Vinn livet som pris genom verksam träning nu
1. Hur betraktar Jehova och Jesus Kristus de halvhjärtade, och varför?
DE SOM är halvhjärtade är hatade av Jehova och Kristus Jesus. (Ps. 119:113; Hos. 7:8) Ack, visst önskar de få det pris som livet utgör. De tycker om att vara tillsammans med Jehovas vittnen, men de är ljumma. De vill gärna känna spänningen och upphetsningen. De tycker om att fira segern. Men de gör ingenting som kan ge orsak till ett sådant segerfirande. Eftersom de varken är varma eller kalla, kommer Kristus Jesus att utspy dem ur sin mun. (Upp. 3:14, 16) De kommer att förlora loppet.
2—4. Vad måste vi göra och ha, och vad fordras för att man skall vinna?
2 De som löpte vid de forntida spelen i Korint visste att det betydde att de måste sätta in vartenda uns av styrka på denna tävlingskamp. En grekisk löpare i forna tider sprang hela sträckan på tjugofyra stadier, han höll ut ända till slutet och kom in först. När kransen sattes på hans huvud, föll han ner död. Han hade nått målet. Han hade triumferat! Men hur är det med oss? Sätter vi loppet främst, för att kunna hålla ut till slutet? Jesus förmanade oss att söka först Guds rike och Jehovas rättfärdighet. (Matt. 6:33) Bara om vi gör det, kan vi vinna. Låt ingenting — familj, affärer, nöjen, önskningar eller något annat — ingripa hindrande i tävlingsloppet. Det sätter triumfen i fara.
3 Fatta ett oryggligt beslut att hålla dig kvar i tävlingskampen till den slutliga segern. Vad har en löpare för nytta av att ha en stark kropp, om hans vilja är svag? I så fall löper han ovist eller beter han sig som en skral boxare, som håller på att träna och slår i luften i stället för mot sandpåsen. (1 Kor. 9:26) Han kommer med säkerhet att förlora, därför att han inte har någon uthållighet. Han behöver vara fast besluten i sinnet för att kunna hålla ut. Ditt hjärta måste vara med i tävlingsloppet, och det måste vara starkt, orubbligt fast och förtrösta på Jehova. (Ps. 112:7, AS) Du måste vara helhjärtat inställd på att fullfölja tävlingskampen. Ja, bestäm dig för att övervinna alla hinder! Om du gör det, har du vunnit mer än halva loppet. Som löpare måste du veta, vilken hastighet loppet kräver. Är det ett kort eller ett långt lopp? Kräver det att man springer i sakta mak eller att man rusar fram i snabbaste möjliga tempo? En champion i boxning eller i brottning måste ha ett gott förstånd. Han får inte vara bara rå styrka, som en tjur utan förnuft. Så är det också med oss. Det är inte nog att bara ha starka ben, ifall vårt sinne är svagt. Vi kan inte bara gå från dörr till dörr, men vi har starka sinnen, och i våra predikningar träffar vi ”målet” med bibelordet. Löp visligen! Begagna kunskapen från bibeln jämte insikt och förstånd för att vinna loppet eller avgå med segern. Uppbygg dig själv och rusta dig med kunskap från Guds ord. ”Ni hava hört om Jobs uthärdande och hava sett den utgång som Jehova gav.” — Jak. 5:11, NW.
4 Jesus sade att ”det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst”. (Matt. 10:22, NW) Kommer du att fortsätta med att uthärda? Om du inte gör det, förlorar du. Gör dessa Paulus’ ord till dina egna: ”Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller herradömen eller ting som äro här eller ting som skola komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.” — Rom. 8:38, 39, NW.
5. a) Varför blir vi inte vinnare genom att träna på måfå och ryckigt? b) Vad gjorde att Hiskia vann?
5 Att träna på måfå betyder förlorade lopp. Förkunna inte spasmodiskt, ryckigt. Om du gör det, kommer du att löpa osäkert. Paulus gjorde inte det. Var regelbunden i din träning för att bli kvalificerad. Du kan inte löpa ryckvis. Det är inte genom ett utbrott av energi här och en avslappning där som man vinner. Tror du att du — om du har blivit efter — kan ta igen det genom en verksamhetsspurt en liten tid och sedan drypa av och hålla dig borta i veckor? Det går inte. ”Loppet är icke de snabbas, icke heller striden de starkas.” (Pred. 9:11, AV) Assyriern Sanherib hade den överlägsna hären och styrkan, men det var den kringrände konung Hiskia, vilken hade tro på Jehova, som vann. Kommer ni ihåg den gamla fabeln om haren och sköldpaddan? Visserligen satte haren i väg, så att han snart var nästan utom synhåll, men sköldpaddan vann loppet. Men vänta! Ni vet att Jehovas säkra ord är bättre än någon av människor diktad fabel. Varför vann Hiskia? Var han snabb? Var han stark? Han vann, därför att han överlämnade sin sak åt Jehova, i bön. Därpå godtog Hiskia Jehovas svar. Genom sin profet Jesaja sade Jehova till Hiskia: ”Jag skall beskärma och frälsa denna stad för min och min tjänare Davids skull.” (Jes. 37:35) Den natten slog Jehovas ängel fienden — ett hundra åttiofem tusen assyrier. (2 Konungaboken 19) I vår kamp är det inte heller fråga om bara en enda stöt, som slår ut fienden. Nej, vi måste hålla på och dela ut många kännbara slag. Därför kan vi inte ha bara en enda uppsättning av skriftställen eller en enda predikan att använda i vittnandet. Vi måste ha många, som vi kan växla om med och anpassa efter förhållandena, och så fortsätta att bruka dem på rätt sätt till angrepp och till försvar för de goda nyheterna.
6. Vilka får vi inte frukta, vad är orsaken till detta, och vem måste vi frukta?
6 Regeln är den, att man måste vara orädd för att ta del i boxningsmatchen eller i kampen. Så måste också vi vara orädda i vårt vittnande, i det vi är medvetna om vår andliga styrka och om att vi handskas med sanningens ord på rätt sätt. Utkämpandet av en strid är något som Paulus nämner, förutom att han ofta talar om löpning. (1 Kor. 9:26; 1 Tim. 6:12; 2 Tim. 4:7) Kom ihåg, att när man predikar, röner man motstånd! När du träffar på motstånd, vad kommer du då att göra? Kommer du att bli rädd och ge dig i väg? I så fall blir du diskvalificerad och utestängd från tävlingen. Jehova säger: ”Vad angår de fega och dem som äro utan tro ... och alla lögnarna, så komma de att få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel ... den andra döden.” (Upp. 21:8, NW) Har du människofruktan, så kommer det att ha med sig snaror och förlusten av priset, av livet. (Ords. 29:25) ”Jehovas fruktan är visdomens begynnelse.” — Ps. 111:10, Åk.
7. Vilka lärdomar får vi av det förhållandet, att tävlingarna vanns eller förlorades lagvis?
7 Forntida tävlingar vanns av ett lag eller förlorades av ett lag, inte av en ensam deltagare. Det behövdes spjutkastare, diskuskastare, brottare, hoppare, boxare och löpare för att bilda ett lag. Den teokratiska organisationen är ett stort tävlingslag. Var och en av oss är en liten del däri. En del eller ”lem” kan inte reda sig utan de andra. ”Ty kroppen är förvisso icke en enda lem, utan är många.” (1 Kor. 12:14—26, NW) Låt oss tänka bara på vad laget åstadkommer. När loppet är vunnet eller segern kommer, då är det laget, inte den enskilde, som har uppnått detta. Må äran ges åt lagledaren, Kristus Jesus, och förtjänsten tillskrivas honom. Det krävs att var och en enskild tar hänsyn till alla, och alla till var och en enskild. Då får man ett verkligt samspel. Det finns många delar i en ofantlig maskin. För att den skall fungera friktionsfritt, behöver den smörjas. Jehovas ande och den endräkt som den medför är för vår organisation vad oljan är för maskinen.
8. Varför är dåligt umgänge så farligt?
8 En annan tävlingsregel förbjuder dåligt umgänge. Vänner i den gamla världen hänger fast vid några av oss. Några hänger dåraktigt nog fast vid vänner i den gamla världen. Paulus förmanade: ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Till och med några i organisationen har vanor som hör den gamla världen till. Allt sådant är surdeg. Surdeg tränger in i hela ditt liv. Om du inte håller dig borta från dåligt umgänge, kommer du att förlora loppet. (1 Kor. 5:9, 10; 6:9, 10) Detta betyder att avbryta träningen och leder till att våra andliga muskler blir slappa. Vad det gäller är inte om den som man umgås med är en ”hygglig karl”. En ”hygglig karl” kan vara ett trevligt sällskap. Men är han ett teokratiskt sällskap? Om han inte är det, så undvik honom. Löp bara tillsammans med dem som själva löper loppet. Kom ihåg det gamla ordspråket: ”Lika barn leka bäst.” Ni kanske också kommer ihåg den gamla historien om bondens svan, som alltid höll till bland tranorna. Tranorna förstörde bondens gröda, och därför bestämde han sig för att skjuta dem. Han dödade tranorna och tillsammans med dem också sin fina svan, som han var så stolt över. Laga så att du inte råkar illa ut i striden vid Harmageddon liksom den vackra svanen, som fick ett så olyckligt öde.
9. Vad måste vi utöva för att undgå att bli underkända?
9 Paulus skrev att ”var och en, som deltager i en tävlingskamp, [utövar] självbehärskning i allting. ... Jag kuvar [fördenskull] min kropp och leder den som en slav, för att jag icke, sedan jag har predikat för andra, själv skulle på något sätt bliva underkänd.” (1 Kor. 9:24—27, NW) De forntida tävlingsdeltagarna hade kontroll över sitt uppförande, sitt liv, sina matvanor, sitt umgänge, sina dryckesvanor och nöjen. De undvek allt, vad det vara månde, som kunde göra intrång i deras träning eller avtrubba dess verkningar. Så måste också vi teokratiska tävlingsdeltagare individuellt ha oss själva under kontroll, för att vi skall kunna triumfera.
10, 11. Vilken är den förnämsta regeln, vilken är den slutliga regeln, och hur förhåller dessa sig till varandra?
10 När vi nu har dryftat reglerna och deras verkan, så låt oss sluta med den förnämsta av alla regler, den som gäller kärlek. Paulus sade att om vi inte har kärlek, är vi 1) som ljudande malm eller en skrällande cymbal, 2) som ingenting och 3) utan något som helst gagn av vad vi annars är eller gör. (1 Kor. 13:1—3, NW) Jesus framställde regeln, när han sade: ” ’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft.’ ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Intet annat bud är större än dessa.” — Mark. 12:30, 31, NW.
11 Gör klart för dig att det inte är någon tid att förlora. (Ef. 5:16; Upp. 10:6) Lär dig reglerna väl och lär dig att tillämpa dem. Utöva dessa ting. Håll reglerna, så kommer du att vinna seger och slippa att gå under. Den slutliga regeln, som Jesus uttalade, går alltså ut på att vi skall hålla alla reglerna för loppet eller tävlingskampen. ”Om ni älska mig, komma ni att hålla mina bud.” (Joh. 14:15, NW) Vi måste lyda alla reglerna. Vi kan inte ostraffat bryta mot någon av dem.
Framträdande kämpar, som vann i kampen
12—14. Hur visade Jesus sig som en framträdande, segerrik kämpe i tävlingskampen, och vilken belöning vann han?
12 Vi kan här inte lämna detta ämne, som gäller dem som tar del i de teokratiska tävlingarna, utan att tänka på några av Jehovas särskilt framträdande deltagare i kampen för tron, oförskräckta kämpar och löpare, som härdade ut.
13 Den störste kämpen av alla i Jehovas lag är vår ledare, Jesus Kristus. Eftersom han är vårt mönster, skall vi först tänka på honom. (1 Petr. 2:21) Det första framträdande hinder, som lades i vägen för honom under hans lopp, var erbjudandet att han skulle få alla denna världens riken. Ståndaktigt höll Jesus sig kvar i loppet genom att svara djävulen: ”Gå bort, Satan! Ty det är skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är åt honom allena du skall ägna helig tjänst.’ ” (Matt. 4:10, NW) Ett annat hinder, som Satan placerade framför Jesus i hans lopp, var Petrus och hans mänskliga, gudlösa sätt att tänka. Petrus tog Jesus avsides och gjorde kraftiga invändningar mot att Jesus skulle hotas av någon skada. Petrus sade: ”Var god mot dig själv, Mästare.” Kom detta Jesus att sakta farten? Han svarade: ”Förfoga dig bakom mig, Satan! Du är en stötesten för mig.” (Matt. 16:22, 23, NW) Inför Pilatus kämpade Jesus också för tron genom att säga till honom: ”För detta ändamål har jag blivit född, och för detta ändamål har jag kommit i världen, att jag skulle bära vittnesbörd om sanningen.” — Joh. 18:37, NW.
14 Kort efteråt var Jesus alldeles ensam, utan några följeslagare. Han var ensam i loppet intill slutet och hade blivit övergiven av sina kamrater, men han var trogen in i det sista. Han satte in allt han hade i loppet, ja, själva livet. Man tog av honom kläderna, naglade fast honom vid pålen och lät honom bära en törnekrona på huvudet. Det föreföll alla som om Jehova hade övergivit honom fullständigt. I Satans och hans jordiska hantlangares ögon dog Jesus som en förbrytare. Hastigt lät Jehova scenen förändras, mitt för ögonen på Satan. Inom tre dagar belönade Jehova Jesus med uppståndelse till evigt liv, och några veckor senare for Jesus upp till sin Guds och Faders högra sida. Ps. 110:1, Åk; Joh. 20:17.
15. Vilket exempel gav Stefanus på en segerrik deltagare i tävlingen? Paulus?
15 Den förste av Jesu efterföljare, som vi vet troget löpte sitt lopp till slut, efter det att Jesus hade avslutat sitt, var Stefanus. Han fullbordade sin tävlingskamp i sina fienders våld. Han predikade ännu medan de höll på med att stena honom till döds. Han löpte och vann segerkransen. Han blev inte bedragen på sin belöning genom döden. En annan vinnare var Paulus, som övervann många hinder som restes i hans väg på löparbanan. Tänk på det han talar om i 2 Korintierna 11, verserna 23—27 (NW). Han säger så här, om det som han hade fått erfara: ”Fängelse i rikare mått, hugg och slag i överflöd, ofta nära döden. Av judar har jag fem gånger fått fyrtio slag på ett när, tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett dygn har jag tillbragt i djupet; ofta på resor, i faror från floder, i faror från rövare, i faror från mitt eget folk, i faror från nationerna, i faror i staden, i faror i öknen, i faror på havet, i faror bland falska bröder, under arbete och möda, ofta under sömnlösa nätter, under hunger och törst, många gånger under fasta, i köld och nakenhet.” Senare tillade Paulus: ”Jag har löpt banan ut, jag har hållit tron.” — 2 Tim. 4:7, NW.
16, 17. Hur visade de tre hebréerna och Simson, att de hörde till det segrande ”laget”, och vad blev utgången för envar av dem?
16 Tidigare exempel på en framträdande tro på Jehova är Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Dessa tre trogna hebréer fick befallning att falla ner och tillbedja den gyllene bildstod som hade ställts upp på Duraslätten. Skulle de vägra att göra det, fastän detta skulle leda till att de bleve kastade i den brinnande ugnen? De hade börjat loppet, och de höll sig kvar i det. Helt lugnt påminde de kungen: ”O Nebukadnessar, vi behöva icke svara dig i denna sak. Om så skulle vara, är vår Gud, som vi tjäna, i stånd till att rädda oss ur den brinnande eldugnen, och han skall rädda oss ur din hand, o konung. Men om icke, så må du veta, o konung, att vi icke vilja tjäna dina gudar eller tillbedja den gyllene bildstod, som du har ställt upp.” Deras djärva trots gjorde kungen ursinnig. Han befallde att ugnen skulle eldas sju gånger hetare än vanligt och att de tre männen skulle kastas i den. De ryggade inte tillbaka, de vägrade att falla ner och höll sig kvar i tävlingskampen. De blev kastade i den dånande elden, som hade gjorts mycket intensivare. Som belöning från Jehova kom de ut ur lågorna osvedda och triumferande genom sin tro och sitt uthärdande. — Dan. 3:1—27, RS.
17 Låt oss inte glömma Simson. I fängsligt förvar hos sina fiender, tills hans hår hade vuxit ut och blivit långt igen, måste han dra kvarnen i fängelset. Han tänkte på hur hans Gud, Jehova, blev skymfad och också han själv, när hans filisteiska fiender, som hade stuckit ut hans ögon, lät glåpord och speglosor hagla och piskrappen vina över honom. Hans känslor steg småningom till kokpunkten, och han var färdig att sprängas av sin starka föresats att hävda och rättfärdiga Jehovas namn. Han visste att hans liv var i fara i hans slutliga tävlingskamp. För att hävda Jehovas namn lade Simson in hela sitt hjärta och all sin kraft i den slutliga striden i templet, där filistéerna höll fest till Dagons ära. Han visste att tävlingskampen skulle kräva hans liv. Likväl ropade han: ” ’Herre Jehova, kom ihåg mig, det beder jag dig, och styrk mig, det beder jag dig, bara denna enda gång, o Gud, och låt mig hämnas på filistéerna med hämnd för ett av mina ögon.’ Därmed tog Simson spänn mot de båda mittelpelarna, på vilka huset var fast grundat, och fick grepp om dem, om den ena med sin högra och om den andra med sin vänstra hand. Och Simson begynte säga: ’Må min själ dö med filistéerna.’ Därpå böjde han sig med kraft, och huset föll på axelherrarna och på allt folket som var i det, så att de döda som han dödade vid sin egen död voro flera än de som han hade dödat under sin livstid.” — Dom. 16:28—30, NW.
18. I vilken särskild tävlingskamp visade sig David som en väldig kämpe?
18 En annan väldig kämpe var David. Redan i ungdomen var han oräddheten förkroppsligad. Han kunde inte skrämmas ut ur tävlingen. Han var frimodig i Jehova. Goljat hade utmanat Gud, den Allsmäktige, och hans folk. Unge David sjöd av rättfärdig harm över denna förolämpning mot hans Gud, Jehova. Han frågade vredgat: ” ’Vem är denne oomskurne filisté, som vågar smäda den levande Gudens här?’ Men David svarade Saul: ’Din tjänare har gått i vall med sin faders får; om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, så följde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet ur munnen på det; och om det då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i skägget och slog ned det och dödade det. Har nu din tjänare slagit ned både lejon och björn, så skall det gå denne oomskurne filisté, såsom det gick vart och ett av dessa djur, ty han har smädat den levande Gudens här.’ ” Orädd trädde David fram till kampen. Fastän bara en yngling mötte han modigt storskrävlaren, jätten Goljat. För denne filisté förklarade David: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN [Jehova] Sebaots namn, hans som är Israels härs Gud, den härs, som du har smädat.” Lägg märke till kontrasten: en pansarklädd jätte, en förfaren krigsman, och så hans motståndare, knappast mer än en pojke, klädd i sin herdedräkt, rustad bara med en slunga och stenar! Men övergav David tävlingsfältet? Var han rädd för att mista livet? Lämnade han striden? Utan att darra ropade han: ”HERREN [Jehova] skall denna dag överlämna dig i min hand, så att jag skall slå ned dig och taga ditt huvud av dig, ... så skola alla länder förnimma, att Israel har en Gud.” (1 Sam. 17:26, 34—36, 45, 46) Därvid tog David, som hade slungan i handen, osvikligt sikte på jättens panna och slungade stenen! Den träffade prick! Jehova gav David triumfen. Jätten föll ner död. På grund av sin oförskräckthet och sin kärlek till Jehova omtalas David som en av dem som fick Jehovas godkännande. (Hebr. 11:32—34) Han kommer förvisso att få sitt segerpris.
19. Varför räknade Paulus upp några av dessa triumferande kämpar i Hebréerna 11?
19 Några av dessa triumferande kämpar för tron har Paulus räknat upp bland Jehovas forntida vittnen för att uppmuntra oss i denna tid till att beständigt löpa på det segerrika, triumferande sätt som de gjorde. För oss skrev Paulus: ”Då vi alltså hava en så stor sky av vittnen som omgiver oss, må vi då också lägga av allt som tynger och synden som lätt insnärjer oss, och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betrakta vår tros anförare och fullkomnare, Jesus.” — Hebr. 12:1, 2, NW.
20—22. Vilket handlingssätt leder till död, och vilket till att man vinner priset, liv i Guds nya värld?
20 Nu är frågan den: Kommer du att vara en av de verksamma kristna, som triumferande löper mot segerpriset, livet? Eller kommer du att vara en av de overksamma förbundsbrytarna eller lättingarna, som driver åstad mot din dom, evig död? (Rom. 1:28—32) Var inte en overksam lätting, alltför lat för att ens skaffa dig din föda, så att du måste dö. (Ords. 19:24; 14:14) Kom ihåg att om du inte är aktivt för Jesus, så är du emot honom och måste möta hans fienders öde. (Matt. 12:30) Har du förirrat dig bort från banan, där loppet går, ut i overksamhetens dy? Ryck då upp dig och skynda dig tillbaka fort! Den mest spännande och avgörande av alla tävlingsstrider, Harmageddon, ligger nära framför oss. Låt oss alla genom vår verksamhet triumferande ”kämpa en hård kamp för [tron]”. — Jud. v. 3, NW.
21 Under Jehovas rannsakande blick må vi alla, när vi ser det triumferande riket upprättat i himlarna, besluta oss för att undfly overksamhet och död. Låt oss i stället, genom verksamhet, vinna triumfens, segerns, pris: LIV i den nya världen under Jehovas rike.
22 Må Jehova, vår Gud, välsigna er, när ni ”kämpa för att vinna seger i trons rätta kamp”. — 1 Tim. 6:12, NW.
(The Watchtower, 15 april 1956)