Frågor från läsekretsen
● I den serie av artiklar, som behandlade olika frågor rörande äktenskapet och som inflöt i Vakttornet på våren 1957, heter det i paragraf 36 på sidan 135: ”Om en person förlåter och tar tillbaka en felande äktenskapspartner, bör det ske utan att ... skadeersättning inkasseras.” När den filisteiske kungen Abimelek återlämnade Sara till Abraham, kan inte de pengar, som Abimelek då gav åt Abraham, anses ha utgjort ”skadeersättning” för att han hade kränkt henne? — 1 Mos. 20:14—16.
Det här angivna bibelstället lyder så: ”Då tog Abimelek får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka. Och Abimelek sade: ’Se, mitt land ligger öppet för dig; du må bo, var du finner för gott.’ Och till Sara sade han: ’Här giver jag tusen silverpenningar åt din broder. Se, det är för dig ett ögontäckelse för alla som äro med dig och inför var och en, och du är friad från smälek.’” — V. 16 enl. NW.
Av bibelns skildring ser vi att Sara inte var en äktenskapspartner som hade förbrutit sig. Abraham lånade inte avsiktligt ut henne till kung Abimelek, för att denne skulle begå äktenskapsbrott med hans vackra hustru Sara och han senare skulle kunna uppbära skadeersättning från Abimelek därför att denne kränkt henne. Abraham var inte i denna sak något föredöme för polygamister i våra dagar, som håller sig med ett antal bihustrur i den direkta avsikten att driva prostitution medelst dem och tillskansa sig ”skadeersättning” gång på gång för en och samma bihustru.
När Abraham lät kung Abimelek föra bort Sara, gjorde han detta för att söka skydda sitt eget liv. Om det hade blivit känt att Sara var Abrahams hustru, hade han kunnat bli dödad av filistéerna, för att de med våld skulle kunna skilja Sara från honom och föra bort henne till sexuell förlustelse för kung Abimelek. Sara var sin äkta mans, Abrahams, halvsyster, och han och Sara hade kommit överens om att medan de befann sig i fiendelandet Kanaan, skulle hon alltid säga att han var hennes bror, så att det inte skulle finnas någon orsak till eller ursäkt för att döda Abraham för att få hans hustru. Kung Abimelek förde alltså bort Sara i tron att hon helt enkelt var Abrahams syster, inte hans hustru.
I en dröm underrättade Gud kung Abimelek om att denne hade tagit Abrahams hustru, men att Gud inte hade tillstått Abimelek att komma vid henne. Gud bjöd därpå Abimelek att återlämna Sara till Abraham, ty Abraham var Guds profet, och Abraham skulle så bedja till Gud för Abimelek, så att han skulle få leva och kvinnorna i hans hus åter skulle kunna föda barn.
De får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor som kung Abimelek gav åt Abraham, sedan han givit honom Sara tillbaka, utgjorde inte någon betalning till Abraham för att Abimelek hade utnyttjat dennes hustru sexuellt. Abimelek gav Abraham detta såsom gåva och såsom en kompensation för att han tillfälligt hade berövat honom hans hustru. De tusen silverpenningarna som Abimelek gav Abraham utgjorde inte heller något slags skadeersättning för våld mot en kvinna. Kung Abimelek sade till Sara att pengarna var en gåva till hennes ”broder”, för att hon skulle vara fri från klander inför var och en som skulle få kännedom om saken, för att visa att hon var oskyldig i den här saken och att kungen själv hade rentvått henne från all smälek, som skulle kunna riktas mot henne, och fastslagit att hon var en moraliskt oförvitlig kvinna. Abraham tog inte emot dessa pengar såsom skadeersättning från Abimelek, därför att denne hade utnyttjat Sara på ett omoraliskt sätt. Om Abraham hade inlåtit sig på att prostituera sin hustru Sara för att uppbära skadeersättning, skulle Gud inte ha sagt till Abimelek, att Abraham kunde vända sig till Gud i bön och bedja honom bota Abimelek, så att Abimeleks gemål och tjänstekvinnor åter skulle kunna bli havande. — 1 Mos. 20:6, 7.
Vi ser alltså att bibeln är fritagen från påståendet att det i den finns prejudikat för den som prostituerar sin hustru för att skaffa sig pengar genom hennes omoraliskhet.
Om alltså en kristen äkta man förlåter sin hustru hennes äktenskapsbrott och tar henne till sig igen, bör detta ske uteslutande därför att han vill visa barmhärtighet mot henne och inte därför att han skördar någon pekuniär vinst genom hennes omoraliskhet. Härigenom bevisar han sig vara utan skuld inför Gud och människor och ger belägg för att han inte samtyckte till eller blundade för hustruns omoraliska handling i hopp om materiell vinst därigenom. När han handlar på detta sätt, kan han inte bli utesluten ur församlingen på grund av hustruns omoraliskhet. Med rent samvete kan han vända sig till Gud i bön och bedja att Gud botar hans hustru andligen och hjälper henne att bli en trogen hustru allt framgent.