna bedrivas under Jehovas heliga verksamma krafts ledning. Under 1915 och 1916 märktes en nedgång i deras förkunnarverksamhetd beroende på att vittnandet utfördes under växande motstånd och hån och under svåra och oroliga yttre förhållanden i världen. Denna nedgång uppfyllde den av Gud givna profetian: ”Jag skall låta mina vittnen profetera under, ett tusen två hundra sextio dagar, klädda i säcktyg.” (Upp. 11:3, NW) Mot slutet av år 1916 tacklade Russell hastigt av, och den 31 oktober avled han ombord i ett järnvägståg nära Pampa i Texas, då han var på återvägen från en föredragsresa till Kalifornien.e Genom den frukt broder Russell frambar i sin omfattande och mångsidiga verksamhet som en förkunnare av evangelium bevisade han sig utom allt tvivel vara ett troget vittne för Jehova. Han hade kämpat tappert till försvar för bibelns sanning, så långt som insikten och förståelsen då gjorde detta möjligt. Under de trettiotvå år som han var Sällskapets president understödde hans många hängivna kristna medarbetare honom i utförandet av ett ofantligt arbete under ledning av det främsta trogna vittnet, Kristus Jesus, allt till Skaparens lov och pris.f

Efter broder Russells död följde några krisår, då det inom organisationen uppstod allehanda trångmål genom opposition och domsprövningar och genom ett reningsverk som då pågick. Satan och hans säd var redo att därtill utifrån rikta kraftiga slag mot Sällskapet, vilket ledde till att detta i sin försvagade belägenhet plötsligt blev försatt i ett dödsliknande tillstånd. Sedan nu ett så gigantiskt vittnande hade utförts — likt uppförandet av ett mäktigt vittnesröse —, vilket innebar att en varning hade avgivits och det profetiska året 1914 hade förkunnats, började många av medarbetarna förtröttas i att göra det goda. Upproriskhet bland församlingsäldste kom öppet till synes, och ett i allmänhet sjukligt andligt förhållande gjorde sig märkbart, vilket satte många av de smorda vittnena på prov i fråga om deras sanna kärlek och lojalitet mot deras osynligen närvarande konung, Kristus Jesus.g (Upp., kap. 2 och 3) Under tre och ett halvt år (1.260 bokstavliga dagar) fortsatte de sin predikoverksamhet i denna kritiska tid, från hösten år 1914 till våren 1918, i ett ”säcktygs”-tillstånd av klagan och smälek. Till sist, år 1918, ”när de hava avslutat sitt vittnande, skall vilddjuret [den samlade jordiska styrande makten], som stiger upp ur avgrunden [det symboliska djupa havet av människor, som rasar emot Gud], föra krig mot dem och besegra dem och döda dem. Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de reste sig upp på sina fötter, och stor fruktan föll över dem som sågo dem.” Det nyss återgivna utgör den profetiska skildringen av dessa krisår, och det som verkligen inträffade och som vi här har tagit en tillbakablick på visar hur profetiorna fått sin uppfyllelse genom fysiska fakta. — Upp. 11:3, 4, 7, 11, NW.

Under de båda månaderna november och december 1916 sköttes Sällskapets angelägenheter tillfälligt av en verkställande kommitté om tre medlemmar, nämligen vicepresidenten Ritchie, sekreteraren och kassaförvaltaren Van Amburgh samt Sällskapets juridiske rådgivare, Rutherford.h I samband med ett möte för Pennsylvanienorganisationen utlystes ett konvent i Pittsburgh den 6 och 7 januari 1917. Det viktigaste ärendet under detta möte bestod i valet av president och andra styrelseledamöter som skulle ersätta dem som hade utgjort Sällskapets ledning under Russells tid. Sex hundra infann sig till mötesförhandlingarna under lördagen den 6 januari, och de cirka 150.000 rösternai avgavs — av de närvarande själva och genom fullmakter — enhälligt för J. F. Rutherford såsom president, och för W. E. Van Amburgh såsom sekreterare och kassaförvaltare, och ett flertal röster avgavs för A. N. Pierson såsom vice president.j Följande dag, som var söndag, talade den nyvalde presidenten, J. F. Rutherford, till de 1.500 konventdeltagarna. Sålunda började en ny ledning inom Sällskapet att verka, vilken Rutherford skulle stå i spetsen för under tjugofem år.

En kortfattad levnadsteckning över Sällskapets andre president, Joseph Franklin Rutherford, är här på sin plats.k Rutherford föddes den 8 november 1869 i Boonville i Missouri. Hans föräldrar var baptister. Han var 16 år gammal, då hans far samtyckte till hans önskan att få studera juridik vid en högskola, förutsatt att han skaffade medel själv, ty fadern, som var lantbrukare, kunde inte bispringa honom finansiellt. Sedan han hade avslutat sin akademiska utbildning, tjänstgjorde han under två år som biträde åt domare E. L. Edward och blev slutligen vid tjugo års ålder officiell ”tingsnotarie” vid fjortonde distriktsdomstolen i Missouri. Vid tjugotvå års ålder fick han rätt att verka som advokat och började sin advokatbana i Boonville, där han verkade inom advokatfirman Draffen and Wright. Senare fungerade han som allmän åklagare i Boonville och ändå senare som domare i speciella mål vid den förut omnämnda fjortonde distriktsdomstolen i Missouri.l Under femton år utövade han juristyrket i Missouri.

År 1894 kom han i kontakt med representanter för Sällskapet Vakttornet, och tolv år senare, år 1906, överlämnade han sig åt Gud Allsmäktig, för att ägna sitt liv åt Guds tjänst, och blev således ordinerad som en kristen Ordets förkunnare.a År 1907 blev han juridisk rådgivare åt Sällskapet Vakttornet, som då hade sitt högkvarter i Pittsburgh, och skötte dess domstolsangelägenheter samtidigt som han sändes ut av Sällskapet för att hålla offentliga föredrag såsom ”pilgrim”.b År 1909 fick han rättighet att procedera inför domstolar i New York, och samma år (den 24 maj 1909) fick han samma rättighet beträffande Förenta staternas högsta domstol i Washington, D. C. Han gjorde omfattande föredragsresor i Förenta staterna och höll efter särskild anhållan härom offentliga föredrag vid många högskolor och universitet och talade dessutom till åhörarskaror i till trängsel fyllda lokaler både i USA och i Europa. Han besökte också Egypten och Palestina. År 1913 gjorde han i sällskap med sin hustru en resa till Tyskland, där han höll olika föredrag för åhörarskaror om tillsammans 18.000 personer.c Han besökte även Sverige, Norge och Finland och talade vid många möten på ett flertal orter och vid konvent i Stockholm, Bergen och Helsingfors till sammanlagt nära 26.000 personer.d År 1915 vann han en serie debatter i Los Angeles i Kalifornien, då han drabbade samman med baptistpastor J. H. Troy, som representerade prästerskapet i södra Kalifornien.e År 1916 utsågs Rutherford till att hålla ett tal vid begravningshögtidligheten, då hans nära vän sedan många år tillbaka, C. T. Russell, hade gått bort.f

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]

Åren Traktater och ströskrifter Inb. böcker

1870—1878 50.000

1879—1893 3.859.609 205.916

1894—1901 15.740.357 588.402

1902—1908 37.687.694 2.518.233

[Bild på sidan 245]

C. T. Russell