Människor av kärleksfull godhet och riket
1. Vilka frågor blir tillbörliga i våra dagar med avseende på förbundet om riket, och hur är vårt eget liv förbundet med dem?
HUR kan vi i våra dagar vara lojala mot Jehovas eviga förbund med David om riket? Med vem har Jehova i vår tid slutit ett ”till obestämd tid bestående förbund angående de uttryck för kärleksfull godhet som lovats David och som äro trovärdiga”? (Jes. 55:3, NW) Låt oss se på Jerusalem! Den gamla staden där är i muhammedanska arabers besittning. På det bergskrön, som en gång uppbar Jehovas tempel, tronar nu den s. k. Klippmoskén. Republiken Israel har ingen konung av Davids kungliga hus i förbundet om riket. Vad har hänt med detta eviga förbund? Om vi skall få evigt liv i Guds annalkande nya rättfärdighetsvärld, så måste vi laga så att vi får det rätta svaret på denna fråga och handlar i harmoni med det.
2. Hur upphörde Davids efterträdares aktiva konungadöme i Jerusalem, och hur kom det sig att Serubbabel inte återupplivade konungadömet?
2 År 618 f. Kr. uppsteg kung Jojakin, den nittonde härskaren i den direkta släktlinjen från kung David, på tronen, men regerade endast tre månader och tio dagar i Jerusalem. Han underkastade sig Babylons konung, Nebukadnessar, och blev bortförd till Babylon, där hans barn växte upp. Hans farbror Sidkia uppsattes på tronen i Jerusalem och regerade i elva år. År 607 f. Kr. blev han tillfångatagen och förd till Babylon och dog där barnlös; och Jerusalem och dess praktfulla tempel som Salomo hade byggt förstördes. Sjuttio år senare förde Serubbabel, Jojakins sonson, en kvarleva av lojala judar tillbaka från Babylon till Jerusalem för att återuppbygga Jehovas tempel. Såsom undersåte under det nya världsväldet, det persiska riket, tjänade Serubbabel som ståthållare i Juda land, men han satt inte på någon tron i Jerusalem såsom konung i kraft av Jehovas rikesförbund med David. Sedan den otrogne konung Sidkia blev störtad, har ingen kunglig arvinge av Davids hus suttit på ”Jehovas tron” i Jerusalem.
3. Vad tillät Jehova på detta sätt Davids hus att undergå, och hur upphörde Davids kungliga linje för nitton hundra år sedan utan att förbundslöftet fördenskull har slagit fel?
3 Hade Jehovas förbund om riket slagit fel? Hade hela saken fått förfalla? Nej! Jehovas kärleksfulla godhet, hans lojala kärlek, tillät inte något sådant. Visserligen omstörtade han sin tron i Jerusalem och fördrev den siste jordiske kung som innehade den, Sidkia, men han upphävde inte sitt eviga förbund om riket. I uppfyllelse av förbundets bestämmelser tillät han endast att Davids hus fick röna sitt straff för ondskan hos de många konungar som på ett ovärdigt sätt hade representerat Jehova på ”Jehovas tron” i Jerusalem. Under hela denna straffets tid fattades det inte en man i den från kung David härstammande kungliga släktlinjen. Denna kungliga linje upphörde för nitton hundra år sedan. Vad nu då? Slog Guds förbundslöfte fel, och har det fattats konung David en man som kunde tjäna såsom arvinge till det konungsliga förbundet? Inte alls! Varför inte? Därför att Davids släktlinje slutade då på den tiden med en avkomling som dog barnlös, men som lever för evigt. Han lever nu på 1900-talet, och han behöver ingen efterträdare i förbundet om riket. I överensstämmelse härmed slutar de enda tillgängliga släkttavlorna över Davids kungliga ätt med Jesus Kristus. Ingen jude som lever nu kan dokumentera sin härstamning från kung David.
4. Varför kallas Jesus Davids son i konungslig bemärkelse och varför samtyckte hans mänskliga moder till att föda honom?
4 Jesus föddes i Davids födelsestad, Betlehem i Juda. Genom två släktlinjer leder han sin härstamning från David, så att han i konungslig bemärkelse kallas för Davids son. (Matt. 1:1—2:11; Luk. 3:23—31) Hans mänskliga födelse var mirakulös, ty han var i verkligheten Guds Son, som kom ned från himmelen. Hans livskraft överfördes därifrån till moderlivet hos en judisk jungfru av Davids hus, vid namn Maria. För att inhämta hennes samtycke till att bli moder åt Guds Son sände Jehova sin ängel Gabriel för att tala om för henne, att hon hade blivit utvald till att bli den mänskliga modern åt patriarken Abrahams utlovade säd och den utlovade arvingen till det eviga förbundet om riket. Sedan ängeln Gabriel hade hälsat henne, sade han: ”Hys ingen fruktan, Maria, ty du har funnit ynnest hos Gud; och se, du kommer att bliva havande och föda en son, och du skall giva honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son, och Jehova Gud skall giva honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt vara konung över Jakobs [Israels] hus, och hans rike skall icke få något slut.” (Luk. 1:26—33, NW) Maria var lojal mot Jehovas förbund om riket och samtyckte därför i kärleksfull villighet till detta under som skulle ske.
5. I uppfyllelse av vilken profetia åvägabragtes denna jungfrufödelse, och hur tillkännagavs födelsen?
5 I uppfyllelse av profetian i Jesaja 7:14 ägde Jesu födelse genom denna unga kvinna rum såsom ett stort tecken, vars vikt och betydelse aldrig har blivit mindre intill denna dag. Jehovas ängel från himmelen talade om för herdar från Betlehem att denne mirakulöse son av David skulle bli Jehovas Smorde, Kristus: ”Jag kungör för eder goda nyheter om en stor glädje, som skall komma allt folket till del; ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad,” — Luk. 2:1—12, NW; Matt. 1:18—25.
6. Var Jesus, genom att han blev den beständige arvingen till förbundet om riket, fastlåst vid denna jorden, och av vem blev Jesus därför smord?
6 Fastän Jesus föddes som människa för att verkligen kunna vara Abrahams säd, genom vilken alla nationer skulle välsignas, och för att verkligen kunna vara Davids evige arvinge till riket, skulle han dock inte bli fastlåst vid denna jorden genom att bli tvungen att sitta på en materiell tron på Sions berg i Jerusalem. När Jehova Gud ingick förbundet om riket med David för tre tusen år sedan, var det ett evigt himmelskt rike som han hade i sinnet att slutligen ge åt Davids beständige arvinge. Ingen levitisk överstepräst kunde smörja Jesus till att utöva en sådan himmelsk regering. Jehova smorde honom efter hans dop i vatten, i det han utgöt helig ande över Jesus och helgade honom såsom Kristus.
7. Vad predikade Jesus, som därför passade mycket väl in, och till vilka utfärdade han ett välkommen i lojalitet mot förbundet om riket?
7 Jesus blev där pånyttfödd av Guds ande till att bli en andlig Son av Gud, som hade att vänta ett framtida liv i himmelen. Det passade därför väl in att Jesus predikade Guds rike, ”himmelriket”. Han kallade lärjungar till att följa sig och söka riket först. När han kallade dem, utfärdade han i själva verket till dem Guds inbjudan genom profeten Jesaja: ”Böj edert öra och kom till mig. Lyssna, så skall eder själ förbliva vid liv, och jag skall med eder, ni människor, beredvilligt sluta ett till obestämd tid bestående förbund angående de uttryck för kärleksfull godhet som lovats David och som äro trovärdiga.” (Jes. 55:3, NW) Detta betydde att Jehova Gud hade beslutat att åt Jesus Kristus ge några medarvingar i det himmelska riket. I lojalitet mot förbundet om riket välkomnade Jesus dessa medarvingar till Guds rike. Efter sin sista påskmåltid med sina lojala apostlar sade han till dem: ”Ni äro emellertid de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med eder, alldeles såsom min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, på det att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Luk. 22:28—30, NW) Vilken kärleksfull godhet var inte detta från Jehova Guds sida!
8. Hur tedde sig situationen när Jesus låg död i scheol, och vad måste Jehova nu göra i överensstämmelse med sitt löfte?
8 Ja, det var så mycket som berodde på denne ende arvinge till riket, Jesus Kristus! När han dog och blev begraven, såg det ut som om det till sist skulle fattas en man av Davids hus, som kunde sitta på hans tron, vilken var ”Jehovas tron”. Ängelns profetia till Daniel för länge sedan sade att ”förbundets furste” skulle krossas av en ”föraktlig man”, Roms härskare kejsar Tiberius. (Dan. 11:21, 22) Jesus låg krossad i döden, i scheol eller hades, vilket är den gemensamma graven för det syndiga människosläktet. Till synes var det nu omöjligt att återuppliva rikesförbundet med David. Och ändå var det verkligt omöjliga detta, att Gud, den Allsmäktige, skulle låta sitt förbund slå fel. Hans kärleksfulla godhet, hans lojala kärlek, som var utlovad i förbundet och som med all rätt tillkom denne lojale Son av Gud, Jesus Kristus, kunde aldrig låta förbundet slå fel. Jehova Gud måste skaffa honom ut ur scheol eller hades eller ”helvetet”, människosläktets gemensamma grav. I Psalm 16:10 hade Jehova i förväg lovat att utföra detta underverk. Han inspirerade David att säga: ”Du skall icke lämna min själ i scheol. Du skall icke tillåta din människa av kärleksfull godhet att se gropen.” (NW) Denna profetia försäkrade att Jesus, den större David, skulle uppstå från graven.
9. För vad var det ett uttryck att Jehova uppväckte Jesus, och hur klargjorde Paulus detta förhållande för oss?
9 Att Gud uppväckte Jesus var ett uttryck för gudomlig kärleksfull godhet, vilket syftade till att stödja rikesförbundet med David. Aposteln Paulus klargör detta för oss, när han säger: ”Det förhållandet, att han uppreste honom från de döda, bestämd till att icke mera återvända till förgängelse, har han tillkännagivit på detta sätt: ’Jag skall giva eder, ni människor, de uttryck för kärleksfull godhet som lovats David och som äro pålitliga.’ Därför säger han också i en annan psalm: ’Du skall icke tillstädja din människa av kärleksfull godhet att se förgängelse.’ Ty David för sin del tjänade Guds uttryckliga vilja i sitt eget släkte och insomnade i döden och blev lagd hos sina förfäder och såg förgängelse. Men den däremot, som Gud uppväckte, såg icke förgängelse.” — Apg. 13:34—37, NW.
Andra förs in i förbundet
10. Vem var alltså Jehovas ”människa av kärleksfull godhet”, och för vad öppnade Jehova vägen genom att låta honom uppstå till liv i himmelen?
10 Jesus Kristus är Jehovas ”människa av oförtjänt godhet” eller människa av lojal kärlek, vilken Jehova inte lämnade i scheol. Genom att uppväcka honom ur döden till odödligt liv i himmelen öppnade Jehova vägen för att de pålitliga uttryck för hans kärleksfulla godhet, som utlovats i hans förbund med David, skulle kunna utsträckas till andra ”människor av kärleksfull godhet” eller lojala människor, de trogna apostlarna och alla andra åt Gud överlämnade kristna, som Gud pånyttföder och gör till medarvingar med sin Son, Jesus Kristus, i det himmelska riket.
11. Vad sjöng David om Jehovas människor av kärleksfull godhet i Psalm 145?
11 På profetiskt sätt sjöng David: ”Alla dina verk skola lova dig, o Jehova, och dina människor av kärleksfull godhet skola välsigna dig. Om ditt konungadömes härlighet skola de tala, och om din väldighet skola de förtälja för att för människors söner kungöra hans väldiga gärningar och härligheten av hans konungadömes prakt. Ditt konungadöme är ett konungadöme för alla obestämda tider, och ditt välde varar genom alla på varandra följande släktled.” — Ps. 145:10—13, NW.
12. Hur många av dessa andliga människor finns kvar i denna ändens tid, och varför blev de inte förkastade för sina tillkortakommanden under första världskriget?
12 I denna tid, som är världens ände, återstår endast en kvarleva på jorden av dessa andliga ”människor av kärleksfull godhet” eller människor av lojal kärlek, det vill säga människor som är hängivna eller plikttrogna i att fullgöra det som de har förbundit sig till inför Jehova Gud. Under första världskriget kom de till korta, vad deras förpliktelser gentemot Gud angår. Därför blev han förtörnad på dem. I sin vrede lät han dem komma i en liknande fångenskap som den judarna befann sig i i Babylon. (Jes. 12:1, 2; 54:7—10) Varför förkastade inte Jehova denna kvarleva under första världskriget på grund av dess tillkortakommanden under de prövningar och förföljelser som åtföljde kriget? Det var på grund av hans lojalitet mot sitt förbund.
13, 14. a) Vad hade Jehova genom sitt förbund förpliktat sig till att låta denna kvarlevans klass få del av? b) Vad måste kvarlevan därför undergå under första världskriget, och till vilken finansiell kostnad för dem har deras själar blivit bevarade vid liv intill denna dag?
13 Genom Jesus Kristus hade han fört in medlemmarna av denna kvarleva i förbundet om riket. Därför förpliktade han sig till att låta dem få del av de uttryck för kärleksfull godhet, som i förbundet hade lovats David. När Jehova ingick förbundet med David, sade han: ”När han [efterträdaren på kungatronen] gör orätt, då skall jag förvisso tillrättavisa honom med människors ris och med Adams söners slag. Vad min kärleksfulla godhet [min lojala kärlek] angår, skall den icke vika ifrån honom så som jag avlägsnade den från Saul, vilken jag avlägsnade för dig [David]. Och ditt hus [dina medarvingar i riket] och ditt rike skola förvisso vara beståndande för evigt inför dig; själva din tron skall bliva fast grundad för evigt.” — 2 Sam. 7:14—16, NW.
14 Kvarlevan av ”människor av kärleksfull godhet” måste alltså ta sitt straff, som tillfogades dem av de krigförande nationerna. Detta var en tillrättavisning med människors ris och med Adams söners slag. Alldeles så hade också Davids kungliga hus för länge sedan måst ta sitt straff från 607 f. Kr. vid Jerusalems förstöring fram till år 29 e. Kr., när den utlovade Messias, Fursten, kung Davids beständige arvinge, trädde fram. År 1919 befriade Jehova kvarlevans medlemmar, som i sina hjärtan önskade vara lojala mot honom. Därpå satte han dem att verka såsom hans vittnen i en dittills aldrig förspord utsträckning. Med orden i Klagovisorna 3:22, 23 kunde de säga: ”Det är tack vare Jehovas handlingar av kärleksfull godhet som det icke är ute med oss, ty hans barmhärtiga gärningar skola förvisso icke få en ände. De äro nya varje morgon. Din trofasthet är överflödande.” (NW) All denna befrielse och återställelse gavs åt dem ”till och med utan pengar och utan betalning”, och på detta sätt har deras själar förblivit vid liv alltintill denna dag. — Jes. 55:1—3, NW.
15. Hur kan vi bevisa vår lojalitet mot rikesförbundet i denna tid, och hur visade Jehova att han inte hade glömt detta förbund utan alltjämt kände sig bunden därav?
15 Det är nu tillbörligt att fråga: Hur kan vi vittnen för Jehova, likt israeliterna i forna tider och likt Jesus och apostlarna, bevisa vår lojalitet mot rikesförbundet i denna tid? Vi kan göra det genom att vara lojala mot det rike som nu härskar med den evige arvingen till rikesförbundet såsom konung. Jehova Gud har ingen enda gång glömt sitt förbund, sedan den siste konungen av Davids hus satt på tronen i Jerusalem. Det är sant att Davids aktivt fungerande rike var ur spel i över sex hundra år. Men den mirakulösa ankomsten av Jesus Kristus, ”förbundets furste”, ådagalade Jehovas lojalitet mot det förbund som han hade bekräftat med ed. Jehova svär aldrig falskt. När någon avlägger en ed och sedan inte gör det som han har svurit att göra, så gör det honom inte endast till menedare, utan han drar också en förbannelse över sig. Jehova drar aldrig någon förbannelse över sig. Han är för evigt den Välsignade. När han svär vid sitt eget namn eller vid sig själv, svär han aldrig på en lögn, utan hans högtidliga ed ger ännu större visshet åt att han skall utföra det som han har svurit på. Alltså var Jesu, Messias’, ankomst och hans uppståndelse från de döda då på den tiden bevis för att Jehovas med ed bestyrkta förbund inte hade förfallit. Det var alltjämt bindande för Jehova Gud, fastän riket inte hade fungerat i Jerusalem på 635 år eller från 607 f. Kr. till år 29 e. Kr.
16. a) Varför medförde inte Jesu långa väntan och hans avhållsamhet från att utöva Rikets makt någon legal eller juridisk död för förbundet om riket? b) Varför inbegriper detta inte kristenheten, och hur har Jehova trots detta bevisat sig lojal mot förbundet?
16 Men vad har allt detta att göra med vår egen tid? Jo, det rike, vars regent den beständige arvingen till det konungsliga förbundet skulle vara, trädde inte i verksamhet, när den uppståndne Jesus for upp till himmelen år 33. Från våren det året till hösten 1914, eller under 1.881 år, har han suttit på Guds högra sida, men han har inte regerat utan har väntat på att Guds tid skulle komma, då Gud skulle lägga rikets fiender till en fotapall åt Jesus, arvingen till riket. Medförde denna långa vänteperiod en legal eller juridisk död för förbundet? Nej, den tillfogade inte Jesus i himmelen någon förlust av hans rätt till Rikets makt som följd av avhållsamhet från hans sida att göra bruk av den. Nej, ty under alla dessa århundraden av tålig väntan har rikesförbundet varit verksamt. Hur då? Jo, däri att Jehova har hållit på med att utvälja 144.000 medarvingar, nämligen de kristna som hörsammar hans inbjudan och med vilka han sluter det ”till obestämd tid bestående förbund angående de uttryck för kärleksfull godhet som lovats David och som äro trovärdiga”. Detta inbegriper inte kristenheten. Kristenheten med sin befolkning på många millioner har varit trolös mot förbundet ända sedan 300-talet. Den har inte väntat på att Jehovas arvinges rike skulle bli upprättat vid den av Jehova bestämda tiden. Den har föraktat förbundet. Hur då? Genom att ingå en förening mellan sin kyrka och den politiska staten eller rikena i denna världen under Satan, djävulen. Men trots detta bevisade Jehova sig lojal mot sitt med ed bekräftade förbund genom att fortsätta att ur denna världen, ur alla nationer, ta ut sanna kristna och föra dem in i förbundet.
17. Vad gjorde Jehova beträffande Riket, innan han slutat använda kvarlevan, i uppfyllelse av Jesaja 16:5?
17 Redan innan Jehova fullbordat sitt verk med kvarlevan av de 144.000 medarvingarna eller slutat att bruka dem som sina vittnen på jorden, upprättade Jehova Riket, som lojala män och kvinnor har törstat och hungrat efter. För att understödja sitt eviga förbund med David hade han lovat: ”I kärleksfull godhet skall en tron förvisso bliva fast grundad, och en skall sätta sig på den i sannfärdighet i Davids tält och döma och söka rättvisa och vara snar till rättfärdighet.” (Jes. 16:5, NW) Det ödesdigra året 1914 var tiden inne, då Jehova skulle sätta arvingen till Riket på tronen såsom regerande konung, ”i Davids tält”, såsom Davids son och likväl såsom Davids himmelske ”herre”. — Ps. 110:1, 2; Matt. 22:41—45.
18. a) I likhet med vilka himlakroppar skulle den beständige arvingen till förbundet om riket förbli eller bestå? b) Vad är därför kvarlevans tydliga plikt, och varav får de del såsom belöning för lojalitet?
18 Har solen någonsin upphört att gå upp och tillkännage dagens inträde? Eller har månen någonsin upphört att lysa om natten? Ingen enda gång hittills. Likaså har Jehova, som håller förbund och står fast vid sin kärleksfulla godhet, inte glömt eller försummat detta så synnerligen viktiga förbund om Riket, som kommer att hävda och upphöja honom såsom universums rättmätige suverän. Han svor i sin helighet, och det var ingen lögn, när han sade till kung David att dennes kungliga hus skulle bestå och hans tron vara beständig. Jesus Kristus, den beständige arvingen till förbundet om kärleksfull godhet mot David, består eller förblir, alldeles som solen och månen, och nu regerar Jesus Kristus från den himmelska ”Jehovas tron”. (Ps. 89:29—38) Vår plikt står därför klar. Jehovas ”människor av kärleksfull godhet” är skyldiga Gud att vara lojala mot hans på tronen insatte, regerande konung, Davids son och herre. Till belöning för sin lojala kärlek äter de den mjölk som består av det feta på Guds andliga bord, och de dricker det vin som består av de fröjder, vilka följer med tjänsten för Riket såsom Rikets sändebud.
Lojala jordiska undersåtar
19. Vilka förutom naturliga israeliter var lojala mot David och vilka till och med av kung Sauls eget hus?
19 Den gången för länge sedan, då kung David regerade, var till och med utlänningar som bodde i Israel lojala mot honom, därför att han var Jehovas smorde härskare, den med vilken förbundet hade ingåtts om en evig dynasti och en fast grundad tron. Bland dessa lojala utlänningar var gatiterna (män från Gat i Filisteen) och peletéerna och keretéerna. (2 Sam. 15:18—22) Själve Jonatan, son till den förkastade kung Saul, ådagalade en obrytbar kärleksfull godhet mot David, därför att denne var Jehovas utvalde. Ja, till och med kung Sauls bröder, medlemmarna av hans stam, Benjamin, satte Jehovas val framför personliga förhållanden och tog ståndpunkt för Hans utvalde smorde, David. — 1 Sam. 18:1—4; 20:8, 14, 15; 1 Krön. 12:1, 2, 19, 29.
20, 21. a) Vilka finner vi i vår tid efterlikna dessa människor i forntiden, som understödde och bistod David? b) Hur ger de praktiskt uttryck åt sin lojala kärlek, och hur får de nu del med kvarlevan?
20 1 vår tid finner vi trogna efterliknare av dessa människor i forntiden, som understödde och bistod David, Jehovas smorde. En stor skara av män och kvinnor, som kommer till kunskap om Jehovas rikesförbund med Jesus Kristus och hans medarvingar, ger nu lojalt sitt stöd åt den beständige arvingen till det för evigt bestående förbundet. Men hur går det, om de nu är av så många olika nationer, stammar, folk och tungomål? Detta motverkar inte deras vilja att ge sin tro och lydnad åt Guds regering i himlarna. De riktar sig till honom på sin tron och till hans vid ett lamm liknade Son, Jesus Kristus, och hyllar dem. Med hög röst ropar de samfällt i en offentlig bekännelse: ”Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” Dag och natt utför de helig tjänst åt Jehova, och de låter hans lammlike Son leda dem såsom deras herde och konung. — Upp. 7:9—17, NW.
21 För att ge ett praktiskt uttryck åt denna lojala kärlek till sin herde och konung förblir de lojala mot kvarlevan av hans medarvingar till Riket, hans bröder, dessa ”människor av kärleksfull godhet”, som Gud har fört in i förbundet om Riket och som han har församlat till sig såsom godkända. (Ps. 50:5) Detta är orsaken till att herden och konungen godkänner dessa ”andra får” och församlar dem på sin högra sida och säger: ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning. ... Jag säger eder i sanning: I den utsträckning, vari ni hava gjort det [allt detta goda] mot en av de minsta av dessa mina bröder, hava ni gjort det mot mig.” (Matt. 25:31—40, NW) Detta förklarar varför dessa ”andra får” nu också får del av den kostliga föda, ”vin och mjölk”, som i denna tid i överflödande mängd kommer från kvarlevan av Kristi konungsliga bröder, utan pengar och betalning.
Provet pågår!
22. I betraktande av uppfyllelsen av vilken profetia hos Daniel angående förbundet är provet i fråga om lojal kärlek till förbundet nu i full gång?
22 Provet i fråga om lojal kärlek till förbundet om Riket och till den regerande arvingen till detta förbund pågår nu! Den diktatoriska makt som nu är inriktad på världsherravälde är inte endast motståndare till den demokratiska kristenheten, utan i främsta rummet till arvingen till Riket, som kom till makten år 1914. Jehovas ängels profetia gör detta klart genom att säga om denna ärelystna diktatoriska makt: ”Han skall ... vända åter, och vända sin vrede mot det heliga förbundet och utföra vad han har i sinnet. Han skall vända åter och lägga märke till dem, som hava övergivit det heliga förbundet. Och dem som synda mot förbundet skall han förleda till avfall genom hala ord, men det folket, som känner sin Gud, skall stå fast.” — Dan. 11:30, 32, My.
23. Vilka till bekännelsen kristna har syndat mot förbundet, och hur gäller nu Hosea 4:1 om dessa?
23 Stora delar av kristenheten har blivit tagna i besittning av ogudlig diktatorisk makt, och kristenhetens präster har kommit till samförstånd och samarbete med den diktatoriska makten. De har fallit till föga för smicker och hala ord från den och har valt att tjäna människor mer än Gud. Till och med prästerna och predikanterna i den till namnet ”fria” delen av kristenheten har kränkt förbundet eller syndat mot det. De har visat sig illojala mot ”konungen, Kristus”, som de bekänner sig följa och håller högtider åt varje år. De har inte följt den trogna kurs som konungens ”andra får” har valt, utan har förföljt hans bröder, kvarlevan av Jehovas ”människor av kärleksfull godhet”. Genom sitt handlingssätt säger de: ”Vi hava ingen konung utom kejsaren.” (Joh. 19:15, NW) Det gäller nu i lika hög grad om kristenheten som det gällde om det forntida Israel i profeten Hoseas dagar: ”Jahve har sak med landets inbyggare, ty det finnes ingen trohet eller kärleksfull godhet eller Guds kunskap i landet.” (Hos. 4:1, Ro) Likväl har Jehova i våra dagar verkligen får som bevisar sig trogna mot honom.
24. Hur skiljer vi oss från kristenheten, och varför bör vår högsta tro och lydnad för evigt tillhöra Jehovas förstföddes regering?
24 Vi är inte någon del av den okunniga kristenheten. Vi känner vår Gud. Vi visar vår lojalitet mot hans förbund med sin större David genom att predika de goda nyheterna om Guds rike, som upprättats år 1914. Överallt predikar vi, i Asien, Afrika, Australien, Europa, Nord- och Sydamerika och på de oräkneliga öarna i havet, till ett vittnesbörd under vår himmelske ledare, som Jehova har givit såsom sitt förnämsta ”vittne för folkgrupperna”. (Jes. 55:3, 4, NW) Genom honom har Jehova påbjudit att intill denna världens ände skall dessa goda nyheter om detta rike, varom Gud för länge sedan ingick förbund, bli predikade. Hur skulle Gud då, intill denna världens ände, någonsin kunna glömma förbundet om sitt eviga rike? Detta rike höjer sig över alla denna världens politiska regeringar, utan något undantag. Jehova säger om sin konung: ”Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.” (Ps. 89:28) Åt denna Jehovas förstföddes teokratiska regering må vi skänka vår högsta, fullaste, oförgängliga tro och lydnad, hängivenhet och lojalitet för evigt!
25. Vad förblir sant om Guds genom sin arvinge styrda rike, oavsett hur de fientliga makterna kan komma att kämpa mot det, och varför?
25 Oavsett hur kommunismens och kristenhetens och hednavärldens makter kan komma att kämpa mot Guds rike, oavsett hur fanatiskt de kan försöka att hålla fast envar vid sin nationella suveränitet och sina jordiska besittningar, är dock Guds rike med hans arvinge till förbundet såsom regent det orubbliga faktum i vår tid. Det är det enda säkra och vissa, som har en evig framtid. Som svar på Jesu mönsterbön (Matt. 6:9, 10) skall den himmelske Faderns rike komma till Harmageddons slagfält och avgöra den brännande frågan om herradömet, och alla denna gamla världs politiska härskardömen måste gå ned i Gehenna.
26. Varför kommer vi inte att låta de goda nyheterna om Guds rike falla såsom något som nu är förlegat, och till när kommer vårt predikande av Riket att tilltaga?
26 De goda nyheter som vi predikar om Guds rike är i sanning sensationella. Men de är inte överdrivna. De är inte något skämt. I fyrtio år har vi nu predikat dem, men det är inte några nyheter som blir förlegade och som mister sin förmåga att väcka uppmärksamhet och tilltala och som behöver utmönstras. De är alltid nya, alltid färska, blir allt storslagnare. Gud har inte låtit dem falla. Vi kommer inte att låta dem falla. Vårt av Gud ålagda predikande av Riket måste fortgå. Det kommer att tilltaga, till dess de hedniska rikena och härskardömena ändas och till dess Jesu Kristi tusenårsregering vinner den underbara fred som följer på Harmageddonkriget, då all av djävulen inspirerad mänsklig propaganda har bragts till tystnad och propagandakrigföringen mellan kommunismen och dess motståndare och mot Guds rike kommer att ha dött bort.
27. Vilka egenskaper måste vi utöva mot dem som gynnar förbundet och Riket, och vad kommer Jehova i sin tur att utöva mot oss?
27 Må vi därför alltid vara sanna och lojala mot det rikesförbund som ingåtts med Jehovas större David. Må vi visa kärleksfull godhet och sannfärdighet mot alla människor som hyser vördnad för detta förbund och som understöder det därigenom utlovade Riket. Ordspråksboken 3:3, 4 säger: ”Må den kärleksfulla godheten och sannfärdigheten själva aldrig lämna dig. Bind dem omkring din hals. Skriv dem på ditt hjärtas tavla, så skall du finna ynnest och god insikt i Guds och i jordemänniskans ögon.” (NW) För att vi gör detta, kommer vi att finna att Jehova Gud själv utövar dessa samma dyrbara egenskaper gentemot oss genom sin konung, Jesus Kristus, och våra själar kommer att förbli vid liv för evigt. ”Alla Jehovas stigar äro kärleksfull godhet och sannfärdighet för dem som hålla hans förbund och iakttaga hans påminnelser.” — Ps. 25:10, NW.
(The Watchtower, 1 december 1958)