Eder trohet sätts på prov
”Betrakta det enbart som en glädje, mina bröder, när ni råka ut för olika prövningar, då ni ju veta att denna eder tros beprövade beskaffenhet verkar uthärdande.” — Jak. 1:2, 3, NW.
1. Beskriv tron.
JEHOVA är källan till sann tro. Tro, som är grundad på exakt kunskap, är en stark kedja, som binder människan vid Gud. Som det ju förhåller sig med varje kedja, så är denna emellertid endast så stark som dess svagaste länk. Därför är det gott att vi undersöker vår tro, att vi prövar den, för att se om den håller under tryck eller om den behöver förstärkas. Vår tro på Jehova Gud är byggd på en fast grund, bibelns inspirerade urkund. Sann tro är vitt skild från blott och bar lättrogenhet eller blind vidskepelse. Tro innebär inte att man håller någonting för sant bara därför att andra gör det. Tron betingas inte av sinnesrörelse eller känslostämningar, inte heller hyser man den av själviska, personliga skäl. Tron har som sitt underlag logik, fakta, förnuft och sanning.
2, 3. Hur förvärvar vi sann tro?
2 Sanna kristna drivs inte till sin tro av fruktan för världshändelserna. Alltså kan vi inte godta det påstående som ärkebiskop Michael i Toronto kom med, när han sade: ”Kommunismen är i grund och botten någonting gott, ty den gör mänskligheten mera kristen.” Kommunismen befrämjar rakt inte den sanna tron på Gud, och inte heller verkar fruktan för kommunismen befrämjande på denna tro. Tron kommer inte av den orsaken, att vi tvingas in i den. Om människor omfattar kristendomen på grund av fruktan för kommunismen, är det då välbehagligt för Gud? Omfattar de kristendomen, därför att den skall skydda dem från någonting som de är rädda för? Nej, tron kommer inte genom fruktan, och inte heller är den byggd på fruktan. Skriften visar, att det finns en enda sann tro och en enda väg att uppnå den på.
3 För att kunna förvärva tro behöver vi en saktmodig och läraktig hjärteinställning. Vår tro är inte en tro på människor eller på människors visdom, ty denna överträffas vida av vår Skapares obegränsade vetande. Det är inte att undra på att bibeln säger att världens visdom är dårskap i Guds ögon. Tron kommer, inte genom denna mänskliga visdom, utan genom studium av bibeln, Guds sanningsord. Detta är grundvalen för sann tro. Emellertid är det inte alldeles givet, att kunskap i och för sig ger en människa tro. Kunskapen måste utfyllas och understödjas av förstånd, som kommer genom Guds organisation och förmedelst hans ande. (1 Kor. 2:9, 10) För att befästa sina apostlars tro talade Jesus om innebörden i det som skedde på hans tid: ”Och i det han började med Mose och alla profeterna, uttydde han för dem sådant som hade avseende på honom i alla Skrifterna.” (Luk. 24:27, NW) Hans apostlar behövde denna undervisning och rättelse, ty Apostlagärningarna 1:6 visar, att de förväntade, att riket skulle återupprättas åt Israel under tiden för hans jordiska tjänst. På liknande sätt får vi i våra dagar vår tro uppbyggd genom att vi med öppet sinne hör Guds ord och därtill får undervisning från dem som har samma dyrbara tro.
4. Vad är trons grundval?
4 Ett exempel på trons fasta grundval är framställt av Paulus i 1 Korintierna 15, som handlar om uppståndelsen. Först framlägger han de bevis för Kristi uppståndelse som består i vittnesbörden från apostlarna och fem hundra bröder, vilka såg honom framträda på nytt. Han drar fram Skriftens bevis i ämnet och brukar därvid också illustrationer och ett logiskt resonemang för att påvisa ett gott skäl till vår tro på Guds makt att uppväcka från de döda. När det gällde Paulus’ tro, var det alltså inte fråga om gissningar eller om ett sentimentalt självbedrägeri. Han hade ett skäl för sin tro. Vi bör på samma sätt ”pröva allt” och därigenom stärka vår tro, i det vi bygger upp den på en säker grund av exakt kunskap. Till följd av denna sanna tro hyser vi tillförsikt om ting som vi ännu inte har sett.
5. Varför hade människor i forna tider tro?
5 Bland de framträdande exemplen på tro var Abraham. Så orubblig var hans tro, att han gick ända därhän att han stod i begrepp att döda sin son, därför att han förtröstade på Guds makt att uppväcka från de döda. Hans stora tro tillräknades honom såsom rättfärdighet. Vidare hade Abraham sin blick riktad mot framtiden i väntan på en stad, vars byggmästare och skapare är Gud, alldeles som vi nu väntar på att Kristi rike skall bringa fred och lycka till troende människor under detta släktleds tid. Detta är i överensstämmelse med Jesu ord i Herrens bön: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:10; 24:34; NW) I flydda tider fick andra män, sådana som Mose och Elia, sin tro stärkt gång efter annan, när Jehova ingrep till hjälp för dem. Mose visste, att han kunde lita på Jehova, när han slog på klippan i öknen och vatten forsade fram, så att folket och boskapen kunde släcka sin törst. Hans tillförsikt kom sig av tro, som var grundad på erfarenhet och kunskap. (Hebr. 11:23—29) Elia visade liknande tro, när han kallade ned eld från himmelen till att förtära det offer som han hade gjort i ordning för att utmana Baal och för att ära Jehova. Hans tro var en säker ”förväntan om ting som man hoppas på”; han visste att han kunde sätta sin lit till Jehova. I denna tid väntar vi inte att några underverk eller ett tecken skall ske för att vår tro skall befästas. Men alldeles som vi har förtroende och tillit till en person som vi känner väl, så lär vi oss känna Gud genom studium av hans ord, och detta ger oss förtroende och tillförsikt.
Trons sköld
6. Vilken strid ligger framför oss, och hur kan vi förbereda oss för den?
6 I Efesierna 6 visar Paulus att vi måste fortsätta ”att förvärva kraft i Herren och i hans styrkas väldighet”. Vi befinner oss i strid mot Satans ränker, och det beskrivs hur denne tillika med sina onda andliga styrkor i det himmelska för krig mot Lammet och mot kvarlevan på jorden för att förgöra den. Nu bådar Satan upp sina demonfurstar för ett totalt angrepp mot dem som representerar Jehovas nya världs samhälle. Därför uppmanas vi att ta på oss den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att vi skall kunna stå emot på den onda dagen och, sedan vi grundligt har utfört allt, stå fasta.
7. Vad är en skölds ändamål i verkligt eller i andligt krig?
7 ”Tag framför allt”, fortsätter Paulus, ”trons stora sköld, varmed ni skola vara i stånd till att utsläcka alla den ondes brinnande projektiler.” Den stora sköld som brukades av soldaterna var i verkligheten en stor rektangel gjord av två lager trä och överdragen först med segelduk och sedan med hud. Den var ett verkligt skydd för en soldat i striden, eftersom den tog emot hugg såväl som flammande pilar eller spjut, vilkas spetsar doppats i beck och som avsköts brinnande mot fienden. En soldat kunde krypa ihop bakom sin stora sköld och bli skyddad för dessa projektiler. I denna tid är trons sköld av största betydelse. Alldeles som en soldat mellan slagen brukade undersöka sin skyddande sköld för att upptäcka eventuella skavanker eller svagheter, så måste en kristen beständigt undersöka och stärka sin tro, så att han inte förlorar sitt skydd i nödens stund. Vi vet att den onde beständigt skickar smälek och förföljelse som flammande projektiler mot Guds folk, och trons skydd behövs till att avvärja dem. — Ef. 6:10—20, NW; Jes. 59:17.
8. Hur kan vi hålla vår tro stark?
8 Vi måste också rikta våra böner till Jehova om att vi alltid måtte befinnas tjäna honom i full tro och i överensstämmelse med hans ande och hans uppsåt. Som goda soldater måste vi hålla oss vakna, på vår vakt mot angreppet, och med frimodighet och dristighet i att tala ut kungöra de goda nyheter som vi har mottagit. Vi måste bevara vår tro stark genom att begagna de medel som givits oss: bli uppfriskade i kunskap genom att vara med vid möten och tala om sanningen för andra, följa den kurs som består i rättfärdighet och goda gärningar, vara verksamma i tjänsten genom att predika och bli uppbyggda i Guds ande genom att åkalla Honom i bön. Om du gör detta, kommer du att kunna stå fast mot Satans stormlöpningar, skyddad av en ogenomtränglig ”trons sköld”, som inte bara ger skydd åt dig utan också styrker deras mod som ser den.
Tron inte i var mans besittning
9. Varför är många svaga i tron? Vad fattas dem?
9 Trots det att Jehova på allt sätt har sörjt för att stärka människors tro i våra dagar, har likväl inte alla tro. Ja, hos många som bekänner sig vara kristna har tron brutits ned. Den svaga länken i deras kedja av tillit till Gud har brustit. Som kardinal James McGuigan i Kanada skrev: ”Gud är död för ofantligt många människors medvetande i vår tid. Till och med för dem som ännu ägnar honom en läpparnas tjänst spelar han ytterst liten eller ingen roll, vad beträffar det mänskliga livets utformning.” Är Gud död för dig? Eller lever du i tro? De som har en av exakt kunskap understödd tro är orubbliga i sin övertygelse. (1 Kor. 1:4—9, NW) Men de allra flesta av människorna har låtit sin tro undermineras. De har byggt på en grund av sand, som lätt kan sköljas bort i en tid av tryck och påfrestningar. Denna svaga grund, som förstör tron hos många uppriktiga människor, är ofta en följd av falska läror och fördärvade religiösa sedvänjor.
10. Varför kan man inte sätta sin lit till politiska fredssträvanden?
10 Som ett exempel kan vi nämna, hur ärliga människor i alla delar av världen sätter tro till de politiska bemödandena att åstadkomma varaktig fred och enhet i världen. Och ändå visar till och med den världsliga historien om och om igen, hur fåfänga dessa mänskliga försök är, som går ut på att skaffa denna jord lugn och ro. De som känner till bibelns redogörelse upptäcker omedelbart, att källan till oron och förvirringen är Satan, vilken Paulus i 2 Korintierna 4:4 (NW) har identifierat som ”denna tingens ordnings gud”. I stället för att de politiska och religiösa ansträngningarna skulle kunna åstadkomma världsfred är de på förhand dömda att misslyckas. Skriften visar att när människor menar sig ha åstadkommit fred utan Gud, kommer plötslig tillintetgörelse över dem, och jordens riken kommer att bli krossade för att väg skall beredas för Jehovas rike. De som litar på dessa mänskliga försök måste med nödvändighet bli besvikna, men tron på Guds rike är säker och viss. — 1 Tess. 5:2, 3; Dan. 2:44.
11. Vad är det för fel med ”helbrägdagörelse genom tro” nu?
11 Att felaktigt sätta sin lit till dem som förmenas skänka ”helbrägdagörelse genom tro” medför likaså besvikelse och håller den sanna tron borta från dem som har blivit förblindade på det sättet. Skriften ger bevis för att dylika fall av tillfällig bot inte kommer från Gud. (2 Tess. 2: 9) Förvisso kan de inte vara från Gud och åvägabringas genom hans ande, då de som utövar sådant förkunnar för Gud vanärande läror om ett brinnande helvete, treenigheten, själens odödlighet och annat som är i strid med Guds ord. Den verkliga boten för mänskligheten i denna tid kommer förmedelst ”livets vatten”, som är källan till tro. Jesus talade till den samaritiska kvinnan om detta och sade: ”Det vatten som jag skall giva honom, det skall i honom bliva en källa med vatten som porlar fram för att förläna evigt liv.” Dessa i andligt avseende helande vattenflöden och utsikten till liv kommer endast dem till del, som tillbeder i enlighet med ande och sanning. (Joh. 4:14—24, NW) I rättfärdighetens nya värld kommer verket att återställa trogna människor till fysisk hälsa, vilket utfördes i begränsad skala av Jesus och hans apostlar under tiden för hans tjänst här på jorden, att bli till fullo genomfört efter striden vid Harmageddon. Detta kommer inte att ske som en speciell ynnest mot en person här eller där, utan det kommer att vederfaras alla troende människor, som lever på den tiden. Låt dig därför inte nu vilseledas av en missriktad tro, som kommer av själviska motiv. — Upp. 21:4; 22: 2.
12. Hur låter många sin tro bli missriktad?
12 Om vi sätter tro till något som omöjligt kan hjälpa oss, så bör vi inte förlora tron på Gud, därför att vår tro på detta något inte har någon lön med sig. Många människor förlitar sig på amuletter, gipsstatyetter, fetischer och jättelika avbildningar av döda förfäder. Bör levande och förnuftsbegåvade människor bedja till och dyrka det som är dött eller livlöst? Det är dåraktigt att göra det, alldeles som det är dumdristigt att sätta tro till demonismens, vidskepelsens och trolldomens värld. (Jes. 8:19, 20) Vår tro bör stå till den levande, evige Guden, sådan han uppenbarats genom sitt ord. När tron inte blir på rätt sätt vägledd i enlighet med Guds ord, väntar förvisso besvikelse och missräkning. De som beder om att få arbete eller om att Gud skall ingripa för att bevara deras liv under farliga omständigheter, de visar att de grundar sitt hopp på själviska, personliga önskningar snarare än på kunskap i Guds ord. De bör inte förvänta någon speciell ynnest från Gud. Och Jakob förklarade, att även om man beder, kan det hända att man inte får, om man beder med orätt uppsåt. (Jak. 4:3, NW) Gud lägger sig inte ut för någon här eller där, därför att denne bär något slags amulett eller går omkring med bibeln på sig. Det är individens tro och hängivenhet och hans lydnad för Jehovas bud som räknas, ty Gud kan se vad som bor i hjärtat. De som förlorar tron på grund av en felaktig uppfattning av dessa ting har fått den förstörd på grund av brist på kunskap, i det att de har blivit vilseledda av falska herdar.
Hur vi ådagalägger sann tro
13. Bör svåra tider få lov att försvaga tron? Orsaken?
13 Ingen kristen kommer att låta olycka, svåra tider, olyckshändelser, sjukdom eller död bryta ned hans tro på Gud och trohet mot honom. I bibelns berättelse kan vi se att liknande ting hände Job. Han miste sitt hem, sin egendom, sina barn, och slutligen vände sig hans hustru emot honom och yrkade på att han skulle förbanna Gud och dö. Dessa händelser var inte Guds skickelser, utan var i stället Satans verk, som gick ut på att om möjligt göra Jobs tro om intet. Job var nöjd med att förbida räddning och befrielse från Jehova, och hans tro blev belönad. Han blev inte prövad över sin förmåga, även om han ropade på befrielse. Liksom Job var trogen, så var Kristus, som han var en profetisk bild av, trogen intill döden. Är vår tro i denna tid av samma halt? Den kommer att vara det, om den är grundad på exakt kunskap. Om vi är villiga att följa Jehovas råd, så kommer vi att få röna Jehovas beskydd och ledning.
14. Genom vilka föranstaltningar hjälper Jehova oss?
14 Jehova släpper inte dem ur sikte som tjänar honom. Genom sitt ord leder han oss på den stig som vi bör följa. Det befrämjar vår egen välfärd och våra egna intressen, om vi håller oss på den stigen. Genom sin ande ger han oss styrka i nödens tid, i det han uppehåller oss när vi är svaga. Genom sin organisation gör han det möjligt för oss att bevara oss i harmoni med hans uppsåt. Vi får undervisning, tuktan och uppmuntran genom att vara tillsammans med våra bröder. Genom vår förkunnar tjänst blir vår tro oavlåtligen prövad och härdad. När vi möter invändningar i vår predikotjänst på fältet och lär oss bemöta dem och slå dem tillbaka med ”andens svärd”, blir svaga punkter i vår kunskap stärkta. Genom att hjälpa andra till en exakt kunskap hjälper vi alltså oss själva. Om vi följer den stig som Jehova utstakar, kommer vår tro aldrig att försvagas, och vårt handlingssätt kommer att bli välsignat.
15, 16. a) I vem bör vår tro vara förankrad? Varför? b) Vilken inställning bör vi ha gentemot våra bröder? c) Giv exempel från Skriften.
15 Vår tro bör alltid stå till Jehova i stället för till människor. Om vi kommer ihåg att det är åt Jehova vi har överlämnat oss, kommer vi aldrig att bringas på fall av vad andra gör. Var och en står eller faller inför sin egen husbonde. Därför kommer vi inte att ta anstöt, om vi till synes blir ringaktade och förbisedda vid möten i församlingen. Vi kommer inte att bli onda därför att vi inte får någon punkt på mötet så ofta som vi önskar eller blir förbigångna, när det gäller privilegier i fråga om tjänst. Kärleken hjälper oss att glömma sådana småsaker. Om vi är mogna i vår tro, kommer vi alltid att ha den rätta kristliga inställningen till våra bröder. När vi har en mogen syn på saker och ting, kommer vi alltid att vara beständiga i vårt sinnelag, vår inställning och vårt handlingssätt mot andra, även om de växlar och ändrar sig. Vi vet att våra bröder har kärlek till Gud, annars skulle de inte tjäna honom. Fördenskull bör vi ha förtroende för dem och lita på dem, när de bevisar sig trogna mot Jehova. Vi bör älska dem för deras tro och tjänst och inte fästa oss vid personliga meningsskiljaktigheter. En sådan nära enhet och tillgivenhet är av livsviktig betydelse, när vi är utsatta för förföljelse. Att vi intar en sådan hållning är en del av vår strävan att göra om vårt sinne. Om vi inte kan komma överens i fredliga tider, hur skall vi då kunna det i tider av fara? För övrigt, om vi inte kan älska vår broder och visa tålamod och långmodighet med avseende på hans handlingar, hur kan vi då säga att vi i sanning älskar Gud, honom som våra bröder ju tjänar? Ja, tro liksom kärlek kommer att hjälpa oss att inte bry oss om oviktiga ting.
16 Josef visade detta mogna sätt att se, fastän han hade blivit illa behandlad av sina bröder, som sålde honom till slav. När hans bröder kom till honom för att få föda och hjälp, så återgäldade han inte ont med ont, utan visade i stället sitt rätta sinnelag genom att med gott återgälda det onda de hade gjort. Vad andra hade gjort ändrade inte hans betraktelsesätt eller påverkade hans handlingar. Han sade till dem: ”Vad eder beträffar, så hade ni ont i sinnet mot mig. Gud hade det i sinnet till godo i syfte att handla så som han gör nu för att bevara många människor vid liv. Var därför icke rädda nu. Jag själv skall fortsätta med att förse eder och edra små barn med mat.” (1 Mos. 50:20, 21, NW) Hans trosprov gjorde honom inte sur och butter och bröt inte ned honom, och det kom honom inte att vända sig emot sina bröder. En helt annan reaktion finner vi hos den förlorade sonens broder. Han protesterade mot det varma välkommen som mötte den utsvävande och slösaktige sonen, och han visade därigenom själviskhet i stället för kärlek. Men, som Jesus sade, det blir mer glädje i himmelen över att en som har gått vilse kommer tillbaka än över nittionio som har stannat kvar i fållan. (Matt. 18:13) Vi bör därför alltid vara glada åt att se en broder rätta sitt handlingssätt; vi bör visa glädje alldeles såsom Fadern i himmelen gör. Vad än en annan människa gör, så bör det inte rubba vår tillit till Jehova eller till hans uppsåt.
17, 18. Hur och varför visar vi tillit till Jehovas organisation?
17 Tro på den smorda organisation som Jehova brukar i vår tid är också av vikt. Hans smorda organisation visas i Skriften vara den ”trogne och omdömesgille slav”, som delar ut mat i rätt tid. Vi gläder oss förvisso över den andliga föda och insikt som vi har fått, och vi bör bli starka i tron som ett resultat därav. Vi bör pröva allt och bygga vår grund av biblisk kunskap och tro på vad vi vet vara gott och sant. Emellertid, när vi nu har fått dessa upplysningar och denna kunskap genom den trogne slavens klass, skall vi då plötsligt börja visa pessimism eller misstro, därför att vi inte klart förstår allt? Vi kommer ihåg att Daniel hade frågor beträffande det stoff som han skrev ned under inspiration, men han var nöjd med att vänta på att Jehova skulle ge till känna hur det skulle förstås. Vi bör ha en liknande positiv inställning och utöva tro i stället för att vara negativa i vår uppfattning eller vara orimliga i våra krav på bevis.
18 Vi vet att sanningens ljus lyser klarare och klarare intill den fullkomliga dagen och att Jehova genom sin organisation beständigt klargör och uppenbarar sanningen för oss. I framställningen i Matteus 7:9 ser vi hur Jesus påpekade, att om en son både sin fader om bröd, så skulle denne inte ge honom en sten, och inte heller leder vår himmelske Fader oss vilse, när vi söker efter sanningen. Som ett varningsord skriver Jakob, att den som brister i vishet bör fortsätta med att bedja Gud, ”men må han fortsätta med att bedja i tro, utan att alls tvivla, ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives av vinden och kastas omkring. Denne man må verkligen icke antaga, att han skall få någonting av Jehova.” (Jak. 1:5—8, NW) Fortsätt därför med att pröva allt i Skriftens ljus och att samtidigt utöva tro på Jehovas föranstaltningar och föreskrifter genom sin organisation.
19. Hur prövar agan vår tro? Vilka gagneliga följder medför den?
19 Tron sätts också på prov i vårt sätt att reagera för ”aga” och tillrättavisning. Vi behöver tillit till Guds organisation och de åtgärder som vidtas genom församlingarna. För att den rena tillbedjans måttstock må hållas hög, måste orättfärdighetens surdeg rensas ut. Om vi blir tillrättavisade för villfarelse eller ett orätt handlingssätt och ”aga” eller tuktan utdelas, bör vi vara tacksamma för den näpst vi får. Tänk aldrig: ”Jag har rätt, och alla andra har orätt.” Visa i stället tro på organisationen och uppskattning av den tuktan som har kommit dig till del. Kanske en vän har blivit utesluten. Hur visar vi tro på organisationen? Vi vet att tuktan aldrig skadar en människa med en rättfärdig inställning. Vad som är viktigt är hur denna människa reagerar för tillrättavisningen med den rätta anden. Det är det som har något att betyda i Guds och i brödernas ögon. Hebréerna 12:4—13 (NW) ger mycken god undervisning, varav det framgår att vi inte bör förringa agan från Jehova och inte heller ge tappt, när vi blir tillrättavisade av honom. ”Det är för agans skull som ni uthärda. Gud handlar med eder såsom med söner. Ty vilken är väl den son som en fader icke agar?” Vi bör förvisso underkasta oss ”vårt andliga livs Fader”, då ju hans tillrättavisning är till vårt bästa. ”Det är sant, att ingen aga i det närvarande synes vara glädjande, utan i stället smärtsam; likväl giver den sedermera åt dem som hava blivit fostrade därigenom en fridens frukt, nämligen rättfärdighet.”
20. Vilken hållning bör vi inta, när vi blir tillrättavisade?
20 Detta är i själva verket avsikten med agan, att den skall frambringa rättfärdighetens frukt. Detta kan inte ske, om den som blir agad står emot Guds ande och åtgärderna från hans organisation. Bör den som har blivit agad säga: ”De här tjänarna, som förebrår mig, är inte fullkomliga; de begår fel de också”, och på så sätt fördöma andra i stället för att erkänna sitt eget misstag? Eller kommer han att visa verklig tro och i ångerfull botfärdighet ta emot tillrättavisningen med bön och hopp om att Gud skall förlåta honom? Kommer han att sträva efter att rätta sin ställning? Kommer hans vänner att visa sann vänskap och vishet med tro på organisationen, så att de rättar sig efter straffbestämmelserna, eller kommer de att lägga ringa tro i dagen genom att försöka rättfärdiga hans orätta handlingssätt och i det syftet ostentativt och obetänksamt vara tillsammans med honom?
21. Hur kan vi hålla vår tro levande och stark?
21 Tron kan också prövas genom små ting, en sakta dragning, som är nästan omärklig, men farlig. I stället för att bli prövad genom motstånd kan någon bli kvävd genom världsliga tillfällen och möjligheter. Snart finner han att den tro han har byggt upp störtar samman till följd av försummelse och vanvård. Kanske blir han befordrad och måste använda mer tid i sitt arbete. Detta betyder mindre tid till möten och tjänst och det som gäller hans andliga välfärd. Det går honom väl i materiellt avseende, men han håller på att dö andligen. En annan man gifter sig och förväntar att kunna arbeta tillsammans med sin hustru i tjänsten, endast för att finna, att han använder många timmar till att arbeta för annat, först för att få en bil, sedan för att bygga ett hus och slutligen för att sköta om sin växande familj. Han får inte mycket tid till Guds tjänst, därför att han inte drivs av stark tro; han sätter inte de viktiga tingen främst i sitt liv. Han är lik dem som när de blev inbjudna till bröllopsmåltiden sade ungefär så här: Jag har just tagit mig en hustru eller köpt ett stycke jord eller boskap, och därför kan jag inte komma. (Luk. 14:18—20) Vare sig vi är gifta eller ogifta, bör vi alltid komma ihåg betydelsen av Jehovas tjänst, ty genom att göra det bevisar vi vår hängivenhet för honom. Mose gav ett gott exempel såsom en som undvek lockelserna inom den gamla världens ordning. Han visade ifrån sig alla Egyptens rikedomar och nöjen, ty han ansåg sin trogna tjänst för Gud vara av större värde. (Hebr. 11:24—26) Kom alltid ihåg, att tron, liksom kärleken, kan kallna. Om vi fortfar att ådagalägga verklig kärlek till Gud, då kommer vår tro också att förbli stark.
Trons gärningar
22. Hur kan vi visa vår förtröstan på Jehova?
22 Den som har en sann tro kommer att följa den kurs som Jesus utstakade. Jehovas tjänst och befrämjandet av Rikets intressen kommer att vara de intressen i hans liv som driver honom till verksamhet. Jesus försäkrade oss att Gud skulle förse oss med livets nödtorft, om vi troget tjänar honom. En man måste visserligen arbeta för att skaffa det som är nödvändigt för hans familj, men han behöver inte lägga på hög för framtiden genom att bygga stora lador och bekymra sig för kommande år. David framhöll, att han hade varit ung, men nu var han gammal, och han hade aldrig sett Jehovas tjänare övergivna eller tiggande om bröd. Jesus visade samma sak, när han lärde oss att bedja: ”Giv oss i dag vårt bröd för denna dag.” Gud sörjer underbart för liljorna och frikostigt för djuren, och han kan göra lika gott för oss. Tror vi detta? Vi vet att det är sant, och därför kan vi utan fruktan ägna oss åt Guds tjänst. Om vi gör det, får vi det privilegiet att hjälpa andra till liv och kommer också att röna Guds välsignelse för den tjänst vi utför. Låt dig därför inte tyngas ned av sådant som hör denna världen till, utan visa tro och bered plats för Guds tjänst.
23. Tala om några sätt att visa tro på.
23 Du kan visa tro genom att komma regelbundet till mötena, och du skyddar din andliga hälsa genom att göra det, i det att du stärker de svaga punkterna i din kunskap. Trohet visar vi genom att vi beflitar oss om att utföra de små uppgifter vi får och genom att vi med glädje fullgör de förpliktelser som åläggs oss genom Jehovas organisation. Detta är att vara trogen i det som är ringa, och som resultat härav kommer ytterligare privilegier att förlänas oss. Vi visar också tro genom att inte bli modfällda, när några motstår sanningen, som vi kommer till dem med. Vi fortsätter tålmodigt och taktfullt att bära fram budskapet till dem som önskar höra. Vi kan visa tro genom att tala om vårt hopp för våra vänner och affärsbekanta. Exempel i bibeln visar att människor av alla slag predikade och att de också gjorde det för dem som hånade och motstod dem. Noa var känd såsom en ”rättfärdighetens predikare”, fastän människorna visade sig inte fästa något avseende vid hans varningsbudskap. Josefs tro var känd för Farao själv, eftersom Josef fortfor att ära Jehova i Egypten. Vi kommer ihåg hur Daniel aldrig dolde sin tro eller visade någon blygsel över den, trots den höga ställning han intog i den babyloniska statsförvaltningen. Från en senare tid har vi Kristi exempel, och han visade vikten av att predika genom att ägna hela sin tid åt Jehovas tjänst och uppmana sina efterföljare att göra detsamma. I vår tid är Jehovas vittnen kända för sin uppriktighet och sitt nit i att tala om Riket, när de kungör sin tro från taken. — Matt. 10:27.
24, 25. Vilket motstånd förutsägs i Skriften? Hur breder sanningen ut sig trots detta?
24 Kungör du din tro för dina vänner? Är du trogen mot de villkor som du gick in på, när du överlämnade dig åt Jehova? Mot det löfte som du gav honom? Fullgör du det uppdrag som Jesus gav åt alla kristna, att dessa goda nyheter om Riket skall predikas världen runt? (Pred. 5:4, 5; Jes. 61:1, 2; Matt. 24:14) Låt aldrig din tro förminskas, även om du röner motstånd från din egen familj. Mika 7:6 visar att en mans värsta fiender kan vara de personer som tillhör hans eget husfolk, hans egen familj; en dotter kan komma att vända sig mot modern och sonen mot fadern. Jesus fortsatte med att förklara, att på grund av tro eller brist på tro skulle en komma att tagas med och den andre att bli övergiven vid slutet av denna den gamla världens ordning, fastän de hade levat eller arbetat sida vid sida. (Matt. 24:40, 41) Tron är vårt beskydd och vår frälsning, även om den kan sättas på prov genom familjebanden.
25 Vi vet att tron kan förflytta berg, men låter vi den förflytta oss eller sätta oss i rörelse? Om somliga inte vill höra sanningen, behöver vi inte tvinga den på dem som sanningspärlor åt svin, utan vi bör låta vår tro bli känd, så att de som vill höra kan höra och lära. Då kommer vi att kunna säga med Paulus’ ord: ”Det var ju icke så, att de icke fingo höra, eller hur? Ånej, ty ’till hela jorden gick deras ljud ut och till den bebodda jordens ändar deras ord’.” (Rom. 10:18—21, NW) Återigen förklarade Paulus: ”Man talar om eder tro utöver hela världen.” (Rom. 1:8, NW) Förvisso är detta sant i våra dagar, när det dundrande sanningsbudskapet förkunnas av Jehovas trogna vittnen i 160 länder i alla delar av jorden. Om vi på det sättet ådagalägger vår tro och bekantgör den för andra, så kommer detta att glädja Jehovas hjärta, och vi kommer att få den glädjen att leda människor av en god vilja framåt mot livet. — Sak. 8: 23.
26. Är tro det enda som är nödvändigt för frälsning?
26 Några har den föreställningen, att de kommer att bli frälsta enbart på grund av sin tro, men många skriftställen visar att tron måste prövas och bevisas genom gärningar. Den måste grundas på exakt kunskap och måste ådagaläggas intill det hela och fulla slutet. I detta sammanhang säger Uppenbarelseboken 2:25, 26 (NW): ”Icke desto mindre, håll fast vad ni hava, till dess jag kommer. Och åt den som vinner seger och gör mina gärningar ända fram till det fullständiga slutet skall jag giva myndighet över nationerna.” Tänk inte att Gud är känslosam och kommer att kompromissa, ändra sitt ord eller göra en särskild anordning för någon som inte visar förblivande tro och kärlek till honom. Gud ändrar inte sina rättfärdiga krav. Enbart det förhållandet att vi har tro nu kommer inte att frälsa oss, om vi låter den bli svag och dö.
27. Är talesättet ”en gång frälst alltid frälst” sant? Anför skriftställen.
27 Även om en individ går framåt i sanningen och kommer att träda in i ett omhuldat sonförhållande till Gud, i det han har exakt kunskap och får Guds ande, så visar han likväl, om hans tro faller sönder, att han inte är någon son, utan en utstött. Han är lik den son som lovade att arbeta åt sin far och sedan aldrig gjorde det. Han bevisade sig trolös mot sitt ord och löfte. (Matt. 21:28—31) I Hebréerna 10:26 (NW) heter det: ”Ty om vi uppsåtligt utöva synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finnes det ej längre kvar något offer för synder.” Hebréerna 6:4—6 (NW) säger tydligt och klart: ”Ty det är omöjligt vad dem beträffar, som en gång för alla hava blivit upplysta och som hava smakat den himmelska fria gåvan och blivit delaktiga av helig ande och som hava smakat Guds rätta ord och de krafter som höra den kommande tingens ordning till, men som hava avfallit, att återuppliva dem till bättring, då de ju på nytt fastnagla för sig Guds Son vid pålen och utsätta honom för offentlig skam.” Dessa hade tro, de blev välsignade av Gud, endast för att avsäga sig sitt sonskap och bli förkastade. Att man utövar tro och stärker tron räddar en från att råka i ett sådant tillstånd. Vi närmar oss nu provsättningens stora stund i striden vid Harmageddon. Vi måste visa vår tro genom positiv handling på det ena eller andra sättet. Om vi är ljumma i vår hängivenhet för Jehova eller inte har tillräcklig tro för att drivas till handling, så kommer vi att bli förkastade. — Upp. 3:10, 16.
28. Varför bör ingen bli avskräckt från att ta del i Guds tjänst?
28 Detta bör inte avskräcka dem som är svaga i tron eller nya i fråga om insikt i sanningen, utan det bör i stället sporra dem till att stärka sin kunskap och sin tro på Gud och till att öka sin tjänst till Hans ära. Jesus förklarade att om vi har tro, vore den än så ringa som ett senapskorn, så kan den förflytta berg. (Matt. 17:20) Håll den kedja av tro, som binder dig vid Gud, stark genom att beständigt vederkvicka ditt sinne förmedelst hans ord; håll denna tro fri och klar genom ständig övning. Undersök den för att finna eventuella defekter och sedan reparera dem. Som Paulus skrev: ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.” — 2 Kor. 13:5, NW.
29. Vad kräver Gud av oss förutom tro?
29 Om vår tro är djupt rotad och grundad på exakt kunskap, så kommer trons lilla frö att växa och frodas oberört av likgiltighetens kyla eller förföljelsens hetta. Denna tro kommer att fortsätta att växa, när vi odlar och omhuldar den, och den kommer att bli rikt välsignad av Jehova. Denna tro är nära förbunden med andra egenskaper, såsom det visas i 2 Petrus 1:5—11 (NW). Vi måste oförtrutet bemöda oss om att till vår tro lägga dygd, till dygden kunskap, självbehärskning, uthärdande, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet och kärlek. ”Ty om dessa ting förefinnas i eder och överflöda, så komma de att hindra eder från att vara vare sig overksamma eller ofruktsamma i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. ... Fördenskull, bröder, gör så mycket mera edert yttersta för att göra eder kallelse och edert utväljande fasta för eder, ty om ni fortsätta att göra dessa ting, skola ni på intet vis någonsin misslyckas.” Fatta därför mod till att rycka framåt i tro på Jehova. Låt er inte skrämmas av de prövningar som kan ansätta en kristen, utan förlita er på Guds kraft och ord och sätt er förtröstan till honom.