Kyrkan ägde från början den heliga skrift

 1. Vilket falskt intryck får man, om det sägs att de kristna inte alltifrån början av sin verksamhet vid pingsten ägde bibeln?

BÖRJADE de kristna som kyrka eller församling betraktade på pingstdagen utan bibeln? Om vi svarar ja, säger vi något som endast delvis är sant. Man får då det intrycket, att den kristna kyrkan inte från början ägde den Heliga skrift utan helt och hållet förlitade sig på muntlig tradition från apostlarna och andra ledande män i församlingen och att bibeln därför inte är nödvändig för dem som i sanning är kristna. Men så är det inte!

 2. Började Jesus sitt verk med den Heliga skrift, och vad vittnar om hur det förhöll sig därmed?

² Till och med Kristus började sitt verk med den Heliga skrift. Hur skulle han annars, när han motstod frestelserna från Satan, djävulen, ha kunnat säga tre gånger: ”Det är skrivet”, och därpå citera från Mose skrifter? Hur kunde han senare citera från Malakis profetia, den sista boken av de hebreiska skrifterna? Dessutom läser vi att han på den dag, då han hade uppstått från de döda, sammanträffade med sina lärjungar och ”begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom”. Längre fram kom han tillsammans med sina apostlar och hänvisade till alla de tre huvudavdelningarna av de hebreiska Skrifterna och sade: ”Det är, såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses’ lag och hos profeterna och i psalmerna.” (Matt. 4:1—10; 11:10—14; Luk. 24:27, 44) Jesus kunde inte ha gjort detta, om han inte hade haft och läst alla de inspirerade hebreiska skrifternas böcker eller biblía. När han predikade, citerade han alltid från dem.

 3. När den kristna kyrkan började vid pingsten, vad hade den då tillgång till vad bibeln beträffar?

³ När den kristna kyrkan tog sin början på pingstdagen, gjorde den likaså detta i full besittning av alla de heliga skrifter, som var skrivna på hebreiska och arameiska, från 1 Moseboken till Malaki. Den hade också sex av de åtta judiska troende, som blev brukade till att skriva bibelns återstående tjugosju böcker på allmängrekiska. Och viktigast av allt: Vid pingsten hade den kristna kyrkan genom helig ande hos sig den ende, odödlige författaren till alla böckerna i den fullständiga bibeln, Jehova Gud. Den kristna kyrkan hade också tillgång till den första skrivna översättningen av den Heliga skrift, översättningen av de hebreiska skrifterna till grekiska, som verkställdes på 200- och 100-talet före den kristna kyrkans grundande.

 4. På vad stödde sig kyrkan i lärohänseende, och vad åberopade den som auktoritet?

⁴ Således blev den kristna kyrkan inte grundad på tradition. De hebreiska skrifternas fullständiga kanon fanns före den kristna kyrkan, och kyrkan upprättades på den. Som vi ser exempel på i Petrus’ tal, förlitade sig kyrkan på dessa inspirerade heliga skrifter och gjorde bruk av dem alltifrån pingstdagen. De åtta judiska män som skrev de återstående böckerna i den fullständiga bibeln hänvisade alltid till och citerade från dessa hebreiska skrifter.

 5. Avgjorde den kristna kyrkan vad som var de hebreiska skrifternas kanon, och vilka historiska fakta har vi att bygga på i denna fråga?

⁵ Den kristna kyrkan frambragte alltså inte de hebreiska skrifterna. Den inte ens sammanställde dem. Detta verk hade utförts mer än hundra år innan kyrkan fick sin början. Det hade alltså inte lämnats åt den kristna kyrkan att avgöra vad som tillhörde kanon eller den auktoritativa förteckningen över de äkta inspirerade hebreiska skrifterna. Inte heller blev den hebreiska kanon fastställd genom den grekiska översättning, som kom att bli känd såsom den grekiska Septuagintaöversättningen. Denna förkristna översättning gjordes av judar i Alexandria i Egypten till tjänst för den judiska kolonien där och för grekisktalande judar på andra håll. Först innehöll denna Septuaginta endast översättningen av de inspirerade hebreiska skrifterna, men senare tillades andra böcker på grekiska, som har kommit att kallas apokryfiska böcker. Alltså skilde sig den kanon eller förteckning över heliga böcker, som de grekisktalande judarna i Alexandria hade, från den jerusalemiska eller palestinska kanon. Stora synagogan i Jerusalem fastställde denna kanon i den judiske ståthållaren Nehemjas dagar på 400-talet f. Kr. eller kort därefter. — Neh. 10:1—28.

 6. a) Hade de förkristna skrifternas kanon blivit fastställd före tillkomsten av den grekiska Septuaginta eller inte? b) Hur stadfäste Jesus Kristus och de åtta skrivande lärjungarna den sanna kanon?

⁶ Stora synagogans period varade till omkring 300 f. Kr., varefter den judiska Sanhedrin eller Högsta domstolen blev till. Alltså var den jerusalemiska kanon fastställd, innan den grekiska Septuagintaöversättningen påbörjades. Denna kanon omfattade endast de trettionio inspirerade hebreisk-arameiska böckerna från och med 1 Moseboken till och med Malaki, och den förbjöd de apokryfiska böcker som tillades till den grekiska Septuaginta. Jesus och de åtta män som skrev de kristna grekiska skrifterna stadfäste denna jerusalemiska kanon om trettionio böcker, ty de citerade alla från den jerusalemiska kanon men aldrig från de apokryfiska böcker som fogades till den grekiska Septuaginta. När dessa åtta inspirerade män som skrev på grekiska citerade från Septuaginta, ignorerade de de apokryfiska böckerna.

 7. a) Hur ”frambragte” den romersk-katolska kyrkan bibeln enligt sitt eget påstående? b) Varför är inte antalet böcker i den romersk-katolska bibeln lika med det antal som nu finns i icke romersk-katolska biblar?

⁷ Den ledande religiösa organisationen i kristenheten har därför fel, när den berömmer sig av att den romersk-katolska kyrkan har frambragt bibeln, därför att dess kyrkomöte i Kartago år 397 e. Kr. fastställde dess kanon av heliga böcker. Enligt vad kyrkomötet i Kartago avgjorde, innehåller bibeln sjuttiotre böcker, under det att bibeln, sådan den i våra dagar utges av icke romerska katoliker, endast innehåller sextiosex böcker. Det förhåller sig så, därför att det romersk-katolska kyrkomötet i Kartago utökade den avdelning i den katolska bibeln som kallas Gamla testamentet med sju apokryfiska böcker, deuterokanoniska böcker som romerska katoliker kallar dem. Förutom detta gjorde kyrkomötet tillägg till två protokanoniska böcker.

 8. Vad lämnade kyrkomötet i Kartago utan avseende i fråga om kanon, och hur bevisas det romersk-katolska anspråket på ofelbarhet vara falskt?

⁸ Genom denna åtgärd överskred kyrkomötet i Kartago de inspirerade hebreiska skrifternas jerusalemiska kanon, som hade blivit stadfäst av Jesus Kristus och de åtta av hans lärjungar som inspirerades till att skriva bibelböcker. Hur kan då den religiösa organisationen i Vatikanstaden sanningsenligt göra gällande att den genom sitt kyrkomöte i Kartago år 397 har ”frambragt” bibeln? Den sanna bibeln innehåller endast inspirerade böcker, som Jehova Gud är författare till. Den omfattar inte de sju icke inspirerade, apokryfiska böckerna och tilläggen, som är fulla av villfarelse och som inte har frambragts av Jehovas forntida vittnen. Kyrkomötet i Kartago avgjorde visserligen vad som skulle vara med i dess auktoriserade latinska översättning, den latinska Vulgata, som Hieronymus då hade under arbete, men det kunde inte slutgiltigt avgöra vad som skulle vara med i bibeln för icke romerska katoliker i vår tid. Det avgjorde inte för Jehovas vittnen i våra dagar vad som utgör bibeln, och inte heller frambragte eller åstadkom det bibeln åt dem. Den romersk-katolska kyrkans anspråk på ofelbarhet i förbindelse med frambringandet av bibeln är således vederlagt och visar sig vara falskt.

Hur Skriften bevarats

 9. a) Skulle vi ha bibeln nu i vår tid, om inte den romersk-katolska kyrkan hade varit? b) Vad visar om dess officiella bibelöversättning är inspirerad eller ej?

⁹ Är det då sant att om inte den romersk-katolska kyrkan hade varit, så skulle vi inte ha bibeln nu i vår tid? När vi undersöker fakta, finner vi att svaret blir nej. Böckerna i den ursprungliga bibeln skrevs under inspiration på hebreiska, arameiska och grekiska. De måste översättas till latin och andra språk, både forntida och nutida. En översättning är emellertid inte inspirerad, inte ens Hieronymus’ latinska översättning, ty den har reviderats ett antal gånger av romerska katoliker.

10. a) På hur många grekiska handskrifter förlitar sig nutida översättare av ”Nya testamentet” huvudsakligen? b) Var finns Vatikanhandskriften nr 1209 tillgänglig, och hur har den sinaitiska handskriften blivit tillgänglig?

¹⁰ I nyare tid har bibelöversättarna vad ”Nya testamentet” angår förlitat sig på tre grundläggande grekiska handskrifter. En av dem är Vatikanhandskriften nr 1209, som härrör från 300-talet e. Kr. Den befinner sig för närvarande i Vatikanbiblioteket, men enligt katalogen har den inte funnits där längre än sedan år 1481. Hur den kom dit tycks ingen veta. Nästa handskrift är den sinaitiska, också från 300-talet. Den blev funnen år 1844 av den tyske vetenskapsmannen Tischendorf, inte i Rom, utan i det grekisk-ortodoxa Katarinaklostret på Sinai berg i Arabien. Tsaren av Ryssland beordrade Tischendorf att publicera denna sinaitiska handskrift år 1862. Den kommunistiska sovjetregeringen sålde den år 1933, och den finns nu till beskådande i Brittiska museet i London.

11. Hur kom den alexandrinska handskriften dit där den nu befinner sig, och vad finns i den såväl som i den sinaitiska handskriften men däremot inte i Vatikanhandskriften nr 1209?

¹¹ Den tredje forntida handskriften i kodexform är den alexandrinska. Den stammar från 400-talet. Den fördes från Alexandria i Egypten till Konstantinopel i Turkiet av Kyrillos Lukaris, en grekisk-ortodox teolog, som var stor motståndare till de grekiska kyrkornas förening med det påvliga Rom. Lukaris gjordes till grekisk patriark i Alexandria år 1602 och valdes till patriark i Konstantinopel 1621. År 1624 övertalades han till att skänka den alexandrinska handskriften till den protestantiske kung Jakob I av England, men den nådde inte sin bestämmelseort förrän 1628 under Karl I:s regering. Den finns också utställd i Brittiska museet i London. De alexandrinska och sinaitiska handskrifterna innehåller bibelböckerna 1 och 2 Timoteus, Titus och Uppenbarelseboken (Apokalypsen), vilka nu inte finns i Vatikanhandskriften nr 1209.

12. Blev alltså Vatikanens religiösa organisation betrodd med att bevara de äldsta grekiska handskrifterna?

¹² Vi ser alltså att Vatikanens religiösa organisation inte ensam har blivit betrodd med att bevara de äldsta texterna till det så kallade Nya testamentet, de tjugosju bibelböcker, som skrivits av åtta inspirerade judiska lärjungar till Jesus Kristus.

13. Vilka forntida hebreiska och arameiska bibeltexter, som nyligen upptäckts, har den romersk-katolska kyrkan inte haft någon del i att bevara?

¹³ Nå, men hur är det då med handskrifterna av de trettionio inspirerade böcker som utgör de förkristna hebreisk-arameiska skrifterna? Den romersk-katolska kyrkan hade sannerligen ingenting att göra med bevarandet av Dödahavsrullarna, som upptäcktes 1947. Den hade ingenting att göra med bevarandet av geniza eller lagerrummet i den judiska synagogan i gamla Kairo i Egypten. Detta rum upptäcktes först år 1890 av Salomon Schechter, och därifrån har häpnadsväckande mängder bibliskt material och annat religiöst material hämtats och fördelats mellan olika bibliotek och handskriftssamlingar.

14. Från vilken tid pågick avskrivandet av de hebreiska skrifternas kanon, och vilka förhållanden visar om judarna hade sin bibel i Jesu och hans apostlars dagar?

¹⁴ Den romersk-katolska kyrkan var inte den enda religiösa organisation som hade folk som skrev av de heliga skrifterna. Alltifrån Esras dagar, hans som var en judisk skriftlärd och präst och samtida med ståthållaren Nehemja i Jerusalem, fortgick verket att skriva av de kanoniska hebreiska skrifterna. Avskrifter gjordes av judiska skriftlärda för att användas i de judiska synagogor som upprättades i de länder, dit judarna blivit kringspridda. I synagogan i Nasaret läste Jesus ur Jesajarullen. I synagogan i Antiokia i Pisidien talade aposteln Paulus, sedan han hade lyssnat till föreläsning ur lagen och profeterna. (Apg. 13:15) Och när apostlarna och hela församlingens äldre män var samlade i Jerusalem omkring år 49 e. Kr., sade denna krets i sitt beslut bland annat: ”Från äldre tider har Mose i stad efter stad haft dem som predika honom, därför att han föreläses i synagogorna varje sabbat.” (Apg. 15:21, NW) Året därpå rannsakade de judar, som hörde aposteln Paulus predika i deras synagoga i Berea i Macedonien, dagligen den Heliga skrift för att se om det som aposteln sade till dem var sant enligt bibelns profetior. (Apg. 17:11) Sedan Paulus hade anlänt till Rom omkring år 59, försökte han övertyga judarna där i fråga om Jesus Kristus med stöd av deras egna avskrifter av Mose lag och av profeterna. (Apg. 28:16—23) Obestridligen hade judarna sin bibel då på den tiden.

15. Vad hände med arbetet att skriva av de hebreiska skrifterna, sedan den fullständiga bibeln om sextiosex böcker hade blivit skriven?

¹⁵ Även sedan bibelns kanon om sextiosex inspirerade böcker var fullbordad vid slutet av det första århundradet, fortfor de judiska skriftlärda med att framställa handskrivna exemplar av sina heliga skrifter, de trettionio inspirerade hebreiska böckerna. Med tiden övertogs avskrivningsarbetet av de massoretiska skriftlärda, som var ytterst noggranna med att bevara den som kanonisk fastställda texten i de hebreiska skrifterna. Massoreterna — med ben Naftali som ledare för den östliga och ben Aser som ledare för den västliga skolan — var verksamma från 500- till 800-talet av vår kristna tideräkning.

16. Hur blev judarna och deras skatter av hebreiska skrifter behandlade under kristenhetens mörka åldrar, men vilket avskrivningsarbete fortgick trots detta?

¹⁶ Dunklet under den romersk-katolska kristenhetens mörka åldrar tilltog, och förföljelsen mot judarna från den romersk-katolska hierarkiens sida fortfor genom hierarkiens förfärliga korståg och religiösa inkvisition. Judiska synagogor brändes neda med sina skatter av hebreiska skrifter, och judar jagades ut ur länder där de uppehöll sig. Så t. ex. blev de utdrivna ur Spanien år 1492, samma år som Columbus upptäckte Amerika. De stängdes in i getton, och det judiska gettot i det påvliga Rom sprängdes först 1870, när de italienska befriarna invaderade staden och ryckte regeringsmakten ur påvens händer. Trots det att judarna av kristenheten utsattes för all denna förskräckliga behandling, fortfor de att skriva av de hebreiska heliga skrifterna för att åstadkomma exemplar åt de judiska synagogorna och för privat bruk.

17, 18. a) Hur drog judarna tidigt fördel av boktryckarkonstens uppfinning? b) När och av vem utgavs den första fullständiga hebreiska bibeln, och hur använde en protestantisk reformator ett exemplar av en hebreisk bibel?

¹⁷ Så blev boktryckarkonsten uppfunnen år 1450 i Tyskland. Den första bok som trycktes var den latinska Vulgatabibeln. Judarna tog snabbt fasta på uppfinningen för att trycka sin bibel på hebreiska, för enskilt bruk, fastän de rullar som skulle användas i synagogorna alltjämt framställdes för hand av judar. År 1473 uppsattes en hebreisk tryckpress, och en utgåva om 300 exemplar av en del av bibeln trycktes år 1477.

¹⁸ Därpå, den 23 februari 1488, utgav det judiska boktryckeri, som drevs av Josua Salomon Israel Natan i Soncino i hertigdömet Milano, den första fullständiga upplagan av den hebreiska bibeln, med vokal- och accenttecken. I Brescia sattes en tryckpress upp av Gerson ben Moses Soncino, och i maj 1494 utgav detta tryckeri en fullständig hebreisk bibel. Det var ett exemplar av denna hebreiska bibel som reformatorn Martin Luther använde, när han översatte bibeln till tyska år 1534.

19. Vilket religiöst verk äger judarna alltså ännu i dag, och vem är de ingalunda någon tack skyldiga för detta?

¹⁹ Intill denna dag har judarna sin bibel, som är identisk med den del av de protestantiska eller icke-katolska biblar som kallas Gamla testamentet. Förtjänsten av att den inspirerade texten i de hebreiska skrifterna alltså blivit bevarad kan inte tillräknas den romersk-katolska kyrkan, som påstår sig vara bibelns av Gud bemyndigade ägare, uttolkare och bevarare. Och detta trots det skändliga rykte den har förskaffat sig som bibelförstörare.

20. Vem bör förtjänsten av att bibelns inspirerade text blivit bevarad tillskrivas, förmedelst vilka frambragtes den, och för vilka har den bevarats?

²⁰ Nej, förtjänsten av att bibeln blivit bevarad kan inte tillskrivas någon religiös organisation i kristenheten. Det är Jehova Gud som äran tillhör för att han har bevarat den inspirerade texten till sitt heliga ord, ty han är dess ende författare. I Jesajarullen (40:8) lät han skriva: ”Vår Guds ord förbliver evinnerligen.” Han har frambragt den fullständiga bibeln förmedelst sina trogna vittnen. Han har bevarat den för att den skall kunna användas överallt i världen av Jehovas vittnen i våra dagar. (1 Petr. 1:25) Alla våra tacksägelser går till honom genom Jesus Kristus!

[Fotnot]

[Bild på sidan 137]

Avsnitt av Kairokodexen, som visar en underskrift av den massoretiske skriftlärde Mose ben Aser år 895 e. Kr.