Den stora veteskörden
NÄR en lantbrukare sår vete på en åker, vill han inte ha en mängd odugligt ogräs. Förutom att ogräset inte frambringar någon nyttig frukt, tar det upp värdefullt utrymme och tillgodogör sig viktig näring ur jorden, som det fruktbärande vetet på bättre sätt skulle ha dragit nytta av. Men vad skall han göra, när ogräs visar sig bland det växande vetet? Detta problem, som lantbrukare så ofta ställs inför, begagnades av Jesus i en liknelse eller illustration av profetisk betydelse, som är av särskilt intresse för oss i våra dagar.
En dag när Jesus satt vid Galileiska sjön och talade till en folkskara från den sädesproducerande trakten där omkring, sade han: ”Himmelriket har blivit likt en man som sådde säd av rätt slag i sin åker. Medan människor sovo, kom hans fiende och sådde dit ogräs ibland vetet och gick sedan bort. När strået sköt upp och frambragte frukt, då visade sig också ogräset. Då kommo husfaderns slavar fram och sade till honom: ’Husbonde, sådde du icke säd av rätt slag i din åker? Hur har den då fått ogräs?’ Han sade till dem: ’En fiende, en människa, har gjort detta.’ De sade till honom: ’Vill du då att vi skola gå ut och samla ihop det?’ Han sade: ’Nej, på det att det icke må hända, medan ni samla ihop ogräset, att ni jämte det också rycka upp vetet. Må båda slagen växa tillsammans intill skörden, och i skördetiden skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det och gå sedan och samla in vetet i mitt förrådshus.’” — Matt. 13:24—30, NW.
Jesu lärjungar var nyfikna på vad denna liknelse betydde och kom därför till honom, sedan han hade låtit folkskarorna gå, och sade: ”’Förklara för oss liknelsen om ogräset på åkern.’ Till svar sade han: ’Den som sådde det rätta slaget av säd är Människosonen; åkern är världen; vad det rätta slaget av säd beträffar, så är detta rikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är djävulen. Skörden är ett fullständigande av en tingens ordning, och skördemännen äro änglar. Alldeles såsom ogräset samlas ihop och brännes upp i eld, så skall det därför vara vid fullständigandet av tingens ordning. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skola samla ihop och föra ut ur hans rike allt som bringar på fall och alla som öva laglöshet, och de skola kasta dem i den brinnande ugnen. Det är där deras gråt och deras tandagnisslan skall vara. På den tiden skola de rättfärdiga lysa lika klart som solen i sin Faders rike.’” — Matt. 13:36—43, NW.
Åkern besås
För mer än 1900 år sedan sådde eller planterade Jesus Kristus god säd i människovärlden, som åkern är en bild av, när han upprättade den kristna församlingen. Hans såningsverk skulle slutligen frambringa en gröda av 144.000 fruktbärande kristna, som tillsammans med honom skulle utgöra himmelriket.
Liknelsen sade att medan människor sov, kom en fiende och sådde ogräs bland vetet. Detta skedde när den siste av apostlarna, vilka framställs i bild genom de ”människor” som liknelsen talar om, insomnade i döden. Då apostlarna inte längre var närvarande och kunde vaka över församlingen och verka som en återhållande kraft, hade Satan framgång i att så ut skenkristna i församlingen. Aposteln Paulus gav i förväg denna varning: ”Jag vet, att efter min bortgång förtryckande vargar skola komma in bland eder och icke behandla hjorden med ömhet; och ur eder egen krets skola män uppstå och tala förvända ting för att draga bort lärjungarna efter sig.” — Apg. 20:29, 30, NW.
Vetet skils från ogräset
Såsom det blivit förutsagt i liknelsen, förgjorde inte såningsmannen, Jesus Kristus, de skenkristna, när de visade sig efter apostlarnas död, utan han tillät dem att finnas kvar och att sprida sig över hela människovärlden. Skiljandet av de sanna kristna från de falska måste vänta till de yttersta dagarna av denna onda, världsliga tingens ordning.
Arbetet med att skilja vetet från ogräset, rikets söner från den ondes söner, skulle utföras av änglarna, såsom Jesus sade. Vid ett annat tillfälle påpekade han återigen detta, när han talade om vad Människosonen skulle göra i ändens tid: ”Han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ände till den andra.” (Matt. 24:31, NW) Detta betydde att det skulle bli ett församlande av de återstående medlemmarna på jorden av Kristi 144.000 smorda efterföljare. De skulle bli församlade till ett enda fast förenat samhälle.
Det som förutsades i liknelsen om den stora skörden har pågått i våra dagar, ty vi har befunnit oss i fullständigandet av tingens ordning sedan år 1914, då världshändelserna började uppfylla de profetior, som utmärker de yttersta dagarna. Kristi smorda efterföljare har blivit avskilda från kristenheten, och de skenkristna som visar sig ibland dem avlägsnas, liksom ogräset avlägsnas från det skördade vetet. Änglarna ”samla ihop och föra ut ur hans rike allt som bringar på fall och alla som öva laglöshet”. (Matt. 13:41, NW) Jehovas vittnens historia, i synnerhet sedan 1918, bekräftar riktigheten av det som Jesus profeterade.
I liknelsen måste husbonden vänta under en viss tid, fram till skörden, innan han kunde skilja vetet från ogräset. Så är det också i uppfyllelsen. Kristus måste vänta på sin Faders högra sida i många hundra år, tills tiden kom då änglarna skulle börja skördearbetet. Efter dess början fordrades det tid för dess fullbordan, alldeles som i skörden i liknelsen. Liksom skördetiden i liknelsen var kort i jämförelse med den tid då vetet och ogräset höll på att växa, så skulle också den andliga skördens tid vara jämförelsevis kort. De mer än fyrtio år som har gått sedan dess början är en kort tid, när man jämför dem med de århundraden som har gått sedan församlingen planterades.
Den brinnande ugnen, som omtalas i liknelsen och vari ogräset förintades, får sin uppfyllelse i den kommande striden vid Harmageddon. Vid den tiden kommer den stora gröda av ogräs, som kristenheten har frambragt under sitt oskriftenliga präst- och lekmannasystem, att förtäras i den glödande tillintetgörelse som Guds vrede verkställer. Hela Satans jordiska tingens ordning kommer att förtäras vid den tiden. — Sef. 3:8.
Under den stora skörden har Kristi smorda efterföljare lyst ”lika klart som solen”. Detta har de gjort genom att vitt och brett förkunna de upplysande sanningarna från Guds ord, i synnerhet de sanningar som har att göra med Guds rike. Detta har varit fruktbringande verksamhet, som har kommit en stor skara av saktmodiga människor att förena sig med dem i ett den nya världens samhälle och att omfatta hoppet om liv på en fridfull jord under Riket. Således finner många fler än Kristi smorda rikesarvingar hopp och tröst i hans liknelse eller illustration om den stora skörden. Både de smorda och de andra fåren finner i dess uppfyllelse skäl till stor glädje, ty den anger att deras ”befrielse nalkas”. — Luk. 21:28, NW.