Sjung och musicera
DE SPELANDE gjorde sin sak utmärkt. Pojken betraktade musikerna med hänryckt uppmärksamhet, fascinerad av de många instrumentalisternas rörelser. ”Det var någonting det! Är inte musik underbart, farmor?” ”Jo, Anders, en av Skaparens dyrbara gåvor till människan är just förmågan att frambringa melodier och konsten att uttrycka alla sina känslor i musik och sång. Men som det är med alla människans talanger, hur djupt rotade de än må vara, så måste också denna förmåga odlas och uppövas. Nu för tiden spelas och sjungs det inte så mycket i familjekretsen — det är så lätt att knäppa på radion eller lägga på en grammofonskiva och höra musik av yrkesmusiker i stället för att lyssna till en amatör hemma.”
”Jag antar att folk alltid har sjungit, men jag undrar när de började musicera, farmor.”
”Ja, hela tiden århundradena igenom tycks musik och sång ha spelat en betydelsefull roll vid särskilda glädjande händelser. I bibeln talas det på en mängd ställen om sånger och om hur det sjöngs och om musikinstrument, så låt oss se vad vi kan finna!
Det är helt naturligt att anta att den förste mannen, Adam, och hans hustru, Eva, skulle sjunga av pur munterhet och glädje över att leva i fullkomlighet, medan vattnets sorl och fåglarnas sång angav tonen. Fastän Adams och Evas barn var födda ofullkomliga, lärde de sig snabbt konsten att kombinera dessa toner till kompositioner, som var uppbyggda på ett bestämt sätt och hade en bestämd innebörd enligt melodiens, harmoniens och rytmens lagar. Tack vare sin skapande förmåga och sina känslors eggande kraft såg människan säkert de ändlösa möjligheterna att kombinera dessa toner till uttrycksfulla melodier.
Människan lärde sig alltså snart konsten att bygga instrument att slå takten med och ackompanjera de melodier hon hade skapat, ty vi läser om Jubal tidigt i människans historia: ’Han blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa.’ (1 Mos. 4:21) Laban talar om sånger, pukor (tamburiner) och harpor. (1 Mos. 31:27) En stor historisk händelse, som var förbunden med sång, är Israels räddning vid Röda havet. Det föreföll som om israeliterna var fångade i en fälla vid Röda havet av de egyptiska fienderna som närmade sig, men Gud öppnade genom ett underverk en väg för sitt folk, så att de kunde gå igenom Röda havet på torr mark och komma i säkerhet. Här fick de se hur Jehovas mäktiga arm var verksam för deras skull. I outsäglig tacksamhet och vördnadsfylld bävan brast de ut i en skön sång av triumferande lovprisning: ’Då begynte Mose och Israels söner sjunga denna sång till Jehova och säga följande: ”Låt mig sjunga till Jehova, ty han har blivit högt upphöjd. Hästen och dess ryttare har han störtat i havet.” Och profetissan Mirjam ... begynte taga en tamburin i handen, och alla kvinnorna började gå ut med henne med tamburiner och i danser. Och Mirjam fortfor att giva männen gensvar: ”Sjung till Jehova, ty han har blivit högt upphöjd. Hästen och dess ryttare har han störtat i havet.” ’ — 2 Mos. 15:1, 20, 21, NW.
Detta är den äldsta av de sånger som finns nedskrivna och bevarade åt oss i bibeln. Den näst äldsta är Deboras och Baraks sång, som är upptecknad i femte kapitlet av Domarboken. Denna sång upphöjer Jehova, beskriver en stor befrielsehandling som Gud utfört och framhåller bandet mellan Gud och människan genom musik och sång.
När vi tänker på musik och sång i bibeln, är det alltid David vi kommer ihåg. Han var en av de förnämsta musikerna, ty han komponerade, spelade och sjöng sånger och organiserade en underbar orkester och kör för Guds tillbedjan i helgedomen.”
”Jag undrar vad för slags instrument de hade i den där orkestern för så länge sedan, farmor.”
Musikinstrument i bibeln
”Ja, vi kan ju ta oss en titt på de olika instrumenten. Vi kan indela dem i tre kategorier: slaginstrument, blåsinstrument och stränginstrument. Några av dem var tämligen primitiva, andra var utsökt vackra. Arkeologien har fört mycket fram i ljuset för oss från den avlägsna forntiden.
Vi tar väl slaginstrumenten först. Här har vi pukan — i detta fall ett mindre slags puka — eller tamburinen. Detta var en liten handtrumma med bara ett trumskinn. Den bestod av en smal rund träram, som på ena sidan var överspänd med skinn och som man slog på med fingrarna eller handen. Detta instrument har mycket gamla anor. Det användes en hel del vid familjefestligheter och spelades mest av kvinnor för att ackompanjera sånger och slå takten vid dans. Det är förmodligen därför vi inte finner det i bruk i tempelorkestern, eftersom kvinnorna stannade kvar i kvinnornas förgård. Men detta var antagligen det instrument som Mirjam och hennes följeslagerskor använde, liksom också Jeftas dotter, då hon gick ut för att möta sin far och fira hans seger över ammoniterna.
Vidare har vi cymbalerna. De bestod av två skilda delar, dvs. två skålar eller tallrikar av metall. En form av dem var nästan flat, men en annan bestod av ihåliga halvklot, som var avsedda att slås mot varandra. Asaf, Davids ’sångmästare’, var yrkesmässig cymbalspelare. Under Esra återvände 128 cymbalspelare av Asafs släkt ur landsflykten.
Blåsinstrumenten var huvudsakligen flöjter eller pipor och horn. Den enkla pipan hölls vertikalt, och man blåste i den genom ett munstycke i ena änden. Ett annat slag hölls och blåstes på samma sätt som en flöjt. Pipor, som bestod av ett, två eller flera vassrör, var i bruk. Man använde pipor i en orkester och för att ackompanjera glada sånger och religiösa lovsånger, men därför att prästerna betraktade dem med ogillande på grund av deras hedniska anknytning, användes de inte i templet.
Trumpeten och hornet var också blåsinstrument och var gjorda av horn av oxar eller baggar, eller också var de en imitation av sådana horn. Längre fram gjordes de av silver och andra metaller. De användes till att sammankalla hären eller när det skulle slås larm, och prästerna använde dem för att kungöra fester och högtider. Trumpeten förkunnade konungens tronbestigning och jubelårets början. Vid tempelinvigningen användes 120 silvertrumpeter.
Stränginstrument
Nu kommer vi till stränginstrumenten. De bestod av en ställning eller ram av trä med tarmsträngar och spelades med fingrarna, eller också slog man an strängarna med ett plektron, en liten skiva av trä, elfenben eller metall. Harpan var i allmänt bruk. Den var ett instrument med strängar, som var fästa inom en triangelformig ram. Strängarna var spända mellan klanglådan och en böjd hals, och man knäppte på strängarna med fingrarna. Det fanns två slag. Den större harpan var ungefär manshög, försedd med utsökta sniderier och elegant formad, och den spelades med båda händernas fingrar. Den mindre eller bärbara harpan var populär i Israel. Den kunde hängas om halsen och bäras omkring eller ställas på en pall, när man skulle spela. Detta var det instrument som Jubal spelade på. David spelade på harpa med stor skicklighet för att lugna Saul under hans vansinnesutbrott. Harpan var också det instrument som de landsflyktiga israeliterna i sin sorg hängde upp i pilträden i Babel.
Ett liknande instrument var psaltaren. Psaltaren var stämd i sopranläge, harpan en oktav lägre; således harmonierade de utmärkt i en orkester. Strängarna var av djurtarmar, och hos en sorts psaltare var de tio till antalet. En auktoritet beskriver psaltaren som triangulär till formen, en annan säger att den hade resonansbottnen ovanför strängarna.
David var känd såsom ’Israels ljuvlige sångare’. (2 Sam. 23:1) Han förde förbundsarken till Davids stad under sång och musik av lyror, harpor, tamburiner, kastanjetter och cymbaler. Han diktade många sånger av lovprisning och bön. De är nedtecknade för oss i Psaltaren; de sjöngs till ackompanjemang av harpa och psaltare. Helt säkert har ingen samling av sånger blivit mera känd och läst. De har översatts till flera hundra språk och har sjungits under en tidrymd av mer än 3.000 år. Som inga andra uppenbarar de hjärtats djupa känslor: tro och förtröstan, sorg och förtvivlan, hopp och tillförsikt, jubel och förkrosselse. Ingen annanstans riktas till Jehova sådana uttryck för vördnad och välsignelse, för innerlig och enträgen bön, för lovprisning och tillbedjan.
David fick hjälp i sin verksamhet av Asaf, Heman och Jedutun, tre musikens mästare. Under Davids regering uppgick kören av sångare och musiker till 4.000 medlemmar. (1 Krön. 23:5) Av dessa var 288 utbildade musiker, som understöddes av en skara mindre övade medhjälpare. De var indelade i tjugofyra avdelningar med tolv skolade musiker i varje. Orkestern bestod av stränginstrument med cymbaler. Vi vet inte mycket om musikens art. Hebréerna hade en skala om åtta toner. Deras heliga körer sjöng förmodligen samma enkla melodi, men en del av kören sjöng en oktav högre än den andra, för att både mansrösten och kvinnorösten skulle representeras. Flera psalmer var arrangerade för växelsång.”
”Det hade varit intressant att vara med vid en av festerna i Israel, inte sant, farmor?”
”Jo, det måste ha varit en upplevelse som riktigt grep tag i en. Tänk dig invigningen av Salomos tempel, som det berättas om i 2 Krönikebokens femte kapitel. Hela Israel var ju där! De flesta av dem som hade kommit dit för att tillbedja måste säkert övernatta i det fria på Oljeberget och runt omkring staden. Dagen gryr; ljudet av silvertrumpeterna ekar kring höjderna. Förväntan och fröjd far som en ilande våg genom det vaknande lägret, när människorna stiger upp och gör sig i ordning för denna minnesvärda dag. Förbundsarken skall bäras in i det allraheligaste, och detta nya tempel skall invigas. Från alla sidor strömmar en stor skara till tempelplatsen, och antagligen sjunger de unisont, när de vandrar dit upp, kvinnorna och flickorna med tamburiner, många män med harpor och lutor, med flöjter och pipor.
De som hör till orkestern och kören har ställt upp sig öster om altaret, klädda i fint linne och försedda med cymbaler och stränginstrument, cittror, psaltare, lyror och vackert formade harpor. De understöds av 120 präster, som är oklanderligt skrudade i sin fina klädsel och som var och en håller en blänkande silvertrumpet redo. Lyss! Silvertrumpeterna ljuder, tystnaden sänker sig över den väntande mängden, cymbalerna skallar, när musikanföraren låter öppningsackordet ljuda. Den väldiga orkestern spelar det ledande omkvädet. De hundratals levitiska sångarna höjer sina röster i en enda underbar lovsång, ’och så snart som de stämde upp ljudet med trumpeterna och med cymbalerna och med sånginstrumenten och med lovprisning av Jehova, ... då uppfylldes huset självt med ... Jehovas härlighet’. — 2 Krön. 5:13, 14, NW.
Jehova prisas och äras i vår tid
Jehovas vittnen prisar och ärar Jehova i vår tid genom att sjunga ’den nya sången’, och det gör de när de går från hus till hus och förkunnar budskapet om Guds upprättade rike. Jehovas vittnen inser nämligen att det viktigaste av allt är att utöva den rena tillbedjan och att detta kommer före övade körer och musik. De undviker skenhelighet och sekterism i sin lovprisning och håller sig till bibelns rena språk. Vid sina möten i församlingen och vid större sammankomster sjunger de glada lovsånger till Jehova med hänförelse och naturlighet. Vid Jehovas vittnens internationella sammankomst ’Guds vilja’, som hölls i New York på Yankee Stadium och på Polo Grounds år 1958, användes två orkestrar, som vardera bestod av mer än hundra utbildade musiker. Båda var kompletta med stränginstrument, mässingsinstrument, träblåsinstrument och slaginstrument; inte heller puka och harpa fattades.
Snart kommer Jehova att genom sin konung, Kristus Jesus, utföra sin handling av befrielse till gagn för sitt folk liksom i forna tider vid Röda havet. Ur den avgörande slutstriden vid Harmageddon, som utgör själva höjdpunkten, skall de överlevande komma fram och sjunga sånger av triumferande lovprisning och tacksamhet, som alla är riktade till deras allsmäktige befriare.”
”En sådan framtidssyn gör allt som de kristna nu anstränger sig för att göra mödan värt, farmor!”
”Ja, visst gör det det! Och när vi får se vår store Guds namn hävdat och förhärligat, då kommer vi att ropa av glädje och sjunga med psalmisten: ’Loven honom med stötande i basun! Loven honom med harpa och cittra! Loven honom med puka och ringdans! Loven honom med strängaspel och flöjt! Loven honom med klingande cymbaler! Loven honom med skallande cymbaler! Allt vad ande har love Jehovah! Hallelujah!’” — Ps. 150:3—6, My.