Dop

”Jesus ... blev döpt. ... Och genast, när han hade kommit upp ur vattnet, såg han ... anden, lik en duva, komma ned över honom; och en röst kom från himlarna: ’Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.’” — Mark. 1:9—11, NW.

 1. a) Vilket steg följer på överlämnandet? b) Vad utgjorde en symbol av Jesu överlämnande, och när erhöll han den heliga anden?

SEDAN en individ i sitt sinne och hjärta har överlämnat sig åt att tjäna Gud, den Allsmäktige, hur fullföljer han så detta överlämnande? Ännu ett steg är nödvändigt, och det är att han kungör eller bekänner det offentligt för andra genom att låta döpa sig i vatten. Det är intressant att lägga märke till att Kristus Jesus angav mönstret för denna rätta sedvänja. ”Sedan Jesus hade blivit döpt, kom han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han såg Guds ande fara ned likt en duva och komma över honom. Se, det kom också en röst från himlarna, som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” (Matt. 3:16, 17, NW) Av dessa ord ser vi att Kristi Jesu överlämnande öppet symboliserades genom dop. Sedan Jesus hade kommit upp ur vattnet, kom Jehovas ande över honom, och det var då som Jehova Gud tillkännagav, så att Johannes döparen hörde det, att Han fann behag i det handlingssätt som hans Son hade valt.

 2. a) Vad är innebörden i det grekiska ord, som blivit översatt med ”dop”? b) Hur bör döpandet gå till?

² Ordet ”dop” är översatt från det grekiska ordet báptisma, som betyder ”neddoppning”. Det har alltså inte på något sätt avseende på bestänkning. Lägg också märke till den frivilliga handlingen å Jesu sida, när han underkastade sig att bli nedsänkt av Johannes döparen. Han ställde sig fullständigt till Johannes’ förfogande, så att denne fick sänka ned honom baklänges i vattnet. Det sätt, varpå Jesus blev fullständigt neddoppad eller dold i Jordans vatten, var en god illustration av hur Jesus blev begraven såsom död i förhållande till sitt förra jordiska levnadslopp. Att han därpå restes upp ur vattnet visar hur han gjordes levande för att göra Jehovas vilja från och med den tiden. Hur passande är då inte vattendopet såsom ett tillbörligt offentligt tecken, en symbol, som tillkännager ens personliga överlämnande! Ingen bistod Johannes, när han döpte Jesus, ingen annan människa sägs ha varit närvarande vid denna nedsänkningshandling. Förvisso ges också härigenom mönstret för hur en Kristi efterföljare rätteligen bör bli döpt, nämligen av endast en person, som sänker ned den som skall döpas baklänges i vattnet och sedan, efter en fullständig neddoppning, lyfter upp honom igen.

 3. Åt vilka gav Jesus bemyndigande att utföra döpandet?

³ Det är också betydelsefullt att Jesus gick till en Guds, den Allsmäktiges, överlämnade tjänare för att få dopet verkställt. Liksom Jesus gick till en överlämnad tjänare för att bli döpt, så befallde han sina elva trogna lärjungar att döpa andra. Vi påminner oss hur Jesus kom till det berg i Galileen, där han hade avtalat att möta dessa lärjungar. Där talade han uppfordrande till dem: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” Dessa ord riktade Jesus inte till prästerna, sadducéerna eller fariséerna, utan endast till dessa lärjungar som var hans lojala sändebud. Vidare lägger vi märke till att de fick befallning att göra lärjungar av människor. Detta innebar att de först måste ge undervisning och upplysning åt andra, och därpå var det under denna betingelse som dessa andra senare blev döpta, av samma åt Gud, den Allsmäktige, överlämnade tjänare. På den tiden hörde och erhöll de sanningen endast genom Jehovas vittnen. I våra dagar råder en liknande situation. Folk hör sanningen och blir undervisade i den endast av dem som är sanna vittnen och överlämnade tjänare åt Gud, den Allsmäktige, och döpandet bör utföras av personer som också redan har blivit döpta. — Matt. 28:18—20, NW.

 4. Av vem fick den etiopiske eunucken hjälp att förstå Guds ord? b) Hur symboliserades hans överlämnande?

⁴ Till ytterligare ledning för oss ges en intressant skildring angående Filippus och den etiopiske eunucken. ”Filippus öppnade sin mun, och i det han började med detta skriftställe kungjorde han för honom de goda nyheterna om Jesus. Medan de nu färdades vägen fram, kommo de till en vattensamling, och eunucken sade: ’Se, en vattensamling! Vad hindrar mig från att bliva döpt?’ Därmed befallde han att vagnen skulle stanna, och de gingo båda ned i vattnet, både Filippus och eunucken, och han döpte honom. När de hade kommit upp ur vattnet, förde Jehovas ande hastigt bort Filippus.” Här lägger vi märke till att undervisning meddelades av Guds, den Allsmäktiges, trogne tjänare, och när den som så blev undervisad mottog de goda nyheterna, ville han också bli en tjänare och ville bli nedsänkt i vatten. Detta utmärkte det öppna eller offentliga erkännandet av att han hade överlämnat sig åt att tjäna Jehova Gud. — Apg. 8:35—39, NW.

 5. Av vem fick Saulus från Tarsus anvisningar? Och vad följde?

⁵ När Saulus från Tarsus fick föreskrift om att färdas till Damaskus, var det inte förrän Jehovas tjänare Ananias sändes dit, där Saulus vistades, och Saulus fick anvisningar från Ananias som han återfick sin syn och blev uppfylld av den heliga anden. Bibelns berättelse härom säger: ”Och genast föll det från hans ögon något som såg ut som fjäll, och han återfick synen, och han steg upp och blev döpt, och han tog näring till sig och blev styrkt.” Det var nödvändigt att han skulle komma i kontakt med lärjungarna eller Jehovas vittnen, och sedan var det utan tvivel Ananias, en sann Guds tjänare, som utförde Saulus’ dop. — Apg. 9:18, 19, NW.

 6. Endast vilka godkändes för uppgiften att undervisa och döpa under den första kristna församlingens dagar, och vilken parallell finner vi i denna tid?

⁶ En annan ytterligt viktig sak är att Jehova inte befallde alla människor att göra alla nationer till lärjungar och döpa dem, utan dessa ord uttalades av Jesus för 1900 år sedan endast till dem som var hans medvittnen eller Guds, Jehovas, söner. Det var först när människor kom till dem, fick undervisning och sedan blev döpta som de blev uppfyllda av helig ande, antingen strax före själva vattendopet eller inte långt därefter. Samma förhållande gäller i våra dagar. Det är endast genom den förbindelsekanal, vilken Jehova nu brukar, som en individ erhåller exakt kunskap om sanningen; likaså är det lämpligt att endast personer som hängivet tjänar Jehova döper dem som blivit undervisade och som överlämnar sig åt att tjäna Gud.

 7. a) Varför är inte bestänkning något rätt dop? b) Varför är ett dop i något av kristenhetens religiösa system inte godtagbart i Jehovas ögon?

⁷ Någon säger måhända att han har blivit döpt förut i något samfund, och han kanske till och med tycker att detta på visst sätt var ett överlämnande. Men här uppstår en fråga: Åt vilken förkunnelse eller vilka principer blev han överlämnad? Om han blev bestänkt med vatten, när han var späd, eller i någon annan ålder, kunde han då överlämna sig åt Jehova? Nej, ty bestänkning är inte det enligt Skriften tillbörliga tillvägagångssättet vid ett dop. Men om någon har blivit nedsänkt i vatten i något av de många nominella religiösa systemen, kan han då betrakta detta sitt dop såsom godtagbart för Gud? Nej, ty sedan 1918 har dessa religiösa system stått under dom. Vidare har deras medlemmar fått för Gud vanärande trosläror och mänskliga traditioner, som fullständigt gör Jehova Guds ord om intet, inpräntade i sig. I själva verket skulle ett dop i något av de många trossamfunden endast innebära att man underkastade sig den av människor utformade ritualen i detta särskilda religiösa system. Så till exempel tror de flesta av kristenhetens samfund på läran om den ”välsignade treenigheten” och förkunnar den, denna dogm som förnekar bibelns lära om Jehovas eviga överhöghet och om att hans Son alltid är lydig, underordnad och icke jämlik sin Fader. Därtill också läran om människosjälens odödlighet, i strid med vad bibeln lär om det sätt varpå Jehova Gud skapade människorna. I vår tid erkänner de flesta av kristenhetens system de styrande inom denna tingens ordning såsom den överhet, som de måste vara underdåniga. Hur står inte detta i strid med den förmaning som ges åt de sanna kristna att vara Jehovas på tronen insatte konung, Kristus Jesus, underdåniga och att hysa kärleksfull respekt för den enade, rena organisation, som Jehova nu brukar jorden utöver till att kungöra goda nyheter om hans upprättade rike! Både ett överlämnande och ett vattendop, som den sanne Guden skall kunna godtaga, måste därför till fullo stämma överens med de fordringar som Jehova har låtit nedskriva i sitt ord, bibeln; och var och en som är villig att lära kommer med iver att rätta sig efter dessa rättfärdiga fordringar.

 8. Vad betyder det att bli döpt i Faderns namn?

⁸ Vi erinrar oss orden: ”Döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” Den som håller på att lära eller blir undervisad måste givetvis få klart för sig vilken ställning Fadern intar. Namnet ”Fader” anger föräldraskap, företräde. Det hänvisar till den sanne Gudens, Jehovas, överhöghet och rättmätiga suveränitet och är också ett tecken på Jehovas fullständiga, överordnade myndighet. Lärjungen, som håller på att inhämta kunskap, måste ha insikt om denna unika ställning och makt. Med rätta bör han också ha sig bekant och erkänna att universum i denna tid står inför en stor stridsfråga om herraväldet och att Jehova med framgång kommer att avgöra denna fråga på rätt sätt.

 9. Vad betyder det att bli döpt i Sonens namn?

⁹ Att lärjungen blir döpt i Sonens namn visar tydligtvis att han också inser Sonens höga myndighet och ställning, vilka båda har blivit givna av Jehova åt hans Son. Likaså måste lärjungen få kännedom om det friköpande värde Sonen har såsom återlösare av de olydiga människor som gör ånger och bättring. Han måste vörda Sonen såsom Guds smorde, regerande konung över Jehovas nya värld och därjämte erkänna Sonen såsom den evige Fadern för en stor skara människor av en god vilja, som genom honom kommer att få liv på jorden.

10. Vad betyder det att bli döpt i den heliga andens namn?

¹⁰ Lärjungen kommer också till kunskap om att den heliga anden inte är tredje personen i en ”treenighet”, utan i sanning är Jehovas verksamma kraft. Det är denna kraft som hjälper villiga människor att förstå Guds vilja och uppsåt. Det var denna samma kraft som inspirerade Guds profeter i forna tider till att skriva hans heliga ord. Det är den kraft som ledde de kristna efter Kristi uppståndelse vid tiden för pingsten och därefter har lett dem fram till vår tid. Det är denna samma kraft, denna gudomliga kraft, som” leder Guds teokratiska organisation i världen i våra dagar. Det är likaså denna kraft som uppehåller Guds överlämnade tjänare i denna tid och fortfar att hålla dem i verksamhet, och de underordnar sig denna verksamma kraft.

11. a) När kan ett dop vara ogiltigt? b) Varför var de forntida efesiernas första dop ogiltigt?

¹¹ Vilket som helst annat dop än ett som går till på rätt sätt och utförs av en åt Gud överlämnad person måste vara ogiltigt. Det måste också vara ogiltigt om individen, som blev döpt, inte hade en rätt insikt vid den tid då han överlämnade sig. Detta finner vi belyst i det som berättas om hur Paulus for till Efesus och fann vissa lärjungar där. Han frågade dem: ”Fingo ni mottaga helig ande, när ni blevo troende?” ”De sade till honom: ’Nej, vi hava aldrig hört om att det finnes en helig ande.’ Och han sade: ’Med vad blevo ni då döpta?’ De sade: ’Med Johannes’ döpelse.’ Paulus sade: ’Johannes döpte med den döpelse, som var för dem som ångrade sig och gjorde bättring, och sade till folket, att de skulle tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga på Jesus.’ När de hade hört detta, blevo de döpta i Herren Jesu namn. Och när Paulus lade händerna på dem, kom den heliga anden över dem, och de började ... profetera.” Detta ådagalägger för oss att inte ens Johannes’ döpelse medförde att den heliga anden kom över en individ, vilket visar vikten och nödvändigheten av att bli döpt i dens namn, som kom efter Johannes, nämligen Jesus. Som exempel visar detta att de som fick del av Johannes’ döpelse efter pingsten år 33 e. Kr. nödvändigt måste upprepa dopet för att kunna få den heliga anden. — Apg. 19:1—7, NW.

Johannes’ döpelse

12. a) Vad var syftet med Johannes’ döpelse? Och med lagen? b) Hur kunde Johannes’ döpelse göra israeliterna beredda?

¹² Man kan fråga: Var inte dopet till för att avlägsna synden? Johannes’ döpelse var inte avsedd att ta bort synder, utan skulle tillkännage ånger över synd mot det gamla förbundet, lagförbundet. I Markus 1:4, 5 läser vi: ”Johannes döparen [trädde] upp i öknen och predikade döpelse för dem som ångrade sig och gjorde bättring till syndernas förlåtelse. ... Och de blevo döpta av honom i Jordanfloden, i det de öppet bekände sina synder.” (NW) Judarna hade varit ett förbundsfolk och var skyldiga till synder som begåtts mot förbundet. Johannes’ döpelse gav dem tillfälle att ångra och bättra sig och att erkänna att de hade kränkt sitt förbundsförhållande till Jehova; och sedan kunde de följa den rätta kursen, som skulle leda dem till Messias. Om de inte gjorde detta, skulle de inte känna igen och erkänna Messias. Ja, detta var syftet med lagen, såsom Paulus förklarar: ”Varför finnes då lagen? Den blev tillagd för att göra överträdelserna uppenbara, till dess säden skulle komma, åt vilken löftet hade blivit givet; och den överlämnades förmedelst änglar genom en medlares hand. Är då lagen emot Guds löften? Nej, aldrig! Ty om en lag hade blivit given, som var i stånd till att giva liv, skulle rättfärdighet i själva verket hava kommit förmedelst lag. Men Skriften överlämnade alltsammans i syndens förvar, för att det löfte, som är resultatet av tro gentemot Jesus Kristus, måtte givas åt dem som utöva tro. Emellertid, innan denna tro kom, voro vi under lagens uppsikt, i det vi tillsammans hade blivit överlämnade i förvar, i förbidan på den tro som var bestämd till att uppenbaras. Lagen har alltså blivit vår uppfostrare för att leda oss till Kristus, på det att vi må bliva förklarade rättfärdiga på grund av tro. Men nu, då denna tro har kommit, stå vi icke längre under en uppfostrare.” (Gal. 3:19, 21—25, NW) För att judarna skulle kunna ha någon vördnad för lagen och någon insikt i den, måste de erkänna att de var syndare och överträdare. Synd mot förbundet krävde att blod skulle utgjutas: ”Nästan allt renas enligt lagen med blod, och utan att blod utgjutes sker ingen förlåtelse.” Tydligtvis åstadkom alltså Johannes’ döpelse inte någon sådan rening. Likväl föranstaltades Johannes’ döpelse för att den skulle ge israeliterna en ställning av läraktig ödmjukhet inför lagen, och på det sättet skulle de bli beredda att erkänna Messias. Lagen gavs åt israeliterna för att de skulle ledas till att godta Jesus såsom återlösaren, ty på intet annat sätt kunde syndernas förlåtelse åstadkommas. — Hebr. 9:22, NW.

Jesu dop

13. a) Varför var Jesu dop inte till för att åstadkomma syndernas förlåtelse? b) Vad var det som Jesu dop åvägabragte, och vad betydde detta dop?

¹³ Det är sant att Jesus gav sig själv till en lösen för många till syndernas förlåtelse, men vi måste komma ihåg att hans eget dop inte hade medfört förlåtelse för synder, ty han hade inga synder. Petrus sade: ”Han begick ingen synd.” (1 Petr. 2:22, NW) Jesus var sveklös, obesudlad och helt skild från syndare. Varför blev han då döpt? Ja, Johannes rentav frågade honom: Varför kommer du till mig? Till svar sade Jesus till honom: ”Låt det ske denna gång.” Nej, Jesu dop skedde inte för att avtvå synd, och inte heller framhöll han dopet såsom det exempel som kristna borde följa för att få syndernas förlåtelse. Hans dop utmärkte ett fullständigt och absolut överlämnande. Mose lag kunde inte åvägabringa liv. Därför kom Jesus för att uppfylla lagen, på det att människor måtte få leva igen, eftersom det var den lösen han åstadkom som kunde lägga grunden till det nya förbundet, vilket Gud ingick med de kristna. Jesus gav eftertryckligt till känna att han var död för sin förra levnadskurs, när han blev begraven under vattnet, och att han i alldeles lika hög grad var vid liv, när han blev upprest ur vattnet för att göra Jehovas vilja. — Matt. 3:14, 15, NW.

14. a) När är en Kristi efterföljare färdig för dopet? b) Varför bör man undvika att uppskjuta dopet, sedan man har överlämnat sig?

¹⁴ På samma sätt förhåller det sig med de kristna, som följer en liknande sedvänja i fråga om dop. När en som inhämtat lärdom överlämnar sig åt att göra Jehovas vilja allt framgent, är han följaktligen färdig för dopet. Naturligtvis måste det vara ett helhjärtat beslut utan några inskränkningar. Detta betyder att dopet är en mycket allvarlig men sannerligen inte någon sorglig tilldragelse. Saken bör tas i noggrant övervägande. Man kan inte låta döpa sig bara därför att andra gör det. Det allvarliga i denna angelägenhet får vi klart för oss i Predikaren 5:3, 4, där det sägs att när man ger ett löfte åt Gud, får man inte underlåta att uppfylla det. En individ som inser vikten av att uppfylla ett löfte till Gud säger måhända: ”Kanske borde jag låta bli den här gången. Kanske kommer detta inte att avlöpa så som jag tänker att det skall, och om jag underlåter att fullgöra det här överlämnandet, så betyder det döden.” Detta är sant, löftesbrytare är ”förtjänta av döden”. (Rom. 1:32, NW) Man bör aldrig förlora det förhållandet ur sikte, att underlåtenhet att överlämna sig också skulle betyda döden för individen, när han har fått tillfälle att lära känna sanningen och få kunskap om vad det innebär att överlämna sitt liv åt Jehova och sedan underlåter att göra detta. När en människa har nått fram till denna punkt, har hon kunskap, och hon är ansvarig i den mån hon förstår saken.

15, 16. a) Vad bör ske i en människas liv före dopet? b) Under vilka förhållanden skulle dopet vara ogiltigt? c) Under vilka förhållanden bör någon med rätta bli döpt för andra gången?

¹⁵ Det är tydligt att någon omdaning av individens liv sker före dopet. Han måste rena sitt liv, om det är så att han har levat omoraliskt eller haft del i förehavanden som varit orena enligt Guds normer. Ifall en individ blivit döpt, men dessförinnan inte hade renat sin livsföring på tillbörligt sätt och fortfarande levde omoraliskt eller på annat sätt genom sina handlingar bröt mot Guds lag, kunde inte dopet utgöra något fullföljande av ett överlämnande åt att göra Jehovas vilja. Ett sådant föregivet överlämnande kan inte ha godtagits av Jehova. Ett orent offer är inte godtagbart för Gud, den Allsmäktige, och vi skall frambära oss till att göra Guds rena vilja.

¹⁶ Om en person befunne sig i detta tillstånd, skulle det vara nödvändigt för honom att rena’ sitt liv, därpå i sanning överlämna sig åt Gud och så bli döpt igen.’ Även om en oren individ hade blivit döpt, skulle hans överlämnande inte ha varit godtagbart för Jehova. När han renar sig, då bör han bli döpt på nytt, ty under sådana förhållanden kan hans överlämnande vara godtagbart för Gud, den Allsmäktige, och då är vattendopet giltigt.

17. a) Vad utmärker överlämnande och dop i en individs liv? b) Hur viktigt är datum för ens dop?

¹⁷ Det är inte ceremonien, det symboliska dopet i vatten, som ger liv. I stället är det det som följer efteråt, i trogen tjänst för Gud. Att man blir döpt offentligt i vatten utmärker endast början till någonting som måste fortsätta livet igenom. Det finns i själva verket ingen gräns för detta överlämnande. Det måste vara evigt, och man måste företa det med dess beständiga fortvaro för ögonen. Man kan aldrig undgå det ansvar som påläggs en av den allsmäktige Guden vid den tid då man överlämnar sig och blir döpt. Man får inte behandla det likgiltigt och vårdslöst eller visa sig opålitlig gentemot dess krav. Den dag då överlämnandet sker utmärker början av predikoverksamhet såsom individens kallelse. Utan tvivel tog han del i vittnandet dessförinnan, men han stod inte i en överlämnad människas förhållande till Jehova, förrän hans överlämnande verkligen hade skett och sedan så snart som möjligt hade åtföljts av dop. I denna bemärkelse är dagen för ens dop den dag då man symboliserar sin födelse till ett nytt liv. Därigenom tillkännages offentligt början till ett nytt liv, som man delar med andra åt Gud överlämnade tjänare i hans ”den nya världens samhälle” nu och för evigt. Överlämnandet tillika med dopet utmärker den tid då man blir död för den gamla världen och sedan börjar att utan avvikelser leva för den nya världen. I verkligheten innebär det att en kristen blir levande såsom en Jehovas överlämnade tjänare och Jesu Kristi efterföljare. Dopet tjänar därför både som en offentlig bekännelse av ens överlämnande och som en ordinationsceremoni. Denna viktiga dopdag i ens liv bör registreras genom att man lämnar ett meddelande därom till sin församling och även själv bevarar en anteckning. Detta är det datum då man blivit ordinerad av Jehovas synliga organisation.

18, 19. a) Hur ung får någon vara, när han blir döpt? b) Finns det någon övre åldersgräns, när det gäller dopet?

¹⁸ Ofta uppstår den frågan: Vid vilken ålder bör man bli döpt? Levnadsåldern är inte den avgörande faktorn. Om en pojke eller flicka har blivit undervisad i Guds sanning och är förtrogen med Jehovas uppsåt och fordringar och älskar Jehova och vill tjäna honom och överlämnar sig, så är den unge i fråga färdig att bli döpt, oavsett ålder, vare sig han befinner sig i de tidiga tonåren eller är något äldre. Den tillbörliga inställningen illustreras i Jesu ord: ”Om ni älska mig, komma ni att hålla mina bud.” ”Om ni hålla mina bud, skola ni förbliva i min kärlek, alldeles såsom jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek.” — Joh. 14:15; 15:10; NW.

¹⁹ Å andra sidan kan den som nått en framskriden ålder tänka att han är för gammal för att överlämna sig och låta döpa sig. Också här är åldern betydelselös. Om en människa är uppriktig i sitt beslut att utföra Guds befallningar, sådana de uttalats av Jesus, och vill tjäna Jehova och önskar få evigt liv, då är också den åldrande eller åldrade färdig för dopet till en symbol av hans överlämnande, och han bör inte uppskjuta det.

20. Vad är det som medför sann och varaktig lycka?

²⁰ Den som älskar livet önskar få det i fullt mått, såsom endast Jehova kan förläna det med alla dess medföljande välsignelser. Det är denna kärlek och osjälviska hängivenhet som förmår honom till att frivilligt ställa sig till förfogande för ändlös tjänst hos Gud, med en evig tillvaro i lycka.

Lämplig tidpunkt för dop

21. När kan man ordna sä att man blir döpt?

²¹ Tillfällen till dop står vanligen till buds vid Jehovas vittnens konvent såväl som vid deras kretssammankomster, som hålls två gånger om året. Om någon händelsevis skulle vara förhindrad att begagna sig av möjligheterna vid någon av dessa regelbundet anordnade sammankomster eller klen hälsa skulle lägga hinder i vägen, så kan det arrangeras vid någon annan tidpunkt. Oberoende av tid eller plats bör en Jehovas överlämnade tjänare få i uppdrag att utföra nedsänkningen.

22, 23. a) Vilka viktiga frågor bör framställas till dem som önskar bli döpta? b) Vilket svar visar beträffande vemhelst som vill bli döpt att han är färdig för dopet?

²² Det är viktigt att man med munnen gör ett offentligt tillkännagivande av sin tro. Två frågor framställs därför till dem som skall döpas: 1) Har du insett att du, inför Jehova Gud, är en syndare som behöver frälsning, och har du erkänt inför honom att denna frälsning utgår från honom, Fadern, genom hans Son, Jesus Kristus? 2) Har du på grundval av denna din tro på Gud och på hans föranstaltning för frälsning utan förbehåll överlämnat dig åt Gud till att hädanefter göra hans vilja, som han uppenbarar den för dig genom Jesus Kristus och genom bibeln förmedelst den heliga andens upplysande kraft?

²³ Var och en som kan svara ”Ja” på dessa frågor får bli döpt och bör ta detta steg utan tvekan eller dröjsmål.

(The Watchtower, 1 augusti 1958)