En minnesdag fylld av glädje
En minnesdag stundar, som skall bli en av de största glädjedagarna i hela mänsklighetens historia.
KRISTUS Jesus talade om denna minnesdag, som blir fylld av glädje, då han sade: ”Den stund kommer, då alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrevo ondskefulla ting till en domens uppståndelse.” — Joh. 5:28, 29, NW.
Vilken glädjens tid kommer inte detta att bli — denna tid då Gud, den Allsmäktige, uppväcker de döda, som är i hans hågkomst, i hans minne! ”Alla de som äro i minnesgravarna”, de som är döda men likväl är i Guds minne, skall höra Kristi Jesu röst, hans som sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig skall, även om han dör, komma till liv.” (Joh. 11: 25, 26, NW) Vilken orsak till stor glädje är det inte att veta att denna dag, Guds hågkomst- eller minnesdag, som bibeln förutsäger, inte är en sorgedag, inte en dag då man bara smyckar gravarna eller tänker på de döda, utan att den i stället utgör den tid, då ”alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut”!
Denna lära om de dödas uppståndelse är alltså ingenting som människor har hittat på; endast i Jehova Guds sinne, hans som är himmelens och jordens Skapare, skulle en sådan lära kunna ha sin upprinnelse. Det är därför inte underligt att läran om de dödas uppståndelse är okänd av de visaste bland hedningarna, denna lära som de så kallade stora filosoferna under antiken inte kände till! Till en av Kristi apostlar sade de hedniska filosoferna i det forntida Aten: ”Det är förunderliga [främmande, Åk] ting, som du talar oss i öronen.” Ett av dessa ting var de dödas uppståndelse. ”När de hörde talas om att ’uppstå från de döda’ ”, säger bibeln oss, ”drevo somliga gäck därmed, andra åter sade: ’Vi vilja höra dig tala härom ännu en gång.’ ” Läran om uppståndelsen är bara främmande för dem som inte känner Jehova Gud och hans ord, bibeln. — Apg. 17:20, 32.
Men hur ofta talar inte bibeln om de dödas uppståndelse! För att kunna vinna Guds godkännande gjorde Abraham sig beredd att offra sin son Isak. Hur kunde han göra det? ”Han tänkte” genom tron ”på att Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda”. Och den för sin ostrafflighet kände mannen Job bad till Gud: ”O, att du ville gömma mig i scheol, att du ville dölja mig till dess din förbittring blir avvänd, att du ville sätta en tidsgräns för mig och komma ihåg mig!” Det var en ängel från himmelen som berättade för Daniel att han skulle vila i döden till dess tiden var inne för uppståndelsen: ”Gå du din väg till dess änden är inne; ty du skall vila och skall stå i din lott vid dagarnas ände.” — Hebr. 11: 19; Job 14: 13, NW; Dan. 12:13, AS.
De döda är inte medvetna
Det skulle inte vara någon mening med en de dödas uppståndelse om de döda var vid liv eller vid medvetande och kände antingen pina eller välbehag. Just därför att de döda verkligen är döda, utan medvetande, utan tillvaro, behövs det för människornas räkning en de dödas uppståndelse. Kristus Jesus liknade döden vid en sömn. När Jesu vän Lasarus hade dött, sade Jesus till sina lärjungar: ” ’Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.’ Då sade hans lärjungar till honom: ’Herre, sover han, så bliver han frisk igen.’ Men Jesus hade talat om hans död.” — Joh. 11:11—13.
Fastän Lasarus hade varit död i fyra dagar, blev han uppväckt förmedelst Guds kraft genom Kristus Jesus. När Lasarus återvände till livet igen, sade han ingenting om att han hade varit medveten i döden, ty döden är ett tillstånd som innebär fullständig avsaknad av medvetande eller tillvaro, såsom bibeln förkunnar: ”De levande äro medvetna om att de skola dö; men vad de döda angår, äro de icke medvetna om någonting alls, icke hava de heller längre någon lön.” — Pred. 9:5, NW.
De som är döda och är i Guds minne sover alltså i döden, i väntan på den tid som bibeln omnämner med dessa ord: ”Och havet gav ifrån sig de döda som voro i det, och döden och hades gåvo ifrån sig de döda som voro i dem.” — Upp. 20:13, NW.
De som är i Guds minne
Vilka kan tänkas få del i en uppståndelse från de döda för att vinna liv på jorden, på en fridfylld, paradisisk jord? Kristus Jesus talade om två olika grupper: ”De som gjorde det goda till en livets uppståndelse” och ”de som bedrevo ondskefulla ting till en domens uppståndelse”. Aposteln Paulus inbegrep dessa båda grupper i ett av sina många uttalanden om uppståndelsen. ”Jag hyser hopp till Gud”, sade han, ”att det skall bliva en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” — Joh.5:29; Apg. 24:15; NW.
”Livets uppståndelse” är för dem som har gjort det goda, som har ägnat sig åt rättfärdiga gärningar, gärningar som är i överensstämmelse med Guds bud. Dessa människor lärde känna Jehova Gud, hyste tro på honom och hans ord och brukade sina liv i hans tjänst. Bland de människor som gjorde det goda finner vi Abraham, Job, Daniel och Johannes döparen. I Hebréerbrevets elfte kapitel nämns också andra vid namn, som gjorde det goda och som hoppades ”att de måtte uppnå en bättre uppståndelse”. (Hebr. 11:35, NW) Deras uppståndelse kommer att bli ”bättre” i den meningen att de inte åter behöver dö, såsom de måste göra som blev uppväckta i forna tider.
Hur förhåller det sig då med den andra gruppen, som Jesus nämner, med dem ”som bedrevo ondskefulla ting”? Detta uttryck avser inte de uppsåtligt onda, nej, det avser rätt och slätt dem som inte följde en rättfärdig levnadsväg i överensstämmelse med Guds ord, dem som inte kom att lära känna Jehova Gud. Eftersom Gud kan läsa en människas hjärta, vet han vilka som kan dra nytta av en uppståndelse från de döda. När dessa människor uppväcks från de döda, kommer de inte att dömas enligt sina gärningar i det flydda utan enligt sina framtida gärningar på jorden under Kristi, konungens, regering.
Bland dem ”som bedrevo ondskefulla ting” och som är i Guds minne är en av ogärningsmännen som dog vid sidan om Kristus Jesus på Golgata. Den på träet upphängde ogärningsmannen sade: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer i ditt rike.” Jesus svarade honom då: ”Jag säger dig i sanning i dag: Du skall var med mig i paradiset.” (Luk. 23:42, 43, NW) Denne ogärningsman är i Guds minne, i minnesgraven, i väntan på den tid, då den paradisiska jorden är upprättad efter Harmageddon under Kristi, konungens, tusenårsregering. När tiden är inne, skall så denne ogärningsman komma tillbaka från de döda jämte dem ”som bedrevo ondskefulla ting”. Genom sina framtida gärningar kan han bevisa att han är värdig att få mottaga den gåva som består i evigt liv på jorden.
Grundvalen för en uppståndelse
Kristi lösenoffer möjliggör en de dödas uppståndelse. ”Eftersom döden kom genom en människa [Adam], så kom ock genom en människa [Kristus Jesus] de dödas uppståndelse.” Det är denne som Gud har förordnat till att vara domare över både de levande och de döda. ”Därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.” Därigenom att Gud uppväckte Kristus från de döda till himmelskt liv, har Gud givit oss en fast försäkran om att Hans hågkomst- eller minnesdag, då det skall råda stor glädje, verkligen skall komma: ”Han har utsatt en dag, då han ämnar döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har åvägabragt en garanti åt alla människor, i det att han har upprest honom från de döda.” — 1 Kor. 15:21; Rom. 14:9; Apg. 17:31, NW.
Trots denna försäkran finns det människor i vår tid som finner det svårt att tro att de döda skall uppstå. De liknar dem som Kristi apostel frågade: ”Varför hålles det då bland eder för otroligt, att Gud uppväcker döda?” Det är inte alls något otroligt, ty Guds makt genom Kristus gör uppståndelsen möjlig. ”Vad som är omöjligt för människor”, sade Jesus, ”det är möjligt för Gud.” Och såsom den allsmäktige Guden sade till Abraham: ”Är någonting för utomordentligt för Jehova?” Guds makt, som utövades genom Kristus, vid den tid då Jesus var på jorden, visar att till och med en uppståndelse från de döda inte är någonting som är för svårt för Jehova att förverkliga. Guds profeter Elia och Elisa uppväckte var sin människa från de döda; och det gjorde också apostlarna Petrus och Paulus. Kristus uppväckte minst tre människor ur döden — änkans son, Jairus’ dotter och Lasarus. Hur lätt är det då inte för Gud att uppväcka de döda! — Apg. 26:8; Luk. 18:27; 1 Mos. 18:14, NW.
Det förhållandet att det finns många människor i ”minnesgravarna” som väntar på en uppståndelse utgör ingen svårighet för Gud, ty dessa människor är i Guds minne, och Guds minne är något underbart och förunderligt. Vi kan ibland bli förvånade över människor som har vad man kan kalla fotografiskt minne; hur förundrar det oss inte att de kan komma ihåg sådant som de vill minnas! Hur mycket underbarare är inte Jehova Guds sinne, hans som är vår mänskliga hjärnas Skapare!
Genom Skriften vinner vi ett visst mått av insikt i Skaparens underbara minne. Guds ord säger oss: ”Han räknar stjärnornas tal; han kallar dem alla vid namn.” (Ps. 147:4, NW) Ja, detta gör Skaparen! Människan kan inte ens räkna stjärnorna; de är så många; och inte heller kan hon se dem alla, nej, inte ens med sitt femmetersteleskop. Men Gud inte endast räknar dem utan ger dem namn och kommer ihåg deras namn. Här har vi sannerligen något som uppenbarar för oss hur lätt det skall bli för Gud att komma ihåg dem som är värdiga att få uppstå.
Tänk på vilken mängd stjärnor som finns i bara en enda vintergata! Antalet varierar ju, men i vår egen Vintergata finns det omkring 200.000.000.000 stjärnor! Och denna vintergata är i sig själv bara en bland hundratals millioner andra vintergator!
Tänk er ett sinne som förmår nämna vid namn och komma ihåg namnen på oräkneliga milliarder stjärnor, som vet det exakta antalet, om det alls kan utrönas, ett antal som vida överstiger hela antalet av de människor som någonsin har levat på jorden! Hur övergår inte detta sinne det mänskliga förståndet! I hur hög grad är inte detta sinne förtjänt av vår högljudda lovprisning! Så här uttryckte sig Kristi apostel härom: ”O, vilket djup i Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga hans domar äro, och hur outforskliga hans vägar äro! Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne?’” — Rom 11:33, 34, NW.
Vi kan aldrig lära känna Jehovas sinne. Men av det som Skriften säger oss om hans sinne kan vi inse hur enkelt det är för honom att komma ihåg dem som är förtjänta av en uppståndelse. Ja, Kristus Jesus säger att de som är i Guds minne är så gott som vid liv från Guds synpunkt sett. ”Att de döda uppväckas”, sade Jesus, ”gav till och med Mose till känna i berättelsen om törnbusken, när han kallar Jehova ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’. Han är en Gud, icke för de döda, utan för de levande, ty från hans ståndpunkt leva de alla.” — Luk. 20:37, 38, NW.
Livsmönstret byggs åter upp
Att det skall bli en uppståndelse för ”alla ... som äro i minnesgravarna” är alltså säkert och visst. Återskapar då Gud vid uppståndelsen den tidigare kroppen, atom för atom? Nej, Gud frambringar en ny kropp, som består av andra atomer men som är tämligen lik den som en människa hade före sin död. Det är inte just de atomer, vilka kroppen en gång hade, som gör någon till en och samma person vid uppståndelsen, ty redan nu växlar atomerna i människokroppen beständigt. ”På ett år”, heter det i Science Digest för december 1954, ”ersätts omkring 98 procent av de atomer vi nu består av med andra atomer, som vi tillför kroppen genom luften och genom mat och dryck.” I uppståndelsen är det alltså inte kroppens atomer som Gud kommer ihåg och skapar på nytt; det som Gud bevarar i sitt minne är den skapade varelsens livsmönster. Detta är det som gör att en människa blir ”sig själv” i uppståndelsen — nämligen livsmönstret.
Vad är detta livsmönster, som Gud bevarar i sitt minne? Det är människans ”livsprotokoll”, som tillkommit av de tankar hon tänkt, de erfarenheter hon haft, den kunskap hon samlat. Livsmönstret är alltså en produkt av en människas minnesförmåga och sinnesförmögenheter. Livsmönstret innefattar all tillväxt i intellektuellt avseende och alla särdrag hos ens personlighet. Detta är det som Gud med stor omsorg åter bygger upp vid uppståndelsen.
Vi kan då vara förvissade om att en individs personlighet, det som identifierar just honom, kommer att vara i behåll, då han uppväcks, även om han får en kropp av andra atomer. Den som är förtjänt av att få uppstå från de döda kommer inte att vara Hk människor som utsätts för en olyckshändelse eller en chock av något slag och vaknar upp med fullständig förlust av minnet, ja, kanske inte ens vet vilka de är. Nej, utan den som vid uppståndelsen vaknar upp ur dödens sömn kommer att veta vem han är och kommer att ha hela sin minnesförmåga i behåll. Det blir som om han bara hade slumrat till en stund och så vaknar upp. Den sista medvetna tanken eller iakttagelsen kommer således att förbindas med den första tanken efter uppvaknandet.
Denna lyckliga dag nalkas nu, denna stora dag, då Gud skall komma ihåg de döda med en uppståndelse, Hans minnesdag, som blir fylld av glädje. Vilken glädje det kommer att bli att få leva då ens kära döda anförvanter och vänner blir uppväckta till liv igen! Den tid, då denna jordiska uppståndelse för dem ”som gjorde det goda” och för dem ”som bedrevo ondskefulla ting” inträffar, är under Kristi tusenårsregering, som skall följa på Harmageddonstriden. Eftersom Harmageddonstriden skall komma över detta släktled i dessa ”de yttersta dagarna”, är det sannerligen nu tid för dem som längtar efter att se sina kära bland de döda väckas till liv igen att göra ”det goda”. Hur skall de då handla?
Lär känna Jehovas uppsåt bättre. Tag reda på vad ni måste göra för att få överleva Harmageddon in i Guds nya värld. Om ni sedan också handlar i överensstämmelse med Jehovas ord, kan ni få erfara den obeskrivbara glädjen att taga emot dem ”som äro i minnesgravarna”, då Gud kommer ihåg dem med en uppståndelse från de döda.